Freeride?

Det fanns en tid då spontanträningspassen var dom bästa passen. Dom gånger man bara tog cykeln o stack ut o körde lite här o där o hade kul. Var alltid som starkast, hittade alltid dom sköna stigarna, hade alltid ett sånt där mjukt flyt..
Det var då det!! I år har jag bara kört 3 eller möjligtvis 4 såna pass och varje gång har jag känt mig helt offside, ofokuserad, stel och allmänt värdelös. Det kan ha o göra med att jag varit sliten efter en hård period just dom här dagarna, så kroppen egentligen inte vill cykla, men mitt psyke vill ha lite frisk luft.
Idag höll det på att leda till döden i en korsning pga av ofokus. Klarade mig, men fick senare pyspunka i skogen med efterföljande överraskande vurpa, litet skrubbsår, dåligt självförtroende o stelhet.

Kanske är jag på väg att bli en maskin, som inte får köras annat än när det är nödvändigt och befogat och däremellan bara stå still....?

I chocktillstånd...

...reser man sig ur sängen kl 6.15 efter att ha haft min 22a sommarsemester. Förväntansfull o med pirr i benen likt en 7 åring som precis ska börja skolan, kastade jag mig över mina arbetsuppgifter.... Sen vaknade jag på riktigt av att klockan ringde för andra gången och kände den välkända förlamande känslan en bomullsfältarbetande slav från afrika måste ha känt varje dag han blev väckt av sin ägare nånstans i den amerikanska södern för länge sedan.

Det blev trots allt bomull av det till sist.
Och en massa gospelmusik.

Så har det fortsatt. Dom flesta trivs o finner det intressant på sitt "bomullsfält".

Inte jag.
Därför är jag försedd med extra stor fotboja, som jag envist släpar med mig.
Konstigt nog så lämnar den inga större spår, trots vassa kanter.

+15 blåsigt o regnskurar

En fika i Simpnäs o en glass i Furusund! Låter väldigt mycket sommar. Men...

12 timmar mestadels lugn träning den här veckan. Varav 8 väldigt tröga, 2 timmar aströga. Resten var för jävliga.

Halvtid o slutsignal

Vid en analys av den hittils gångna säsongen kan man konstatera att man är lite snabbare, tack vare ganska hård träning o väldigt lite talang. Bilden är från XC loppet på SM i Huskvarna på 2a varvet av 5 och man kan se att jag fortfarande har lite fokus i blicken. Sen pajade ju cykeln o det var tur att jag inte blev fångad på bild då! Även om jag med möda lyckades ta mig i mål.
Det har varit lite stolpe ut på alla XC lopp utom ett, däremot har tempoloppen gått bra.

Om det varit stolpe ut hittils under säsongen vad gäller cykel, så kan man säga att semestervädret varit 10 meter ovanför mål o ut i publiken. Semesterns sista timmar försvinner oåterkalleligt in i evigheten, och man väntar på slutsignalen.
Men jag tränar på för att bli en ännu senigare gubbe som kanske åker lite fortare, även om jag stod helt still när dagens intervallpass 6*5 min utfördes på en spinningcykel på en blåsig veranda tillsammans med 3 andra (lika tragiska?) människor..

Man in black

För att undvika att bli igenkänd så tog jag på mig min anonyma svarta tröja o cyklade 3 tim i lugnt tempo. Hade ej med mig mobilen heller, ifall dom skulle ringa från UCI eller nåt o fråga var jag uppehåller mig....
I Mexico har jag ju sagt, o då vill man ju inte bli tagen på bar gärning på Väddövägen i 55 km/h i motvind.

Nåja!
Ett sånt här pass brukar få min anticykelenergi att bli cykelenergi. Men jag var lika trött o seg hela passet. Detta är en planerad spontanträningsvecka som tur är. På lördag är det slut med det o jag ska försöka skrämma igång min gamla kropp med lite intervaller 5*5.

När man har rent blod i påsen så är man så här dålig ibland.
Och ibland är man lite mindre dålig.

Visst kan det bli så!

Ägnade 3tim o 40 min åt att lugnt cykla undan regnskurar o lyckades ganska bra, förutom några droppar. Det rycker inte direkt i kroppen efter att få cykla efter en SM helg.

Men man är väl tvungen, eftersom man är proffs snart. För alla nuvarande proffs har väl snart åkt fast för doping.

