Dofter

Om man bara tänker efter, så möts man av väldigt många dofter när man är ute o cyklar.
Kanske känner man det ännu starkare när man är hungrig hela passet, som jag var idag, men nästan varje doft gör ofta att man associerar till något som kan ha hänt ganska långt tillbaks i tiden, men som känns väldigt nära när man känner just den lukten.

Lukten av några kor vid sidan av vägen får mig att minnas när man som liten lekte vid ladugården nära mitt barndomshem.
En passerande moped som åker förbi luktar fränt av tvåtaktsolja, och vips så är jag på crossbanan i hallstavik 1988.
En tobaksrökande gubbe går längs vägen och bolmar, men röklukten bär mig tillbaks till dom täta krogbeöken på 90 talet innan rökförbudet.
Någon eldar sopor, vilket gör att jag kommer ihåg en brinnande soptipp utanför nån stad på ett bergspass på Gran canaria.
Matlukt från ett hus påminner om att jag är hungrig just NU.
Och när jag väl kommer hem o ska duscha och hänger mina svettiga underställ på tork så känner jag lukten av gubbsvett.
Detta ger mig inte några speciella associationer, förutom insikten om att jag är en svettig gubbe i medelåldern.

Fy fan va äckligt

Bakom ryggen på en fet Italienare

Videotillbakablick från masters Vm i MTB XC i Augusti. Slutet på första varvet av 5 i H 35 klassen.

Ingen höjdarvideo direkt, men man får en viss känsla för hur det är i langningszonen på tävlingar.

Lägg märke till belgaren som kommer först, och sedan oxå blir världsmästare RULLAR förbi, fast det går uppför en del. Dom bästa körde fort!

Detta ser man oxå på den nervösa lätt frustrerade italienaren som hejar o skriker på sin adept i landslagströja nere på runt 11 plats.

Själv är jag så nervös att jag slutar filma alldeles för tidigt för att inte missa att ge flaskan till Gunnar som passerar som 22 a för att slutligen bli 17e

Varmt o skönt var det oxå.

Å fy fan alltså!..

..fann jag mig själv säga upprepade gånger.
Med ansiktet vitt som ett lakan och blåa ringar under ögonen, så dök till slut huset där jag bor upp i den gråa Novembereftermiddagen.
Tack o lov

Blandmissbrukaren eller "Mannen som kunde tala med rådjur"

Frukosten framställd på bordet.

Eftersom jag måste prova på lite nya grepp för att gå vidare i min träning ibland, så tänker jag köra söndagsdistanspassen ett tag framöver utan att äta frukost innan. Nåja, en kopp kaffe o en tablett leucin är väl alltid något.
Jag har aldrig kört pass längre än 2 tim utan frukost förut så jag struntade i mina vänner som andra knarkare gör, och gav mig ut på egen hand i morse, i eget tempo.
Det gick över förväntan!

Eftersom jag inte är någon storkonsument av kaffe så märker jag en stor skillnad på hur pigg man blir av koffeinet jämfört med att inte äta nåt alls, som jag provat nån gång, och efter 2tim och 25 min var passet över.
Här törs jag lova att detta gör mer för fettförbränningen än "vanepasset" på 3 tim med frukost.
Det var dessutom ganska fridfullt att köra själv i mitt eget tempo utan dom små "toppar" som ofta blir när man kör flera. Detta kan vara ödesdigert när man kör svältpass.
Om nån månad i den här stilen så har jag kapat 3 riktiga kilon, det lovar jag nästan...?

I mitten av passet var jag väldigt nära att köra på 3 st rådjur som sprang skitfort över vägen precis framför mig i en liten utförslöpa.
Ett av rådjuren sprang rakt in i ett halvt ihoprullat fårnät eller liknande och fastnade.
Panikslaget som bara ett rådjur kan vara, sprattlade det förtvivlat för att komma loss.
Jag stannade lite chockad för att se hur det gick. Samtidigt talade jag till djuret med min lenaste djurpratarstämma:
-"Sitter du fast?"
Rådjuret svarade självklart inte, men blev plötsligt väldigt lugn, och tog sig på nån sekund ur sin tillfälliga fälla och skuttade vidare in i skogen.

Sen cyklade jag nöjd hem och åt riktig frukost kl 11.30.
Gott.

Best of ?

Nu närmar sig första perioden på den riktiga vinterträningen som jag i år skjutit upp lite längre än vanligt.
Det handlar inte om några sensationer utan lite vridande o vändande på beprövade metoder.
Kommer att koncentrera mig på vikt o syreupptag.

Veckoschema fram till nyår:

Måndag: Styrka bål och lite ben. 40 min
Tisdag: Cykel eller spinningintervall 4*4. Ca 45 min
Onsdag: Cykel kort distans med tomma depåer. 2 tim
Torsdag: Cykel eller spinningintervall 20/40 * 32 eller mer. Ca 45- 60min
Fredag: Vila
Lördag: Cykel eller spinningintervall 4*4. Ca 45 min
Söndag: Cykel distans 3 tim.

