Lördagspasset

Såhär tränar jag på lördagar i det ordinarie vinterschemat. ( körde även detta pass sporadiskt i fjol)
Sega ben på fyrorna gav låg puls, men 20/40 efteråt gick skapligt.
Sitter på cykeln i 1 tim o 20 min, men passet tar ca 1 tim o 45 min.
Hur kan det gå till, och vad ska det vara bra för???

Sveriges bäst klädda man?

I går kväll gjordes årsdebuten för riktig vinterkvällscykling.
Väder: Minus 5 grader. Måttlig till frisk nordostvind, något avtagande. Lätt till måttligt snöfall och viss risk för snödrev.
Som vanligt var jag en av sveriges bäst påklädda cyklister, med skön elvärme i sulan, rejäla handskar, dubbla underställ och så vidare, och därtill ett bra lyse..
Det är alla dessa bekvämligheter som gör att jag kommer ut och kör distans vinterkvällar efter jobbet.
Distanspass som mest ger en nypa frisk luft för stunden, men ger oxå skön återhämtning av inomhusintervalltrötta ben.

Eftersom denna vinter verkar börjat lite väl tidigt så kände jag ett visst mentalt motstånd i början av kvällen, men efter ett tag sitter man hypnotiskt och stirrar framåt in i den glittrande snön som möter lyset.
Tittar man bakåt ser man bara mörkret som alltid jagar mig.
Men det verkar inte komma ikapp...

The angry fatherbrother

Det tar lika lång tid att köra 2 st fyraminutersintrevaller med fyra minuter vila mellan, som det tar för en ung kvinna att röka upp sin cigarett.
Det vet jag, för hon stod o rökte strax utanför det öppna fönstret på friskis, där jag körde mina intervaller.
Jag blev nästan arga farbrorn.
Nästan.

Frisk!?

Jag är frisk! Iallafall från den sega lilla irriterande förkylningen som jag haft i en vecka.
Jag har med en dåres envishet vilat bort den i helgen, och därmed oxå satt inofficiellt världsrekord i apati.
Okej, jag cyklade en knapp timme före frukost i lugnt tempo i morse, men i övrigt så kommer man att minnas den här helgen som nåt man inte minns.
Man måste vara sjuk (i huvudet) för att orka bli frisk..

Om en månad så går det mot ljusare tider igen, men tills dess så leds man djupare o djupare in i mörkret.
För att klara sånt så måste man ha ett militäriskt träningsschema att följa, och det kommer jag att börja med nu i veckan, något försenad.
Vinterträning.

Precis så här är det ungefär!

Väldigt lite skrivet här denna vecka, och väldigt lite har hänt.
Jag har exakt lika diffust ont i halsen, det rinner väldigt mycket lite snor ur näsan och det gör regelbundet oregelbundet ont i bihålorna.

Loj

Kanske ingen lysande ide att köra klubbrace i CX med förkylning i kroppen, men så gick det inte särskilt fort heller.
Antingen blir jag sjuk eller friskare eller ingenting alls.
Jag tror på ingenting alls...

40 28

Jag måste få prylböga, nej förlåt prylblogga lite.
Det blir 2 gånger 10 nästa år! Har väntat länge på att den bästa japanska komponentfabriken ska komma med detta.
Tur att jag inte köpte nåt annat 2 delat eftermarknadsskit som jag tänkte ett tag.
Jag är mycket mer intresserad av vad jag själv väger, men min cykel kommer att bli lite lättare oxå.
Slut på prylbögeriet

Börsen

Dow Jones ner 0.3 procent.
Nasdaq oförändrat.

Torgskräck?

På ett fält bland flerbostadshus byggda på 60-talet, och bara ett stenkast från min port, så avgjordes idag dom inofficiella, men ändå officiella Roslagsmästerskapen i cyclocross.
Hela 10 st stod till min förvåning på startlinjen i det fina vädret och skulle köra på en bana som var så nära cyclocross man kan komma i Norrtälje.
Släta gräsfält, asfalt, lite tvära kurvor, löphinder, springbacke, kort cykelbacke, sandhinder..
Och torgskräck?
Öppna och tekniskt enkla banor är väl kanske inte det jag är bäst på, men denna bana var tillräckligt kurvig för att inte bli tråkig.
Jag blev denna gång väldigt trött varje gång jag skulle på cykeln efter ett löphinder, och det var det jag förlorade mest på.
Hedrande men rejält slagen 2a blev jag iallafall.

När man är i min ålder och leker cykeltävling på ett gräsfält nära hus, skolor och lekparker, alltför nära mitt eget hem, så kan jag känna att jag riskerar att uppfattas som en jävla dåre i sammanhanget.
Men det är knappt någon som vistas utomhus längre så det var ingen som såg mej.
Dåre är man ju redan..

Dammade av..

..ett 4*4 pass från fjolårsvintern, och dammade därmed oxå i viss mån av mig själv lite...
Detta är sista viloveckan utan schema, så nästa vecka börjar vinterträningen.
Hela rockärmarna fyllda med ess även i år.

Multisportaren Stefan

Här står vi lite drygt och uttråkat och klappar händerna åt tvåorna och treorna vid en prisutdelning i svenska multisportcupen 2003.
Det förekom faktiskt mer än en gång att vi som segrare klappade händerna åt dom övriga vid prisutdelningar, och vi i Team Newline Intersport/Roslagen som var lagnamnet, tog hem hela svenska cupen i mixed och herrklass detta år.
Jag var med i mixedklassen.
Mellan 2001 o 2005 var jag lite splittrad i mitt idrottande och multisport passade därmed rätt bra just då.
Jag var hyfsad på att springa och kunde cykla i skogen.
Hatade att paddla fort, (det känns ändå som att paddla sakta) men eventuella svagheter kompenserades av att vi hade en väldigt duktig orienterare i laget och det var bara att springa med i snårig skog och stämpla kontroller som jag aldrig hade hittat.
Dom långa tävlingarna slet på mitt redan sargade knä och det blev bara 1 år av riktig multisportsatsning.
En kul period som jag inte ångrar men ej heller saknar speciellt mycket.

Numera är jag inte speciellt splittrad i mitt idrottsutövande.
Den bredaste motorvägen i min hjärna tänker alltid på cykel.