"Kom igen nu sista biten!!!"

Nej! Ja! Nej! ja! Nej! Ja! Nej! Ja! Nej...

Så var min inre diskussion när jag ikväll skulle resa mig från soffan och genomföra säsongens sista intervallpass.

Observera att både första o sista ordet jag tänkte var ett "Nej!" och ändå kom jag ut o genomförde det hela.

Det blev en slumpmässig blandning av alla intervaller som jag kört sista tiden, ett par fyraminuters där, ett 20 sek igångdrag här, en spurt, några långa sega backar och sist men inte minst årets sista (?) intervall uppför den hyfsat branta slalombacken.

Men kroppen fattar inte att det inte var nån struktur så här i slutet..

Passet blev iallafall av, och jag kallar det väl för fartlek även om dagens varierade intervaller mest berodde på min bristande motivation.

Sista MTB racet för min del går av stapeln i helgen i Huskvarna, för övrigt en tävling jag aldrig kört!

Sen ska jag bara träna lite lugnt till i slutet av November, förutom att vi kanske kör nåt klubbrace.

Men jag ska inte bli fet för det.

Stans snabbaste ungjävlar på typ 40

Om man sitter o tittar på en sportsändning på tv en halv dag och det är dåligt väder på platsen där sändingen är ifrån, så tror man efter ett tag att det är dåligt väder även där man själv är.
Men när jag tittade ut efter damernas VM linjelopp så såg jag ju att hösten visade sig från sin finaste sida utanför.
Sol o 18 grader.
På eftermiddagen lekte sedan några farbröder från klubben, inklusive jag själv, lite cykelcross på en snabb o torr bana.
Lite chock för kroppen blev det eftersom jag inte tränat alls denna vecka, och inte kört ett enda hårt pass sedan XC cupfinalen i Falun för 2 veckor sedan.
6 stycken farbröder var det iallafall på klubbracet och jag kom 2a.
Men jag körde ju MTB och vann denna klass.
Tappade lite mot CX hojarna på rakorna men tog igen uppför o i kurvorna.

När jag var liten och var inomhus för länge när det var fint väder så skällde ofta min far på mig och sa:
"Sitt inte inne och uggla, gå ut o lek i det fina vädret!!"
Jag gjorde som han sa för det mesta, och det sitter i än.
Leka cykelcross är lika kul nu som då.
Dock är det inga ungar yngre än typ 28 år ute o leker o utmanar oss gubbar längre.
Så vi farbröder leker fortfarande cykelcross snabbast i stan...

Sökes: Jobb

Finnes: 42 årig man som håller tider hyfsat och som gärna fastnar på en arbetsplats i 25 år.
Gillar inte att ta för mycket ansvar.
Hatar att ha många bollar i luften.
Tar gärna initiativ (till att hitta lediga stunder).
Gillar inte att jobba med människor.
Ser möjligheter (till ledighet)
Inte speciellt goda utvecklingsmöjligheter.
Jobbar gärna övertid. Inte.
Har stora visioner (utanför arbetet).
Tycker inte om nya "utmaningar".
Har lätt för att lära mig saker jag är intresserad av (vilket dock sällan har med jobb att göra).
Samarbetar, men motvilligt.
Kanske inte chefens bäste vän.
Telefonfobi.
Har en omättlig frihetslängtan.
Inte speciellt framåt.
Bråkar aldrig om löneförhöjning (då får jag bara en massa motkrav).
Helt enkelt inte gjord för att arbeta, men har ändå gjort det hela livet på nåt jävla vis.

(slut på annons)

Skönt

Oj vilket jävla klipp jag hade i benen idag när jag cyklade till jobbet, och ännu bättre på vägen hem.
Vilat mycket nu.
När jag vaknade så hade katten Stina ledsnat på mig, fast hon har ungefär samma inställning till livet som jag..