Man kan säga att jag blandat dom 3 sista vintrarnas bästa pass o modifierat dom lite.
Tagit tillbaks svältpasset från 07-08, men förkortat det lite. 3 tim då, 2 tim nu.
Kör 2 likadana hårda intervaller i veckan som 06-07, fast 4*4 på 95% nu, mot 5*5 på 90% då.
Behåller kortintervallpasset 20/40 från 08-09, men ska försöka utöka antalet per gång lite.

Lite ändringar i hur och vad jag äter oxå för att gå ned i vikt lite, utan att förlora muskelmassa.
Kommer inte att gotta mig så mycket i återhämtningsdryck under normala veckor, utan kör grenade aminosyror i tablettform före ett hårt pass istället, och vanlig kost i måttliga mängder efter.
Eftersom mitt svältpass är kortare än förut, så kommer jag kanske inte att vara tokhungrig o svulla som en gris när jag kommer hem som jag gjorde förut. (Gick dock ändå ner i vikt)

Ganska monotont fram till nyår förutom lite extraträning runt jul som det brukar bli.
Sen efter nyår så kommer det att ändras lite i programmet + att ett träningläger i Nice i Frankrike är planerat i februari.
Men det är då det.

Lyckas jag gå ner i vikt några kilo, (Siktar på stabila 69kg) plus att jag kör intervaller för syreupptaget, så kanske jag kompenserar den nedåtgående process i kroppen som min obönhörligen stigande ålder medför.
Resultatet av detta bör ju bli att jag håller ungefär samma nivå nästa säsong som i år, med förhoppningar om en liten förbättring....

Det är så här man gör

Eftersom det ibland finns synpunkter på hur jag visar mina pulskurvor här på min blogg så kommer här en manuellt ritad lätt modifierad pulskurva direkt ur mitt eget minne ca 5 min efter att jag tittat på den på mitt Polar program.
Sedan lite slarvigt fotogfaferad och senare överförd i datorn o ut på det stora internet.
Fantastiskt vad man kan göra med den nya tekniken, såsom blyertspenna och papper.

Föreställer iallafall kvällens 4*4 pass om nån undrade.
Och undra ska man ju göra över konstverk.

VM i apati

Efter en vidrig arbetsvecka följde en trist helg.
Eftersom jag inte har nåt strikt träningschema att följa ännu, så blir man lätt innesittande o tråkig när det är mörkt, regn, blåst, +5 och November.
Fruktansvärt.
Riktiga vinterträningen tar inte vid förrän på Lördag, men jag måste ändå ut o inställa mig på några obligatoriska träningpass denna vecka för att vara säker på att komma ur denna den gråaste av den gråa massan.
Men jag är inte helt säker..

Det är skönt när det är över.

När man kört jävliga träningspass brukar man iallafall för det mesta tycka att det är skönt när det är över.
Ärligt talat så tror jag att känslan "det är skönt när det är över" är en ganska stor kraft som driver oss människor.
Det får vara hur tråkigt eller jävligt som helst, men det känns ju fortfarande skönt när det är över.
Jag har hållt på o grejat lite hemma på sistone. Målat lite o kladdat ner mig, borrat i plugg som släpper för lätt, tappat verktyg, monterat hyllor som inte stämmer osv...
Men nu är det så gott som färdigt och eftersom jag tycker "distinkt pissilla" om att vara hemmafixare så är det jävligt skönt att det är över.
Varje arbetsdag i min karriär har i stort sett klarats av, enbart på grund av vetskapen om att det är skönt när det är över.
Och även miserabla cykeltävlingar har ibland genomförts enbart för att det ska vara skönt när det är över.

Men i kväll körde jag ett så fint intervallcykelpass med superben o frisk luft att det var skönt hela tiden, både före o efter o till och med med 180 i puls.

Annars känns såna pass som "näradödenupplevelser".
Och om man nu skulle råka dö på ett sånt pass, så är det ju jävligt skönt att det är över....

Människoinfluensan..

..när kommer den?

Antistilpolisen

"Snygg" vintercykel

Matchande flaskställ.... inte.

Rost kvar från fjolårets saltpass.

Stort Nej Nej!!

Lite vassa stålstag att få i benet vid nästa vurpa.. och så vidare

Men det är kanske den bästa och tillförlitligaste cykel jag ägt. Aldrig ens ett knak.

Och den rullar lätt. Iallafall utför.

17 kg helgjutet stål får man inte stopp på så lätt.

Jag dyker upp..

... lite överallt.
Iallafall på denna blogg

Det var ju inte så farligt

Idag kördes en klassisk vintersöndagscykelträning i lugnt tempo i grupp.
Det var ju ganska trevligt.
Har cyklat så lite dom sista 3 veckorna så att jag nästan hade inbillat mig att det var tråkigt.