lördag, juli 25, 2015

Landsvägsrace!

Det var ett tag sedan jag var med o körde träningsrace på landsvägscykeln, men idag fick min aluracer från 2008 gå lite fortare än den vanliga distansfarten som jag vanligtvis bedriver på racern.
12 st i varierande åldrar, med betoning på "medelålders män i lycra" som det heter...
Det var inte det jobbigaste racet jag kört, men ovanan vid lite hastigare fartökningar som blir vid landsvägscykling gjorde sitt till för att göra mig trött mellan varven.
Slutade som vanligt med klungspurt på slätan, denna gång dessutom i lite medvind och jag nådde den svindlande hastigheten 58.6 km/h som värst, men blev akterseglad ca 4a bakom några lite snabbare segelbåtar.
Kul med lite omväxling från skogskörningen ibland.

Nån dag till bara så är sommarsemestern slut för denna gång, och det har varit sol o 25-30 grader varmt varenda dag.
I alla fall nån annanstans....

söndag, juli 19, 2015

S.Ä.M.S.T !!!

I första startled på dagens SM tack vare swecup-gnetande.
Vill inte spränga mig så jag släpper medvetet placeringar för att lugnt o fint anta banan o loppet.
Det går bra i ett halvt varv ända tills det sprider ut sig o farten ökar något.
Jag känner direkt att det INTE FINNS ETT JÄVLA DUGG KRAFT varken i benen eller i övrig kropp inklusive knopp.
Faller som en sten genom fältet och jag är helt säker på att jag gjorde sämsta prestationen av alla deltagare på Svenska mästerskapen 2015.

Långsam överallt på banan var jag.
Tappade till och med i dom branta rullpartierna

Har gjort ett gäng dåliga SM genom åren, men även några få bra SM
Årets prestation är kanske den sämsta.
Hade ett vagt realistiskt mål om att fajtas om placeringar runt 20 i det knallhårda startfältet.
Men det var bara att glömma
Fick glömma alla andra eventuella mål också

Var nog less redan innan den sena starten och blev bara mer less när jag försökte cykla, fast jag vet att det ibland vänder under loppet.
När man är så här dålig är det inte det minsta kul att cykla MTB.

Behöver jag säga att jag bröt loppet halvvägs.

Vill minnas att det fanns en tysk skidskytt som hette Morgenstern i efternamn, som fick förtroendet att åka i det tyska staffettlaget vid 2 stora skidskyttemästerskap tack vare hans fina prestationer i världscupen.
Han pallade inte för trycket och misslyckades kapitalt båda gångerna och andra gången kollapsade han totalt på sin sträcka så att laget inte ens kom i mål.
När media sedan oroligt frågade tysk medicinsk personal vad som hade hänt så svarade landslagsläkaren lugnande och rakryggat:
"Det är ingen fara, man kan kalla det en mental kollaps...."

Denna mentala kollaps gjorde så att denne till världselit tränade tysk, inte förmådde slutföra 7,5 km skidor samt 10 skott...

Jag drabbades nog av detta idag trots att inget tryck fanns på mina axlar.
Snacka om mentalt stark....





söndag, juli 12, 2015

Skitjobbigt juuu!!

Agnarna sållades från vetet på dagens deltävling i Swecup på väldigt utslagsgivande banor i Tibro.
Tyvärr tillhörde jag agnarna och fick kämpa för varje meter trots att lite regn möjligtvis gjorde banan marginellt lite mer till min fördel mot en del.

Skulle dock behövt regna utav helvete för att jag skulle gjort mig gällande ordentligt idag.
Typ ett monsunregn som dränkte hela startfältet, men att jag tack vare mitt dökött skulle flutit upp o överlevt o vunnit loppet.

Jag kom in på en långt distanserad trött preliminär 12e plats av dom 28 startande efter att ha kroknat på slutet och även framhjulssladdat av en bro ner i en å, och ansiktsplanterat i mossan vid strandkanten framför en skrattande funktionär.
Så min körning gjorde iallafall någon glad.

Önskar jag hade kunnat skylla min lite svaga körning på mina brutna revben o mitt allt bättre ryggskott.
Men jag kände nästan inte av det alls under racet.

Det var alltså ren o skär trötthet o långsamhet som var boven



torsdag, juli 09, 2015

"Trallala lilla molntuss"...

Med ryggskott o knäckta revben stack jag idag ut o körde ett distanspass, och det började regna efter 5 min.

Var väldigt nära att skita i det efter ca 20 min, men 5 min senare blev det uppehåll resten av passet.
Den runda jag körde, låg exakt i en cirkel mellan alla regnskurar, såg jag på SMHIs radarbild efteråt.
Hade faktiskt solglimtar i över 1 timme o ca 18 grader
Tur som en tokig eller skicklighet?

Igår körde jag 42 st 20/40 intervaller på raken inomhus, och av någon anledning så fick jag världens ryggskott när jag klev av efteråt.
Ett tag kröp jag fram på golvet..
Och den ömma bröstkorgen efter vurpan i fredags har visat sig vara revbensfraktur.
Så det gjorde ont att krypa också.
Så jag reste mig.
Krokig

Var lite bättre i ryggen idag och kunde som sagt genomföra  2tim o 40 min blandad mtb-distans.
Tog ett tag innan jag gick som en homosapiens efteråt, men nu är det "ganska bra" i ryggen.

Och revbenen smärtar bara i vissa lägen samt vid hostning o nysning.
Nysa känns som att bli skjuten i bröstet av Palmemördaren

Hindrar dock ej cykling nämnvärt.
Som tur är!

Nu väntar man bara på att en till semesterdag ska regna bort.
Ingen ide att vara arg.
För tänk så många vackra dagar man ändå inte utnyttjat

fredag, juli 03, 2015

Slopestyle.....

Strax innan fredagskvällens träning på min XC bana satt jag o kollade lite på tv där världseliten i så kallad slopestyle med MTB hojar, gjorde upp i nån stor tävling . Det var mycket otroliga konster som gjordes av dom startande i dom stora hoppen.

När jag sen lite ödmjukt kom ut o körde så hade jag faktiskt fin fina ben och ett grymt flyt på min kurviga o tekniska bana.
Inte så mycket slopestylebana direkt, men jag började känna mig ganska "slopestylig" i min körning.

Och plötsligt på ett av banans snabbaste ställen så gjorde jag helt apropå en "Barspinn" följt av en "Superman no hander... landing on back" eller vad det nu heter?

Eller översatt till svenska: Kände mig så jävla skicklig och odödlig när plötsligt styret touchade ett träd o tvärställde sig och jag gjorde en ganska vådlig luftfärd och landade hårt på skuldran/ryggen och blev uppskrapad över några kvadratdecimeter.

Hämtade lite luft ett tag o genomförde sedan träningen enligt planering.

Det känns ändå bra att jag fortfarande har lite slarvigt risktagande i mig.
Hellre det och några skrapsår, än en feg gubbe