Min fulaste period

Är relativt nöjd med mitt utseende för det mesta numera, även om jag ibland får en chock över min fula nuna.
Jag var rätt söt som barn och såg normal ut under min uppväxt. I tidiga tonåren hade jag till och med en period då jag ganska lätt fick tjejer. (Dom var inte så många men rätt söta..)
Men ungefär när jag fyllde 16 år hände nåt.
Det var i mitten av 80 talet och modet med nerstoppade skjortor, fluffigt hår och andra attribut som var inne då, passade definitvt inte min lätt otränade magra kropp på nåt sätt. Att få mitt fjuniga tunna koslick till frisyr att bli fluffigt var en omöjlighet. Att jag sedan var tvungen att skaffa glasögon gjorde inte saken bättre.
Fula 80 talsglasögon som förövrigt börjar bli på igen. (ha ha ha!)
Alla var rätt fula under den här epoken, men jag var F.U.L.A.S.T!
Ingen tjej tittade åt mitt håll, och jag förstår dom.
Detta varade i ungefär 4 år, även om fulhetsperioden lade ett litet skimmer över mig på tidigt 90 tal oxå.

Jag undrar bara när min snygga period ska börja?
Eller har den passerat utan att jag märkt det i min kritiska blick.?

Jag tänker inte lata mig

Eftersom säsongen snart är över så har jag tjuvstartat lite på höstviloperioden. Bara lite spontanträning denna vecka.
Denna vinter har jag tänkt gå på hårt lite senare än vad jag gjort dom sista 3 åren.
För att ha lite mer krut kvar till våren kanske?
Nog för att det är kul att vara bra på vintern oxå och spöa skiten ur vinterslöa cyklister på vinterracen. ( kanske oxå den enda chansen en otalang som jag har att slå mer talangfulla..?)
Men jag tänker defintivt inte lata mig.
Det kan dom som vill vara feta några månader om året syssla med.

Mördarbacken? Ha ha ha!!!!!

Ok, jag överdriver min nedvärdering av mördarbacken i Falun, vars början syns på bilden ovan, men den känsla av totalt oöverstiglig
bergskedja som jag hade på exakt samma bana på SM i somras var totalt bortblåst idag när finalen i Kalas Cup avgjordes.
Jag hade bra ben och det var ju bara att köra på, men jag hade nog nån sorts respekt för banan ändå för jag hade inte maximala pulsvärden, eftersom jag inte kaxigt utan mer ödmjukt tog mig an stigningarna.
I den klassblandade gemensamma starten så fick man fajtas med med både H30, Dam elit o Juniorer.
Hängde med väldigt bra och hade lämnat vissa konkurenter långt efter mig och jagade andra konkurrenter ganska nära.
Tyvärr så hände det en LITEN INCIDENT i början av det 4e o sista varvet, som jag bara har mig själv att skylla för.
Det blev nämligen betydligt mer svårcyklat när ena pedalen lossnade.
Eftersom detta har hänt en gång tidigare på träning i år, så brukar jag kolla att pedalerna sitter fast inför tävlingarna.
Men tydligen inte denna gång.
Orkade inte med fingrarna få dit pedalen då gängorna blivit lite dåliga, så jag var gav upp efter ett tag.
Jag gav även upp hela tävlingen för någon minut, men sen sa nån inre djävul åt mig att springa typ ett halvt varv till tekniska zonen där pedalen drogs fast, samtidigt som Gunnar blev segerintervjuad.
Men jag kunde fortätta i MÅL, bara för att det var så kul att köra på den hårda banan ett varv till!!
Tappade en jävla massa tid men det kändes bättre att gå i mål och jag var inte sist heller!
Räddade "oerhört värdefulla" poäng i svenska cupen så jag kunde behålla min 10e plats totalt.

Det är klart att poängen är värdefulla. Varför har man annars poäng?
Varför har man tävlingar?
Jo, för att folk ska deltaga i sin älskade sport, men allt färre verkar vilja deltaga i sin älskade sport, och tävlingar som är mindre än SM verkar betydelselösa, trots att YTTERST FÅ har kapacitet att ta tex en medalj på en sån tävling.
Man ler lite i mjugg och stannar hemma från landsdelstävlingar, sverigecuper och andra "oviktiga" tävlingar.