Det är där jag kommer in i bilden.

Annons:
"Ärlig odopad medelmåttig veterancyklist söker arbete i seriöst cykelstall med coolt namn.
Ni får en ganska noggrann kanske lite långsam medarbetare, som gärna på presskonferenser vill möta okunniga journalister från kvällstidningar eller tv 4 att få vredesutbrott på. Kanske med inslag av fysiskt våld?
Jag är alltid redo att ställa upp för era sponsorer, om jag får lust?
Jag kommer självklart att försöka göra mitt bästa på alla tävlingar (som jag tycker är roliga att köra.)"

MVH

Stefan 40

Dom 3 nervösaste dagarna i år.

Bakom en trög dörr i ett vidrigt unket rum i en herrgård omgjord till vandrarhem söder om Jönköping, skulle min uppladdningssömn inför SM loppen utföras. Skulle nästan påstå att halva utmaningen var att överleva otåliga o nervösa timmar av väntan.

Fredag: Tempo MTB SM för veteraner.

Var efter en natt av halvdålig sömn väldigt nervös vad jag skulle kunna prestera för dagen, och tyckte timmarna fram till start kröp fram. Ville få skiten gjort! Mitt i frustrationen efter att ha bytt om till cyklist, fick jag syn på en stackars kopparorm som trillat ner i betongbehållaren under gallret där man kunde utföra skotvätt med slang om man ville. Den simmade panikslaget o försökte få fäste på dom branta betongväggarna, men förgäves. Jag var lite stressad så jag tänkte att jag räddar den när jag går o duschar efter målgång. Kopparormar eller kopparödlor saknar ju ben fast dom räknas till ödlesläktet. Jag hoppades att jag skulle ha ben att cykla med idag så jag slapp kämpa för mitt liv under ett galler nånstans eller nåt.

Jag var nästan rädd före start, men det släppte i sista minuten och jag kunde göra ett bra tempolopp, där jag nådde 2 slag från maxpuls i sista slakmotan som var extremt seg. Hade en medelpuls på 179 vilket man inte kan klaga på.

Slutade 15 e man av 35 startande i H40 vilket ungefär är min max kapacitet på ett tempolopp på en så pass flack bana. När jag gick ner o skulle duscha gick jag förbi den där skotvätten där kopparormen var fången. Den hade desperat slingrat sig upp på en bit mossa på sidan o hängde där totalt utmattad. Jag lyfte med viss möda på gallret o plockade upp stackarn o la den i rabatten bredvid. Någon gick förbi o frågade om jag tappat en guldklocka i vattnet?
"Nej jag räddar en kopparorm!"
Eftersom jag hade ben idag, så passade jag på att rädda en varelse utan ben.
Kändes bra.

Lördag: SM XC för eliten.

Här kunde man bekvämt vara åskådare o se världsåkare köra som maskiner uppför backarna.

Hade en vidrig nervös känsla i kroppen inför morgondagen då mitt lopp skulle gå. Det ville som aldrig släppa. Kändes lite bättre när vi provkört XC-banan på kvällen.


Söndag: SM XC för veteraner.

Starten skulle gå kl 1200 vilket gjorde saker ganska enkla vad gällde mat o uppladdning. Bara att gå upp o äta frukost o sen köra lite senare.
Kände mig lite seg på uppvärmningen, men inom felmarginalen.
Väl på starlinjen där vi var seedade efter tempoloppet så kände jag en viss fövåning över hur pass få som hade slagit mej på tempot o hur många jag lyckats slagit fast jag visste resultatet.

Full fokus på starten o jag kom iväg bra. Hamnade i en grupp placering 12-15 som körde på bra och det gick någorlunda ostressat o städat i 1.5 varv. Då började det knäppa o o rassla från bakdreven. Trodde det var gräs i dreven eller nåt, men det blev värre o växlarna hoppade som FAN i alla uppförsbackar. Trodde sen att jag slagit i bakväxeln o stannade o riktade till lite men det blev inte bättre. Efter loppet upptäckte jag att "muttern" som håller kassetten hade lossnat så allt satt löst! Hur ofta händer sånt???
Det fanns liksom inte energi nog för att lirka med växlar samtidigt som man körde på en tuff xc-bana, så jag tappade mycket fart på dom sista två varven, men tog mig i mål ändå, som långt distanserad 21a av 31 startande.
Besviken, men det kändes ändå lite bättre än att kliva av.
När jag duschat sneglade jag för säkerhets skull ner i vattnet under skotvätten så det inte låg nån kopparorm där o kämpade för sitt liv.
Idag var det istället jag som kämpade för mitt liv, men inte kom det nån kopparorm o räddade mig.
Kanske var det straffet för att jag av misstag körde över o dödade en stor kålmask som kämpade sig över vägen under nervärmningen i Fredags?

