Elvis Costello med gäster?

Brukar av nån anledning ibland kolla i TV tablån vad det är för program som sänds samtidigt när jag ska tävla, kanske bara för att se att det inte hade varit bättre att sitta hemma framför TVn, men oxå skänka en tanke till dom stackare som sitter o ser nån menlös repris en fin sommardag..
Idag när sista etappen på Borlänge Tour kördes, så sände SVT 2 "Elvis Costello med gäster".
SVT 1 hade sändningsuppehåll.
Jag gjorde idag en ganska bra sista etapp som var ett tempolopp på 10 km, så det hade nog inte varit bättre att stanna hemma o se på TV denna dag. Så var heller inte fallet på Prologen i Fredagskväll då jag slog mitt tidigare banrekord på denna 2.2 km långa etapp med 10 sek(!)
Men gårdagens XC däremot gick så sakta o segt på slutet att det nästan varit bättre att sitta o stirra in i testbilden i ett sändningsuppehåll.
Denna genomklappning ledde till att jag bara blev 17e totalt trots 2 bra etapper av 3 möjliga

Det var iallafall trevligt att värma upp och varva ner på den fina vägen längs Dalälvens strand

Den tröge vikingen

Minns en gång när jag gick i lågstadiet, när vi skulle ha maskerad i samband med nån klassfest i skolan .
Jag skulle vara viking och hade skaffat både svärd, hjälm med horn och rött kliande lösskägg.
Och fast jag tyckte att det var en ganska larvig företeelse att ha maskerad, så blev jag väldigt besviken när vår lärare förklarade att både maskerad o fest skulle bli inställd av nån anledning som jag faktiskt inte minns idag.
Det tog flera dagar innan jag kunde acceptera detta o få det ur skallen.
Jag var ju förberedd o såg fram emot det trots att det bara var en maskerad!
Kanske var det min tröghet i hjärnan som ibland kan liknas vid en person med diagnosen asperger eller nåt..

Igår hände det igen!

Nej, ingen maskerad blev inställd, men jag beslutade själv i morgontrötthet att inte köra motionscykelloppet "Roslagsrundan" eftersom det spöregnade ute.
Ungefär samma reaktion som vid den där inställda maskeraden blev det dock i min hjärna.
Jag hade ju förberett mig!
Inte med svärd o lösskägg, men väl en vanlig tävlingsförberedelse mentalt o materiellt trots att det bara var ett motionslopp.
Jag drabbades av en enorm hjärntröghet på gränsen till apati, och det tog ända fram till kl 1930 på Lördagkvällen innan jag lyckats ställt om min hjärna o kom ut på ett alternativträningspass i solsken.

Så desillussionerad kan man bli om man inte får klä ut sig till cyklist som 42 åring eller till viking som 7 åring, när man ställt in sig på det.

Det är inte så stor skillnad...

Man får glädja sig åt det lilla

Några cyklister från klubben samlades idag för att leka lite etapplopp. 2 etapper kördes varav en tempoetapp på 10 småkuperade kilometer.
Jag lyckades framför allt göra ett bra tempolopp, som för övrigt inte är nån favorit för min del, även om jag blivit lite bättre på detta på äldre dagar.
Kanske kan det bero på att jag börjar(?) få en sån där gubbkrök på ryggen som tex Lance Armstrong har fått på senare tid.
En annan sak som jag har gemensamt med Lance, är att vi är ganska jämna i marathonlöpning. Lance sprang i mål precis under 3 tim i New York något år efter att han avslutat sin cykelproffs karriär del 1
Jag sprang på 3,12 tim i Stockholm efter att ha ägnat en vinter åt att festa o springa ungefär lika många gånger i veckan.
Inte speciellt imponerande av varken Lance eller mig tycker jag..

En krypande känsla

Vilket är värst? Ha en halvlevande fluga fast i halsen i 2,5 timmar eller cykla distans med start kl 6.45 utan avbrott eller födointag i 5 timmar.
Jag utsatte mig för båda sakerna idag, men alla besvär av detta försvann när jag vid hemkomst ätit väldigt många nybakta vaniljbullar.
Skönt. Och gott!
Till sörjande flugvänner vill jag bara säga att ni får gärna flyga omkring i det vackra Majvädret, men undvik min stora glupska trut.

