Det var riktigt kul faktiskt!

Klubbmästerskap i xco ikväll på Kvisthamra bikepark-banan
Fajtades hela loppet om KM silvret , men fick ge mig med ca 5 sek efter en timmes körning.
Var rätt ickeladdad innan, men när jag väl kom ut på banan så kändes det bra.
Sådär höstbra som det kan kännas för mig ibland.

Betyder det att det är höst?

Ännu en dag

Ännu en morgon slår jag upp min dörr och underbara vyer möter mitt öga...

Denna varma o sköna dag tillbringades med lite lagom pyssel och latande i skön stol i skuggan under en björk i lätt varm sommarbris.
30 grader varmt
Framåt 19 tiden kördes 6 st rätt snabba varv på min bana i 26 graders värme på torrt snabbt underlag.
Eftersom banan delvis går ca 25 meter från en badplats så avslutades träningen med att med cykelbyxa som baddräkt, ta ett kvällsdopp i 25 gradigt havsviksvatten.
Helt jävla underbart faktiskt

Sätter en Klass 2-varning på bra sommarväder.
Risk för chock när vädret återgår till normal svensk sommar
Eller rent av höst....

En smutsig strumpa?

Körde SM idag med historiens hårdaste o största startfält i H40.
Det fullkomligt drällde av SM (guld) medaljörer från både tidigare elit och veteranklass, jag kunde räkna till 11 st
Kanske nån till
Några av dom så bra att jag förmodligen inte skulle kunna slå dom även om jag tränat på heltid sedan 1992.
Själv har jag en 9e plats som bäst på SM, så att slåss om en topp 10 placering var inte att tänka på om inte blixten från klar himmel skulle slå ner o döda halva startfältet.

Siktade därför på en mer rimlig topp 20 istället och det var också runt 20e jag ganska snabbt hamnade och det höll i sig i knappt 3,5 varv av 6
Sedan blev jag trots vanligt tävlingstempo och normala ben väldigt trött
Så trött att den väldigt utslagsgivande banan blev UTSLAGIVANDE.
Stod i stort sett still på 5e varvet och blev då också VARVAD.
Varvad har jag inte blivit sedan -95 tror jag, och då i elitklassen
Men det var nästan skönt.
31a

Och i bilen på väg hem började jag blöda näsblod som fan i 140 km/h och fick snabbt greppa en smutsig strumpa ur träningsväskan och stoppa upp i näsan för att begränsa blodflödet.

Jag önskar jag kunde skylla på att jag hade en smutsig strumpa uppstoppad i näsan när jag tävlade som strypte syretillförseln och därmed bidrog till tröttheten.
Men det kan jag inte skylla på.......

Nervös

Nuförtiden blir jag sällan överdrivet nervös när jag ska tävla, mest får jag lite ångest av att det kommer att bli jobbigt o göra ont.
Däremot kan jag bli nervös när jag ska träna!!
Mest nervös blir jag när jag ska träna nåt hårt pass utomhus ensam, utan sparring på nåt sätt.
Jag är nervös för att moralen ska svika och passet inte blir som det var tänkt.
Att 10 backintervaller bara blir 7.
Att 5 hårda varv på min träningsbana bara blir 5 halvloja varv.
osv..

Att moralen sviker är inte särskilt ofta förekommande, men det har hänt, och då just vid såna här pass.
Inomhuscykling är mer statisk och där blir det alltid eller nästan alltid genomfört enligt plan.

I gårkväll innan backintervallerna i slalombacken var jag väldigt nervös och övertygad om att jag skulle att bli så trött efter 3,5 av 10 planerade intervaller att jag med gråten i halsen kastar ut cykeln i skogen och funderar på att börja knarka eller äta mig fet på chips.

Men det gick rätt bra faktiskt

Danmark gör mig trött?

Vid 6 tillfällen har jag under min cykelkarriär tävlat eller försökt tävlat utanför Sveriges gränser.
I Tyskland är jag pigg
På Åland är jag medelmåttig
I Danmark är jag alltid så jävla trött trots att jag försökt 3ggr.

Helgens Sramliga i Naestved Danmark gick på en väldigt fin och väldigt kuperad bana med några rätt svåra tekniska inslag.
Hade inga speciella resultatmål utan ville mer ha ett bra race i kroppen och få lite nya vyer.
Kände direkt att jag hade skitben och var jätteglad att det till en början gick rätt långsamt där jag låg ca i mitten av det rätt stora H 40fältet.
Efter att vi passerat dom flesta damerna som lite olyckligt startat 1 min innan så började det gå i normal tävlingsfart.
För dom andra.
Inte för mig
Under loppet blev jag bara mer o mer sliten och hade knappt styrfart och dalade till bland dom sista, lite tack vare att den utväxling (32 fram 11-36 bak) som jag utan problem kört på alla svenska banor i år, inte räckte till i dom branta backarna som kom en efter en här.
Behöver ha en lättare utväxling för att orka.
Totalt muskulärt slut
Totalt slut
Slut
Var inte kul
Kan också konstatera att danska H40 gubbar inte är lika fega som svenska H40 gubbar när det gäller att hoppa i svåra hopp o sånt.
Jag körde B linje på 2 av 3 ställen medan konkurrenterna omkring mig flög förbi i hoppen.
Men det var definitivt inte det som gjorde att det gick så dåligt för mig.
Jag var helt enkelt alldeles för dålig överlag.
Synd när det var en så fin bana.

Och på SM kommer jag iallafall att ha utväxling så det räcker, för den banan är också väldigt brant kuperad med många backupprepningar per varv.

Sommarkatt...

...i positiv bemärkelse.
Selma är lika trött som jag, och lika glad över att det inte längre är iskallt i luften.

Ibland blir det inte så bra.

Likt en äkta nybörjare, kom jag ikväll till backträningen i slalombacken med en cykel med ett för uppgiften alltför dåligt drivpaket.
Har just nu bara en undermålig träningscykel, som endast duger att köra lite blandad distansträning med.
Och jag vill ju inte nöta för mycket med tävlingscykeln.
Så det blev åka hem till källaren och innecykeln och ett riktigt bra intervallpass istället.
Kanske var det bäst ändå.

Den vackra bilden ovan, föreställande mig när jag är som allra fulast, är från i vintras och jag tycker att det passar bra att publicera den idag.