Hade iallafall inte misslyckats med formen inför tävlingarna, utan körde så bra det går.
Inte superform. Men superformen är mera sällsynt o slumpmässig o är svår att pricka.
Jag väntar tålmodigt.

O i morron väntas sol...

SMHI har för vana att till jul, midsommar o under dåliga somrar leverera optimistiska väderraporter bara för att folket ska behålla hoppet vid liv. Dom har säkert fått order från högre ort, typ regeringen? Frågan är hur mycket hagelgevärsammunution som gått genom gapande munnar och uppgivna skallar efter år med +9 o regn på julafton, + 9 o regn på midsommarafton och 5 dagar sol på 4 månader sommar?
Dövade min väderbesvikelse med att meka cykel i källarförråd med stabilt åretruntklimat, följt av 2 timmars promenad på kvällen. Promenader kan ju utföras oavsett väder o är lagom utmattande, vilket gör att man inte orkar lyfta bössan den här gången heller...
Sparbössan alltså

Q har aldrig varit...

... första bokstaven i rubriken i min blogg.

!

Otålig låg jag på beachen o solade i stort sett hela dagen. Väntade på att få köra skiten ur mig på kvällens mtb tempolopp. När jag väl fått komma iväg så visade det sig att jag hade väldigt bra klipp i benen, iallafall uppför. Och det är uppför som den mesta tiden läggs i XC av olympisk modell.
Nu är det långtifrån nån olympiad jag ska köra i helgen, men väl ett svenskt mästerskap. I mitt fall för veteraner.
Känns bra att kroppen iallafall inte tagit stryk av mycket hårdkörning sista tiden.
Har startat träningslandsvägslopp och varit sliten o tillåtit mig få stryk av typ alla.
Har kört lite fina styrketräningspass o fått grym träningsvärk
Har kört intervaller varvat med LUGNA distanspass.
Har vilat ikapp slutet.
Går inte att göra så mycket mer med en 40 årig kropp just nu, sen får dagsformen avgöra om jag kör bra eller mindre bra i helgen.
Inget hokus pokus direkt, även om man ibland önskar att sånt ska inträffa. Oftast är dock verkligheten dominerande.

?

I ett semestersöndagssömnigt roslagen kördes ett lite halvlamt distanspass på en cykel som blivit grådaskig av vägskit från årets regniga sommar. Kände mig oxå själv lite grådaskig trots att jag lyckades pricka några timmar blå himmel o gul sol i grönt gräs vid brunaktig sand på stranden igår. Resultatet blev röd hud på ryggen som kontrast till min vita rumpa.

Svart.

Sådärja, nu fick jag med alla färger.

Trots att dom flesta har semester så beter sig alla som en vanlig söndag, likt turister på charteresa som inte riktigt kan festa loss på andra dagar än lördagen, trots ledighet i två veckor.
I morron är det måndag, o det betyder att jag måste börja se fram emot slutet av veckan. Det brukar jag ju göra på måndagar, så varför göra annorlunda på semestern..

Ska köra ett sista ryck i morron, innan SM tävlingarna nere i blöta småland . Tänkte ta i så jag kröker pedalvevarna o knäcker styret. Få mjölksyra så jag kräks morötter. Få fram den där pipande sången ur luftrören. Vill få ut lite energi liksom!!!!!
Men kanske stumnar jag i första backen o pulsen hakar sig på 150 resten av sommaren?

A day in a life?

För femtioelfte gången senaste tiden blev man dränkt av en regnskur när man råkade sticka ut näsan utanför dörren, vilket man ju vill göra under sommaren på semestern. Den här skuren var dock en skur för mycket. Det hela slutade med att jag gick in i närmsta affär o köpte en påse jordnötter som jag vräkte i mig i ilska hemma i soffan, med ett program på svt om Finska karelen som underhållning. Höll på att gå totalt "bananas" ett tag, men somnade i soffan.
När jag vaknade var det eftermiddag o det hade slutat regna o jag tog mig för alla saker som skulle varit gjorda för länge sen.
Körde sedan HÅRD styrketräning på mitt dåliga ben o efter det började det kännas som jag var vid liv igen.
Solen sken symboliskt när jag cyklade hem.

