Ovanligt amatörmässigt?

Jag valde väldigt tidigt att bryta nordiska mästerskapen då jag inte ville besudla den fina banan med mina extremt dåliga ben.
Inte en cell i kroppen svarade.
På vägen hem några timmar efteråt så kom oxå förklaringen varför det gick så fruktansvärt dåligt.
Det började svida i halsen och idag är jag förkyld.
Känns skönt att få den förklaringen även om jag hatar förkylningar.

MEN jag vill betona att jag oxå innan tävlingen gjorde en amatörmässig miss.
Jag frångick nämligen mina rutiner i uppladdningen!
Jag som brukar skratta åt när andra frångår sina rutiner före viktiga race...
Kom efter en lång resa o lite letande till hotellet där vi skulle övernatta och av trötthet så blev det inte av att åka o köpa och äta kvällsmat som jag är van vid, trodde att buffen på båten skulle räcka, men när jag skulle sova så var jag ju svinhungrig och jag går aldrig o lägger mig hungrig och defintivt aldrig före tävling.
Somnade ändå till sist helt tom i alla depåer och vaknade på morgonen och tänkte att en rejäl frukost återställer nog det hela.
"Frukostbuffen" bestod dock av typ 100 procent socker, så det blev ju inte så mycket bättre.

Kände sedan när vi provkörde banan att jag var helt energilös, och trots att starten sedan gick väldigt lugnt så tog det bara nån kilometer innan jag insåg att det skulle till ett väldigt stort under om jag denna dag skulle göra ett skapligt lopp.

Undret kom dock som sagt på hemvägen när jag blev befriad från det mesta av tvivlet mot mig själv och denna förkylning bröt ut.

Jag har i år haft tur o skicklighet med att pricka fomen perfekt inför alla tävlingar som jag velat presterat max på, men jag fick väl tillbaks allt i en stor smocka i helgen...

Jag har minsann slagits mot danskar förr..

...och åkt på stryk.

Efter ett par veckor av lite seriös träning med  långa distanspass, korta intervallpass, Upplandscup och stockholm DM, så ska det åkas tävling i grannlandet Danmark i helgen.
Nordiska mästerskapen.
Men av startlistan att döma så blir det jag och GT mot Danmark...

Okej dom kan få tillbaka skåne, bara jag får slå nån av dom...

Åh herregud...!!

...var dom första ord jag sa för mig själv efter dagens lååånga distanspass bestående av blandad mtb körning på grus asfalt o skogsstig.
Stack hemifrån kl 6.45 och var hemma kl 12.10
Tomma ben från början, som definitvt inte blev mindre tomma efter några timmars trampande och trots att mina träningskamrater bjöd på fika bestående av kaffe o stor smörgås efter 3 timmar så varade inte energin från detta mer än nån halvtimme.
Har inte kört speciellt mycket längre distanspass i sommar och det märks.
Efter en orgie av vaniljbullar och annat så slutade jag sedan i ryggläge i koma på soffan i nästan 2 timmar.
Var inte speciellt sugen på livet när jag vaknade heller, men jag gaskade upp mig.
Och gick upp

KM brons

Precis när en regnblöt katt kommer upp o kliver i tangentbordet så tänkte jag skriva nåt om Km i MTB XC.
Men jag konstaterar bara att det var en bra hård genomkörare inför denna lite tuffare träningsveckan som fö7676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676ljer

På gult

Jorå, jag finns fortfarande vid liv även om jag igår ca kl 1930 höll på att förolyckas då jag korsade 70 vägen nedanför mitt hem med enväxlad damcykel och höll på att bli rammad av en bil som kom i 150 km/h .
Minst
Lite explosiva muskler o lite däckstjut räddade mig.
Blev arg.
Ville döda nån.
Men jag fortsatte som vanligt lite lagom sådär.
Ungefär som min träning har sett ut på senaste tiden.
Inte på rött direkt, utan mer på gult..

Svart på vitt

Det han då inte visste, var att han senare skulle...