Syreomsättning

Körde ett litet träningsrace på 3 personer i en dryg timme på skapligt jobbig MTB bana. Fick en bra genomkörare och vår körning imponerade eventuellt på en pojke i 10 årsåldern med metspö som cyklade förbi..
Alltid nåt...

Volvo..

.. betyder "jag rullar" (tror jag?) och det gjorde jag idag. Ganska lätt rullade cykeln.
Det finns en okänd naturlag som gör att cykeln ibland rullar lätt o ibland trögt. Det har oftast med formen att göra, men det konstiga är att om man är i bra form så rullar oxå cykeln lätt, även när du inte rör pedalerna!
Alpina störtloppsåkare blir snabbare i glidpartierna när dom har bra form påstår dom själva, och jag tror fan att det stämmer..? Längdskidåkare med bra formkurva tenderar alltid att inte bara staka, diagonala eller klättra ikapp, utan även glida ikapp sina konkurrenter. Det beror ibland enbart på bra skidor, men "bra skidor" uppkommer oftast med bra form?
När man är i bra form på cykel så kan man typ ligga o rulla efter konkurrenter som trampar järnet, och när man är i dålig form så tappar man själv rullen, trots att man trampar allt vad det går.

Detta är en praktisk, teoretisk, ofysisk, psykisk osannolik sanning.
Men den finns där..och överraskar en när man minst anar det...

Trädkramaren

Under en kort period för många år sen, trafikerades sträckan Norrtälje-Åland av snabbgående stora katamaraner, som tog mer eller mindre berusade människor på en snabb o ofta gungig färd till Åland.

På en av dom resorna åkte vi anställda på en riktig firmasuparresa en gång.

Jag följde dock inte med pga en krossad tå, men min äldre bror som ett tag jobbade på samma företag som jag, var med på färden.

Alla blev skapligt fulla, men min bror blev nog fullast, för när dom kom fram till Åland o skulle spela lite minigolf, så stod han under hela "matchen" och höll sig i ett träd strax bredvid för att inte ramla omkull.

Dom fick typ montera bort honom från trädet när dom skulle hem, och sedan dess minns alla honom som "trädkramaren"...

Trädkramare var ju som bekant miljöaktivister, som genom att hålla krampaktigt fast i stammen försökte rädda träd från avverkning på -70 o 80-talet, med föga framgång.

Min äldre bror var ingen äkta trädkramare, men fick jag lite såna tankar när dom började såga ner hälften av träden på kullen utanför mitt fönster.

Dom ståtliga granarna som stått där sen kanske 100 år tillbaka, har i nästan 18 år utgjort silhuetten mot den ljusa staden för mig.

Många är dom höststormar som mattats av dessa bjässar så jag sluppit vinande vindar mot min balkong.

Säg hur många söndagar jag legat bakfull i soffan när jag var ung o partysugen, och använt deras gungande grenar som terapi för ögat?

Hur många fåglar har det suttit där o sjungit för mig på härliga sommarmorgnar?

Hur många cykelpass har jag planerat om till det bättre, när jag från frukostbordet sett åt vilket håll vinden blåser i dom gröna grenarna?

Det tog bara några sekunder att fälla dom.

Duracellkaninen genrepar

När en pulskurva följer en höjdkurva för mycket, så har man gjort ett halvdåligt lopp. Det gjorde den idag för mig på årets första MTB träningsrace, på en extremt kuperad bana för att vara roslagen (420 höjdmeter på knappt 58 minuter)
4 st startande gjorde kanske att det där sista "killerinstinkten" satte in, men jag tycker det kändes skapligt ändå.
Likt en duracellkanin körde jag dom 6 varven i jämn fart. Inte riktigt fort nånstans o inte heller sakta.
Det behövs köras lite tävlingslik träning för att få in känslan o farten. Intervaller är effektiva som fan, men köra fort på en bana lite stressad är en annan sak, plus att man lär sig tåla smärta under längre tid än typ 4 minuter i taget.
Tävlingar pågår ju i timmar.
Iallafall minst en timme för gamla människor som jag..
Det verkar dock som dom 95% iga intervallerna a 4*4 min i vinter pressat ur lite slagvolym ur mitt hjärta.
Tyvärr har andra oxå pressat upp slagvolymen lite, tex min plastbror Gunnar som slog mig med 4 minuter o 45 sekunder....
Hoppas att alla andra i hela Sverige slarvat med vinterträningen.

