onsdag, april 29, 2009

Svininfluensa?

Det var inte riktigt samma hysteri kring kvällens träningrace som den begynnande världsomspännande farsoten svininfluensan, men 3 st lite defensivt inställda cyklister behagade dock vara med, däribland jag.
Kanske är det såhär det blir när pandemin är över?
Jag och 2 st till som har överlevt.
I hela världen!

lördag, april 25, 2009

Pålitlig?

Sommaren 1982 var jag 15 år och åkte omkring på en trimmad Zundapp ks 50. Den gjorde 75 ärliga km/h även om hastighetsmätaren glädjande visade 80 km/h. Jag visste att det var en av dom snabbaste mopparna i trakten och detta gav mig ett visst självförtroende. Ett självfortroende som var så stort att när jag en fin sommarkväll såg en avlägsen kompis i nån parallellklass i skolan passerade med sin trimmade Suzuki, så beslutade jag mig för att köra ikapp och förbi honom och därmed förnedra honom.
Efter någon eller några kilometer var jag ikapp och när jag susade förbi honom så gav jag honom fingret lite nonchalant.
I detta ögonblick visste jag inte att han bara låg o slökörde och snart var det hans vråltrimmade Suzuki som susade förbi mig och därmed förnedrade mig ännu mer..
Sånt tar hårt på en 15 åring på moped..
Fick lite tröst nån vecka senare när jag fick höra att hans moppe hade skurit ihop, medan min pålitliga Zundapp spann vidare.

Anledningen till att jag plötsligt kom ihåg detta var att jag igår på mitt kvällsdistanspass på racercykel svischade förbi 2 st cyklister på ungefär samma ställe som den där sommarkvällen 1982. Men jag gav inget finger utan hälsade artigt och försökte se så oberörd ut som möjligt när jag vevade på i medvinden o solskenet.
Trots att båda cyklistena såg ut att vara riktiga råmotionärer av solskenstyp, så lyssnade jag bakåt efter cykelljud väldigt länge för att vara säker på att ingen av dom skulle hänga på o sedan köra ifrån mig. Men detta hände som tur var inte.
Eftersom mitt självförtroende senaste veckan varit ungefär lika grundmurat som hos en förvirrad mopedburen 15 åring, så gav det mig en liten kick, och mina ben kändes för första gången sedan jag gick i mål i Mjölbybiken i lördags ganska normala, för att inte säga rätt bra faktiskt.
Men jag tittade lite oroligt på min skuggbild som kvällssolen skapade, för att se om jag inte såg fet ut i profil eller nåt.
Rättade till vecket på tröjan lite o cyklade vidare, och benen kändes bara bättre o bättre och jag flög fram i den härliga Aprilkvällen.

Men idag körde jag backintervaller och då var man på jorden igen...
Men likt en pålitlig halvsnabb gammal Zundapp så tuffar jag säkert vidare, och kanske finns det nån eller några halvt ihopskurna Suzukin som jag kan köra ifrån snart...

onsdag, april 22, 2009

Det här är Stina..

.. och hon gillar att vara i väskor.
Posted by Picasa

söndag, april 19, 2009

Seg premiär.

Jag är sällan bra på att tävla fler än 1 dag i sträck. Jag vill göra min insats, sedan ta ett steg tillbaka o analysera framgången eller motgången. Sedan får det gärna gå en vecka innan jag dyker på det igen. Dubbeltävling för mig kan funka om jag är i superform, men det har varit lite segt på nåt vis sista 3 veckorna.
Men så är det ibland. Och säsongen är lång..

I helgen var det just dubbeltävling och så här gick det för mig:
Dag 1 Mjölbybiken.
Borta var nästan alla dom fina långa stigningarna som man känner från just det racet och underlaget var supersnabbt o rätt kul. Jag kände på mig redan när jag åkte dit att jag inte skulle köra superbra, men känslan var inom felmarginalen.
Alla körde sedan skitsnabbt (det blir bara hårdare o hårdare i H40) och jag gjorde mitt bästa för att göra detsamma, men jag var inte riktigt med i matchen om dom placeringarna som jag "räknat med" att fajtas om (typ mellan 7 och 10) så jag blev 12a men det var bara sekunder fram till dom närmaste placeringarna.
Med tvekan godkänt, men inom felmarginalen.

