Vårtrött

Sov en kvart direkt efter jobbet . Sov 1.5 tim mellan kl 18.30 och kl 20.00. Sov framför tvn mellan kl 22.50 och kl 23.20. Nu ska jag gå o lägga mig.
Det enda som påminner mig om att det är valborgsmässoafton är lukten av brandrök genom sovrumsfönstret och fulla ungars skrik, som ekar nere från stan.
Gäsp!

This is the beginning.

Vaknar kl 5. 35. Tankar bensin för 600 kr. Åker bil i 3 timmar. Kommer till ett ställe man hatar. Besöker en vidrig toalett. Värmer nervöst upp. Ogillar en del konkurrenter. Står på startlinjen nervös. 15 sek innan startskottet kommer lugnet.
Kunde jag inte fått varit så lugn hela tiden? Det kan vara plågamt inför tävlingar, nästan plågsammare än själva tävlingen.
Efter en nästan godkänd premiär rullar men lite lätt i solen o ler lite för sig själv. Det var på nåt sätt värt den tidiga morronen, bensinpengarna osv.
Tyckte i och för sig att jag blev omkörd av lite väl många gamla gubbar, tills jag insåg att jag är en gubbe själv. Men det har jag snart glömt igen. Skönt!

Kan inte påstå att jag lekte mig runt idag, som jag hade hoppats igår. Det var mer hårt arbete. Ett arbete som jag repeterat ganska bra i vinter. Ändå blir man nervös innan o vet inte om man klarar det ordentligt.
Det var en början iallafall.

Vuxna människor

Medan mina arbetskamrater storögt studerar det sprittnya lastbilsekipaget i en ring runt den, står jag en bit ifrån o funderar på hur det skulle vara att klänga i stängerna som ska hålla lasten på plats.
Medan mina vänner från tidigare i livet åker i sina kombibilar fulla med hundar o ungar, möter jag dem cyklande o svänger impulsivt in på en skogstig o trampar snabbt upp i en skogsbacke.
När vanliga människor renoverar hus, springer jag fram o tillbaks i hallen med ett snöre o leker med katterna.
Jag har aldrig fått nåt nyttigt gjort, men kanske slipper jag den där bittra minen i ansiktet många människor får med åren.

Jag har däremot lite premiärnerver inför morgondagens tävlingspremiär. Jag hoppas att jag kan leka mig runt, o inte ha en bitter min i ansiktet efteråt.

Ett inlägg till!!!

Idag har man slappat i det fina vädret. Känns att man behöver det.
I helgen är det riktig säsongspremiär, o det känns som jag vill få det "överstökat" nu.
Kan dom smälla startskottet nångång eller?!
Nåja, jag ska grisa en dag till på jobbet först, som den slav man råkar vara...

Bra ben...

...är ett begrepp inom cykelsporten. Bra ben kan man ha fast formen i övrigt är sådär, men bra ben känns ofta ännu bättre när formen är bra. Hade bra ben idag när vi körde träningsrace på en tuff bana på nordrona, med riktigt bra höjdskillnad för att vara roslagen. 400 m på 57 min cykel varav en stigning per varv på över 40 m fördelat på ca 250 m. Hängde med skapligt idag med! Otroligt, det verkar tamejfan som om jag blivit lite snabbare! Det var förstås målet med min hårda (?) vinterträning, men man tvivlar lite ändå på nåt vis.
Som belöning efteråt lyssnade jag lite på lite nyinköpta cd skivor. Jag köper fortfarande cd skivor, för det är det är inte på riktigt att rycka russinen ur kakan o ladda hem lite låtar som låter bra för stunden. Man läser ju en hel bok o inte bara det spännande avsnittet mitt i. Man kollar ju på hela filmer, man går ju inte o skiter i en halvtimme när det inte händer nåt jättespännande. Man tittar på hela konstverk, inte bara i ena hörnet där det glänser lite.
Det är helheten man vill åt.
Kunde jag konstatera att jag fick en tår i ögat när jag lyssnade på 10 år gamla "Ok computer" med Radiohead, men inte av Nine inch nails nya skiva. Det verkar som Trent Reznor blivit en mätt farbror han med. Han brinner inte längre.
Är det nån som gör det?

Fantastiskt!

I dag var det fantastiskt.

