söndag, januari 31, 2010

Änglar i snön

Hade nästan slutat se möjligheterna att köra distanspass i morse när det återigen kommit 1 dm nysnö. Kanske börjar det bli lite tjatigt att cykla flera timmar i -12 grader och decimeterdjup spårig snömodd nästan varje gång man ger sig ut på cykeln denna vinter.
MEN denna gång var vägarna till 70 procent exemplariskt plogade och kylan lindrades till -8 iallafall. Dessutom tittade solen fram i små luckor mellan snömolnen framåt förmiddagen.
Jag anade en liten gnutta vårljus i solstrålarna vilket gjorde dagens pass till det bästa passet kanske på hela vintern, trots att jag lyckades göra en ängel i snön, det vill säga en liten vurpa.
Jag såg allt sådär käckt positivt som man kan göra nån gång ibland...

Efteråt mådde jag illa.

fredag, januari 29, 2010

Löparen Stefan


Såhär sliten kan man bli när man springer.(man ser även att jag var lite fetare för några år sedan)
Bilden är ifrån Scaniamilen i södertälje 2005, en av mina sista löpartävlingar där jag gick in på en 35 e plats av dryga 1000 deltagare (blev 22a året innan på samma lopp vilket var mycket bättre).
Man läser lite här o där på cykelbloggar hur en del cyklister fuskar med lite löpning ibland och har olika teorier om hur fort dom skulle kunna ha sprungit på milen eller maraton etc, utan att prova på riktigt.
Jag har provat på riktigt ganska många gånger faktiskt, särskilt under början av 2000 talet då jag var lite trött på cykel.
Helt oteoretiskt så tränade jag löpning på olika sätt som mest ca 3 ggr i veckan. Kunde ha kört betydligt mer men jag har ett dåligt knä som begränsade mig.
Jag lyckades springa milen under tävling på 38 min 55 sek (Hässelbyloppet 2004). 5 km på tävling på 18 min 25 sek (Roslagsnatta 2000). 20 km på tävling på 1 tim 19 min (Kanonloppet Åland 2000). Marathon på 3 tim 12 min (Stockholm marathon 2001).
Att jag sedan nån kväll när allt kändes på topp gjorde tex 3 km på nån "rekordtid" så kan man inte översätta denna lyckade kväll till hur snabbt man "skulle kunna ha sprungit"
Det är tävling som gäller.
Hösten 2004 lyckades jag med konststycket att vinna en löpartävling, då jag defilerade in som etta på löparovalen i Källbrink Huddinge i korta klassen i tävlingen "Huddingeterrängen".

Motståndet kanske inte var mördande, men som sagt en seger är alltid en seger, och man måste deltaga för att kunna vinna. I min lilla värld så kändes det som om publiken som klappade händerna på läktaren var minst tusenhövdad.

Men dom var kanske högst 12st när jag tittade lite mer noggrant efter att ha pustat ut...

Var ändå rätt nöjd.

Posted by Picasa

onsdag, januari 27, 2010

Nu

Man gör ju sitt bästa för att "fånga nuet" som det klyschigt heter, men ofta har man nåt annat än nu i skallen.
Det finns dock flera sätt att vara i nuet.
Att berusa sig med sprit o droger ger ett artificiellt "super-nu", som är relativt snabbt övergående och ger nån form av bakslag.
Ett annat sätt att uppleva "super-nu", men kanske för stunden lite mer plågsamt, är att köra hårda intervaller.
Man känner och ser varje sekund som passerar, och ett hårt träningspass på nån timme känns trots plågan ofta som den största och mest betydelsefulla delen av dagen.
Men det riktiga "nuet" infinner sig inte förrän en stund efteråt, då man nöjd och välmående ser världen med dom ögon som man hoppades att man alltid kunde göra.

Jag hade "nu" för en stund sen, men det har gått över.
Så nu befinner jag mig "då" eller "sen" igen.

lördag, januari 23, 2010

Tränat som ett proffs

5,2 km skidtävling på förmiddagen, följt av sova en stund mitt på dagen, följt av 4*4 intervaller på eftermiddagen.
Allt gick över förväntan. Särskilt sovandet.
Det har jag tränat mycket på.

fredag, januari 22, 2010

1988

Den tunne killen på bilden råkar vara jag. Iförd färglada tidstypiska kläder tar jag min Yamaha yz 125 till en 2a plats i juniorklassen på endurotävlingen "Hylsjakten" i Linköping försommaren 1988.
Detta år stod jag på nån sorts höjdpunkt i min endurokarriär och dom flesta pokaler jag har kvar är just från detta år.

