Surben

Ganska oladdad i kropp o själ cyklade jag iväg för att köra ett klubbträningsrace på landsväg.
Det första i år för mig faktiskt, om man bortser från snöslaskracet på racer i slutet på mars.
Det kändes väldigt trögt när jag cyklade dit trots medvind, det kändes inte bra i början av loppet, det kändes för jävligt i mitten och det kändes trögt på slutet.
Fick stryk av nästan hela den kvarvarande 5 mannaklungan i spurten.
Skönt att jag inte prioriterar träningsrace så högt längre.
Men att köra lite hårt med dåliga ben o oladdat psyke ger säkert lite träning det med.

Den hostande farbrorn

Jag brukar äta lunch på olika restauranger och där möter man mest samma folk varje dag som sitter på samma platser o har samma rutiner, liksom jag.
För några år sedan när jag brukade besöka en restaurang nere i centrum så kom det alltid en stressad man in en stund efter mig.
Han ställde alltid stirrigt sin väska vid bordet och kastade sedan i sig maten på några få minuter för att sedan titta på klockan varpå han reste sig tvärt, klädde på sig jackan och rafsade åt sig sin väska och gick ut i snabb takt.
I dörren avlossade han ALLTID en ljudligt rosslande kort hostattack och tittade på klockan.
Sedan försvann han ut med ett ansträngt stressat ansiktsuttryck.

Jag kom på mig själv för nån vecka sedan att jag på samma stressade sätt oxå börjat hosta i utgången på lunchrestaurangen varje dag.
När jag kom på mig själv att jag var på väg att bli som den hostande farbrorn, så bestämde jag mig för att dra ner på takten lite.
Jag har stressat för mycket i vinter, men nu börjar det lugna sig.
Och jag kan bli den cyklande farbrorn istället.
Som ser annat än klockan o telefonen

Måste skriva lite..

Visst, jag har tillgång till datorer i min omgivning, men inte internet hemma ännu, och därför har det inte blivit nåt skrivet på ett bra tag.
Men nu har jag lånat en dator en stund och tänkte bara yppa några ord om årets tävlingspremiär som var lite konstig för mig.
Premiären i Södertälje bjöd som vanligt på fina banor men kanske lite få startande, men kvaliten på dom som startande var det sannerligen inget fel på.
Innan denna helg trodde jag definitvt inte på några stordåd för min egen del eftersom jag tränat väldigt dåligt sista 3 veckorna pga av flytt och husarbete som jag hatar.
Men efter att ha väckt dom sega benen på lördagens sprintrace (där jag med tur och taktik lyckades bli 7a), så fanns mina bra tävlingsben med mig igen på söndagens xc.
Nästan chockad gick jag i mål som 9a och hade fajtats bra hela loppet, men fick ge mig om kampen om 8 e platsen i sista backen då mina otränade( ? )ben började krampa.
Var ändå väldigt nöjd med min swe cup premiär.
Nu är det ändå ingen som läser det här eftersom dom få som läser min blogg tröttnat på den långa frånvaron från min sida.
Men det blir bättre om nån vecka.
Hörde ni det!!!?
Nån?

Mitt i ett kaos

Det här med att flytta... Kanske var det som man tidigare var lite less på inte så dumt ändå? Just nu är allt som var enkelt o bekvämt bara väldigt kaosartat o bökigt.. Kanske blir det bättre ?

Förändring!

Efter över 20 år i samma trygga enkla lägenhet är det nu ganska nära till flytt härifrån till hus på landet. Känns nästan som jag sviker en gammal vän som man kunnat lita på i ur o skur. En jävla massa flyttjobb kvar "bara". Tur att man inte flyttar så ofta..

Hårt

Hård bana och hård konkurrens på dagens träningsrace hemma hos GT. Idel Sverigecupettor och tidigare svenska veteranmästare blandat med lite andra vårspänstiga cyklister från när o fjärran. Jag var inte en av förhandsfavoriterna, och det sved väldigt mycket i kroppen efter start, trots att jag tog det "lugnt". Jag tog till slut en 5e plats i det 9 man starka startfältet. Visste inte riktigt var jag stod före racet, men det visade sig att jag körde jämnt eller körde ifrån ungefär samma folk som ifjol trots min lite ojämna ofokuserade vinterträning. Men man fick oxå se hur pass långt en medelmåttig 44 årig veteran räcker på hemmamark, mot den yttersta svenska MTB eliten. Man räcker föga överraskande inte särskilt långt...