Gymet

Hade nästan förstadageniskolanångest när jag kom till gymet direkt efter jobbet.
Nu skulle vinterpremiären på mitt för mig patenterade mage o ryggpass (och lite ben) göras, efter 2 dagar av cykelträning.
Tredje träningspasset på lika många dagar faktiskt!!!
Jag var som väntat svag och jag kommer att ha träningsvärk ungefär fram till helgen.
Jag är ju anmäld till cykelcross SM om 2 veckor och jag kommer inte att hinna uppnå nån större snabbhet innan dess, kanske inte ens nån mindre snabbhet och jag väntar mig definitivt inga bra resultat.
Men hårda intervaller o lite distans emellanåt brukar väcka mig ganska snabbt i normala fall.
Frågan är om det är normala fall nu ??

Trampat luft igen

Denna dag inleder jag på allvar min väg tillbaks ur den dåliga träningsmisären.
Jag började med att komma sist i ett träningsrace i cykelcross på hemmaplan.
Var lam i benen och hade sot i lungorna o drabbades av tillfällig hjärtattack i hela den halva timme vi körde.
Åkte sedan in till hufvudstaden för att se dom som verkligen kan cykla, köra cx cupen i Kungsträdgården.
Följt av traditionsenlig fika i gamla stan.
Fick mersmak.
För fikat alltså.
Och jag menar det.

En antydan till träning

Igår tränade jag lite. Ett 20 minuters "tempolopp" på vintercykeln så fort jag orkade i en omväg på väg hem från jobbet.
Så fort jag orkar är inte så fort just nu.
Verkligen inte.
Men dåligt tempo är ett tempo det med..?

Sist på cx KM

Allt var perfekt idag!
Fint väder, klart bästa cyclocrossbanan på klart bästa området i stan, svinbra konkurrens, nya cyclocross hojen kändes mycket bättre med kortare styrstam och fungerade bra, plus att jag börjar känna mig hemma på den. Kaffe o korv som belöning efteråt o bra fotograf.
MEN allt förstördes av att jag fortfarande hade sviter efter förkylning o snart månader av dålig träning och även fast jag körde runt väldigt lugnt så blev jag ändå väldigt trött.
Väldigt trött.
Det räckte med att springa eller cykla upp för en kulle här o där eller köra genom en sandfålla för att jag skulle behöva minst ett halvt varv för att återhämta mig.
Jag lyckades INTE försvara min KM titel i cyclocross från i fjol...
Men då var det mitt favoritföre snö, jag körde på en MTB cykel, jag var frisk, jag var i bra form, jag hade en bra dag.osv osv
Det var kort sagt allt det som det inte var idag.

Väntar

Jag är väldigt bra på att göra saker medan jag väntar, att vänta är ju det största slöseriet på tid.
Därför har jag denna vecka i väntan på att jag ska bli bra från min förkylning varit i full färd med att färdigställa mitt "cykellaboratorium" och mitt "träningslaboratorium".
Det vill säga mitt finmek-cykelrum och mitt träningsrum.
I dom rummen kommer stora vetenskapliga gärningar att utföras av stora tänkare som besitter obegränsat med kunskap.... eller nåt?
Äh det kanske kommer att bytas nån slang och rivas av ett o annat träningspass iallafall..

Med stor precision

Ett försök till tröst?

Vaknade 20 minuter före innan klockan ringde i morse med den förkylning som bröt ut igår, trött, less och utan lust att möta dagen i allmänhet, och arbetsdagen i synnerhet.
Katten hoppade då kurrande upp på magen som om hon försökte trösta mig.
Men hon hoppade ner ganska snart igen.
Hon är ju ingen jävla psykolog heller..

Så här ser det ut..

.. att vara dåligt tränad.
Hade högre puls idag på klubbens cx race än under nåt annat race på hela året, men körde långsammast på hela året.
Allt har sin enkla förklaring i att jag inte är bättre just nu, och det beror ännu enklare på att jag inte har tränat.
Och det syns tydligare o tydligare ju fler veckor det går.
Sedan kanske det försvann nån procent i fart på att jag var lite ovan med min nya cyclocross hoj och möjligtvis lite dålig dagsform, men en otalang som jag måste upprätthålla ganska hård träning för att vara nåt som kallas någorlunda snabb 44 åring.
Nu är jag bara en långsam dito. Och lite fet dessutom. Och svag
Det sköna är att jag vet precis vad jag behöver göra och varför jag behöver göra det, för att bli någorlunda bra igen.
Och jag vet att det kommer att ske.
Väldigt snart.

