Och på den fjärde dagen...

... blev Stefan trött.
Och fick ordentligt med stryk av dom flesta som var med på dagens träningsrace på Gunnars bana.
Nu är det bara 1 träningsdag kvar denna påsk och det är distans i morron.
Sen ska jag vila ett par dagar och sedan gå in i schemat igen.
Sen är jag den lite piggare veteranen igen.

Keps cup återigen då!

Det tog ett halvt varv att komma upp på den placeringen jag förtjänade.
Det tog en missad pil o en kurva och efterföljande felkörning på annan stig för att få börja om igen ännu längre ner i fältet.
Det tog på tålamodet att ligga bakom strulande långsammare cyklister på dom isiga hala stigarna där det var svårt att köra om.
Det tog ett bra tag innan jag hittade dom där "stockholmarspåren" där man tjänar 25 m på gränsen till att gena, men som var betydligt snabbare.
Det tog 5 varv att komma i mål lite missnöjd med tappat flyt och ett litet skrubbsår på knät efter en iskurva.
Det tog på krafterna också.
Tror ändå att jag var först i mål av dom riktiga gubbarna?

Istället för blåkulla

Fyror gjorda idag, lätt längre distans i morgon, Keps cup på lördag, "race" hos GT på söndag och lätt längre distans på måndag.
Så ska jag fira påsk.
Hade jag tänkt
Påsken brukar vara en bra träningshelg av tradition.
Att plågas liksom Jesus på korset, varvat med lättja o girighet o frosseri.

Ett träningrace till

Drog till Sigtuna för att köra lite träningsrace på Jespers bana igen då.
Var lite mindre sliten denna gång så det gick lite bättre än förra helgen, helt enligt plan faktiskt.
Banan var, tack vare lite mer vintriga förhållanden(!) bättre.
9 st vuxna startande o en junior.
Vissa på dubbdäck, andra inte.
Inte jag
Jag körde idag ifrån alla som jag kan köra ifrån och hade dom snabbare och betydligt snabbare cyklisterna inom synhåll lite längre än vanligt.
Jag får skylla på bristande talang o min höga ålder för att jag inte slog dom också..

Generös snålblåst...

... har det varit hela veckan och så även på dagens korta långa distanspass.
Min träning fortsätter i stabil förgänglighet med oförändrad förändring.
Allt för att inte läget ska bli kroniskt akut..

Äntligen!!

Visst är det härligt nu när det är vår och man kan kasta av sig dom tjocka kläderna, höra glad fågelsång och se grödorna spira.
Vintern har varit så kort och gått så fort och plötsligt så är det vår och varmt.
Står inte länge på förrän det går och ta ett dopp i det blå tror jag.
Man blir ju sugen såna här ljumma dagar när vinden smeker huden.
Och värmen finns ju kvar långt in på nätterna

Tappad moral

Efter några turer hit o dit så åkte vi iväg till Jesper i Sigtuna för att köra lite träningsrace med likasinnade.

Jag själv råkade ut för cykilstens kanske vanligaste "åkomma", även om man ofta skyller på nåt annat.

Jag tappade moralen.

Tog ett lite väl alternativt spår i ett isigt parti på banan o körde fast en liten gran i vevparitet.

Tog tvärstopp, satt fast, tappade 15-20 sek, tappade mina rimliga konkurrenter som jag verkligen behövt haft kontakt med, och så slutligen tappade jag moralen, vilket ledde till att jag hamnade själv i nån sorts medelfart som inte var speciellt snabb.

Hade inte väntat mig några kanonben efter veckans rätt hårda träning, men det är ändå gnistan i skallen som styr det mesta av prestationen.

Men med lite seg gubbvilja genomfördes ändå passet som planerat.

Väntar o väntar..

Liksom katten Selma så börjar jag bli less på att det ska vara så jävla kallt ute.
Hon har nästan givit upp verkar det som eftersom hon för första gången i vinter lagt sig i sängen istället för hennes mer strategiska o tillfälliga viloställen där hon snabbt kan ta sig ut.
Inomhus sker oxå den mesta av min träning förutom kalla jobbpendlingar.
Igår var jag stark.
Idag var jag svagare.
Jag blir svagare o ute blir det bara kallare.
Det är inte rätt håll!
Ok solen värmer o lyser upp lite mer men...
Om nån månad kanske det är lite vår förhoppningsvis.
Jag väntar väl lite till då..

Trilla lite

För femtioelfte gången i vinter kördes det lite träningrace hos Gunnar.
Jag o fyra andra var där.
Jag hann cykla i ungefär 35 sekunder innan jag klantkraschade hårt på nästan samma ställe som förra helgen med den skillnaden att jag nu landade på stenhårt fruset grus på min redan uppskrapade höft o övre lår.
Jag reste mig snabbt som vanligt o började cykla, men det gjorde så jävla ont att jag snabbt fick stanna o pusta/skratta/gråta/jämra mig, samt att jag blev helt knäsvag.
Visst hade jag kunnat kört igen efter 5 minuter men då hade dom andra redan hunnit ett drygt varv så jag ställde in för dagen.

Vurpade hårt på ett isigt distanspass för ett par vintrar sedan o fick en smäll på samma vis o det var samma känsla som då.
Tappar liksom luften totalt av smärta
Då hade jag oxå skrytbloggat strax innan om att jag var rätt bra på att köra på halt underlag........punkt punkt punkt..

Med mjuka tassar

Hade inte väntat mig att det skulle vara inspirerande konkurrens på dagens XC race hos Gunnar.
Lite motion i frisk luft hade jag väntat mig.
Men det blev 7 st av jämn o ojämn kvalitet som var där.
Min inspiration ökade från loj till lite laddad.
Åt Gunnar o Ville hade jag inte så mycket att säga till om, men Per K, Johan C o Johan N visste men ju att man har chans att "spöa" vid gynnsamma tillfällen.
Fastande lite bakom en ur sjuksängen uppstigen Per i nåt varv efter start o Johan C fick lucka som jag senare rätt lätt körde ikapp.
Mest för att jag var betydligt snabbare på dom korta tekniska o hala delarna på banan, men oxå för att jag var minst lika snabb i övrigt, trots att jag klantvurpade på ett icke svårt parti och skrapade upp höften rätt rejält.
Men när jag sedan blev ohotat ensam på 3e platsen så sjönk inspirationen från laddad till loj o det gick rätt sakta igen.
Halt väglag passar mig rätt bra.
Bara att pendla till jobbet vintertid ger mig den känsla o balans som behövs för att inte bli rädd o stel.
Med lite smyg o finlir o mjuka tassar så löser det sig i hal lera o snö/is utan att man behöver fälla ut klorna.