100 procent tristess

Jag mötte en kompis tidigt i morse när jag cyklade till jobbet.
Han stod o skrapade rutorna på sin bil och skulle till jobbet han med.
"Tja hur är läget!" frågade jag.
"100 procent tristess" svarade han.
Sen sa vi inte så mycket mer.
Allt om denna kalla arbetsdagsmorgon var redan sagt och sammanfattat.
Skönt att nån annan sa det.

Oplogat

Lika koncentrerad som katten Stina på väg uppför den snöiga plankan till balkongen fick man vara på dagens cykelpass.
Verkar som om alla som plogar vägar nu plötsligt simultant har upphört med detta, nu när det för en gångs skull är snö längre än en vecka..
Fördelen är att man inte behöver cykla så lång sträcka för att få timmarna att gå.

SF journalen

Detta inlägg är kanske skrivet av gamla radiolegenden Sven Jerring och bör läsas på sättet han utttryckte sig i diverse SF journaler på 40talet:

" -I den tidiga Julaftonsmorgonen gav sig en av dom hurtiga cyklisterna från cykelklubben i den lilla idylliska staden Norrtälje iväg på sin vindsnabba velociped.
Småstaden låg denna jul inklädd i vacker snö.
Ingen morgon är för mörk och ingen kyla för hård för dessa tappra gossar.
Visst kan sängvärmen verka lockande, men stärkt av en kopp kaffe gav han sig ändå av på dom vita vägarna i det vintersköna Roslagslandskapet.
Inte ens den stolta Svenska flaggan förmådde vaja denna vindstilla morgon.
Mil efter mil avverkades i god fart tänkandes dom sundaste av tankar.
Visst bet kylan i kinderna och trötthet och hunger gjorde sig gällande, men med starka ben och ett glatt sinne så övervinner dom här gossarna det mesta.
Och ser man på, där bakom krönet mitt i skogen möter han en klubbkamrat som oxå valt att ta velocipeden denna dag.
För en stund stannar dom till och växlar några visa ord, för att sedan streta vidare åt varsitt håll genom nejden.
Det blir allt ljusare, men inte en människa syns till, då dom flesta valt stugvärmen och dom moderna telivisionsaparaterna en sån här kylslagen dag.
När han kommer hem till sitt ljuva hem åtskilliga timmar senare kan man faktiskt ana lite trötthet i hans hans annars så pigga anlete, men dom rosiga kinderna och dom glada ögonen går ej att ta miste på."


Samma inlägg på Twitter:
Cyklade 2,49. Snö. Blev trött på slutet

Jag väljer SF journalen

Händerna fria

Jag har nästan aldrig med mig kameran, och när jag inte har det så finns det massor av saker att fotografera.
Tycker att kameran är ett stressmoment på nåt sätt
Därför är det lite foto-torka här ibland.
Jag tycker inte om att bära med mig för mycket saker överhuvudtaget.
Mobilen ligger hemma, kameran i lådan, och när jag var liten hatade jag att bära omkring på skolväska, jag packar oftast minimalt när jag reser, och jag vill definitivt inte ta med mig jobbet hem, varken fysiskt eller psykiskt.
Detta "syndrom" har blivit lite bättre med åren men...
Jag vill ha händerna fria och vara redo att fly.
Nånstans.
Utan att packa väskan.

Trainerrace

Med gårdagens äckliga julbord i halsen, så var jag i morse föga sugen på att köra skiten ur mig på ett fortius trainerrace hos Gunnar uppför alp duez.

Men det kändes riktigt bra hela vägen och gjorde en väldigt jämn o fin kurva på gränsen till mitt absoluta max just nu. Kanske hade kunnat klämt en halv minut till om jag kört banan innan, men känslan blir ändå som ett landsvägstempolopp. Bara att mata

Tyvärr räckte tiden 55,11 bara till en 3e plats av 3 startande, men jag får vara nöjd att jag iallafall hade den högsta topphastigheten precis efter start..

Om stefan själv får välja..

... så väljer jag hellre 10 minusgrader, sol o vindstilla som det var idag, än -5 grader, snö på tvären och 20 meter per sekund i vind som det varit dom två dagarna innan.
Detta är anledningen till att jag tränar på en Fredag.
2 tim i distanstempo med dubbelt av allt i klädväg inklusive elsula på full effekt. Det enda som saknades var tejp i ansiktet.
Men tejpen kommer på först när det är kallare än -10, så att man har ett vapen till mot kylan.
Men benen o cykeln kändes väldigt tröga idag, trots fina vintervägar.

Snökaos????