Unik söndag

En dag präglad av lite rutinmässig lugn cykling + en nästan religiös sömn i soffan. Har ändå utfört mer fysisk aktivitet idag än vad typ 90% av svenska folket gör på en vecka eller två.
Annars inte en söndag som kommer att gå till historien direkt.... varje dag kan ju inte vara fantastisk eller nåt....? Så den här dagen blir den dagen det här året som INTE är fantastisk.
I morron är det fantastiskt.
Igen!!

Cold sun?

I isande vindar, i ett liftspår, i en slalombacke med lite snö kvar i, kördes ett tungt backintervallpass på cykel med avstängda sinnen. Ett kallt metalliskt ljud från växlingar under hård belastning blandades med det dova ljudet från den hårda nordanvinden, som kylde ner aprilsolens strålar till ett minimum. I skuggpartierna hade den grå leran frusit under natten vilket gjorde det hela lite lättare i all övrig tröghet o kyla.
Passet gick mot sitt slut, och i vila mot en vägg i motsol kunde man plötsligt känna att solen värmde, att en o annan fågel faktiskt kvittrade, att en gräsplätt faktiskt blivit grön av det kalla regnet som föll häromnatten. Norrtäljeviken som var så kallt blå på väg till träningen, såg betydligt vackrare ut på väg hem.
Frågan är: När såg jag världen med dom rätta ögonen? Före passet eller efter passet?

Hindrad av omvärlden

Ett tag under dagen funderade jag på en karriär som självmordbombare, fast jag skulle inte skada nån annan, man kanske kunde hålla till på en åker eller så? Eftersom karriären skulle bli kort, så stångade jag mig vidare i tillvaron som varit ovanligt motsträvig sista veckan.
"Stackars jävel! Har du strulat bort ditt liv NU IGEN??" Sjunger avantgarde-punkgruppen "22 för många"i hörlurarna. Dom visste inte när dom skrev texten 1982, att det skulle stämma så bra på mig idag 2007. Jag är nog oxå den enda som minns dom?
Stackars jävel.
Med lite för mycket spänningar i kroppen för att det skulle kännas bra, skulle det även köras träningsrace i MTB på Gunnars födelsedagsbana. Mycket kuperad men väldigt fin bana där syreupptaget var utslagsgivande. Det gick rätt bra trots känslan av sprängmedel kring midjan. Kanske var det därför pulsen inte kom upp riktigt på högsta nivå. Men benen utvecklade ganska mycket effekt ändå.
Jag fortsätter min kamp mot omvärlden. Det gäller bara att hitta rytmen igen.

En skitdag

Ovanligt trött gick jag upp i morse som om man anade att det skulle vara en dålig dag på gång. Och det var det.
Trots att jag hållt mig inom lagens råmärken, kört på rätt sida, hållt tider, bockat o bugat så har dumma människor fått min dag att bli riktigt dålig.
Aggressioner starka nog att begå en massaker i en amerikansk skola, har jag svalt.
Tur att man är frisk eller nåt?
Det blev inget träningsrace idag, ingen ville väl ha med mig att göra, och alla hade dragit typ 10 min innan utsatt tid från samlingspunkten.
Tack alla som gjort min dag.

Det var i april 1994 som Kurt Cobain sköt sig i ansiktet.

Nämen...

..vad sent det blev.

Just Me, Myself and I

Det är alltid bra att ha nåt att falla tillbaks på om man tappat fotfästet i nåt sammanhang. Min snuttefilt i träningen är inomhusintervallerna. Där får man se svart på vitt om man fungerar, och man vet vad dom ger för resultat. Det ger även ett visst självförtroende att man lyckas plåga sig så i en sån ostimulerande miljö. Sånt behövs nu när jag bland annat varit på semester och sedan kört mycket timmar. Till sist vet man inte riktigt var man står. Men efter dagens intervaller känner jag mig "trygg" igen.
Hade hela friskis för mig själv idag i det fina vårvädret. Först ensam på gymet, sen bara jag, en tom spinninglokal, en pulsklocka o en spinningcykel. Bara möjligtvis en tävling hade givit högre kvalitet på träningen.

Hade tänkt njuta av vädret i fulla drag när jag rullade hem på min monark, men på dom 2 timmar jag spenderade i träningslokalen, hade den ljumma Aprilluften bytts ut mot betydligt kyligare dito. Som vanligt vid den här tiden på året här vid kusten, börjar sjöbrisens isande vindar blåsa framåt eftermiddan, och då känns det att havet bara är typ 0 gradigt ännu.

Så det var inte riktigt bra ändå.

Superkompenserad.