Ramsned

Under min tonårstid fanns det en snubbe i mina allra yttersta kamratkretsar som kallades "Lelle ramsned" Detta berodde på att han hade ett ben som var lite kortare o kanske ena armen oxå. Eller var det helt enkelt hela ena sidan som inte var med i matchen ordentligt? Jag minns inte säkert. Han var kanske inte den skarpaste kniven i lådan rent intellektuellt heller?

Jag börjar känna mig som honom!!
På sistone när jag kör hårt med cykeln så får jag mycket mera mjölksyra i det vänstra benet som liksom vill ta över arbetet från det högra. Hade lite så i fjol oxå o det beror självklart på mitt artrosskadade högerknä, som gör att jag snabbt tappar i styrka om jag inte kör styrketräning då o då, bara på det skadade benet som kompensation.
Har varit lite dålig med just den styrketräningen ett tag, men nu blir det bättring.
Annars finns kanske risk att hela ena sidan inte blir med i matchen ordentligt, och fortsätter det här hemska semestervädret, finns det även risk att mitt intellekt får sig en törn?

I morgon blir det gymet!!!

Miljösvinet

Doften av tjära o tång mötte oss vid anländande till Grisslehamn, dit cykeldistanspasset hade sitt mål.
Doften av nybakt bröd mötte oss i Bagarboden.
Doften av nyslaget hö o blommor var med oss på vägen hem.
Doften av mat när jag kom hem.

Doften av bränd motorolja på mina händer, efter att ha kört sönder oljetråget på bilen o tömt all olja på en gata i stan när jag skulle iväg lite senare.

Dofter påminner en om trevliga o mindre trevliga saker....

Tempospecialist..

.. kommer jag aldrig att bli... heller. Landsvägstempo på cykel är bra träning säger dom. Ibland undrar jag om det verkligen är det just för mig? Har hittils inte fått till en tillfredställande pulskurva under ett tempolopp hur jag än bär mig åt. Och om man inte får upp pulsen, så går det därmed inte speciellt fort heller...!
Kanske är det stärkande för psyket på nåt vis att stirra i grå asfalt, tugga fradga, känna smärta o ångest o ha en inre dialog som en självmordsbenägen? Bara för att senare komma hem o kolla pulsvärdena som är på nivåer likt dom man brukar ha under ett 10 mil långt långlopp på mtb där man måste hålla igen lite för att orka distansen ut!

Efter ett hastighetsrekord under bilens barndom, där en fransman lyckats fått upp ett ekipage i dryga 90 km/h, klev han omskakad ur bilen o sa: "Människan är inte byggd för hastigheter över 100 km/h"

Jag skulle kunna säga att jag inte är byggd för tempolopp med högre medelhastighet än typ 35 km/h

Engelbrektsloppet

1992 gjorde jag min absoluta MTB tävlingsdebut i Engelbrektsloppet. Det var 250 startande, solsken, nästan folkfest o start o mål på torget i centrala Norberg. Jag körde en stel Marin med o rem runt mina gympadojor istället för SPD, som förövrigt var rätt nytt då.
Jag minns att hela starfältet nånstans ute längs banan kom in på fel väg vilket ledde till att det blev en betydligt lindrigare bana med mera grusväg. Ingen i fältet visste om det under själva racet o tävlingen förlöpte som om inget hänt, dock något kortare. Jag slutade 88a o var nöjd med mitt lopp. Försökte sova i soffan på kvällen men var så utpumpad o uppe i varv att det var omöjligt.

Idag 2007 körde jag Engelbrektsloppet för typ 7 e-8 e gången o det var regn, ca 70 startande, ingen direkt folkfest och start o mål ute vid en gudsförgäten skidstadion vid namn Klackberg.
Jag körde en något modernare Marin o jag låg något närmare täten. Banan var pga av regn inte speciellt lindrig. Felkörningen fanns dock med, men det var bara ca 10- 12 cyklister som drabbades den här gången, däribland jag.
När jag trodde att jag gick i mål efter ett skapligt race så var det inte riktigt så, eftersom vi kört in på slutloopen istället för mellanloopen...! Det var nåt med nåt plastband som markerar banan...

