"Som det förglömda spott"

Med sliten muskulatur o hjärna körde jag ikväll ett litet landsvägsträningsrace tillsammans med 13 andra i bästa tänkbara väder.
Hade nästan glömt hur det var att få stryk av så många på ett klubbrace.
Men dom andra måste ju få bli lite glada dom med....
FAAAN OXÅ!!

10 kg fett på 8 veckor!!??? ???? ?

Bra rubrik på ett lite andefattigt inlägg.

Oerhört skön dag på cykeln. Sick sack genom världens vackraste Roslagen, rökt böckling i solig folktom hamn i Grisslehamn, svaga vindar o solsken med rödbrända armar o ben som följd.
4 tim cykel 119 i medelpuls.
2 tim sömn i soffan efteråt.
Kanske lite trött i benen oxå?

Mellan hägg och syrén

Jag visste att den skulle komma igen, tiden mellan hägg o syrén. Den finaste o kortaste tiden på hela året passerar.
Jag visste oxå att det skulle komma igen, min tisdagszombiefiering efter en hård helg av tävlande. Den hemskaste o längsta av arbetsdagar passerar.
Påsar under ögonen.
Ful.
Denna trötthet leder till att en tupplur efter jobbet blir 2 timmar istället för den vanliga halvtimmen.
Detta i sin tur leder till att jag i ännu mindre omfattning hinner fånga tiden mellan hägg o syrén.
Därför ska jag vara ledig i morgon.
Cykla lite lugnt i solskenet.
Stanna o fika lite.
Andas in.
Sen har häggen blommat ut.

I virtuell ledning

På stora etapplopp typ Tour de France så växlar ledningen många gånger under ett lopp, och ibland kan man även mitt under etappen höra att någon är i virtuell ledning just då.

Jag körde MTB etapploppet Borlänge tour i helgen.

Fredagens prolog är väl mest en start på själva tävlingen, men det är ju alltid kul o se hur fort man kan köra jämfört med konkurrenterna på 2 km cykling. Jag körde inte speciellt fort även om det kändes så. Det var många som slog mig, men det handlar ju bara om sekunder.

Lördagens XC lopp var lite viktigare för själva totaltiden, och där la jag det mesta krutet denna helg. Hade för trivsamhetens skull ganska bra slätdrag vilket är nödvändigt på denna lite speciella bana utan direkta tekniska svårigheter. Jag gick ut löst o avancerade och jag lyssnade vid varje varvning på om superspeakern Roberto Vacci skulle säga vilken virtuell placering jag låg på under loppet... Men det var bara min inre speaker som höll reda på att jag låg på en virtuell 10e plats ett tag för att sedan falla till 11e.

Söndagens tempolopp körde jag bra, men dom andra körde oxå bra och bättre. Jag slutade totalt på en 10e plats i hela tävlingen i H40 klassen, men virtuellt i mitt huvud så hade jag vunnit eftersom jag tidigare år haft svårt att hävda mig just på Borlänge Tour.

Målskynket var befriande

Nu dröjer det till augusti innan svenska cupen rullar vidare men det är ju några andra race mellan oxå.

Jag lovar att inte uppdatera bloggen så lite som jag gjort denna vecka, bara så ni vet, alla tusentals fans därute...

Varvtalsregulator?

Mitt enorma(?) oxhjärta(?) förmådde återigen bara toppa 180 slag per minut som max, däremot var benen bra. Jag vill se 186-188 slag per minut när man kör tempoträningsrace på dryga 20 minuter. Men man kanske ska vara glad att hjärtat slår alls..