Just denna tävling var lite speciell eftersom det råkade bli dubbelseger då Gunnar tog hem förstaplatsen..

Vi åkte dit kvällen innan med bil och med motorcyklarna på släpkärra. Vi hade ett litet tält med oss som vi slog upp på tävlingsplatsen bredvid alla andras stora bussar. Det var oerhört mycket mygg o knott, men till sist somnade man väl i nån sorts koncentrerad nervositet.

Tävlingsdagen dominerade vi i 125 klassen.

Den fina form jag hade 1988 fanns kvar och hade även förbättrats något i början av 1989, men en krasch och en svår knäskada gjorde att jag fick lägga ner motorcykeltävlandet nåt år senare.

Sedan följde ett par år som krogråtta innan jag började tävla i MTB 1992.

Resten är historia. För mig iallafall

Posted by Picasa

tisdag, januari 19, 2010

lördag, januari 16, 2010

Sjuttåååån..!!

Svårt härjad och med rykande hatt intervjuas Svullo i en 80-tals tv-sketch.
Han får frågan om hur många gånger han blivit träffad av blixten.
Han svarar forcerat: "Sjuttåååån"!!!

Svårt härjad kände även jag mig efter att ha gått i mål på det flera gånger uppskjutna Trettondagsracet som kördes idag.
Det rykte inte ur nån hatt, men hade någon frågat hur många gånger jag körde upp för den sega backen på dryga 20 höjdmeter under loppet så hade jag forcerat svarat: "Sjuttåååån"!!
För 17 gånger blev det på drygt 45 min körning
Det har sina nackdelar med att göra en kort bana.
Och fördelar.

torsdag, januari 14, 2010

Vitt


Ungefär när kvinnor börjar jobba och när barn går till skolan, det vill säga ca kl 8.30, så stack jag hem från jobbet och gav mig ut på ett skönt distanspass i det vita roslagen.
Snö, frost och nån sort isdimma.
Det var inte speciellt kallt, bara -5 grader, men isdimman kylde och gav en nyans av uteliggar-rött i mitt ansikte.
I övrigt var allt vitt.
Posted by Picasa

tisdag, januari 12, 2010

Head down

Nästan varje dag när jag cyklar för att äta lunch, så passerar jag en äldre dam som är ute o går nån sorts stavgång.
I ur o skur stretar hon på i en runda som verkar vara ungefär densamma varje dag, vilket i och för sig inte spelar så stor roll eftersom hon är så krokig i ryggen att hon egentligen bara ser sina skor och nån decimeter framför dessa.
Förmodligen såg hon inte hur vackert frostiga alla träd blivit efter 2 dagar av dimma och -8.
Förmodligen ser hon heller inte nån större skillnad på årstidsväxlingarna eller andra förändringar.
Hon ser bara dessa jävla skor hela tiden!
Hon borrar helt enkelt ner huvudet o kör på. Mot sin undergång.
Som alla andra.

Även jag borrar ner huvudet o kör genom vidriga oxveckor o hårda intervallpass.
I en runda som verkar vara ungefär densamma varje dag.
Fast jag försöker se mig omkring litegrann.
Men jag är ju inte lika krokig i ryggen som den gamla damen med stavarna ännu.
Men det kostar på att borra ner huvudet o köra.
Mot min undergång?

söndag, januari 10, 2010

Lyckligt lottad?

Det har sina fördelar att bo längs kusten, även om det ibland känns som man måste åka lite längre än alla andra för att komma till "övriga sverige".
Soligare somrar, mildare vintrar och sist men inte minst saltsjöis att åka skridskor på.
Denna dag stod temperaturen på beskedliga -6 vilket gjorde mitt söndagsmorgonsvältpass på cykeln ganska behagligt rent temperaturmässigt, dock lite slitsamt i övrigt.
Resten av den ljusa delen av dagen tillbringades med några kompisar på skärgårdsis med skridskor.
En bit ut så fanns det blank snöfri is, med lite spännande råkar o vindbrunnar att dö plågsam död i, men jag överlevde även denna gång.
Långfärdsskridsko är skönt

Jag lovar att skriva en spännande inlägg om min död sen när jag dränkt mig.

