Världens äldsta junior?

Cyclocrossrace stod på träningsschemat idag.
Lördag hårdkörning o söndag lugnt långpass, så brukar det se ut i mitt vinterprogram. Fick dock vända på schemat denna helg.
Enligt bibeln så är söndag vilodag, så jag o några till syndade ganska rejält.
Kände att mina ben o jag inte var vana vid riktig långvarig hårdkörning trots att jag hunnit träna en vecka efter höstvilan på 3 veckor. Så man hade kanske inte värsta klippet.
Kunde som vanligt inte hålla mig från att köra järnet från start o fick sota för det.
Jag är 40år o gör fortfarande juniorstarter ibland. Oj vad jag har utvecklats mentalt!!
Men man är dock lite mer gubbseg än en junior så jag körde på ändå, o slog alla utom två.

48 minuter av smärta o medelpulsen hamnde på 179.
Fick känna på att cyclocrosshojar går snabbare än min mtb på slät mark, men tog igen lite på nåt enstaka teknikparti där jag slapp hoppa av.

Jag är fortfarande förvånad över att jag inte åkt på nån höstförkylning än, senast jag var förkyld var ju nyårshelgen!!
JAG ÄR SÅ JÄVLA STARK.
Ibland...

Dåligt samvete av att vara människa

Jag får väldigt lätt dåligt samvete o jag tycker lätt synd om allt möjligt.
När det gäller mat tillexempel.
Har jag ätit nåt onyttigt, så tycker jag synd om clementinerna i skålen som jag kanske inte hinner äta upp, pga att jag frossat i chokladkaka.
Kommer jag till en lunchresturang med flera rätter, vill jag helst äta lite av allt, för annars kanske nån stackars lax, ko eller kyckling slaktats förgäves o inte går åt, o blir slängd i soporna..
Går jag förbi dom inslagna rökta sikarna på ica är jag övertygad om att dessa inte kommer att gå åt innan bäst före datum. Hur många äter rökt sik idag?
Jag vill torka av o äta upp äpplena som ramlat ner på golvet vid fruktdisken, så dom inte växt fögäves.
Vem vill bli ratad o slängd i soporna?
Såg en film på tv gjord av två svenska amatörfilmare som hade gjort en dokumentär om en rödspättas väg från fri simmande fisk längs någon vacker sandbotten, till fångst, slakt, infrysning, transport, o slutligen tillagning på nån sjaskig vägkrog. Till råga på allt blev den inte uppäten av en kräsen kund o därmed slängd i soporna. Som tur var körde sopbilen som hämtat soporna på restaurangen i diket, och rödspättan blev till sist uppäten av en hungrig tacksam räv som kom ut från skogen o rotade i soporna runt den välta sopbilen.
Ett lyckligt slut på en tragisk historia.
Jag var tårögd!

Kungen av söderhavet

Kussankura kussankara!! Kussankura kussankara!!
Pippilångstrumps pappa som är negerkung i söderhavet eller hur det nu var, förklarade för Pippi varför han inte drunknade fast han inte kunde simma: "Jag flyter på fläsket serru"!!
Av samma anledning håller jag mig cyklande på mina onsdagspass.
Det är fettet som håller mig vid liv. Bränslet som jag försöker lära mina ben att använda mer av.
Det gick lika bra att köra 3 timmar tom på mat den här gången med, trots att jag inte är lika utvilad som förra onsdagen.
Magen kurrade när jag stack ut.
Kurrade lite mera när jag kom hem, men aldrig kris.

Så jag trummar vidare på min trumma
Kussankura kussankara!!!

Tänja gränser..

... är en klyscha, men jag tänjde lite på gränserna ikväll när mina hjärtslitande VO2max intervaller skulle utföras för första gången.
Insåg att 4*4 min är precis lagom om man ska orka upprätthålla kvaliten, dvs 93-95% av maxpuls. Mina 5*5 min på 90% av max från förra vintern framstår som söndagsskola.

Blev sådär skönt musikalisk o filosofisk efteråt, som jag blir när endorfinerna snurrar i kroppen. Skulle kanske kunna kallas lycka, men det låter lite väl science fiction!?
I morron blir det lugn distanscykling i "svältläge". Då ser man syner, känner smaker o pratar med sig själv efter ett tag. Allt slutar i en orgie av mat.
Vilken sekt är jag med i?

Zanzibar?

Mina fingrar sitter redo att attackera tangentbordet.