Var sedan ovanligt sliten både mentalt o fysiskt och bävade för om jag överhuvudtaget skulle orka nästa dag.

Dag 2 Husbyfjöl xc i Borensberg.
Hade det varit för tio år sedan så hade jag inte startat denna dag, eller oxå hade jag startat och brutit efter max ett varv. Typ
Men nu är det inte för tio år sedan, så jag kämpade mig runt i nån sorts sjunkande så kallad hastighet för att spara på energi för att överhuvudtaget komma i mål.
Dessutom var banan definitivt inte i min smak. Ingen riktig backe, bara halvsegt malande längs steniga stigar i svagt motlut hela tiden kändes det som. Ovanligt lång tävlingstid var det oxå. (Iallafall för mig)
OBS. denna sammanfattning är gjord i ett negativt sinnestillstånd.
Blev 14e man och ljusår från täten och förvånad över att jag hade några konkurrenter efter mig överhuvudtaget.
Man drar minst dubbelt så mycket energi när det går tungt. Dels för att kroppen är sliten o dels för att jag egentligen inte hade ett jävla dugg lust att köra, om jag skulle ha tänkt efter.

Men det gjorde jag inte.....

fredag, april 17, 2009

Början och slutet?

I morgon är det en ovanligt tidig tävlingspremiär. 2 st tävlingar i svenska MTB cupen i Mjölby och Borensberg. Jag är faktiskt inte så nervös, jag vet min kapacitet ganska bra, och även om jag kanske blivit lite vassare i år så gör det nog inte så många placeringar i resultatlistan.
Om ens någon? I veteranklasserna så kommer det ju varje år upp nya unga talanger. På 40 år..
Dagsformen brukar ju vara viktig i hårda konditionssporter och man hoppas ju varje gång på en mycket bra sådan.

Samtidigt så gör jag nog bland dom sista racen på min gamla cykel som hängt med ett par år nu.
Lite upphottad till helgen med lite lättare hjul o så, men den väger ändå in på dryga 10 kg
Fast han som sitter på väger istället ganska lätt.
Är det bra?
Posted by Picasa

lördag, april 11, 2009

Veckofokus avklarat.

Har under tävlingsssäsong ibland lite svårt att hålla fokus, då man kommer från ett väldigt uppstyltat vinterträningschema in i ett schema med tävlingar och en massa vila o uppladdning mellan.
Därför har jag från i år börjat att ha ett veckofokus, så man inte bränner ut psyket på för många saker samtidigt en vecka.
En vecka kan ett träningsrace vara fokus
En annan vecka nån tävling.
Nästa vecka kanske att genomföra ett fett långpass kan vara nr 1
Dom senaste 2 veckorna har det iallafall funkat. Jag har kört bra dom dagar jag haft fokus på o lite sämre på dom som andra dagarna.
Även om det kan vara lite tungt att bli ifrånkörd för mycket på ett träningsrace eller i nåt intervallpass, så är det bättre att köra så bra man kan då man verkligen vill det.

Veckans fokus var Keps Cup i Upplands väsby och jag körde bra, även om jag blev slagen av några som jag kanske "borde ha hängt med". Men banan innehöll lite för mycket sega slakmotor och där kör en del folk ifrån mig.
Jag tog igen lite då jag var skönt stark i dom branta backarna istället och pulskurvan från loppet skvallrar om att jag inte kunnat kört så mycket snabbare på den typen av bana.
Eller vad sägs om en medelpuls på 178 o maxpuls på 187 när min absoluta maxpuls ligger på 192
På ett race på 55 min.
Kunde ta ut mig iallafall, även om det finns dagar då man har rappare ben.


Nästa helg är det tävlingspremiär på riktigt och då ligger fokus på det.
Skulle vara skönt att tanka ner lite schysta pulsfiler efter den helgen oxå..

torsdag, april 09, 2009

Jag kom typ sist..

.. på kvällens landsvägsträningsrace.
Nu är säsongen förstörd!
Det är kört!
Eller kanske inte förresten...

onsdag, april 08, 2009

Det lönar sig inte att vara snäll.

Titta noga, detta är en bild på döden!