30 timmar av skräck. 16 minuter av plåga

Mina grannar som eventuellt var vakna klockan 6 denna iskalla regniga majlördagmorgon, såg en trött man endast iklädd sandaler, mysbyxa o T- shirt korsa parkeringen, med en genomskinlig plastmatlåda i handen innehållande en liten utmattad skogsmus. Några havregryn fick musen med sig när han blev frisläppt av mannen i skogen igen efter att ha varit infångad, jagad, biten och terroriserad av mannens katter, flytt ut i frihet gång, blivit infångad o insläpad igen av samma katter, klarat att äta ost ur en råttfälla utan att den slog igen, nästan blivit uppsugen i dammsugare, gömt sig bakom ett kylskåp i 12 timmar. Och så vidare. Sammanlagt 30 timmar av skräck. Mannen kände sig bra och stolt efteråt, över att ha räddat ett liv! Detta trots att denna skogsmus hållit honom vaken i två nätter.

Samme man sågs senare denna iskalla regniga majlördageftermiddag utföra andra lite udda beteenden som få gör. I en tom spinninglokal utan musik o sällskap med ett plågat ansikte och pipande luftrör genomförde han hård intervallträning 4*4 på 95%. 16 minuter av plåga. Mannen kände sig bra o stolt efteråt, över att nästan ha tagit sitt liv av ansträngning!

Mannen var jag.

Vi drog till Högdalen

Hade haft kudden kvar i ansiktet hela dagen, och var tröttsvullen efter en vidrig dag på jobbet. Då skulle ju vem som helst sätta sig i en bil och åka till och genom stockholm i rusningstrafik, för att ta sig till dom södra förortena o plåga sig på en cykel i regn o plus 8 grader?
Träningstävlingsserien "Mtb sthlm" stod på programmet, då det för tillfället saknas lite konkurrens på hemmaplan.
Som belöning fick man köra en sjukt skön bana med två skapliga serpentinstigningar(!) upp på "högdalsberget" blandat med skön snabb ganska slät skogskörning. 400 m stigning på 44 min körning! Det var länge sen jag hade så kul på en onsdagkväll.
Hade bra ben.
Vann dessutom min klass H40 överlägset och hade häng på dom bästa H30 stockholmarna hela tiden. Plastbror Gunnar körde skiten av alla H30 o hade häng på eliten nästan hela tiden.
Så bra var vi!!
Men det roligaste var att det var så roligt.

Ännu en stor konstnär blickar ut över havet..

Det händer inte speciellt ofta, men ibland blir man kompenserad för allt slit man får genomgå här i livet. Helgens otroligt fina försommarväder (+24 o sol) vägde nästan upp en hel vinter av gråkallt mörker. Gårdagen innehöll visserligen en del slit eftersom vi körde backintervaller i slalombacken, vars liftspår för övrigt forcerats uppför (o nerför) inte mindre än 55 gånger den senaste månaden. Vid hemkomst mötte en av mina katter mig på gräsmattan under blommande körsbärsträd. Där satt vi o trivdes en stund. Sedan tog jag årets första dopp i det bräckta vattnet i Norrtäljeviken. Lite svalt kanske...

Denna om möjligt ännu finare söndag ägnades åt cykel i skön takt upp till ett från turister ganska tomt, men av försommar fullt Grisslehamn, där god fika intogs i långsam takt.

Det var liksom medvind både dit och hem.

Och jag har den första cykelsolbrännan sen Gran canaria i Januari. Bara en sån sak!!

"Jag kan ju för fan cykla!!"..

.. sa min plastbror Gunnar när han 5 år gammal, plötsligt spontant bara satte sig på sin gula 16 tums barncykel och cyklade iväg. Det som hade verkat hopplöst att lära sig under en längre tid, blev från den ena stunden till den andra en enkel självklarhet.

Jag körde föga förhoppningsfull ett litet träningsrace i landsvägstempo ikväll. Tempolopp på landsväg är väl kanske inte min starkaste sida, men jag har under vintern specialtränat rundtrampet så nu går det skapligt fort även på slätpartierna. Var snabbast av alla som inte körde på tempocykel!! Nästan 40 i snitt.
Kanske inte kan säga: "Jag kan ju för fan köra landsvägstempo!!", men jag är iallafall bättre än nånsin förr.
Det säger dock inte särkilt mycket....

