Chockcykling

Har inte tränat på en vecka, delvis pga bristande intresse från mig själv och delvis pga resa till Norge och förstelangare på masters VM MTB som "arrangerades" där.
På VM kan man definitivt inte klaga på konkurrensen bland de tävlande, men "arrangemanget" var så dåligt att man tyckte synd om dom som rest typ från andra sidan jordklotet för att få tävla.
En parkering, några plastband och en bana som halvhjärtat slängts ihop i brötig terräng där inte ens ett litet rådjur hade banat stig före.
Nåja, nog om det.

Ikväll körde jag dock helt överraskande några halvsnabba varv på min bana och fann som vanligt att benen är väldigt pigga när man vilat en vecka.
I alla fall om man inte anstränger dom till max
Skön cykling på preparerad bana i skogen.

Kanske ska arrangera masters VM nån gång där.
Det finns toalett o dusch nere vid badplatsen
Men kiosken är stängd...

Fyrtiofemminutersmannen

Att undvika fetma o  allvarlig dekadens har varit dom enda motivationskällorna när jag tränat sista tiden.
Inte att vara snabb o köra fort, för det är jag inte just nu, även om det inte skiljer så mycket som det kan kännas när man inte är riktigt i form o fas

Jag glömde dock bort detta för en stund när jag i hård konkurrens av flera toppåkare körde ett träningsrace på en lätt modifierad och brutalt kuperad Kvisthamra bikepark-bana.

Körde på i mitt vanliga tävlingstempo och hängde med skapligt i ca 40 minuter, men då var det plötsligt slut på tempot och jag blev i vanlig ordning jättetrött, så trött att jag stannade o vilade en stund innan jag körde vidare, hopplöst efter.

Min fysik o mitt psyke har alltid passat bäst för race runt en timme, men nu är det bara 45 minuter jag orkar hålla farten..
Lite låg motivation, lite låg träningsdos och ett par kilon som inte är vältränade muskler är anledningen
Sen att jag har mushjärta o fiskgälar att andas med samt gubb-ben gör ju sitt till det med...

Cyklat i Norrland

Var till Härnösand o fyllde ut lite tunna Swecup startfält i helgen.

Lördagens sprint blev en ojämn match mellan min negativa inställning till mitt eget deltagande i sprinttävlingar och eventuella positiva tankar.
Negativa inställningen vann totalt överlägset och jag blev omedelbart utslagen i kvalet med långsammast tid av alla i klassen.

Dagens XCO var i alla fall med nöd godkänt där jag i från en näst sista plats i den klassblandade starten i alla fall körde på tills jag blev 7a av dom 11 som behagade starta i H40 klassen.
Alldeles för långt från dom bästa och några till.
Körde nästan jämnt med toppen i damelitklassen
Nästan alltså

Kände mig lite väl mycket som en trött farbror som skramlade fram bland dom lååånga berghällssektionerna och inte hade jag direkt nåt klipp i backarna heller.

Men va fan, man har sina svackor under en 23 år lång "karriär"