Sommarlikt väder och mina ben känns utvilade igen, 4 dagar efter "gristräningsveckan". ( Allt är relativt). Räknar med att jag ska vara ungefär en hundradels promille starkare nu när jag superkompenserat kroppen med vila. Men i morron börjar nedbrytningen igen med hårda intervaller inomhus och kurvan vänder neråt igen. Så har det hållt på hela vintern. Och jag cyklar ungefär 0,000005 procent snabbare eller nåt?
Har iallafall använt hjärnan i upplägget och följt det så gott som slaviskt.
Hoppas hålla kurvan svängande neråt o uppåt med olika frekvens även under tävlingssäsong, vilket är svårare. Tävling är kul men sliter=våga vila mellan o ändå tajma in nåt lugnt långt pass i veckan. Inte bara cykla omkring planlöst i timmar flera gånger i veckan bara för att det är fint väder, det leder till sega ben och totalt oförutsägbar form från dag till dag. Kanonväder i morron me säger dom, och jag sitter inomhus o kör intervaller. Maskinmässigt.
Det är planen.
Den första planen gick ungefär som jag trodde, återstår att se om den andra gör det...?

I motvind...

...och motströms kämpade sig gräsänderna i Norrtäljeån framåt i det iskalla vattnet i morse, när jag trött hojade till jobbet. Det var motvind även för mig. Men det visade sig bli till medvind när jag blev varse att det var lugnt på jobbet, och jag efter halva dan kunde ta ut en del min lagstadgade avtalskompledighet lite spontant, och ägna resten av dan åt viktigare saker. Typ njuta av vårvädret.
När man blir spontanledig, känns det alltid som bäst just när man lämnar jobbet. På vägen hem lyser alltid solen som vackrast precis i början av hemfärden. Sen kommer det nån sorts krav eller nåt dåligt samvete. Var det verkligen värt att offra 4 tim komp idag? Det blåser ju lite kallt ändå? Jag kommer ändå inte få nåt uträttat! Jag somnar säkert i soffan!
Tar ett djupt andetag o försöker få dom onda tankarna ur skallen. Det svenska måstesamhället har trots mitt envetna motstånd, ett litet otäckt grepp om mig!
Känner att solen värmer lite igen, och jag hör måsarna skrika, känner lukten av vår för en stund.
Kommer hem.
Somnar i soffan.

Tar det lugnt

Min kropp behöver vila o katten behöver bli kelad. Då kommer man på att man inte får missa veckans styrketräningspass! Lite tröttare i mag o ryggtrakterna. Och lite starkare sen då?

Skillnad

Ingen del av kropp och en väldigt liten del av min hjärna, ville ut o cykla idag. Förmiddan försvann i en massa butiker så det blev eftermiddagsträning, vilket jag inte i och för sig har nåt emot. Men jag var sliten.
Kom ut ändå i den fina men kyliga vårkvällen. Men allt är relativt! Stannade på skogen innan Rörvik o pissade efter nån timme, på samma ställe som jag stannade på mitt andra mörkerpass i vintras, den där kvällen (1a November) då det blåste snöstorm som orsakade ett sånt kaos i bla stockholmstrafiken. Den gången var det nästan kolsvart, snön piskade o nordanvinden ven i träden, men ändå en karg tystnad nånstans i bakgrunden. Ingen var ute. Ingen utom jag.
Idag var det ljust sol o fågelkvitter. Frågan är bara vilket jag njöt mest av? Trotsa det iskalla mörkret i November eller flyta med en solig kväll i April?
Nu följer några dagars vila. Då ska jag försöka njuta av våren. Utan cykel.
Sen kanske jag vet vilket som är bäst? November eller April?

30523...

...hjärtslag blev det på dagens cykelpass på knappt 4 tim. Är det därför det svartnar för ögonen när jag reser på mig ur soffan? Vissa säger att varje individ är "förprogrammerad" med ett visst antal hjärtslag i ett liv. Jag slösar i så fall på dom. Liksom på pengar, god mat o det mesta.
Kompenserar kanske med min icke höga vilopuls på runt 40 slag, och med min icke höga inkomst.
Har man inga pengar, kan man lika gärna köpa upp det lilla som finns, så blir det iallafall lite kul ett tag.
Har man inget liv, kan man spendera hela påsken på en cykel o slösa hjärtslag.
Den stora frågan är vad dom flesta andra gjorde?