På rätt väg

Kanske är banan vid Högtalstoppen där "MTB sthlm" arrangeras med jämna mellanrum, den bästa banan jag vet. Mycket höjdmeter i fina stigningar o lagom snabba sköna skogsstigar däremellan.
Kanske inte hade dom allra bästa benen, men min inspiration kommer tillbaka när man får köra på såna här bra banor.
Hängde med skapligt o var först imål av dom som körde 3 varv.
Ingen mördande konkurrens, men det är alltid kul att känna sig lite bra ibland o så...
Men jag får till skillnad från vissa andra inte chansen att köra i nån rosa ledartröja.
Men jag hade faktiskt ett par rosa crossbrallor på 80 talet.
Alltid nåt!

Jag erkänner härmed..

.. att jag ikväll tog mig en sån där MTB runda på dom torra stigarna runt stan som jag så ofta gjorde i slutet av 90 talet då nästan all intervallträning bestod av "spontanintervall".
Jag erkänner att det var jävligt kul.
Jag erkänner att jag kände mig minst lika ung som då.
Jag erkänner att jag körde alldeles för fort på ett par kritiska ställen.
Men jag erkänner inte att jag blev rädd
För det hann jag inte...

Det man då inte visste..

.. var att mannnen på bilden med det lite ansträngda leendet i änden av bordet med en kaffemugg vid sin sida, senare skulle somna hemma i soffan.
Eller oxå visste man det?

Det blåser på toppen..

.. och det är rätt dragigt nere vid botten oxå för den delen! Det märkte jag idag när jag gjorde årspremiär i Norrtäljes slalombackes fruktade liftspår, där 15 st backintervaller stod på schemat.
Nattens regn hade gjort det tidigare i veckan så torra underlaget betydligt blötare o halare, men jag lyckades ju ändå ta mig upp helt cyklandes alla gånger utom 4!
Eller fastnade jag o fick hoppa av alla gånger utom 11?
Beror på hur man ser det.
Trots att backens branthet är fullt tillräcklig för att konkurrera med vilken MTB backe som helst i Sverige, så lyckades jag inte komma över 170 i puls nån gång fast det tog över 2 min att ta sig upp under dagens förhållanden.
Lite seg.
Tur att det var rejäl medvind hem sen.
Det är ju hela 2,5 km hem...

20/40 sek. * 31. Utomhus

Jag brukar göra 32 stycken, men jag mötte en gammal cykelkompis från förr på min trettiförsta så jag bestämde mig för att vara lite social för omväxlings skull. Hade ju inte pratat med karln på 1,5 år!
Och knappt någon vet ju vad det var för typ av träning jag ägnade mig åt egentligen..

20 snedstreck 40, gånger 32, har annars varit min och min kropps favoritträningsmetod senaste dryga halvåret.
Det fattar väl vem som helst att 20/40 * 32 med så mycket siffror är DEN ultimata träningsmetoden.
Om man inte saknar talang.
Som jag.
Så det spelar nog inte så stor roll att jag bara gjorde 31 st idag...

Äntligen regn!

Det får inte vara för bra väder för länge, då trivs inte jag. Man blir blind liksom.

Nej, en uppskattad solglimt på kvällen efter en dags regn är oftast mycket bättre än veckor av torrt solsken. Man är ju nordbo och inte spanjor eller nån annan hysterisk sydlänning..

Men när man väntar sig sol så är regn det värsta som finns, därför blir man ofta så frustrerad på semestrar. Som när bilden togs på Lanzarote i vintras.

Och frustrerad blir man säkert en o annan dag även denna sommarsemester.

Men jag ska försöka vara glad för dom små glimtarna istället.

Uppskatta små glimtar får man även göra när man håller på med idrott, för hade jag bara föväntat mig ett sekel av bara framsteg eller framgång så hade jag nog slutat för hundra år sen..

Det kan gärna regna veckan ut..

Men fan om det regnar på min semester!