...var dom första ord jag sa för mig själv efter dagens lååånga distanspass bestående av blandad mtb körning på grus asfalt o skogsstig.
Stack hemifrån kl 6.45 och var hemma kl 12.10
Tomma ben från början, som definitvt inte blev mindre tomma efter några timmars trampande och trots att mina träningskamrater bjöd på fika bestående av kaffe o stor smörgås efter 3 timmar så varade inte energin från detta mer än nån halvtimme.
Har inte kört speciellt mycket längre distanspass i sommar och det märks.
Efter en orgie av vaniljbullar och annat så slutade jag sedan i ryggläge i koma på soffan i nästan 2 timmar.
Var inte speciellt sugen på livet när jag vaknade heller, men jag gaskade upp mig.
Och gick upp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar