Ganska dåligt av mig faktiskt

Man kan inte påstå att den här veckan har varit den bästa träningsveckan i historien direkt.
Alla pass har varit nånstans mellan halvtrögt och heltrögt.
20/40 intervaller i koma
Fyror på typ 100 watt eller nåt (tur att jag inte har wattmätare) och 80% puls
Misär-mtbdistans trots strålande solsken.
Överhoppad söndagsträning till förmån för grävarbete på tomten.
Och så vidare
Pendlingcyklingen har kanske varit mest kvalitativ av den cykling som genomförts...
Styr väl upp det lite den kommande veckan dårå.

Nästan inbrott

Plötsligt vaknar jag mitt i natten o hör att någon rycker i dörrhandtaget på ytterdörren.
Jag flyger upp ur sängen o går fram till dörren och undrar vem fan det kan vara som vill in i mitt hus ute på landet så desperat vid den här tiden på dygnet.
Tankarna far genom huvudet och jag är i värsta fall beredd på att naken ingå i knivslagsmål mot nån drogad polack eller liknande.
Men sekunden senare hör jag ett starkt jamande o i sidoljuset vid dörren ser jag lilla fjantiga, söta, snälla, innekatten Pix, som förmodligen smitit ut i mörkret när jag släppt in tuffa utekatten Selma på kvällen, och sedan ofrivilligt blivit lämnad ute i mörkret.
Hon hoppade upp o hängde i dörrhandaget och hade det inte varit låst så hade hon fått upp dörren.
Smart husse, smart kisse.

Det blev nästan som jag tänkt mig..

Joro visst kan det hända att jag var H40 fältets 6e snabbaste cyklist på SWEcup premiären idag, men som jag befarade innan så blev det den bristande provkörningen av nya prylar o ny cykel som satte lite käppar i hjulen.
Det var framväxeln som inte vill hålla kvar kedjan på stora klingan och jag fick stanna på första varvet o lägga upp den för hand.
Trots tappad tid där o ett allmänt lite segt första varv så körde jag upp mig ganska bra o höll en säker 6e plats när jag gick in i den sista långa målbacken.
Då trillade plötsligt kedjan ner i fram igen trots att jag bara växlade ner i bak, och denna gång kilade den sig fast mellan ram o vevparti så det var bara att ta cykeln o springa i mål
Tappade till 7a och det är resultatlistan som gäller.
Bättre än 6a hade blivit svårt även utan strul
Är ändå nöjd med min körning på den fysiska o tekniskt lätta banan i Södertälje, även om jag la bort sammanlagt ca 1 minut på det tekniska strulet orsakat av mig själv och min tidsbrist.......

Nya cykeln är det skönaste jag kört o den är som byggd bara för mig.

Ilska o medvind

"En arg cyklist är en snabb cyklist" stämmer kanske inte, men när dödstrött jag i morse klev ut för att cykla till jobbet så började det regna lagom tajmat och jag var redan arg över att inte arbetsveckan var över och att min tävlingscykel inte hann bli riktigt klar igårkväll heller.
Men så plötsligt vände det för en stund.
Hade en perfekt nordlig medvind hela vägen till jobbet och benen var överaskande pigga, så det blev nån sorts rekordtid till jobbet, med vintercykeln iallafall.
Jag var helt klart överlägset snabbast i Sverige på sträckan : Mitt hem - mitt jobb, på cykel.
Att jag sedan hade samma kalla nordvind i ansiktet och iskallt regn på väg hem gjorde inte så mycket eftersom det blev lite inbakad intervallträning på väg hem.

I morgon ska jag köra en annan sträcka, kanske blir det lite mer konkurrens där ?

Man lär sig aldrig..

I helgen kommer jag att göra en riktig nybörjargrej.
Jag kommer att starta en tävling på en cykel som jag aldrig tävlat på förr och i stort sett inte provkört ordentligt ens, och som blev komplett först idag, efter lite väntande på grejor.
Måtten är identiska mot min gamla hoj, men en hel del viktig utrustning skiljer sig lite.
Till det bättre.!?
Vi får se hur det går!!

Däremot är det samma gamla halvtröga farbror vid styret.

Halast i världshistorien?

Keps cup race igen!
Aprilsnön som föll och fortsatte falla gjorde bilresan ner till Tullinge till en långdragen slaskhal historia, och efter 40-50 km/h på motorvägen, följt av fastkörda lastbilar och långa omvägar runt halva huvudstaden, så kom vi till sist efter över 2 timmars resa fram ca 5 min före start. Men dom var snälla och flyttade starten 10 minuter och det var tur, särkilt för en kille från Norrland som kommit ner o hälsat på GT för att träna lite barmark..............

Men barmark var det ju inte, men däremot den halaste o mest svårcyklade snön jag nånsin kört.
Då ska man veta att jag kört i snö många gånger sedan 1992 o gillat det.
Inget däcksval var bättre än nåt annat, så det var bara att glida omkring på den slemmmiga snön med det man hade för dagen och springa där det behövdes.
Fick en bra start men ett bredställ efter 100 meter gjorde att jag tappade lite.
Därefter var det en stundtals löjligt vinglig resa till mål, men det verkade som dom flesta andra hade det vingligare, eftersom det blev en ohotad seger i H40 o bara 4 st elit framför när jag gick i mål......

Hoppsan!

Det saknas nåt bromsok o vajerhöljen, och den väger ca 8,8 kg som den är nu, med dom lite smalare S-works däcken. Så det blir nog runt 9 blankt med med all den sprängsäkra utrustning som jag föredrar, framför tunnt o bräckligt.
Överraskande lätt faktiskt!
9 blankt är ändå världrekord på 100 meter löpning...

Den är säkert snabb med rätt chaufför, och kanske kan det nån bra dag vara jag som cyklar lite åt det snabbare hållet på denna ?

Träning på sånt som få tänker på

Gunnar hade gjort en riktig utomlandsbana o jag kände redan när jag cyklade dit att min kropp o knopp inte skulle orka köra fort, så jag såg racet mer som teknikträning på att köra SVÅRA utförslöpor med TVÄRA kurvor som blev lite hala.
Men oxå träna på att klara hala branta uppförsbackar med dåliga ben o oladdat psyke
Sånt kan ju dyka upp på tävlingar, även om svåra utförslöpor inte längre förekommer speciellt ofta på svenska tävlingar tyvärr...
Det gick rätt så hyfsat utför o jag blev bättre o bättre även om nån liten vurpa dök upp.

Det finns 3 sätt att ta sig ner för TVÄRA serpentinkurvor som går från BRANT SKRÅ åt det ena hållet till BRANT SKRÅ åt det andra, kantat av små stup.
Bara 2 sätt är bra
1 Man lär sig kurvan o satsar lite o vågar väga över o kommer runt (vilket gick bra efter nåt varv)
2 Man lär sig kurvan men tar den säkra vägen o hoppar av o springer eller stannar till o lyfter runt cykeln (praktiserades i början)
3 Man lär sig kurvan, men tvekar i "övervägningen" och rullar därefter framlänges nerför brant slänt bland grenar o myror med cykeln o kroppens lemmar åt alla håll. (praktiserades på mitt sista varv)

Avslutade träningen.

Lite ledbruten sov jag sedan bort 10 mil av Paris- Roubaix i soffan

Kall "vevdistans".

Solen sken men fåglarna kvittrade lite sparsamt pga av kyla.
Förutom långkalsonger o elvärme i skorna så hade jag full vintermundering, men körde racer.
Mycket och kall vind, låg fart, låga växlar o låg puls.
Ibland är de inte så kul att cykla trots att det såg så inbjudande ut när man tittade ut.
Börjar känna mig lite sur i benen efter en rätt hård vecka faktiskt.

Att plågas på långfredagen

Det var ett tag sedan jag testade att köra järnet upp till Alp d huez på GTs trainer.
Februari 2010 senast.
Jag är nu 2 år äldre (45år istället för 43år)
Jag är nu 1 kilo lättare (69 kg istället för 70 kg)
Jag trycker nu 10 watt mer i snitt (283 w istället för 273 w)
Jag kör Alpe d huez 3,5 min snabbare och denna gång hade jag lägre snittpuls än sist.
Dessa siffror bör helst jämföras på just GTs trainer då det skiljer en del på såna här watt-apparater.
Men jag har inte blivit sämre med åren iallafall.
Äkta förbättringar kan dock bara ses i resultatlistor på tävlingar och inte hemma i källaren utan press när ingen ser på.
Den kurvan pekar oxå uppåt för min del dom senaste åren
Även om min kurva pekar uppåt litegrann, så fick jag ändå stryk ordentligt av GT som snittade 395 watt med sina knappa 75 kg!!

Fyror med sällskap av katten Selma.

Den här lilla bestämda damen har sin favoritsovplats i gamla soffan nere i träningrummet och brukar irrirterat gå därifrån när jag kommer ner o klickar i pedalerna.
Men inte denna gång.
Istället kom hon ner o la sig i soffan o tittade lite skeptiskt på mig när jag kämpade till den höga musiken o genomförde dagens fyror med lite sega ben.
Musiken störde henne inte speciellt, hon är uppväxt under min största "Nine inch nails period" för 7-8 år sedan, så hon är van vid oväsen.
Hon tittade ändå strängt på mig som om hon såg att jag hade mer att ge, men inte orkade för dagen..
Öka gubbjävel! Skulle hon ha sagt om hon kunde prata?
Hon vet vad intervallträning innebär, eftersom jag toklekte med henne tills hon var helt utmattad när hon var liten, men hon vilade bara en kort stund så skulle hon tokleka igen.
Kanske därför hon idag inte lider av övervikt och är så spänstig och fortfarande leker väldigt mycket, trots
att hon är vuxen.
Precis som sin husse

Bättre än vad jag trodde!

Jag körde oerhört dåligt förra året på denna bana och jag var nästan benägen att kalla platsen för "Uschvik" istället för Ursvik.
Det var ändå där jag gjorde mitt andra Keps cup deltagande för i år, på en som tur var lite frusen bana.
Fick en hyfsad start o körde stabilt hela loppet och kände att det är i backarna jag är hyfsat stark (men så börjar jag bli lite lätt nu oxå).
Trots att jag körde ikapp o ifrån senior/elitåkare så fick jag ändå stryk av snabbaste H50, mest på grund av att jag inte har trycket på slätpartierna o slakmotorna riktigt.
Det är mest en rätt segflack bana i "Uschvik" med några branta knäppar.
Körde oxå lite fegt i dom flacka utförslöporna där man kan spara mycket tid om man står på
Vann iallafall ohotat H40 klassen.