9,5 kg..

...väger min cykel. Inte speciellt imponerande.
Men på bilden visas en 183 cm lång man på 43 slitiga år, med en vikt på ca 69,8 kg.
Det är jag.

I centrum av ett lågtryck

Diskfingerhud på hela kroppen hade jag när jag kom hem efter ett blött cykelpass på 4tim o 40 min tillsammnans med ett gäng andra farbröder i skiftande ålder, runt banan där motionsloppet "Roslagsrundan" gick för ett antal år sedan.
Roslagsrundan skulle för övrigt ha gått idag, men var inställd pga för få anmälda, men har man en gång ställt in sig på att köra så var man ju tvungen att göra det ändå, för att inte störa hjärnbanornas redan inkörda spår i onödan.
Sånt kan vara farligt?
En åskskur efter dryga timmen gjorde allt blött, och man torkar inte så snabbt i 10 plusgrader utan sol. När det var en halvtimme kvar att cykla var man nästan torr, men då kom en "svalkande" skur till.
Trodde att jag skulle lösas upp och åka med ner i avloppet när jag duschade efteråt.
Skönt att det är sommar och så..
4 tim o 40 min blev det som sagt och ett så långt pass har jag inte kört sedan mars nångång, men man är ju van att genomlida så det gick bra.

Man kan ju inte gå omkring och SMSa..

... för då missar man ju allt, den här korta tiden mellan hägg och syren.
Skärpning!

Bättre o bättre dag för dag

Det var solsken och varmt på 2 av dom 3 tävlingsdagarna som Borlänge Tour pågår, men sista dagen hade jag den här utsikten genom bilrutan när jag kom till utkanten av tävlingsplatsen. Blöta cyklister som värmer upp i spöregn är ingen njutbar syn och jag hade föga lust att lämna bilen för att ta mig ut och värma upp själv.
Vädret blev som sagt sämre o sämre under helgen men jag blev bättre o bättre!

Fredagens prolog körde jag strax efter stressig bilfärd på 3 timmar och med en hel del täppt läte från min näsa och bihålor efter senaste veckans sjukdom.
Nästan rädd för att dö i hjärtstillestånd körde jag igenom prologen på en halvdålig tid och blev 14 e man, men dom SEKUNDER jag förlorade brukar sällan ha större betydelse i sammandraget..?

Helt avslappnad utan press startade jag Lördagens crosscountrylopp. Det skulle visa sig att benen var oväntat bra, men jag märkte att jag saknade lite när pulsen nådde dom högre höjderna och detta fällde avgjörandet på slutet av loppet då jag tappade lite, men blev ändå blev 12e man och nästan nöjd faktiskt!

Dagens tempolopp i regn o lera skulle visa sig passa mig rätt bra och jag körde bra med skapliga ben och blev 8 a på etappen, trots en oerhört klantig struntvurpa på slutet i ett annars tekniskt väldigt bra race av mig i leran. Det skulle sedan visa sig att att SEKUNDERNA inte var på min sida och jag blev totalt 11e man, endast 4 SEKUNDER från 10e platsen.

Så om min oerhört förstående (?) chef hade släppt iväg mig nån timme tidigare från jobbet i fredags så hade jag kanske haft lite tid att ladda ordentligt så jag kanske hade tagit dom där 4 sekunderna...........

Lååååga förväntningar

Eftersom jag fortfarande är vid liv så tänker jag i helgen köra MTB etapploppet Borlänge tour.
Har inte gjort mina bästa resultat just där (som bäst 10e 2008).
Eftersom jag varit ordentligt sjuk i en vecka så antar jag att årets tävling blir en sån där tävling där man vill ha revansch efteråt, och det är ju bra för senare tävlingar, men inte den kommande...
Lite positivt tänk där.?

Här kommer lite data från gårdagens träningspass 3*slalombacke = helt slut, följt av 2*4 min på 92% + en slalombacke till =ännu slutare. Sedan kom 20/40 *5 och en brant backe = hyperventilation. Några små ryck till o sen var det över ca 1 tim o 15 min senare.
Lite blanda o ge i tidspanik innan helgen
Thats about it..
Det var det första hårda passet sedan förra cuphelgen för 2 v sedan, och man kan säga att kroppen kändes för jävla dålig faktiskt.

