Första o sista

Körde ikväll ett klassiskt inomhus 4*4 pass, för första gången sedan April, och jag höll på att kräkas.
Inte för att det var jobbigt, utan för att jag hade samma disk med musik som jag körde på alla 4*4 pass hela förra vintern.
Lite lagom less på det kan man säga.
Just nu ser jag inte direkt fram mot vinterträningen, men det brukar komma efter nån dryg månads lösdriveri från ordnad träning.
Detta lösdriveri påbörjas efter helgens tävlingar.

Missad KM medalj!

Efter att jag idag med ganska god marginal och föga besviken missat att ta hem en KM medalj i landsvägstempo, så kom jag just på att det är just den minskade energin som jag i år lagt ner på klubbtävlingar, som är en faktor till att jag kört bättre på riktiga tävlingar.
Plus att jag är en av få som orkar hålla tävlingslågan uppe från april till oktober.
Men i morgon verkar jag utebli från svealandsmästerskapen i Filipstad pga av resekamrats sjukdom.
Ny tävlingshelg nästa helg.
Den sista.
Sen blir det lite lugnt ett tag, för att sedan orka med en HEL säsong till

Så mycket skit..

..man hinner samla på sig på 100 år.

Pallen!

Det jag är mest nöjd med i dagens race i Vårgårda, förutom att jag blev 3a i racet och 5 a totalt i kalas cup, är att jag körde ifrån så många i dom andra klasserna som idag startade samtidigt som min.
Plötsligt hade jag kört om alla dom bästa i H 30 klassen utom en, och lika förvånande körde jag om herrjuniorerna en efter en, och sist men inte minst så lämnade jag nästan pinsamt enkelt en del startande i elitklassen bakom mig och hade fler inom synhåll.
Det verkade som om nästan alla plötsligt simultant hade blivit totalt oskickliga på att ta sig fram på den blöta och även mycket kuperade banan.
Nästan märkligt
Mitt eget race var dock inte helt problemfritt då kedjan sög fast vid nerväxling inför den tuffaste backen, liftspåret, vilket gjorde att jag fick springa med cykeln uppför hela liftspåret på första varvet och tappade därmed kontakten lite med 2a platsen i klassen.
Fick även en dålig start, men eftersom alla envisades med att köra på nån sorts led efter varann mitt i det lerigaste spåret så cyklade jag rätt enkelt om dom på det hårdare underlaget precis bredvid stigen och kom rätt snabbt upp dit i fältet där jag hörde hemma.
Bra där Stefan!

Det ser förövrigt ut som jag ringer i mobilen till nyhetsbyrån TT på prispallen, men det gör jag inte.
Det är ett helt vanligt cp ryck.

Packad o klar

Åker ner till Vårgårda i morgonkväll för cupfinalen i Kalas cup, och allt är redan packat. Men katten Stina får inte följa med, utan får nöja sig med att ligga inpackad som en kassler i garderoben.
Det kommer att bli ett kort race därnere (ca 45 min) men det blir nog inte mindre jobbigt för det, och jag räknar med hård konkurrens från alla håll.

Återseende

Hösten 1993 körde jag för första gången en träningstävling i mtb vid i lövstalöt norr om uppsala i dess sandtag med omgivande åsar.
Denna plats var på 90-talet en tummelplats för många mtb cyklister, varav några av dom senare i karriären skulle bli svenska mästare i både mtb och landsväg och även ta pallplatser i världscupen till och med.
Jag kan namnge alla och deras meriter, men jag hoppar det den här gången..
Jag var inte en av dom, men jag var där som så många andra och körde träningsrace titt som tätt, vår o även höst.
Som alla andra epoker, så tog även den epoken slut nån gång i början av 2000 talet.

Men idag den 12 september 2010 var jag där igen, och körde en deltävling i upplandscupen som återupplivats, och visst stod det svenska mästare i både landsväg o mtb på startlinjen även idag, men det handlade om svenska veteranmästare.
Själva racet blev en bra genomkörare och jag var ända till det sista varvet bästa "icke svenska mästare", men blev omkörd av ett par stycken på slutet som hade bättre slätdrag än jag (det var ganska långa slätpartier mellan klättringarna), men jag var ganska nöjd ändå att få blåsa ur kroppen lite, med hårt inte alltför fåtaligt uppländskt motstånd.

Tävlingsplatsen var sig i stort sett lik sig, men jag tror faktiskt att jag cyklar lite snabbare på denna plats idag 2010, än vad jag gjorde på 90 talet..

Killen i grön tröja

Jag har alltid haft bra koll på mina konkurrenter när jag tävlar, och tycker att detta kan vara viktigt, eftersom man då slipper bli överraskad av att det kommer "en kille i grön tröja" som man inte har en aning om vem det är och blåser förbi.
Detta kan leda till att man drabbas av psykbryt, och att man tycker att man kör dåligt bara för denna okända "kille i grön tröja".
Om man istället som jag har koll och vet att denna "kille i grön tröja" faktiskt vann typ DM i Dalsland 2002, så ser man ju hellre en möjlighet att hänga på honom för en bättre egen placering.
Självklart kan det även hända att jag blir lite överrumplad ibland när nån ny dyker upp.

Många känner bara till dom bästa eller dom i närmsta kretsen, men jag har koll på och har respekt för "killen i grön tröja".
Viktigt sånt där.
Faktiskt.

"Gjorde inte finländare"...

..eller"did not finish" blev dagens resultat för min del i MTB tävlingen Tour modeen som gick av stapeln i Kungsör idag.
Det blev tyvärr ett väldigt litet startfält denna fina höstdag men när man samkörde alla veteraner plus nån junior så blev det ett tiotal som drog iväg .
Efter ca 9 minuter förstod jag att jag inte skulle kunna hänga med dom tre som drog i täten, men samtidigt var det redan rätt lugnt bakom och jag låg 2a i h40, så jag tog mitt eget skapliga tempo.
Efter ca 10 minuter sa det klick och plötsligt drev inte cykeln framåt längre.

"Did not finish" händer inte ofta för mig nuförtiden och ännu mer sällan pga bristande kedja.
Har kört av 2 st kedjor sedan 1992 och detta var premiär i tävlingsammanhang, så nu blir det ett nytt drivpaket.
Tur att det hände idag på en liten "oviktig" tävling (om det finns några såna), men det känns alltid lite snopet att åka hem, när man knappt hunnit bli svettig.

Bra flyt

Förvånansvärt bra ben hade jag ikväll när vi drog till Täby för att gästspela lite i Stockholms DM serie i MTB.
Idel kända ansikten.
Det har varit mycket hårdkörning för mig den sista tiden med landsvägstävlingar o träningstävlingar och då brukar mina ben och skalle ge upp efter ett tag.
Det enda jag är lite missnöjd med i kvällens race är att jag tog det lite för lugnt strax efter starten så jag hamnade i onödigt långsam "trafik" som tog lite tid att ta sig förbi, men sen var det bara att köra på.
Jag brukar imponeras av regerande olympiske mästaren Julien Absalon som alltid ställer sig upp och trycker på ordentligt efter varje kurva oavsett om han är trött eller inte.
Så var det för mig ikväll.
Fast det gick nog lite långsammare för mig än när Absalon kör?