I väntan på 2012

Årets sista cykelpass blev ett klassiskt distanspass med fler personer än jag själv och fikastopp mitt i.
Att detta skedde i solsken o några minusgrader gjorde inte saken sämre.

År 2011 varit lite annorlunda än dom senaste åren och mycket har hänt för min del, både väldigt positivt o negativt.
Till det positiva hör ju att jag numera bor i ett hus istället för lägenhet, utan att behövt göra avkall på ekonomin nämnvärt alls.
Och jag är även positivt överraskad att jag presterade riktigt bra på tävlingarna som jag ville prestera på.
9e platsen på SM o den totala 6e platsen i SWE CUP i den hårda H40 klassen, är bra för att vara jag.
Från augusti kanske både verkligheten av lite sämre vinterträning än vanligt kom ikapp, plus att jag blev småsjuk vilket ledde till rekorddålig höstform. (jag som brukar kallas höstcyklist annars).

Som den bekväma vanemänniska jag tenderar att vara så skulle det vara skönt om 2012 blev lite mindre svängig.
Eller oxå inte ?

En vanlig mellandag i slutet av December

ALLA var lediga idag och cyklade många timmar.
Jag jobbade och cyklade bara 50 min pendelcykling och 45 min 4*4 intervaller inomhus.
Allt gick segt. Särskilt jobbet
Och fyrorna
Och pendlingen oxå förresten.
Men som den lantis jag nu varit i 8 månader så börjar jag vänja mig vid tråkig cykelpendling och en del gånger när jag kommer hem så minns jag knappt att jag cyklat.

Allt hopp är inte ute!

Jag behöver nog inte fylla en säck med sten o lägga mig själv däri, för att rulla mig själv i vattnet och dö drunkningsdöden.
Jag börjar kunna cykla igen, och det kan jag nog tacka mitt hjärta, för som sedan ett par veckor tillbaks slår helt jämnt igen, efter månader av arytmi.

Förutom den stora händelsen att jag har namnsdag, så körde vi idag annandagsracet på en solig badstrand o lite i dess omgivande skog.
Nattens blåst o plusgrader hade torkat upp banan som blev väldigt fin o intensiv istället för lerig o dryg.
6 st kom till start och loppet inleddes med att Robban tokladdade ut från start för att sedan tokvurpa framför oss alla vid första inbromsningen.
Man kan se den lilla fadäsen i början på pulskurvan. (man kan oxå se att jag blev lite sliten på slutet av racet)
Det gick dock förhållandevis bra och racet fortgick efter en micropaus, där man kollade att inget huvud hade rullat ner i sjön eller nåt annat allvarligt.
För min egen del kände jag mig avslappnad o hyfsat stark för första gången sedan jag körde ett DM race i Täby i mitten av Augusti.
Det var ju ett tag sedan.
Jag körde min träningshoj av stål med tävlingshjulen på, vilket gjorde den riktigt bra.
Skönt att vara tillbaks på mtb hoj som är gjord att piskas på ordentligt i terräng o ingen halvsmalhjuling med bockstyre utan bromsar...
Skönt att känna att jag orkar hålla i lite skapligt igen.
Kanske var det dom fostrande branterna upp till Risco Blanco på GC förra veckan som väckte min kropp till någorlunda funktion igen.
Nåt har hänt iallafall, för i tisdags gick det riktigt bra på fyrorna oxå..

Ska plocka ur stenarna ur säcken nu..?

Jag gillar sånt som ingen bryr sig om. (Igen!)

Julaftonsmorgonen är kanske den bästa morgonen på hela året att köra distanspass på.
Ingen är ute på vägarna utom jag.
Tvärtemot strömmen.
Passade dessutom på att köra ett svältpass
Dagen då alla andra frossar
Tvärtemot strömmen

Knappt ett kilo skönhet

Lite uppgradering av tävlings MTB till nästa år. Sprittnytt 2011 års modell (jag vet att det snart är 2012, men det får "duga").
För 26 tums hjul. OBS ! TJUGOSEX TUM.
Vad annars?
Icke heldämpad
Vad annars?
Och självklart kommer den utrustas med Shimano XTR överallt.
Vad annars?
Det är iallafall den lättaste MTB ram jag hållt i min hand.

Var ska den där ta vägen med dig? Brukar man säga till nån som köpt ett för snabbt fordon jämfört med sin förmåga...

Tävlingsgrenen "Vintercykel"

För att få lite avbrott i innecyklandet så körde jag ikväll ett tempolopp utomhus på vintercykeln på Ck Norrtäljes Km-tempo bana dom senaste 2 åren.
En sträcka på 14,5 km som kördes på ca 21 minuter av km medaljörerna i höstas på snabba tempocyklar o sommarväglag.
Själv stod jag ikväll för den hisnande tiden 30.50 på min sega vintercykel på saltad asfaltsväg o nollgradigt.
När man kör med lyse känns det som det går lite fort ändå...

Därmed så har jag "uppfunnit" den nya coola cykelgrenen vintercykelrace!
Kanske blir det nästa hajpade cykelgren?
Introducera den i amerika bara, så kommer den tillbaka hit om några år som det coolaste o roligaste man kan göra på cykel.
Det blir såå jävla ball med 25 kilo järnskrot som håller får lite påfrestningar och som man måste kämpa lite för att hålla fart på.
Jag ser framför mig tempolopp med dubbdäck eller bergsetapper med bonussekunder (eller kanske bonusminuter?)för varje extra kilo cykeln väger?
Downhill med stum stålgaffel o skärmar?
Och i nummer 2  2015, i cykeltidningen Kadens kan man läsa: "Inget går upp mot att höra skramlet i stänkskärmarna när man råkar göra en lite brutal dubbelväxling med dom tjocka handskarna.."
Och prylbögarna bloggar vilt om dom tyngsta ramarna dom längsta skärmarna, dom trögaste däcken och dom 8 delade kassetterna.
Vintercykeln har kommit för att stanna!

Sista timmen på en flygresa

Har varit utrikes en vecka o solat o cyklat, vilket är hyfsat trevligt.
Men att flyga längre än 3 timmar är människoplågeri

Färsk frukt för ruttnande grönsaker

Med början klockan 0830 i underkylt regn och alltmer svinhala vägar, som senare blev mindre svinhala, körde jag idag tillsamnans med GT ett distanspass på cykel i 3.5 tim
Sen matade jag småfåglar, fikade lite, o sov en stund i soffan med katten.
Sen var de mörkt o kväll igen i detta mörka december.
Det behövs inte så mycket mer action för att tiden ska gå fort..

Färdigskakat

Idag fick jag verkligen mina eventuella fördomar mot att köra cykelcrosscykel bekräftade.
Kör man på ojämnare underlag än en grusväg eller parkstig skakar den bara o känns oändamålsenlig
Kör man på jämnt underlag som asfalt går den som en halvseg racer med punka och känns oendamålsenlig...


Idag körde vi sista cykelcrossracet för i år och det kändes ungefär som det gjort hela hösten.
Väldigt jobbigt.
En bana som tog fram mina svagaste sidor gjorde saken ännu jobbigare.

Jag ser nu fram emot att stegra denna ändå på senare tid lite stigande formkurva under resten av vintern, och ta bort några bekväma kilon från min kropp.
Och få hjärtat att gå jämnt.