Grattis till en träning under tävlingslika förhållanden 20 mil bort.
Jag somnar nog ganska lätt i soffan i år, fast jag tog ut mig.
Man har iallafall blivit bättre på att sova med åren. Alltid nåt!

Öken

100 procent dåligt väder har min ett dygn gamla semester hittills bjudit på. Fast man ska inte klaga. Kan araberna bo o leva i landskapet o klimatet på bilden som jag tog på min Egyptensemester i Mars, så överlever jag nog en eller två dagar av regn.

Jag kräver inte så mycket.

En vanlig dag med heroin. Det räcker för mig.

Semester

Tillbringade mina första 2.5 tim på semestern med att missbruka lite sömn på soffan.
Resten av semestern ska jag bo i husvagn som alla andra år, på en campingplats där den alltid stått, iklädd min favoritträningsoverall. Äta grillad flintastek varje dag. Dricka folköl o en o annan stark. Gå på dansbandsgalan som jag alltid besökt. Kolla in allsång på skansen i min husvagns-tv och...

Skämta bara! Så stora utsvävningar vågar jag mig inte på!?

Precis...

... när jag loggat in för att skriva nåt, så blev jag väldigt trött.

Långsamt

Sista biten hem körde jag över ett 20 tal sniglar som hade samlats på en stig i slutet av dagens lugna cykelpass på 2.20. Platta sniglar stänkte upp på ramen blandat med lite grus.
På sadeln satt det en stor snigel som dock visade vissa livstecken, men höll väldigt låg fart.
Snigeln var jag...

Smärta

Det var ju ingen överraskning att det skulle gå lite tungt idag, efter en hård vecka med 10.28 tim träning, varav 1.18 tim på rödmarkeringen, dvs från 173 slag/min upp till maxpuls.
Benen var som två svidande döda köttbitar som signalerade till min hjärna att överhuvudtaget inte cykla en meter. Men ett träningsrace på landsväg var planerat och med bra konkurrens.
Blev efter ca 20 min förpassad till en "2 mannaklunga" som kämpade på bra. Lyckades till o med vinna "2 mannaklungspurten".
Det snurrade i huvudet efteråt o syreskulden ville aldrig gå över i allt flåsande.

"Vad ska det där vara bra för?" skulle min Farmor ha sagt om hon levt. Hon brukade ju varna mig när jag skulle tävla att "inte överanstränga dig!". "Tänk på att du inte är lika stark som dom andra!" brukade hon oxå säga.
Idag hade hon så rätt.

Spurtar som en segeljolle

Hårt prövad o totalt utmattad påbörjade jag ännu en arbetsvecka. Den sista innan semestern. "Slutspurten"? Sista veckan är som julaftonförmiddagen när man var barn, lång o tråkig i väntan på nåt bättre.
Hade en lång överläggning med min inre diciplinära nämnd på kvällen och efter segdragna tvister bestämdes att jag skulle hoppa över det planerade styrkepasset i dag, till förmån för lat vila i gränslandet till apati.
Vilka krafter ska hjälpa mig genom den här veckan?

Både stor o liten!

Idag fick jag flera gånger bekräftat hur liten cykelsporten är, men oxå hur stor den är! Var till Uppsala o kollade in SM på Landsväg, men innan dess var vi en sväng i centrum o shoppade lite. Cykel sm gick ju oxå väldigt nära centrum, men få av dom människor som sprang ut o in i affärerna o konsumerade, hade nån aning om att en stor cykeltävling med svenska proffs pågick några hundra meter därifrån. Liten är sporten.
När jag såg avslutningen av loppet o den yppersta svenska eliten köra som fan, inser man även hur stort avståndet är mellan dom o mig som är en medelmåttig veteran och tycker att man nöter på lite skapligt. Stor är sporten.
Kollade även in publiken litegrann o såg att man kände igen väldigt många, både föredetta o aktiva cyklister o "runtomkring-folk". Liten är sporten.
På kvällen rullade jag själv ett helt underbart 3 timmars cykelpass i en vindstilla klar sommarkväll med spegelblanka sjöar, lite trafik och hemkomst klockan 22.00 o fortfarande ljust.
Stor är sporten.

Nästan lite pretentiöst det där?