En dag för mycket

Som att bestiga Mount everest o glömma att man ska ner oxå.
Så kändes det efter 4 arbetsdagar denna vecka. Hade liksom inte räknat med fredagen.
Och det blev en obekväm arselkana i dödsångest nerför den hemska nordsluttningen, slog huvudet i bergväggar, höll på att kvävas av iskall snö som packades in i munnen. Uppgivna tankar for genom mitt huvud. Svårt mörbultad o medtagen stod jag ändå där vid baslägret. Levande!
Och det var fredag kväll tillslut..
Thank God its friday!

Linda Rosing har tappat ett bröst!!

Var inte laddad i huvudet idag när vi skulle köra GP lopp landsväg på den världskända varvbanan i Finsta...
Men efter ca en kvarts race släppte det lite o det var ganska kul. Spurtade som en segeljolle o blev tvåa, i för mig lagom konkurrens.
Detta är verkligen nåt att skriva om till den intresserade omvärlden bestående av mig, mejsjälv och jag.

Bekväm?

Det är synd om getterna som får sätta livet till och offra sitt skinn, bara för att jag ska få arbetshandskar som ska skydda min sköra mänskliga hud. Jag är egentligen inte speciellt rädd för att skita ner mig, men det känns skönt ett ha dom där millimetrarna mellan mig och mitt jobb. Det får inte komma för nära.
Djur får plågas för min bekvämlighet. Tur att det är syntetläder i mina arbetsskor

I min bekvämlighet passade jag idag på att vara ledig halva dagen. Gjorde som vanligt så lite nytta som möjligt.. Förutom att sova skönhetssömn framför friidrott på tv förstås!
Den vidrigt kalla höstkvällen tillbringades med att lugnt cykla runt hotande regnskurar i dryga två timmar, och jag lyckades rätt bra om jag får säga det själv. Och jag får säga det själv!
Vem skulle annars säga det?

High levels of acid

Så stod man där igen vid sitt vägskäl och ältade.
Köra hård intervallträning i kylig höstkväll ELLER skita i allt o slappa, somna i siffan tills man vaknar, impulsköpa 200 gram chips, chokladkaka o cola och likt matmissbrukare vräka i sig allt framför tvn o få ångest o illamående o känna sig fet.
Man har en tendens att få såna tankegångar när man haft en lugnare vecka.
Men som vanligt blev det träningen som jag planerat. Tio gånger en minut så mycket man orkar med en minuts akitv vila på släta landsvägen med racercykel. Punkt.
Höga nivåer av syra, frustande andning o ett galet ansiktsuttryck.
Sköna ben både före o efter iallafall. Passet var klart på en timme.

Höst

Efter att ha sovit bort stort sett hela Lördagen, så var dagens lugna cykelpass skönt. Men fan va seg i benen jag är!
Tillbringat en del tid framför tvn o FriidrottsVM, "Detta gigantiska gladiatorspel.." som Persbrandt skulle kallat det.
Fällde bland annat en tår efter upplösningen i finalen på damernas kulstötning!!
Ja! Jag lever mig in när jag ser idrott.

En lugn vecka träningsmässigt bakom mig, men denna vecka blir lite mer på riktigt. Sista riktiga träningsperioden i denna säsong, där några race återstår i September.
Sen blir det lugnt nästan hela Oktober. Då ska jag passa på att bli lite sjuk o sånt, så man klarar sig i ett år till...
Inte en enda sjukdag efter nyår har jag haft än så länge Tyder på vettig träning?
Eller på för fjollig träning?

Nånting annat

Folk har börjat avskärma sig mer o mer från verkligheten. Öronen fulla med hörlurar. Borta i fjärran med mobiltelefon. Skyddad av den tjocka plåten på jättejeepar. Ögonen upptagna av bildskärm. Inbyggda i allt mer exklusiva hem.
Det är kanske den mest ideala tidsperioden för människor att bo här på jorden, men ingen orkar, hinner eller har förlorat förmågan att vara ute o se skiten.
Jag har hörurar, mobil, bilplåt, bildskärm o ett hem, jag med!
Men man blir alltmer ensam utomhus i den underbara verkligheten.

Skönt att slippa alla idioter.

Jag får iallafall se när jorden går under...

Visionen.