(obs bilden är från annan plats tidigare i vinter, eftersom jag som vanligt glömde kameran, trots att jag till och med laddade batteriet innan för att ta några fina skridskobilder....)
Posted by Picasa

fredag, januari 08, 2010

10000

Så många unika besök har jag haft på min lilla envisa blogg sedan jag skaffade besöksräknare.
Små smulor är oxå bröd..

onsdag, januari 06, 2010

Chockkyla!!

Vaknade av en SKRÄCKSIGNAL från mobilens väckarklocka.
Tittade på termometern som visade att en KLIMATKATASTROF nästan var på väg.
Den visade CHOCKTEMPERATUREN -22 grader.
Jag insåg att det inte skulle gå att köra traditionella trettondagsracet och kom in i en KRISSITUATION mentalt!
När jag väl gick utanför dörren, så verkade det råda UNDANTAGSTILLSTÅND!
Staden var totalt LAMSLAGEN av CHOCKKYLAN!

Så, nu kommer jag inte på några fler kvällstidningsrubriker.

måndag, januari 04, 2010

Varning för sliten cyklist


Eftersom jag inte lagt upp nåt riktigt schema för Januari än, plus att jag är väldigt trött i kroppen efter helgens rätt jobbiga träning, så bestämde jag mig för att stå bredvid idag och vila lite istället.
Det behövdes.
Efter trettonhelgen kommer ett nytt schema.
Nytt och nytt förresten....
Det handlar mest om att lura sig själv lite.
Posted by Picasa

lördag, januari 02, 2010

Moralens seger över lättjan?

Det var 3 år sedan jag åkte skidor sist, så idag var jag nästan nervös när jag skulle prova på spåren i det vintriga roslagen.
Men allt var precis som förr: Jag kunde åka, men det var ett jävla kämpande utan belöning, som inte blev bättre av att mina skidor stått i ett förråd med klister på i 3 år. Ett klister som jag dock avlägsnade innan och ersatte med lite blåvalla.
Att mina armar blivit klenare efter 3 år av cykelfokusering kändes.
Mitt goda skidhumör sjönk tyvärr stadigt, då spåren var lite sladdriga o glidet i all den nyfallna snön var rätt kass. 40 minuters lite håglös åkning blev det, med lite Stefan-ilska bubblande innanför mitt oberörda anlete.
Skidor är bara kul när det är helt perfekta förhållanden tycker jag numera, och det blir nog inte så många skidpass i vinter eftersom mitt dåliga högerknä inte alls gillar frånskjutet.
Saknar det inte så mycket, även om jag åkte en hel del förr.
Men visst känner jag en viss frustration, det måste jag erkänna.
SKIDOR KAN TYP DRA ÅT HELVETE!!

När jag kom hem tittade jag på skidåkning på tv istället, och somnade därefter i mina långkalsonger i soffan.
När jag vaknade så hade tiden runnit iväg så långt, att det var hög tid att ta sig iväg till spinninglokalen för att köra dom 4*4 intervaller som stod på det RIKTIGA träningsprogrammet idag, men jag var så jävla trött att jag NÄSTAN sket idet.
Det var tur att inte katten låg o sov på mina byxor som jag skulle sätta på mig.
Hade den gjort det så hade jag inte orkat stört kattens sömn och tagit byxorna.
Men katten låg precis bredvid, och moralen segrade över lättjan och jag kom iväg till slut.
Kom till min förvåning upp i 93 % av maxpuls trots att benen strejkade nåt alldeles oerhört till en början.
Kände mig något mindre dålig efteråt.
Posted by Picasa

fredag, januari 01, 2010

Jag lovar att jag inte har nåt nyårslöfte.

Sista passet på Decemberträningen blev av idag den 1 januari 2010.
Det blev 20/40 passet med 47 upprepningar som blev slutpunkten
Har följt mitt schema till punkt o pricka vad gäller antal pass med dom olika varianterna jag kör, men det har blivit lite dagändringar här o där plus att jag faktiskt kört fler svältpass än planerat,vilket har lett till den önskade viktnedgången efter höstvilan.
Men det blev bara knappt 3 kilo mot dom önskade 4.
Jag befinner mig just nu på 2009 års tävlingssäsongsvikt det vill säga ca 71 kg
Fler pass följer

Friskis var fullt av nyårslovande gym-motionärer som kommer att sluta om nån vecka eller 2, men jag var ensam i spinninglokalen som vanligt, och kör man distanspass på nyårsaftonens morgon som igår, så är man oxå väldigt ensam.
Skönt ensam.
Man får räkna med att vara ensam om man inte följer strömmen hela tiden.
Bara döda fiskar följer strömmen.