Som den djurvän jag är så räddade jag instinktivt i morse en liten söt skogsmus som katterna släpat in o jagade o plågade i mitt hem. Dom tar inte möss speciellt ofta, men nån gång varje vår händer det iallafall.
Musen var smart o snabb och gömde sig på bra ställen o förvirrade mina katter. Den sprang slutligen ner i en korg med vantar o sjalar i hallen och då var jag snabb o smart och bar ut hela korgen på balkongen o räddade därmed den lilla livrädda varelsen som först tvekade, men sen hoppade mot friheten ner från balkongen och ner i gräset o började springa bort från helvetet.
Med mig tårögt vinkande farväl..
Den hann ca 10 meter när en skata från ingenstans fått syn på den o anfaller med sin trubbiga näbb och brutalt tog den med upp i luften. Men den sprattlade sig loss o ramlade ner o sprang med otrolig fart för sin litenhet tillbaks mot min balkong för att söka säkerheten under denna.
Den hann bara nästan tillbaks.
Skatan var snabbare.
Istället för att bli plågad av mina katter så blev den nu brutalt ihjälhackad till köttfärs av en hänsynslös skata, med en annan skata vaktande bredvid.

Om jag vänt mig om och gått in lite tidigare så hade jag inte sett skatattacken och därmed trott att musen hade klarat sig o var mig evigt tacksam.
Men det är kanske bättre att bevittna den brutala verkligheten än att gå i tron om att allt är i sin ordning....?
Posted by Picasa

lördag, april 04, 2009

Man e inte 20 längre..

.. fann jag mig själv säga upprepade gånger i eftersnacket efter dagens Keps cup som gick i Täby.
Och det syns ju tydligt på denna lyckade blinkbild som jag på "spontant" bloggarvis tog på mig själv när jag kom hem efter racet, skitig o sliten.
Jag brukar oftast inte känna mig gammal på nåt sätt, men efter dom sista 7 dagarnas träning där jag nu sammanlagt legat 1 tim o 35 min på rött, så börjar det kännas.
Dagens race sved väldigt mycket i benen och nån vidare kraft utvecklades inte heller. Hade inte väntat mig nåt annat i och för sig, men det är ändå lite jobbigt att se konkurrenter som man vet att man kan slå, försvinna i fjärran efter 500 meter.
Jag kan dock ta det o hoppas att jag är på rätt väg i min såkallade uppladdning till säsongen. Fast just nu är jag i nedbrytning.

Jag vann ju klassen ändå tack vare att jag hela tiden hade i tanken att även när man är sliten så skiljer inte maxkapaciteten så många procent mot när man är i form som man kan tro. Det är oftast skallen som ger upp först, och det gjorde den inte idag.
Men det var jävligt nära.

Och man kan ju se hur snygg o nöjd man blev av det.....
Posted by Picasa

torsdag, april 02, 2009

Våren är här!

Ett kännetecken att det är vår för mig är när långa ärmar o ben åker av på cykelkläderna för första gången, och man visar sina vita vinterhåriga ben.
I dag skedde det.
Ett annat kännetecken dom senaste årern har varit att vi i klubben kört landsvägsracet "Finsta GP". Mycket prestige står på spel.
I och med att kvällsträningstävlingarna drar i gång så kommer nästa kännetecken, nämligen att jag dom dagarna får ett mer eller mindre autistiskt beteende på jobbet.
Man går o laddar inför kvällen litegrann och är i sin egen värld. (Ännu mer i sin egen värld kanske man kan säga... )
Detta autistiska beteende går inte över riktigt förrän man är klar med racet.

Denna autist som råkar vara jag, hade till att börja med lite sega ben, men lyckades ändå tidigt komma loss i en utbrytning på 3 man som höll ända in i mål.
Mötte lite för bra spurtmotståndare på den låånga spurtrakan så jag blev ju självklart just 3a av 8 stycken vårhungriga(?) klubbkamrater som startade.
Kul var det iallafall, fast jag var lite ringrostig just på racercykeln.

Min autistiska hjärna är ju inställd på rakt styre o skogskörning.
Inte så lätt att ändra på...

14 grader varmt var det iallafall

onsdag, april 01, 2009

Jag valde..

.. mellan att sticka ut o rulla racer i solskenet eller att dra filten över huvudet och dö.
Det blev det senare alternativet.
Sen återuppstod jag från det döda...