Målgången på dagens landsvägsträningsrace skulle vara vid 30 skylten vi Roslagsbro skola. Jag cyklade förbi den före start o fick en vision att jag såg mig själv komma först över mållinjen o skrika "åtta till sjutton".
Det är nämligen en tilläggsskylt under 30 skylten där det står 8-17. Det skulle jag skrika iallafall, full av adrenalin o förlösta krafter som etta.
Racet blev lite ryckigt som vanligt på en så flack bana och en så pass kort distans (23 km).
Spurten drogs upp rätt tidigt men jag var beredd, liksom jag hade varit på alla andra ryck under racet.
Folk vek ner sig ju mer vi närmade oss målet o jag trodde jag skulle vinna, då jag blev förbiåkt på sista 15 metrarna.
Det var mer läge att skrika " Sjutton" eller snarare "FAN", än något annat.
Blev tvåa men var rätt nöjd ändå med tanke på hur lite landsväg jag kör.
Det enda jag är lite besviken på är att jag inte kunde lita på min vision.
Dom brukar stämma.
Hade det stått 8-16 på skylten så hade jag vunnit...

Harpest?

Kom hem från jobbet, skuttade upp för trappan o öppnade spontant skafferiet för att greppa en morot som jag snabbt åt upp. Kom då att tänka på att tidigare under dagen hade jag läst om att myggor kan bära på harpest som kan smitta människor via sina stick. Betten blir då variga o infekterade med påföljande febersjukdom.
Precis såna myggbett har jag på min högra arm! Variga och 5 gånger så stora mot vad dom brukar vara.
Känner ingen febersjukdom ännu, men jag har kanske fått lite hariga drag? Plötsligt äter jag bara en morot spontant? Skuttar upp för trappan?
Känner ännu ingen rädsla för räven och mina framtänder ser normala ut, liksom öronen.
Dom lite kraftigare benen i förhållande till övriga kroppen har jag fått av en massa cyklande.
Hoppas jag?
Nu ska jag snart hoppa i säng....

Konstateranden

Konstaterade att jag känt mig som en trött gubbe idag.
Konstaterade att sommaren börjar ta slut.
Konstaterade att jag är en utav endast 4 st som hittills lyckats ta poäng i ALLA deltävlingar i svenska MTB cupen H40.
Konstaterade att jag ändå bara ligger 14e totalt.
Konstaterade att det ändå är värt allt slit.
Konstaterade att jag behöver vila o rannsakan några dagar.
Konstaterade att det är måndag o styrketräning på gymet i morgon.
Konstaterade att det rullar på.
Konstaterade att jag sitter vid rodret o styr.
Åt rätt håll??
Eller i ständig motvind?
Kryssar vidare.

3*5,4 km i skiten

På västsidan av sydsvenska höglandet, där minsta moln som kommer in från nordsjön pressas upp av landskapet o blir till REGN, där skulle 4e deltevlingen av Svenska mtb cupen avgöras. Närmare bestämt i Borås
När vi kom dit hoppades vi att regnskuren som mött oss på vägen var lokal o enstaka, men när vi provkört banan på fredagkvällen insåg vi att så var inte fallet. Det hade regnat hela veckan o hela sommaren enligt lokalbefolkningen. Och vi trodde dom utan tvekan.
Tankarna förde mig tillbaks till SM i Västerås regnsommaren 2000.
EXTREMT blött o skitigt o allt vad det innebär.

Efter en lång dag där jag langat dricka så bra att min plastbror Gunnar tog hem segern i H30, skulle det bli min tur att brottas i lera o vatten. Värmde upp väldigt kort i 13 grader o regn.
Tog det lugnt i starten, men började sedan plocka snabbt o efter ett varv låg jag 7a o fajtades med 6an. Jag körde helt plötsligt med folk som är mycket snabbare än mig o det kändes ganska lugnt i halva loppet. Tyckte inte att jag körde speciellt fort i det svårmanövrerade föret men dom andra körde ännu långsammare. Den här platsen håller jag bara jag kör på i mitt tempo tänkte jag och kom lite snett med bakhjulet ner i ett spår o krökte till bakväxeln. Så att nästa gång jag växlade till lättaste växeln bak så åkte kedjan in o fastnade mellan hjul o krans. Stanna o meka loss 2 ggr på sista varvet tappade mycket tid, placeringar o rytm. Sista halva varvet var väldigt jobbigt, trots den ringa distansen, men det gick inte speciellt lätt att medföra en cykel i skogen under dom förhållandena. Blev 9a trots allt och tyvärr så finns det ingen kolumn i resultatlistan som berättar vad som hänt eller skulle ha hänt.....
Vattensystemet på anläggningen vi skulle duscha på, pajade ironiskt o man fick göra sig "ren" med en trädgårdsslang som frustade ut "vatten" liknande Oboy.
Najs!!
Men jag har ett rent samvete, så vad gör det?? ? ?

