Ungefär exakt!?

 Det är inte så ofta men det händer ibland....

...att jag kör fyraminutersintervaller utomhus, på en hyfsat flack sträcka, gärna med trög cykel.

En sträcka som jag sen gammalt vet tar 4 minuter

Ungefär exakt

Med puls som närmar sig max.

Nästan precis

Och en belastning så hård som jag för dagen pallar med.

Med hög cirka-precision

Uppnår även en viss hastighet

Det är jag säker på... kanske.

Nåja, varken mina muskelceller, hjärta o lungor vet nånting om det där, bara att det är en dum hjärna som styr dom o plågar dom

Thäänk gaad its ouver!

Det ska väl va en rubrik oxå?

 

Mellan ett snöväder och nästa regnväder, passade vi på att köra en timme vinter-xco på "galne" Gunnars exemplariskt skottade bana. 

Riktigt bra förhållanden trots att inte marken hunnit frusit riktigt. 

Och jag var inte ringrostig alls faktiskt

Bra flyt i småhala förhållanden är en av mina favoriter, och sån här träning ger kroppen en komplett genomkörare och tinar upp vilken frusen själ som helst.

Även min.

Det var kanske ändå det vettigaste man kunde göra en sån här gråkall annandag.

Trots en del tvivel innan.

Minst sagt..

Världens bästa cykel(?) i vintermiljö

Training high...?

Hög på den chokladkaka jag mosade i mig till maten, eller möjligtvis pigg av dom bara halvhårda 20 sekunders-intervallerna som jag körde igår, stack jag ut i den mörka Decemberkvällen för lite kort långdisstanscykling. 

Blev sådär fylld av energi efteråt och kände mig sådär självklar som man alltid önskar att man gjorde.

Och i morgon är det Julafton, och i år är äntligen den sociala pressen på min sida.

För i år ska man ju INTE umgås i onödan!!

Skönt va?

Analog monologträning

Sedan några år så tränar jag helt utan nån form av elektronisk utrustning som mäter det jag gör.

I alla fall när jag cyklar distanspass

Inget mäter min hastighet.

Inget kan registrera mina hjärtslag.

Inget känner kraften jag har i mig eller i mina ben

Ingen klocka som stressar mig

Det är bara det viktigaste kvar:

Jag, cykeln, min inre monolog och den omgivning jag cyklar i, och det är väl det som egentligen är grejen med cykling.

Snart kommer man väl på nåt som läser ens tankar när man tränar.

En sån utrustning skulle jag inte heller vilja ha

Skulle ta sån jävla tid att analysera dom filerna...

Jodå, jag hade faktiskt min elektroniska telefon i bakfickan och kunde därmed dokumentera ännu en väldigt grå och mörk dag!

Svarta ringar

 Kvällsjobb denna vecka o dagens träning blev trötta fyraminutersintervaller inomhus med med förkortad vila mellan

Med svarta ringar under ögonen och bräckligt psyke, fick jag kämpa för att min hållning på cykeln inte skulle bli likt dom klassiska fylleuttrycken: Cykelrygg och svängd hängnacke.....

Det är inte alltid roligt.

Distanspass med Luciadopp

Piffade idag upp ett grått halvtrist distanspass i mängden med ett luciadopp i  Erken. 

2 grader o finregn i luften och ca 2 grader i vattnet

Adrenalinpåslag de luxe, följt av värme o lugn i systemet

Liksom alla andra extremer här i livet så är kallt vatten bara kallt, inte mer.

Man klarar det mesta med livet i behåll, fast man tvivlar alltför ofta.

3 timmar cykel o 3 sekunders simning dagens träning.

Badvideo på @stefan.larsson.1967

Kvälltidningsrubrik

Rekordtråkigt väder utanför och jag uppnådde 36 st 20 sekunderintervaller vilket är rekordmånga ända sedan ett tag sen då jag nådde det högsta antalet på nästan 50 st likadana intervaller.

Det är rekordet

Som snart kommer att slås om det fortsätter såhär

Svettades rekordmycket för att vara kl 1630 en lördagseftermiddag

Jag är idag rekordgammal, och faktiskt äldre än vad jag var igår! 

Man får alltså gå tillbaks 1 dag för att hitta en dag då jag nästan var lika gammal, vilket är alarmerande för om det fortsätter såhär i många år till så kommer jag i värsta fall att dö!

Rekordmånga dör just nu, iallafall nästan, bara 1993 och år 2000 har några månader som är värre.

Ingen minns det men..

Det är rekordläskigt att dö nu

Nostalgitripp till Världens ände?

Jag visste att jag en dag skulle ha cyklat så mycket att jag skulle nå Världens ände!

När vi idag körde ett pass i dom norra länsdelarna med utgångspunkt Hallstavik, så passerades världsmetropolen  Herräng, en plats som ibland brukar kallas just Världens ände.

Den gråa utsikten från slagg/slig-högarna där vi på vårarna i mitten av 80-talet tränade motocross, var i det mesta sig likt.

Förutom passerandet av diverse nostalgiställen så bedrevs passet i sedvanligt misärväder med tidvis småregn och 2 plusgrader, med samtalsämnen som växlade mellan väder, kvinnor o idrott, med inslag av Decembertrött uppgivenhet men ändå med visst hopp om livet nånstans..

Eller har vi kanske nått Världens ände?

Nä inte än va?

Jag kommer få betala för det här?

Idag var det en sån där dag!

En sån dag när man sätter sig på cykeln o benen går av sig själv.

Cykeln känns mjuk o lättrullad.

Medvinden får en att flyga.

Eventuell motvind är bara nåt som brusar i öronen utan att hindra.

Kraften bara finns där utan ansträngning.

Motlut känns inte

Till o med kläderna håller sig varmare o torrare

3 timmar skön solokörning i ljummet Decemberväder med lyse hela dagen

Allt detta trots att jag innan inte kände ett jävla dugg för att köra distans i detta mörka gråväder.

Det är skönt med såna här dagar, men jag bemöter dom med viss skepsis

Det är nåt lurt när nåt känns för bra. 

Jag kommer få betala för det här nån dag?

Eller har jag redan betalt in??

                                             

KM i Nakencykling!

Den här helgen för 19 år sedan i liknande grått väder som nu, gick CK Norrtäljes hittills enda (inofficiella) klubbmästerskap i nakencykling!

3 skrattande deltagare, där jag själv ingick, körde 3 varv på en kort enklare MTB slinga endast iförda cykelhjälm.

Ingen såg det som tur var.

Men nånting jag minns väl.

Idag var jag i alla fall iförd cykelbyxa o cykelskor när jag körde 4 minuters intervaller i källaren.

Sen blev jag liggande där på golvet med kudde under huvudet och benen högt o lyssnade på musik med lite endorfiner i kroppen.

Rätt skönt faktiskt

Men kanske inte så sensationellt att jag kommer minnas det om 19 år..

Halvhjulad

 

Min gamla S Works 26 tummare i kolfiber och XTR hjul som på senaste 7-8 åren tjänstgjort som vintercykel, rullar ändå rätt lätt på sina slitna däck och det är ju bra!

Idag på distanspasset på otrafikerade vägar fick jag dock erfara att andra vintercyklar kan rulla lättare....

Trots prat-tempo så fick jag hela tiden kompensera för att hålla jämna steg.

Halvhjulad i drygt 3 timmar.

Det begriper du väl att det tar på krafterna!!!