Skulle gått på Nine Inch Nails genom tiderna andra sverigekonsert ikväll, men jag var för sent ute o biljetterna var slut. Får trösta mig med att en ny skiva ( Year Zero) kommer ut runt den 14 april. Där förutspår man bland annat jordens undergång 2022!!

Så va fan gör det om jag slösar hjärtslag...

Sol på toppen

Körde lite diciplinerad backträning. Blev belönad med lite lä och sol när man gick i mål på toppen efter 10 jämna intervaller. Högre växlar numera.

Lååångfredag

Karl Bertil Jonssons farsa i "Karl Bertil Jonssons julafton", blir röd i ansiktet av jul-ilska när han upptäcker att han "närt en kommunist vid sin barm". Lika röd i ansiktet av påsk-ilska höll jag på att bli, när en idiot till bilist tutade och gav mig fingret,då jag vid en cykelvägsöverfart korsade vägen, lugnt o städat med min Marin framför hans fula Toyota. Det gick så långt att jag vände o följde efter honom in på parkeringen vid knutby torg, men där försvann han i vimlet av köpgalna människor. Jag lugnde ner mig lite o tänkte på vem som skulle trösta mig i fängelset för ett tut och ett långfinger? Dessutom är det ju Jesus förbehållet att dö en plågsam död på långfredagen.
Efter 20 min av arga tankar övergick jag i att njuta av aprilvädret, som till en början bjöd på sol o lite blåst. Efter ca 2 tim hade moln tornat upp sig o plötsligt fann jag mig själv cykla i snöfall. En halvtimme senare var det sol igen, väldigt skön sådan.
Kom ut lite sent och lite långt från frukost på dagens långpass o blev hungrig redan efter 1.5 timme. Då var det bara 1.5 timme kvar.
Kanske var det ilskan i början på passet som tog energi.
Brände väl en del fett iallafall, då snittpulsen hamnade på bekväma 121
3 timmar kändes iallafall väldigt långa.

Giv mig styrka!

Jag är inte ens halvvägs in i min intensiva dryga vårträningsvecka, och mina kropp skriker redan efter vila. Men det är sovmorron i morron.
4 dagar av timmar i sadeln väntar, sen ska jag vila i fyra dagar. Sen finns det inte så mycket mer att göra på vinterträningen för den här gången...
Få se om man får skörda lite i år?

Horoskop

Läste i gratistidningen Metro i morse, och i horoskopet som avslutar många tidningar, stod det nåt i stil med att idag skulle jag inte vara övermodig eller förhasta mig. Tog det därför lugnt på jobbet i vanlig ordning, var väldigt trött o konstig i magen. Det skulle dock visa sig att det mesta jag gjorde efter jobbet var just förhastat eller övermodigt. Det var förhastat att överhuvudtaget vara med på träningsracet ikväll. Det var övermodigt att sova till 17 30, när det var samling kl 18 00, två mil bort= 160km/h på motorvägen. Det var förhastat att vara framme o dra ett par hundra meter i motvinden, när mina konkurrenter var starkare. Det var övermodigt att tro att man kan prestera max precis varje gång man kör, vilket jag nästan gjort på sistone. Det var övermodigt att tro att det går att dricka gainomax recovery i bilen på väg hem, utan att spilla ner hela helvetet!
Tänk så mycket sanningar det står i tidningen!

April

Premiär med racercykel för säsongen. Lättrullat. Soligt. Vår! Men såhär i början av April är det lätt att bli lurad, så det gäller att inte vara FÖR lycklig. Fick tillexempel ont i magen efter passet, lite efterdyningar av min vistelse i Egypten.
Skrattmåsarna har kommit till stan. Det underbaraste och vårigaste av läten sprider sig i och med deras "skrän". Men skrattmåsstammen sägs vara på nedåtgående, till följd av nån miljögift eller nåt. Får väl lyssna till maskinerna som sopar vintersanden av gatan istället om några år..
Vintersanden som ligger tät på cykelvägarna och skär små hål i mina sköra smala landsvägscykeldäck, som ibland får mig att tycka att racercyklar inte är riktiga cyklar, utan enbart farkoster anpassade till en asfalt eller betongvärld. En asfaltsvärld som man måste hälla grus på under vintern, för att sedan sopa upp, men dessförinnan orsaka oro för punktering på min cykel. Kanske är jag för tidigt ute? Kanske är det snö i morgon? Med April vet man aldrig riktigt säkert. Det är kanske därför April är min favoritmånad?