Körde 100 procent olagligt på vägen hem i bilen, o hemma i Playa del Grind es Norrtälje var de klar himmel som vanligt.

Tillfrisknandet?

Parkeringen är tom, ingen människa syns till. Solen skiner för ingen, för alla har börjat jobba igen efter semestrarna. Jag däremot är ledig o ska lasta in min cykel i bilen o åka ner till Borås o köra 4e deltävlingen i svenska XC cupen.
Har varit lite upp o ner sista veckan och pulsen har varit lite orolig. Har haft nån konstig nackspärr o känt mig "icke på topp" om man säger så!
Har vilat sen i Tisdags o mina ben börjar nog friskna till, men nackspärren hänger i.
Måste vara åldern.
Ska försöka göra ett bra race ändå o hoppas på lite flyt.

Det som inte sägs...

... blir aldrig sagt.

Det mest prestigefyllda KMet?

Inte var jag speciellt sugen på att köra KM i XC under dagen. Och inte blev det bättre efter min vanligtvis så undergörande tupplur efter jobbet. Men det var bara att spotta i mina slitna arbetarnävar o pallra sig dit, det var ju så få startande ändå, plus att jag behövde nån typ av längre genomkörare till helgen.
164 i medelpuls säger en del om hur snabbt jag orkade köra, men det visade sig till min förvåning att bara 1 person orkade ta sin MTB hoj dom 6 varven runt vår fina MTB bana snabbare än mig. Det blev ett lättförtjänt silver... 3 gick i mål.
MEN ett silver är alltid ett silver.
"Många" var kallade, få blev utvalda.

Blev väl kanske inte den genomköraren jag hade hoppats på, men det kändes stärkande att ta sig runt.

OH!!

Ikväll gjorde jag inte som jag hade tänkt från början, och det mesta gick åt helvete. Konstigt nog hamnade mackan med smöret uppåt när jag tappade den i knät vid kvällsfikat....

Varning!

I detta oländiga skogsområde strax utanför Märsta Centrum sågs en man i 40-årsåldern uppföra sig på ett misstänkt ansträngt sätt. Han sågs först i en större grupp av konstiga människor som senare spred ut sig över området, vilket ytterligare försvårade eftersökningsarbetet. Han uppges enligt ögonvittnen på platsen o i närliggande områden ha flåsat, haft en stirrande blick och med cykel jagat andra män o kvinnor i skiftande åldrar.
Lyckligtvis kunde mannen senare odramatiskt gripas på en stormarknadsparkering i närheten, då han naken stått vid en bil med cyklar på taket o försökt byta om.
Mannen bedöms som ofarlig men något frustrerad o lätt förvirrad.

Körde en deltävling i "MTB sthlm" som gick i det gudsförgätna Märsta. Hade grymt hög puls men det gick inte särskilt fort. Men jag har kört saktare...
Nöjd med att jag körde jämt o fint hela loppet, trots att det kanske inte riktigt var min typ av bana o benen kanske inte hade det värsta krutet.
Ledde min klass ett tag, men fick finna mig i att bli tvåa.
Inte ens smårace får men vinna!!
Man drömmer sig tillbaks till vårformen, men skillnaden är inte så stor som man tror.

KM

Skriver i en annan färg för omväxlings skull. Grisrosa!
Med tanke på hur grisjobbigt det är att köra MTB tempolopp.
KM avgjordes denna varma Augustikväll och många liter svett gick till spillo för ära o berömmelse på gränsen till superkändisskap.
Misstänkte att buskarna skulle vara fulla av paparazzifotografer, så jag maskerade mig med att ha på mig en cykeltröja från -92(min första).
Kanske klarar jag mig ett tag till utan att få Beckhamstatus?
Jag blev ju trots allt bara 3a på KM, fast jag körde som om vore jag en galning?
Den svettiga tröjan slängd på golvet får symbolisera allt.
Snygg stortå nere till vänster...