Trä na de !

Svår ångest är kanske en överdrift, men jag kände helt klart ett visst mentalt motstånd inför att börja köra jobbiga intervaller inomhus igen.
Men jag ville få premiären ur världen.

Starta föreställningen! Sluta prassla med påsen!!! Låt innehållet falla ut! Kompromisslöst!

Kompromisslöst kan man väl kalla det. Ingen musik, inget sällskap. Bara jag, spinningcykeln o en pulsklocka.
Det var inte alls farligt jobbigt, utvilad som jag är, och pulsen reagerade bra.
Nu är jag igång.
Endorfinerna som jag saknat under ett par veckor gjorde mig lugn o harmonisk efteråt.
Höstsolen lyste vackrare på dom gula bladen liksom.
Kanske är jag sjuk i morron?

Vinterträning version 2.0

Nej det är inte bara andra gången jag tränar på vintern, men det är andra året med ungefär samma upplägg.
Startar i morgon Lördag med intervaller 8*6 ca 82-85% av max
Söndag: Distans ca 3tim ca 65% av max
Måndag: Styrketräning, mage o rygg
Tisdag: Intervaller 4*4 så nära 95% av max som möjligt
Onsdag: Distans ca 3tim med "svält" ca 60% av max
Torsdag Vila
Fredag: Vila
OCH SÅ VIDARE...
Lite småjusteringar i grundschemat, plus att jag tänker lägga in någon eller några fler "gristräningsperioder" än förra vintern.
Små svängningar o stora svängningar.
Kan omöjligtvis hålla mig lika frisk som jag gjort det senaste året men jag ska försöka...

Fan vad trist det här ser ut på pappret!
Och det ÄR trist...
Men det är kul att se framsteg, även på en så gammal gubbe som jag

Testing testing

En morot.
Det var det enda jag åt innan jag stack ut på ett fusktest där jag skulle pröva hur det kändes att köra mitt mörkerpass med lite svält inlagt.
Åt lunch kl 1100 och ett äpple kl 1330. Moroten slank ner kl 1630 och kl 1745 stack jag ut o cyklade i 3 timmar o 10 minuter. Som vanligt hade jag bara vatten i flaskan.
Det gick bra tack vare jämnt tempo o 123 i medelpuls.
Åt väldigt snabbt o mycket direkt efteråt
Ungefär såhär ska mina kvällscyklingar på onsdagar se ut.
Svältpass enligt forskning.

Min ljuskägla från cykellyset fångade dom här djuren ikväll: Katt, fladdermus, uggla, rådjur, räv, tjurar, VILDSVIN, hund, grävling, plus en massa prassel i buskarna som kunde ha varit vad som helst...
Jag är ju ingen jägare, så jag behöver inte vara rädd för björnar som kommer för att äta upp mig....

Frosseri i frosseri

Jag är lat.
Packade väskan för att åka iväg till friskis för att köra intervaller på spinningcykel.
Somnade under en otroligt skön filt på sängen istället.
I två timmar
Det var skönt.
Frossar i lathet så här sista veckan på min viloperiod.
Jag måste ju underhålla min "kronblom-gen", så att jag inte blir en hurtig gubbe.
Är lite fetare

Att vara Stefan Larsson.

Miljontals människor har kanske undrat varför min blogg inte uppdaterats sen i onsdags, och jag kan meddela att det INTE är det allvarliga syndromet som drabbat andra kända framgångrika bloggare. Nämligen att man måste sluta blogga för att bloggen tar över ens liv.
Detta kan aldrig hända mig.
Det finns helt enkelt inget liv för bloggen att ta över...?
Fast om man jämför med encelliga amöbor o större delen av den övriga mänskliga befolkningen, så har jag kanske ett liv trots allt
Nästa vecka börjar faktiskt mitt liv igen, då vinterträningen tar vid.
Då känner man att man lever.

Rubriken

Tillbringar mina dagar i ett spontant sovaätachokladgöraingentingjobbaikomakansketränaellerkanskeinte-tillstånd.
Det gör mig inte speciellt harmonisk. Men det kanske kan behövas om jag ska orka med en vinter av gränstänjande träningspass.
Har planerat att köra ungefär som förra vintern, 5 dagar träning i rad o 2 dagar vila. Men kommer att köra uthållighetspassen efter svensk forskning o intervallpassen efter norsk forskning.
Med andra ord reta fram uthållighet genom lite svält på lugna distanspass o eventuellt skrämma upp lite slagvolym i hjärtat genom ännu hårdare men kortare intervaller än förra vintern.
Kommer att vara 1 år äldre nästa år, så man kanske står kvar på samma nivå åtminstone?