Den onödiga cykeln

Det börjar likna en cykel nu, bara lite växelvajrar och styrlinda som ska på.
Annars är det en blandning av lite gamla grejor o lite nya grejor, lite landsväg, lite mtb o lite cykelcross.
Återstår att se om funktionen uppfyller mina önskningar.
Vad man nu kan ha för önskningar på en egentligen onödig cykel?
Har i första hand skaffat den för att ingen ska kunna klaga på att jag kör MTB på våra cx klubbrace under några helger på hösten.
Finner jag det roligt att köra på den så kanske det blir nåt race ute i landet med, men det blir definitivt inget flackande på nån cup eller liknande, ej heller blir det nån distanspasscykel eller pendelcykel.
Det blir helt enkelt en onödig cykel...?

Upprepningar

Man tenderar att upprepa samma saker år efter år vid samma årstid, man dras liksom tills samma aktiviteter och till och med samma platser.
Vi snackar inte midsommar eller jul här, för där har jag ingen tradition överhuvudtaget, utan cykelaktiviteter föga överraskande..!
Idag körde vi cyclocrosspremiär i vår klubbserie som går på hösten.
Det var samma plats som premiären i fjol.
Det var samma arrangör.
Det var samma typ av väder.
Det var samma trötthet i kroppen.

Men det gick långsammare, iallafall för mig.
Där har vi en förändring iallafall....

Fick lite belgiskt öl som tröst, men det krävs större motgångar för att jag ska dricka upp det.
Har ju spenderat 0 minuter och 0 kr åt nån form av alkohol dom senaste 5 åren.
Men så är jag en tråkig gubbe oxå.
Svag gubbe oxå förresten.
Av knark blir man stark?

Vi går vidare

Efter några dagar av saknad så bestämde min katt Pix och jag att gå vidare trots allt. För mig känns det väldigt tomt att gå skogspromenad med bara en katt, men Pix verkar klara det bättre.

Andra tunga projekt är få färdigt i träningsrummet i källaren där vinterns inomhuspass kommer att gå av stapeln och att få ihop min cyclocrossram till en cykel.
Det är egentligen inga tunga projekt nåt av dom men....

Hej då lilla Stina

Min fina katt Stina blev påkörd av en bil o dog igår kväll och jag är förkrossad.
Hon föddes av sin mamma Selma under våran säng hösten 2005, i en period då jag gick hemma pga en stor knäoperation, så jag har uppfostrat henne från start.
Hon var minst o yngst av dom fyra syskonen och höll på att svälta ihjäl om inte jag hade varit där och visat henne en spene som inte var upptagen.
Sedan den dagen har hon varit min bästa vän och hon släppte aldrig taget om mig
En tillgiven, snäll o rolig katt som har givit så mycket tillbaks.
Har ju 2 andra katter, men ingen fick man så bra kontakt med som Stina.
Hon släppte aldrig taget om mig, men nu måste jag släppa taget om henne.
Och jag känner idag en stor sorg, saknad o smärta.
Och jag gråter som ett barn när jag skriver det här.

KM i landsväg linje!

Fast jag förmodligen var klungans överlägset sämsta cyklist och den största loosern genom tiderna, med den näst sämsta cykeln, så lyckades jag ta KM brons på landsvägscykel idag, ett litet race som drog ett runt 20 cyklister från när o lite fjärran.
Kände mig svag i början och för att inte loppet skulle gestalta sig som vanligt på denna bana, med en klungspurt där dom spurtstarka alltid vinner, så bestämde jag mig för att köra väldigt defensivt när några åkstarka gick loss.
Lite väl defensivt kanske och irritation uppstod kan man säga...
Detta gjorde mig bara gott, eftersom jag fick adrenalinpåslag av att bli utskälld, utprejad och knuffad då jag inte tog min förning som förväntat?
Guld o silvermedaljerna gick därmed till dom två åkstarkaste och bronset gick till en stor looser som är hyfsad på att sprätta till lite om spurten inte blir för lång.

Oavsett hur man kör på ett flackt landsvägslopp så gör man fel.
Ligger man uppe o tar alla utbrytningar o drar för mycket blir man bara trött o förlorar.
Kör man fegare som jag gjorde idag, så blir man utskälld och tar KM medalj...
Och för en helt urusel o totalt värdelös loosercyklist som jag, så kan det under vissa omständigheter till och med kännas skönt med en KM medalj..!!