Nostalgi?

Hamnade i en en annan tidsålder! Människor såg ut som om dom kom från landet 1955 och bilar o traktorer likaså!!!? Passerade per cykel, nån form av nostalgiskt veteranjippo vid Färsna gård. Dom flesta besökarna såg ut att ha fastnat nånstans 1962 och var 100 procent 40-talister. Såna som hänger på låset på Ica stormarknad kl 7.30 fast dom är pensionerade o lediga. Såna som sitter på bilbingo o uthärdar varma sommarkvällar o har spelat bingolotto varje lördag sen starten typ 1994. Såna som tycker att Janssons frestelse är det godaste som finns. Såna som tränger sig i kön o har bråttom o är sura. Såna som letar 25 öringar i portmonän när jag har bråttom.
Listan kan göras lång!
Sån ska ja aldrig bli!
"Hellre då må jord o himmel störta"

Grisar på

Det tog ganska precis en vecka för vädret att fatta att min semester är slut. Det har blivit sommar nu.
Hämnades på sommaren genom att jobba o gå på gym på kvällen.
Inomhus.
Brukar ju trotsa vintern, förhala hösten och inte hinna njuta av våren.
Så det gör inget.

Humlan

Det sägs en humla inte vet att den egentligen är för tung i förhållande till vingarna för att kunna flyga, men den flyger ändå.
Det finns oxå många exempel på folk som börjar tävla i cykel o inte förstår att dom egentligen inte ska kunna cykla så fort när dom är nybörjare. Första året är bara kul o allt man lyckas åstadkomma är bonus. Det brukar i de flesta fall stagnera och ibland faktiskt gå bakåt året efter, när medvetenheten om sin kapacitet skapar krav o förväntningar. Plötsligt är allt inte bara bonus längre. Det är då allvarlig träning måste sättas in o det går inte att leva på lite talang o entusiasm längre
Idag när jag var ute o körde några timmar landsvägscykel, låtsades jag likt en humla inte förstå att jag har ett dåligt slätdrag
Och jag tror fan det kändes lite bättre på flacken.

Ingen kan fråga mig om cykel i fortsättningen! Jag fattar ingenting o bara kör....

"Jag cyklar bara för att det är kul" brukar folk säga när prestationsångesten börjar sätta in.
Jag cyklar bara för att det är så jävla trist....

200...

... inlägg på min blogg har det blivit hittills. Grattis typ. Snart är det 200 till.
Denna dag inleddes efter sent uppvaknande med att jag cyklade genom nästan spöklikt tyst o sovande stad kl 1030, för att ta mig till slalombacken o köra intervaller. 2 st var vi som lade i så höga växlar vi orkade. Skönt efteråt, plågsamt under tiden.
Mötte sedan den utlovade solen i Grisslehamn på eftermiddagen. Där stod en kompis o sålde popcorn till barn o turister.
Himlen sprack upp vart jag än åkte.
Vet inte om det var solen som sökte sig till mig eller tvärtom? Stora himlakroppar cirkulerar ju runt varann...
Åtminstone cirkulerar katterna runt benen på mig när dom vill ha mat.
Alltid nåt!

Gärna ifrånkörd, men först riktig mjölksyra tack!

När jag vaknade var den arbetslust som jag så överraskande hade känt igår som bortblåst, och allt var som vanligt igen.

På kvällen körde vi ett tempolopp på den blivande KM tempo banan. Det finns ju För-OS och För-VM, så varför inte För-KM? KM går ju nästa Torsdag (Tempo) o Tisdag (xc). STORT!!
Hade skapliga ben men var lite gubbseg o körde två jämnsnabba varv, eller kanske mer jämnlångsamma? Drygt 21 minuter tog det. Blev ordentligt ifrånkörd. Har varit lite segt med inspirationen efter SM, men den är på väg tillbaka.

En grävling käkar körsbär som ramlat ner från trädet utanför mitt fönster. Man hör hur den nosar i gräset. Katterna är rädda. Himlen är grå. Jag är trött.

Konsten att vila

Den konsten kan jag.....?