Solskenskatter o solskenscyklister

Chanslös försökte en av mina katter som mest har hållt sig inne i vinter, att jaga fåglar ute i aprilsolen. Hon var inte nära nån gång som tur var
Det är mycket som dyker upp på vårkanten som inte har visat sig på hela vintern, särskilt när solen skiner. Detta höll på att få dagens sköna söndagspass på cykel att istället bli en punkteringsorgie helt o hållet. 4 st slangar gick åt för att ta en 5 mannaklunga 5 km i sydlig riktning. Gamla torra däck blandades med medhavda slangar som redan var punkterade, plus en mix av hjulavtagningsokunniga cyklister. Jag fick göra allt skitjobb, men jag är van...
Klungan decimerades och 3 st fortsatte som planerat, däribland jag.
STOR kontrast vädermässigt mot förra söndagen. Då: +1, snöblask o blåst. Idag: Runt +10, skarp sol o lugnt. En ny racercykel och en skapligt vältränad gubbe som jag, rullar ganska lätt i såna lägen.
Solade mitt bleka ansikte på en filt på eftermiddagen.
Skönt!

Stefan international!

Nej detta är inte mitt artistnamn i ett försök att likna den transsexuella sångaren/sångerskan "Dana international" som vann eurovivsion song contest för några år sedan.
NEJ!
Men jag mindes idag min internationella debut i MTB som gick av stapeln den 1 April 1997.
Klubben hade fått en inbjudan från Ålands cykelklubb. Det skulle arrangeras tävlingar där, och vi var 3st som nappade på förslaget o åkte dit för att tävla.
Efter båtfärden kom vi till vandrarhemmet där vi skulle bo, och möttes av tävlingsledaren som skulle visa oss var banan låg och så.
Det blev rundvandring runt HELA banan och allmän guidning av denna tävlingsledare som lätt kan beskrivas som ett Åländskt original. Han verkade dock väldigt intresserad av MTB även om han själv definitivt inte såg ut som nån direkt atlet.
Lite nervös klev man upp på morgonen för att för första gången tävla på icke svensk mark mot utländskt motstånd.
Vi kom till tävlingsplatsen som låg vid en stor inomhushall, och det verkade inte direkt krylla av folk.
Den enda vi såg var Herr tävlingsledare.
Men sen kom det INTERNATIONELLA MOTSTÅNDET!
Det internationella motståndet bestod av en ensam åländsk kille i 18-20 års åldern, vars risiga bensinmackscykel låg uppslängd på flaket på en lika risig gammal Cheva pick up.
Han tittade ner i marken hela tiden.
4 st startande, inklusive oss 3 från CKN
Starten gick och efter 200 meter hade vi lämnat det internationella motståndet ca 100 meter bakom oss.
Kan dock inte klaga på banan som var fin och riktigt kuperad.
Låg tvåa tills det var ett varv kvar då jag blev omkörd av en av mina klubbkompisar.
Jag blev 3a i min internationella debut och varvade det internationella motståndet några gånger.
Succe!!??

Vi åkte hem till Sverige och skrattade o lyssnade på ett gammalt Ramonesband i bilen, vi blev haffade i tullen, men dom hittade bara skitiga cyklar o svettiga cykelkläder.
I Sverige hade det kommit 1 dm snö som vi svor över...

Ja, jag har väldigt bra minne..och har internationell erfarenhet...

Take the long way home

Ett moln av tobaksrök från dom baltiska arbetarna, som billigt bygger lyxlägenheter till rika svenskar, cyklar jag förbi varje morgon på nästan exakt samma ställe på väg till jobbet. En snubbe klädd i postkläder kommer farande på sin cykel vid folkets hus. Samma folk vid busshållsplatsen.
Det är med andra ord inte bara jag som har inrutade morgonrutiner.
Extrema rutiner på morgonen är ett måste för mig för att överhuvudtaget ta mig till jobbet vid så okristliga tider.
Hemvägen däremot brukar vara mer improviserad. Skönt att glida lite omvägar hem o titta på folk o måsar, samt försöka se staden ur alla vinklar.

Det är nog just rutinerna i min träning som fått tränandet att kännas lite slentrianmässig o rent av tråkigt sista två veckorna, och det är då man måste se sig om efter alternativa vägar i träningen som gör att man får lite inspiration igen.
Följde rutinen o körde 4*4 intervaller idag, det var väldigt trögt halva passet, men sen bestämde jag mig för att ta en annan väg.. i skallen.
Inte tänka hur jobbigt o tråkigt det är, utan bara köra järnet o "njuta".
Jag såg "världen" med andra ögon o vips så åkte pulsen upp från 93 till 95% av max.
En liten omväg är bättre än att bara titta rakt fram o köra.
Även om omvägen är väldigt liten kan man hitta många fynd.
Men det blir den vanliga vägen till jobbet i morgon.
Vågar inte byta..

Backe

Varje vår blir man lika chockad över hur brant o långt liftspåret är i vår lilla slalombacke, och varje år blir man chockad över att man klarar sig upp. Särskilt denna gång. Lerigt o halt var det, och man fick kliva av o springa ett kort parti på ca 10 m varje gång man skulle upp.
10 gånger blev det iallafall och kropp o själ fick känna på riktigt seg mtb klättring.
Chocken har släppt nu.

