CX igen dårå

På en riktigt bra bana o i fint men något kallt väder kördes det ett klubbrace i cykelcross idag.
Jag var med
Och 10 st andra
Det var kul, men det märks att man inte har toppform direkt även om benen funkade ok idag
Och det märks att man inte är någon extrem fysisk talang
Och det märks att man är artrosskadad när man snabbt ska hoppa av cykeln vid plankhindren
Och det märks att mina händer är märkta av flera års Endurotävlande på 80 talet och 28 år av kroppsarbete och därmed stelnar vid kyla
Det märks att bockstyre hör hemma på asfalt
Men allt det här har jag märkt förr så det är ingen fara
Och bara 3st lyckades slå mig idag


Det märktes oxå att man blir pigg av träning
Det märktes senare oxå att man blir trött av träning

Tabata-intervallernas vara eller icke vara....

...i mitt träningsprogram?

Har inte varit nån större anhängare av dom så kallade Tabata-intervallerna, men det händer att jag kör dom ibland i brist på annat...
Att jag inte kör dom så ofta är just att dom är så extrema att dom helt enkelt inte blir särskilt frekventa eller långvariga i någons träningsprogram tror jag.
Och träning som inte blir av särskilt ofta är ju inge bra...
Dessutom finns en tendens att man tar i för hårt så att moralen sviktar på sista hälften av intervallerna och kvaliteten blir lidande och det blir mera "slöbata"-intervaller

Men jobbigt är det, så om man kan få in dom då o då i ett övrigt stabilt träningsprogram så skadar det nog inte?

Jag körde ett set på innecykeln ikväll efter mitt vanliga måndagsgubbryggstyrketräningspass .

Ovanligt



Med lång erfarenhet av mig själv och träning och en massa år av analyser, så vet jag att pulskurvor med mycket tid på hög puls (rött), nästan alltid avspeglar en bra tränad, toppad, laddad o inspirerad Stefan med bra ben.
Jag orkar pressa mig helt enkelt och cyklar så fort jag kan förmå

Sen finns det ju oxå andra tillfällen då hög puls av naturliga skäl inträffar, tex när man varit sjuk en längre tid eller är väldigt otränad.
Då har bland annat låg blodvolym inverkan på hjärtfrekvensen mm.

Men så finns det några unika tillfällen då inget av ovanstående påståenden uppfylls, men jag har ändå fått mitt hjärta att ticka på väldigt höga varvtal.
Hjärtat slår som fan, jag kämpar o flåsar som en gris, men det går inte överdrivet fort framåt och benen är sega.

Idag var en sån dag, och det var när vi körde cykelcross KM på en fin gräsig o kurvig bana och alla körde ifrån mig lätt, typ..

Måste berott på mitt inre mentala motstånd till cx...... eller att det går åt så mycket syre att hålla i bockstyret på denna cx-best att det uppstår syrenöd i andra vitala kroppsdelar som till exempel benen. En syrenöd som mitt lilla hjärta i panik försöker att kompensera.....
Jag är helt enkelt inte byggd för att köra cx......
Heller...

Om ändå svaret var så enkelt.

30 minuter intensivt inandandes av frisk luft

Inramat i gammal fin bruksmiljö, på en tajt o knixig men slät bana och på en "riktig" cykel (MTB) körde jag tillsammans med några andra likasinnade ett cyclocross-träningsrace.
Hade särskilt i dom småhala kurvorna stor fördel av att köra mtb, så jag gick till och med upp i ledningen och fick lite lucka efter dryga 10 min och höll den tills det var mindre än 10 min kvar av det drygt halvtimmeslånga racet.
Blev sedan omkörd av 14 år yngre klubbkamrat på slutet, då han var lite snabbare på rakorna och i springtrappan.

Kan inte säga att jag led speciellt av att min cx hoj stod hemma i garaget med avsaknad av delar..

Har tränat regelbundet den här veckan, vilket lett till att mitt blekfeta lekamen redan börjar visa tendenser till att kunna röra sig utan att kollapsa.