Är lite skeptisk

Jamen släpp taget då ditt jävla förkylningshelvete som gömt dig uppe i mina bihålor!!!!!!!!!
Även om jag kört ett härligt lugnt 2 timmars pass på racern i sommarvärme så känner man sig inte direkt på topp på nåt sätt.
Man får finna sig i att låta försommarens första fina försvinnande dagar gå åt i nån sorts grå sinnesstämning av kvarvarande förkylning.
Och jag som trodde det var över redan i söndags.
Nåja det kommer nya försommrar...
Sen lite senare så dör man

36 minuter och 109 i medelpuls

Nånstans måste man börja.

One hit wonder?

Det finns inte så mycket att skriva om förutom att jag ätit så mycket vitlök så att min keligaste katt backar.
Kanske det är all vitlök som gjort att den förkylning jag bär på har gjort kometkarriär modell "one hit wonder", för det det har gått väldigt snabbt mellan utbrott, febertopp och kraftigt tillfrisknande.
Räknar med att vara tillbaks i sadeln lite lugnt på söndag eller måndag om inte den här hemska virus-hiten blir oväntat långvarig och utvecklar sig till en sommarplåga..

Jag är förkyld!!

För första gången på FLERA ÅR så har jag nu åkt på en riktig bondförkylning tror jag. Visst hade jag ett diffust halsont o lite feber ett par dagar innan helgen, men sedan dess helt symptomfri.
Ända tills kl 1500 idag då jag började känna hur det sved lite i svalget på ett sånt där klassiskt vis.
Efter kvällens lätta men sköna cykelpass råder det ingen tvekan längre.
Det var så länge sedan att det hela är värt ett blogginlägg.
Jag delade boende med en farlig smittkälla i helgen och till sist gav även mitt immunförsvar upp...

Gamla goda råd?

"Du har väl mössa på dig?" "Överansträng dig inte!" "Du äter väl ordentligt? Du ser ju så mager ut!" "Cykla INTE där, för då är du dödens lammunge!"
Detta är några av dom uppmaningar jag kunde få av min farmor när jag var liten.

I helgen lydde jag faktiskt en av uppmaningarna, men sket i dom andra.
Jag körde 2a deltävlingen i Kalas cup i Hjo i går på fina banor, trots att jag så sent som i Fredags natt haft en förkylning o lättare feber. Om det var det som gjorde att jag körde väldigt bra och blev 7a vet jag inte, men jag "överansträngde" mig tydligen för jag mådde mycket illa efter racet och kunde inte "äta ordentligt" och såg "mager ut."
Detta gjorde att jag var mycket skeptiskt till hur jag skulle orka med dagens race i Kalas cup som gick i Tidaholm.
Det visade sig att det skulle gå alldeles utmärkt, och det slätdraget som jag hade idag har jag nog aldrig varit med om tror jag? Det passade ju bra eftersom det var en hel del snabb flackkörning mellan backarna.
Provkörde aldrig banan innan, så på några utförspartier på första varvet så trodde jag att jag var "dödens lammunge" några gånger, men jag sket i det och stod på för fullt och hittade fina snabba spår istället.
Blev fin 6 a idag och nöjd

Men som sagt jag lydde ett av min farmors forna råd:"Du har väl mössa på dig"
Jag glömde nämligen att ta av hjälmmössan innan start igår, som jag haft på uppvärmningen.
Det blev faktiskt lite väl varmt, farmor!

Backe

Tio gånger körde jag uppför den långa branta tröga backen med den tyngsta cykeln. Hade lite publik i foten av backen i form av 3 st grillande halvfeta 15 åringar som föga inbjudande stod hukade över engångsgrillen med sina extermt nedhasade byxor och visade sina äckliga kalsongarslen..
Som om det inte skulle räcka med det "ickevälmåendet" man känner när man kör backintervaller.
Mådde däremot utmärkt när det var färdigt och cyklade nöjd hem i den vackra men kyliga majkvällen. Jag hälsade glatt på en utvecklingstörd, vejade överdrivet hövligt åt en tant med rollator.
Jag är inte alltid en misantrop?
I hamnen möttes jag av en kylig bris från havet och skrattmåsarna skrattade ikapp.
Åt mig?

Senig och snabb

I början av min cykelkarriär tidigt 90-tal, var Os guldmedaljören från 1976 Bernt Johansson den stora stjärnan i MTB-sverige och även till viss mån internationellt.
Han tog även det första officiella SM guldet 1993.
Han var senig, snabb och runt 40 år.
Så vill jag oxå bli sen när jag blir 40 tänkte jag då.
Jag är där nu.
Senig och runt 40 år.
Men snabb vet jag inte...
Men alltid kör man ifrån nån ibland.
Och i den här stan där jag bor så finns det inte en enda under 25 år som kör ifrån mig.
HA HA HA HA HA HA HA !!!