God fortsättning..

.. var alltid det första en tidigare arbetskollega sa i mellandagarna. Han var en rätt enkel typ som inte höll reda på så mycket annat än helgdagar, vilket år man skulle rösta, Hockey-VM och vilken dag man skulle ställa om klockan till vinter respektive sommartid. Det gällde att vara snabb om man skulle hinna säga "god fortsättning" före honom när man kom till jobbet mellan jul o nyår. Det var liksom hans grej..
Jag lyckades vara före honom efter några år och han blev märkbart besviken. Nu fick han ju vänta ända till Hockey-VM innan det fanns nåt viktigt att prata om igen.
Nej, man skulle ju ställa om klockan först...

Jag har märkt att jag på senare tid mest skriver om min ointressanta träning på denna blogg.
Det kanske blir en ändring på det?
Men inte idag.
Började resten av säsongen denna kväll med styrketräning med lite ökning av vikterna som lades på. Det var länge sen.
På gymet fanns feta o fula blandat med smala o snygga.
Vissa åkte stadsjeep till gymet medan andra cyklade.
Dom fula åkte stadsjeep.
Dom snygga cyklade.
Jag cyklade.

Världens längsta bortförklaring..

... hade det här inlägget kunnat bli, men jag håller mig till en drastiskt kortad variant.

Jag blev 9a i första deltävlingen i svenska MTB cupen, numera även kallad Kalas cup, efter sponsorn.

Detta var nästan en bragd av mig...!!?

Fel däck vid provkörning av banan gjorde detta meninglöst då det var för halt för semislicks.

Var för blöt o kall för att orka byta

Min Golf 2.0 årsmodell 2001 med 7900 mil på nacken vägrade sedan starta och en gul lampa lyste mig i ansiktet.

Nåt med insprutningen?

Tvingades i spöregn cykla 40 min från tävlingsplatsen till motellet där vi bodde, med diverse förnödenheter o kläder instoppade innanför jackan. Glömde självklart linsvätska mobiltelefon o tandborste kvar i bilen.

Sov med elementen på fullt för att torka dom cykelkläder som jag nästa morgon skulle tvingas sätta på mig och cykla tillbaks 40 min till tävlingsplatsen, halvblind med en ( 1) kontaktlins.

Bilen stod som tur var kvar o däcksbyte o klädbyte o linsbyte skedde i nån sorts koma, hela tiden med tankarna snurrande hur vi skulle komma hem, hur mycket som var fel på bilen, allt strul .. osv osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv.osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv..... O.C.H. S.Å. V.I.D.A.R.E..

Värmde upp i övertygelse om att denna "uppladdning" skulle bli för mycket för mitt bräckliga psyke.

MEN, starten gick och efter halva loppet låg jag fortfarande 7a och körde skapligt men fick kämpa för varje meter. Dom flesta av dom bästa i H-40 var på plats så det var bra.

Tappade 2 placeringar under en liten svacka i loppet, men kom tillbaks lite på slutet o lyckades bärga en topp 10 placering vilket jag får vara nöjd med. Jag var mentalt tömd när jag kom i mål.

Hur resten av dagen blev orkar jag inte prata om, men vi kom hem iallafall, många timmar o tusenlappar o omlastningar o incidenter senare....

Nu kan jag liksom katten, luta mig tillbaks en stund och konstatera att jag kör lika fort en motig kämpardag i år, som jag gjorde en härlig flytdag i fjol.

"Jag vet inte var jag står"

Nu har jag rakat bort hår från mina vårbleka cykelben(?) och dammsugit bort katthår från min soffa. Frågan är vilket som ger mest fördel under morgondagens tävlingspremiär.
Det är ju alltid skönt att veta att det är städat när man kommer hem sen.....
Så jag tror soffan är en viktigare faktor?