Cykla. Ett udda beteende?

Cyklister struntar i trafikregler och är livsfarliga kan man läsa i tidningar.
Tänk essingeleden med cyklar istället för bilar. Verkar inte speciellt farligt, snarare tyst o fridfullt.
Ingen reflekterar över hur extremt bilinfekterat det är överallt, och allt ses ur bilisters ögon. ALLA är oroliga över miljö o klimat, men ingen förändrar ett skit i sina vanor. Bort med alla livsfarliga cyklister först!!
Om vi bygger en bilväg till, så får även dom numera så populära så kallade miljöbilarna plats oxå, som går på etanol. Det är miljövänligt.?
Men man måste använda 95% av världens uppodlade yta för att få etanolen att räcka bara för vårt bilåkande!!
Var ska man odla mat för våra feta magar?
Men det är klart, man behöver inte så mycket mat när man sitter i en bil o blir fet hela dagarna.
Sånt tänker jag på, när jag förbannad cyklar mot rött genom en cykelväglös stad, på väg hem från jobbet, och riskerar andra människors liv med min hänsynslösa framfart i 15km/h på enväxlad monark.

Team bebisblå

Som barn hade jag en supermjuk bebisblå hårborste som jag kammade mitt fjuniga bebishår med. Hur mycket jag än försökte så gick det inte att få nån riktig fason på håret, så jag fick mest gå omkring o se ut som ett troll.
När det gäller frisyrer så kan man faktiskt säga att den frisyr jag har idag, är den mest lyckade jag haft i mitt liv. Typ flintskallig.
Numera har jag istället 2 st bebisblåa cyklar som kommer upp i sån fart att fartvinden säkert skulle ha fixat till en snygg strömlinjeformad frisyr, om jag haft någon. Dom går så jävla fort så det är bara att hålla fast i styret o åka med.
Idag fick dock mina bebisar stå kvar i förrådet eftersom aprilvädret visade sig från sin sämsta sida plus att mitt fokus redan tidigare var inställt på 4*4 min på 95%.
Hade lust att känna den kalla distinkta metallartade smaken av gevärspipa i min mun när det var som jobbigast o mjölksyran sved som mest, men det fanns inget gevär att tillgå på friskis o svettis.
Frågade i och för sig inte..

x

Ju fler andraplatser jag tar, desto närmare borde jag komma en seger?
Jag är ofta bäst bland dom lite sämre.
Men jag är som tur var inte bäst på att vara sämst!
"Dom sämsta är inte alltid dom sämsta", sa en kompis en gång efter ett fult krogragg...

Å herregud va jobbigt

Idag kördes sista Keps cup racet för det här året. Detta race skiljer sig en del från dom två första, framförallt att det gick väldigt segt för mig idag. Vet inte min placering riktigt ännu, och jag är nästan RÄDD för att få reda på hur långt jag egentligen var efter.
Tror bara att det var en så kallad dålig dag, men man får sig alltid en liten törn när det plötsligt går tungt som fan.
Kämpade på med skapligt hög puls, men ingen effekt ur benen.


Bara maskiner ger ifrån sig exakt vad man förväntar av dom varje dag.

Revolutionen.

Jag blir så jävla förbannad!! Nån måste göra nåt åt det här systemet!!
Jobbade kväll igår o var ledig på förmiddagen. Gick upp klockan 8 för att utföra lite hushållsarbete. Hade "hur mycket tid som helst på mig" till kl 13 när jag skulle vara på jobbet.
Men tidssystemet är ju utformat så att när man vill att tiden ska gå sakta, så går den fort och vice versa.
Exakt klockan 1305 när jag försenad kom till jobbet för att jag inte hann med allt, för att tiden gick så fort, ja då saktar tiden in nåt alldeles fruktansvärt!
Likadant är det när jag tävlar på cykel. När jag tillexempel blir ifrånkörd av en konkurrent, ökar plötsligt tiden farten, så att avståndet mellan mig o den frånkörande konkurrenten blir väldigt stort. Om jag kör ifrån en konkurrent, kommer han eller hon i mål bara några sekunder efter mig!
Detta är ju naturligtvis inte rättvist!!
Jag är övertygad om att alla människor i samhället skulle må mycket bättre om tidssystemet var utformat precis tvärtom.
Detta har pågått i tid o evighet, och nu ska jag starta revolutionära antitidspartiet som ska förändra allt.
Ett steg i rätt riktning borde vara att flytta till månen. Har hört att det ska vara bra där.
Framsidan av månen som är vänd mot solen har ju dag jämt o baksidan har natt.
Detta system är ju mycket bättre.
Tycker att baksidan verkar schysst.

Jasså, fanns det ingen luft på månen?