Amerikansk träningslära

If you feel short of breath, stop training emidiately!!! Så står det

Speakern

"Och därmed är alla i mål!"
"Nummer 312 Stefan Larsson CK Norrtälje bryter loppet."
"Gäsp"
Saker man inte vill höra från en speaker ...

Ingen speaker har väl direkt skrikit sig hes över mina prestationer på idrottsbanorna genom åren. Det närmsta man kan komma är vid nån seger i svenska cupen i multisport 2003, när fd eurosportspeakern Eva Lena Frick ägnde en del tid åt mig o mina lagkamraters åstadkommanden. Eller när jag förstörde kedjan på ett lopp i mtb cupen i eskilstuna 2000 då självaste Roberto Vacci står precis brevid banan o skriker i mikrofonen på klassiskt Vacci manér: "Han försöker komma iväg igen! Men han har KNUT på kedjan!!!!!"
Detta trots att jag inte hade ett dugg med täten att göra.
Den värsta sortens speaker är såna som försöker bli polare med dom bästa o efter ett par varv börjar nämna dom bara vid förnamn eller kanske smeknamn. Detta blir särskilt pinsamt om man märker att speakern i princip inte fattar ett dugg om sporten.

Speakern i mitt huvud har inte alltid bra saker att säga om mig o han svär ganska ofta. Ibland sjunger han, eller upprepar ord eller meningar gång på gång. Han brukar även vara med mig på långpassen när det är riktigt tråkigt. Sist upprepedes ordet "pluralis" av nån anledning.
Inte så lätt att säga när man är trött, så det blev "prulalis" "pjujaris" eller "pruraris"..

Speakern i mitt huvud behöver fan gå till en psykolog.

Skit oxå, jag är beroende?

Under tävlingssäsong blir man nervös ett par gånger i veckan på grund av tävlingar där man ska prestera. Är nästan lika nervös på smårace, där det handlar om att slå polarn o testa formen, som på stora tävlingar.
Detta leder till att magen sätter fart.
Det autonoma nervsystemet påverkar oss mer än vi fattar.
Ingen bra tävling utan ett rejält toabesök innan.
Kanske är det samma reflex som får en katt att tömma blåsan när den faller från hög höjd? En skräckreaktion och för att inte explodera när den landar.
Jag har genom åren lärt mig vilken konsistens det ska vara för en maximal prestation...! Inte för löst o inte för trögt. Men väldigt mycket!
Intressanta fakta!?
Min mage har efter säsongen stannat upp (trots bra mat) o blivit lika trög som jag, och vem vet, kanske går jag snart omkring som en överviktig amerikan, med en konstant vikt a 12 kilo skit i magen och en 72 timmars fördröjning på matintag/tömning.

Liksom jag, så är min mage beroende av lite jobbig nervositet.
Det knorrar dock till lite när jag tänker på dom hemska intervaller o kalla långpass jag kommer att göra i vinter.

Singlespeed

En trög långsam växel ilagd hela dagen. Ända tills jag varit på gymet och kopplat bort min eventuella intelligens och använt min eventuella muskelmassa.
Den eventuella glädjen satt i ända till läggdags.

Det finns dagar..

...då även jag går som en vanlig man på gatan.
Men sen kommer jag på att jag egentligen inte är så vanlig:
Jag är inte lätt överviktig trots mina 40 år.
Jag åker inte bil till jobbet.
Jag älskar inte mitt jobb.
Jag spenderar inte min lön på ett byggvaruhus.
Jag är inte en mätt farbror?
Jag spenderar min lön på leksaker SOM JAG ANVÄNDER!
Jag betalar aldrig mina räkningar i tid.
Jag har INTE skulder hos kronofogden.
Jag kommer att cykla i timmar i mörka kalla vinterkvällar utomhus i år igen.

Men idag har jag bara ätit, jobbat o sovit.
Ok, jag såg på tv oxå
Som en vanlig människa...
Jättespännade o stimulerande.
Få se om jag pallar att ha en viloperiod i 3 veckor.
Vet inte vad jag ska ta mig till!
Får väl gå till ett byggvaruhus och bli en mätt farbror som funderar på viktiga saker.