Is ?

Småvägarna låg blanka av glansis denna milda vinterdag och jag ville cykla utomhus, utan att dundra rakt fram på nån trist saltad asfaltsväg med en massa trafik.
Mina gamla Nokian wxc 300 gjorde det möjligt.
Riktigt roligt 2 timmarspass på dom minsta o isigaste och kurvigaste vägarna i god fart.
Rullar dessutom lättare när det är is.
Jag kör hellre sommardäck på snö i skogen, men på isiga vägar är det här det enda alternativet.
Har 2 st uppsättningar dubbdäck.
Ett par lite billigare med mindre dubb som jag hade tänkt pendla med, men dom var så otroligt dåliga så jag ska fan slänga dom: Tunga som fan, rullar trögt som fan, bara obetydligt bättre än sommardäck på is och sämre än sommardäck på snö.
Kompromisser behöver inte vara dåliga, men ett par halvdana dubbdäck medför bara nackdelar.

Sen har jag dom här wxc 300: Lätta för att vara dubbdäck, rullar inte ett dugg trögare än ett dubbdäck med mindre dubb och har ett jävla fäste på is.
Känns nästan konstigt att blåsa på i 30 km/h på isblank smal grusväg utan att känna att det släpper nånstans.
Varför finns det ens andra dubbdäck än dom här?

Stridsvagnskörning

Dom 600 dubbarna o dom 15 kilo som min vintercykel väger, gör den till ett stridvagnsliknande fordon på gränsen till vad som kan kallas cykel.
Men ibland får jag upp den i över 25 km i timmen när jag pendlar..
Det händer oxå ibland, men inte särskilt ofta,att jag kör lite hårdare på distanspassen.
Så blev det idag på grund av grupptryck?
Det blev iallafall 2.40 tim totalt.
Och det enda jag blev bättre på var att köra stridsvagn i halvhög hastighet?

Hej mitt vinterland......

Hade förväntat mig att vara själv på Juldagens lilla träningsrace EFTERSOM DET SOM VANLIGT SNÖADE SOM FAN!
Jag hade förväntat mig cykla lite håglöst ensam i den decimeterdjupa snön tills jag ramlade och sedan strunta i att resa mig för att sedan bli inplogad i en brunslaskig snödriva o dö.
Men det kom 3 st deltagare till, så det blev lite roligare än så iallafall.
45 minuter i sladdrig nysnö men faktiskt hyfsat bra ben, så jag tappade under hela racet bara ca 30 sek på GT som inte hade sin bästa dag och kanske oxå helst skulle vilja ligga inplogad i en snödriva.

Det blev som sagt iallafall lite roligt och man fick blåsa ur sig lite så man mådde prima efteråt.

Ifjol den här dagen var det 10 grader varmt, barmark sol o vindstilla.
Det minns jag väl, eftersom jag den dagen gick i skogen o fixa en bana för att rejsa på på annandagen då det var ännu varmare.
Föredrar nog fjolårets vinter

20/40*32 och 1m*15 kvadratmeter...

...är vad jag har fått gjort idag.
Det vill säga tränat ett förmiddagspass inomhus samt skottat av altanen med hårt packad ihopblåst meterdjup snö.
Ca 2 ton snö?
Sen vilade jag nån timme
Sen var det mörkt

Dumma fajbjoj

Idag när jag syklade hem från lekis så komde det en jättearg fajbjoj o körde jättenära med sin bil så att nästan stödjulet på min cykel gick sönder.
Fajbjojn hade skägg å grått hår åck stannade sin bil alldeles fjamför och skrek jättehögt innefrån bilen.
Jag tror att han var arg på att jag syklade bland bilarna en kort bit, för fajbjöderna med traktorerna hade inte plogat min sykelväg som jag brukar sykla.
Han var feg för han var ju mycket äldre än mej åck om jag varit stor så hade jag kastat snöboll i ansiktet på fajbjojn.
Eller snöpulat honnom
Vajför är alla fajbjöder arga?
Särskilt presis innan tomten ska komma.

Tredjemannen-upplevelse?