En gammal mountainbikepionjär från Stockholm fick frågan av en känd svensk MTB tidning i början av 90 talet om vilken tävling han tyckte var viktigast under säsongen.

Svaret blev: ALLA TÄVLINGAR ÄR VIKTIGA!

Tungt är bättre än lätt?

Nej, denna ram sitter inte på nån av mina cyklar och definitivt inte på min tränings MTB, men jag kan tycka det är skönt att köra på en riktigt tung cykel med tröga däck ibland, så branta backar blir ordentligt tunga och 4*4 intervaller på slätt underlag utomhus går att utföra utan att man trampar ur på högsta växeln.
Sen känns ju tävlingscykeln lite snabb o lätt sen oxå.
Har fått ett ett par riktigt fina pass dom 2 senaste dagarna, med 3.50 tim lugn mtb distans i 25 gr värme igår, och ett sånt där skönt svidande intervallpass ikväll.
Pulsen ville upp och så ville spyorna oxå.

Med en TUNG cykel.

Mike Powell som har världsrekordet i längdhopp på 8.95 m, tränade ju med fallskärmar på ryggen för att bli snabbare o starkare i inlöpningen mot hoppet...
Kanske tar jag världsrekord i nånting snart jag med.
I nånting...?
Typ somna snabbt efter en arbetsdag kanske?

För övrigt så kan man se på denna bild ovan som en karikatyr över lättningshysterin eller nåt.
Lätt är inte alltid så ändamålsenligt.
Skulle tippa på att ramen väger ca 5 kg efter ett lerigt race..

Jag var klen och jag blev rädd!

Skulle tippa på att det tar ungefär lika lång tid att bli betydligt starkare av lite styrketräning, som det tar att bli betydligt svagare av överhoppad styrketräning.
Ca 3 veckor alltså.
Jag var klen idag när jag var på gymet efter 3 veckors uppehåll.
Blev ungefär sådär otäckt rädd som jag brukar bli och alltid har blivit när jag tycker mig se en för stor fettvalk på min mage
Kan inte påstå att jag blivit oerhört stark av att träna min mage o rygg 1 gång i veckan, men det räcker för att upprätthålla en spänst som gör att jag helt slipper ryggbesvär vid cykling, vilket är ganska vanligt, särskilt i MTB.
Om 3 veckor har jag den spänsten igen
Det tar alltså lika lång tid att bli lite klen som att bli lite starkare igen.
Det tar oxå ungefär lika lång tid att bli riktigt fet som att bli riktigt deffad.
Och jag skulle vilja påstå att dom som är riktigt feta jobbar lika hårt som en som försöker banta ordentligt.
Måste vara på gränsen till äckligt att äta så mycket mat och psykiskt påfrestande att sedan se sig i spegeln.
Även fysiskt jobbigt att gå o bära på en massa kilo hela dagarna.
Vilka hjältar?
Men jag är lat och ingen hjälte så jag väljer att hålla kilona borta och träna lite styrketräning ibland, så jag orkar gå och stå iallafall.
Det kan vara nog så jobbigt.
Att hålla sig gående o stående alltså.
Och slippa vara rädd.

Jet lag?

Jet lag är ju som bekant ett tillstånd som drabbar oss människor när man på för kort tid färdas genom ett antal för många tidszoner, vilket leder till trötthet o andra symtom.
För mig verkar det räcka med att resa inom samma tidszon.
Eller kan min trötthet denna vecka vara en rest av att jag i somras vistades en del i det svenska kustbandet och då o då fick in finsk tid på mobilen?
Eller kanske har mitt blod blivit tjockt o trögt av 4 dagars vistelse i alperna?
Kanske förrvärrade jag symtomen genom att ägna nån timme att rensa en mtb slinga i Norrtäljes slalombacke?
På 40 meters höjd över havet!
Resan slalombacken tur o retur 3 km i sydvästlig/nordostlig riktning var nog för att jag skulle somna sött i soffan kl 1430 o vakna 1615.