Att välja

Jag valde ikväll mellan att ha roligt eller ha tråkigt.
Jag valde det tråkiga.
Konstigt val..

Nöjd !

Jag är inte alls så påklistrat nöjd som på bilden efter helgens MTB tävlingar i Borlänge dvs etapploppet Borlänge tour.
Jag är nöjd på riktigt!
Jag kom dit med 2 veckors envis förkylning i ryggen och kände mig mer som en skinnslapp inte riktigt frisk gubbe än en hyfsat tränad 44 årig veterancyklist.
Dessutom skulle jag möta ett stort och framförallt starkt starfält på 30 man
På fredagens korta prolog kändes benen bra före start, men det visade sig sedan att jag bara hade nån sorts mellanfart i kroppen och det blev inte den bästa tiden jag presterat där, men det kändes ändå inom kontroll.
Innan lördagens XC lopp så kändes både ben o övrigt levande i mig väldigt segt, och jag var övertygad om att det skulle bli en helg av självförnedring.
Kändes oxå väldigt segt första 2 km efter start, och efter att ha försökt kört om ännu mer långsamtcyklande konkurrenter lite väl optimistiskt i ett trångt passage, med efterföljande vurpa som följd och riktning av styrtam mot ett träd, så var jag nästan sist.
Men då blev det fart på Stefan helt plötsligt.
Intog ett ganska högt tempo och hade efter halva loppet till min förvåning passerat alla utom 8 st.
Behöll 9 e platsen tills det var ca 400 meter kvar av loppet då jag var lite trött och blev passerad av 2 st i ett svep.
Var ändå nöjd o lite missnöjd 11a med sekunderna på rätt sida för att jag skulle vara 10a efter andra dagen
Dagens tempolopp på 10 km gick oxå över förväntan även om banans flacka slutdel, med tusen kurvor som man aldrig kan lära sig, tog knäcken på mig lite i år med.
Det var ändå värt allt flåsande då jag blev 9a på etappen o 9a totalt, vilket är mitt bästa resultat på Borlänge tour, vars banor inte passar mig perfekt.

Är alltid nöjd med topp 10 i hårdaste gubbklassen!

Det börjar ordna sig...

...men saker o ting blir aldrig vad man tror ändå.
Om man inte tror väldigt mycket

Mycket viktig träning

Det talas om alla viktiga intervallpass och andra späkningspass som måste genomföras för att få en förbättring.
Jag är en av dom som kör väldigt många av dom viktiga passen och slösar så lite tid som möjligt på struntpass.
Men ibland kan även ett struntpass vara mycket viktigt, iallafall när man varit sjuk och vill känna efter om man kan stressa hjärtat till över 85 slag utan att få bakslag och bli sjuk igen.
115 småsjuka hjärtslag i snitt i 53 minuter är nog vad min kropp tålde ikväll och jag hoppas att jag inte vaknar med svidande hals o rethosta i natt.
Har fått nog av det senaste veckan...

Host host!!

Situationen i POSITIVA ordalag

DET FINNS GODA FÖRUTSÄTTNINGAR för att jag kan bli galen om denna förkylning inte ger sig.
DET BÅDAR GOTT för att jag kommer att bli en fet gubbe snart.
FRAMTIDSUTSIKTERNA SER FINA UT om man vill att jag ska bli den VÄLDIGT dåliga cyklisten Stefan.
TIDPUNKTEN ÄR PERFEKT att gräva ner mig i ett skogsbryn likt en självdöd ko, som bönder gjorde förr, och låta delar av mig sticka fram i solljuset och förruttnas och för att sedan bli besudlad av spyflugor som lägger sina ägg i mitt lösa lekamen. Så småningom ska jag skitas ut ur en spyflugelarvs arsle.
JAG SER FRAM EMOT DETTA.

Ungefär så trött är jag på denna förkylning.

Tyvärr så är jag sjuk

Och hostar o så.
Har inte tränat sedan onsdags
Väntar

Tur att jag inte packar sardiner ?

Att somna i en gammal soffa full av katthår efter en arbetsdag av leda likt en uttråkad sardinfabriksarbetare är oxå ett sätt att leva.

Men det är ändå lite värre att somna gammal och full i en soffa av katthår efter en arbetsdag av leda på sardinfabriken.

Eller?

10a och 13 e..

..låter kanske inte så imponerande, men faktum är att jag gjorde riktigt bra tävlingar i helgen när SWE cup drog vidare till Hjo o Tidaholm.
Banan i Hjo där lördagens race gick är riktigt utslagsgivande med ordentliga stigningar och jag gillar den.
Hade bra ben igår och körde stabilt in på 10 e plats i stenhårda H40 klassen, där jag för övrigt är närmare fjolårets tätgubbar tidsmässigt, men tyvärr har det tillkommit några nya snabba 40 åringar i klassen så jag är ungefär lika långt från täten ändå.

Efter att ha genomlevt en natt på Tidaholms stadshotell, med typ sveriges största raggarbils parad alldeles nedanför fönstret, med medföljande skrikande fyllskallar o hög raggarbilsmusik så var det idag dags för Hökensåsracet.

På den banan hade jag ifjol kanske 2010 års "bästa ben dag", men det hade jag inte idag och dessutom hade den redan delvis snabba banan lagts ännu snabbare o flackare, och då finns plötsligt det några 40 åringar till som cyklar snabbare än mig.
Är ändå väldigt nöjd med andra halvan av loppet då mina långsamma ben plötsligt blev väldigt snabba igen och jag körde upp mig ett par placeringar och tog in en hel del på närmast framförvarande. Blev 13e

H 40 klassen blir bara hårdare o hårdare för varje år och det går verkligen snabbt, men jag behåller min position rätt bra faktiskt.
Om någon vill prova att bräcka placeringarna 10 o 13 i H40 i SWE cup just nu, så får han nog träna en del iallafall..
Eller vara talang.
Jag tillhör dom som får träna

Helt överraskande...

..ska jag åka iväg på dubbeltävling i helgen igen.
Är liksom inte med i matchen att säsongen har börjat för ett tag sen.
Jag behöver mer dötid än vad jag haft, för att kunna fokusera ordentligt.

En känsla av gummi(!)

Testade ny utrustning i form av xtr 2*10 och undrade varför ingen kommit på detta extremt välfungerande system tidigare.
Perfekt för mig med 40/28 fram och 11/34 bak och de lite tätare växlarna är precis vad mina halvsvaga ben behöver.
Det gick så tyst o smidigt att man fick en känsla av att köra remdrivet.
Detta tillsammans med världens bästa tubelessready däck och en övrigt skön cykel gör ett träningsrace på 2 man till ett rent nöje.
Att men sedan har sveriges bästa veteransparring i form av GT gör inte saken sämre.
Man vet att man kör bra även om man tappar 15-20 sek per varv...