På nåt sätt är det lättare att komma upp på morgonen när det har kommit snö, trots att det medför en del nackdelar oxå.
Men jag är ingen sur gubbe heller, som tycker att vinter är skit och sedan ramlar o bryter lårbenshalsen på väg till bilen.
Nej, varje morgon med snö innebär ett litet äventyr när man cyklar till jobbet på enväxlad Monark med sommardäck.
Lite sladd här o lite spårval där, ladda lite genom djupsnö o så vidare o så vidare.
Så håller jag på tills jag snart ramlar o bryter lårbenshalsen.
Men jag är iallafall inte sur när det händer.
Inte på snö iallafall

Inte lurad igen

4 st medlemmar, däribland jag, i den lilla klubben CK Norrtälje, körde idag ett litet mtb race på lite snöiga o delvis lite frusna stigar.
Mest var det dock seg lera, som kändes ännu segare med den form som jag har just nu. En form som är ganska långt i från den form som något överraskande infann sig förra vintern.
Kul ändå att köra rejäl mtb, även om jag blev ifrånkörd ordentligt av nästan alla konkurrenter.
Tillräckligt frånkörd för att hinna bli fotograferad av en av dom i slutet av loppet.
BRA att konkurrenterna är snabba, så jag inte förleds in i en falsk tro om att man är snabb själv.
Förra vintern var jag något snabbare än just nu, men då förstärktes det hela av att dom flesta konkurrenter jag mötte då var i rätt kass form.
Så i år tänker jag inte bli lurad igen.
Kanske?

Non responder?

Jag läser ganska ofta om tränings o idrottsforskning i litteratur o på nätet, och där kan man ibland läsa om vetenskapliga tester som genomförs på en grupp människor.
För det mesta skiljer det sig väldigt mycket på hur olika människor svarar på tex en viss typ av styrketräning eller liknande.
Några blir väldigt många procent bättre, en annan grupp reagerar mer normalt, o tar lite tid på sig.
Och en tredje typ av människor kallas "non responders", det vill säga dom reagerar inte alls på träning av just detta slag som testas.

Och visst finns det "non responders".

När jag körde motocross för 20 år sedan fanns det en kille i klubben som körde ALLA träningstävlingar, ALLA tävlingar, ALLA varv och gick jämt i mål om grejorna höll.
Så höll han på år efter år, och det var väl bra.
MEN killen lärde sig aldrig att köra fortare än att det funnits risk att han blivit omkörd av tankbilen som vattnade banan mellan heaten, om den hade varit ute samtidigt som honom.
Han var kääzzz helt enkelt.

Jag vet att han slutat nu, så numera känner jag bara en riktig "non responder".
Han är 42 år, väldigt korthårig och tränar cykel på olika sätt 5 dagar i veckan, och har tävlat sedan 1992, men det händer nästan inte ett skit för stackarn fast han kämpar på.
Jag såg han i spegeln nyss.
Kan inte någon säga till honom?

Nu känns det bättre..

.. en stund.

Sovjetisk diciplin

Hade bestämt mig för att jag skulle komma ut på mitt söndagssvältpass FÖRE kl 08.00, och med nästan sovjetisk diciplin var jag oxå ute kl 07.57.
Men det sovjetiska systemet fungerade ju som bekant inte i längden, och det visade sig att det hade varit bättre om jag i vanlig ordning kommit ut några minuter försent typ kl 08.04.
Det kom nämligen en ganska rejäl regnskur ca kl 07.59 som varade till ca kl 08.03.
Det räckte för att jag skulle bli lite småblöt resten av passet.

Mörkt decemberväder med lysen på första halvtimmen.
2 timmar och 33 minuter på en kopp espresso.
0.000000006 gram fett borta den här gången med.
Det var värt plågan.

Julefrid?

Jag har märkt av det länge, och det blir bara värre för varje år.
Veckorna före jul är folk arga.
Idag när vi cyklade ett lugnt distanspass stötte vi på en "glad" farbror som var ute och gick på en stig i skogen. Han hade en stackars hund med sig, som tvingades gå kopplad vid denna elaka osympatiska människa.
Kanske hade det blivit lite julefrid om jag slagit ihjäl honom och grävt ner honom i ett kloakdike.
Men jag lät bli, och kommer även i fortsättningen att få acceptera att nästan bli avprejad av vägen av julstressade bilister.
Jag kommer fortfarande att tvingas släppa förbi griniga pensionärer med en alladin-ask i handen i snabbköpskön.
Sura tanter med kassar fulla med julklappar kommer även i fortsättningen att titta argt på mig när dom går i vägen för mig på cykelvägen på väg från jobbet.

Inte behöver man vara så arg bara för att jesus föddes för 2009 år sen?