Kan hända såg jag den fulaste gubbe jag sett igår.
Blek
Påsar under ögonen
Rosaögd
Rynkig
Off
Jag såg honom i en spegel när jag tittade i den!!

Cyklar o knark

Dom enda alternativ jag kunde komma på som jag kunde göra denna dag förutom att skotta blötsnö och vänta ut ett strömavbrott, var att cykla inomhus eller knarka.
Knarka vågar jag inte, så det fick bli hård inomhuscykling igen..
Blev faktiskt lite hög efteråt..

Kvalitativ cykelträning

Endast Gunnar o jag stod på startlinjen, men vi körde ändå ett race denna blåsiga lördag.
Och till skillnad från att sitta köra och nån form av inomhuscykling så fick vi både backträning och en del teknikträning i det nollgradiga plogade snöföret.
Sen är man ju lite stressad oxå när man rejsar vilket man inte är vid trygg inomhuscykling med sig själv.
Därför är jag glad att jag fick denna variation i träningen idag.
Vi körde jaktstart där jag på näst sista varvet blev ikappkörd dom 2 min försprång jag fick under 45 min race.
Inte oväntat

Det hade blåst ett träd över vägen på ett ställe vilket försämrade banan en del, men det fick gå.

Man hade ju i och för sig kunnat gjort som en tidigare arbetesskollega gjorde för ett antal år sedan:
Ringt o sagt att man kommer lite senare idag för att "Det har blåst ett träd över vägen".
Han dök aldrig upp på min arbetsplats igen...

Dagens interna kommentar

..."Jag tror inte han har nån bra dag idag Fränk Schleck, Anders.?"....


Det hade inte jag heller..

Klassisk skidåkning

Eftersom jag suttit inomhus o kört olika sorters cykelintervaller i 3 dagar i sträck så fick det räcka med nån timme skidåkning idag.
Svinkallt (-15 - -20grader) o lite kärvt före, men annars var det fina spår o vintriga omgivningar.

Det är nu mindre än 14 dagar kvar till vintersolståndet.
Sen blir det långsamt ljusare igen och om 4 månader kanske det rentav är lite vår...
Ser fram emot det

1 meter snö

Man kan ju börja använda det slitna uttrycket snökaos nu faktiskt.
Jag bor numera i en igloo.
Jag lyckades faktiskt cykla till jobbet i morse med hård nordostvind i ryggen.
Men att cykla hem gick inte på dom oplogade vägarna.
Det brukar komma mycket snö här i Roslagen, men det här var bland det djävligaste jag varit med om.
Det är inte ett dugg kul.
Det enda man kan göra nu är att skotta snö o kämpa sig till o från jobbet.
Det är livet det!

"Det blev vinter"

Det är lite vinterväglag idag så det blir nog inomhuscykling.
Inte ens min enväxlade Monark verkar redo för att användas..

Hjärtstartare

Efter att extremt ointresserad genomlidit 3 dagar sittande på arslet på kurs å jobbets vägnar samt övernattat 2 nätter på världens tråkigaste hotell (Scandic södertälje) så skrämde jag ikväll igång kroppen med 32 st 20/40 intervaller med mycket uppbyggd överskottsenergi och vräkapåutavhelvete-lust.
Det hela övergick i att jag kände kraftigt obehag från brösttrakten, likt sån man fick när man försökte springa terräng totalt otränad i mopedåldern.
Men trots detta genomfördes intervallerna enligt plan och jag överlevde.
Kan hända ramlar jag ihop i och dör som en fet åldring i morgon när jag ska skotta all snö som kommit (och som fortfarande kommer) medan jag var borta.

Kunde förövrigt inte hålla mig från hoppa ner och göra en okontrollerad kullerbytta i den meterhöga driva av dunsnö som bildats framför mitt hus.
Jag låg sedan kvar några ögonblick o tittade mot himlen o snön som föll mot mitt ansikte och kände mig som 6 år i en hundradel.
Sedan reste jag mig...

Bra ben

Det brukar vara ungefär 10 tillfällen per år man har superben.
Ibland kommer superbenen när man minst anar det.
Idag var en sån dag och jag skulle köra Alp d huez på Gunnars trainer
Andra tillfällen i år jag har haft liknande känsla är till exempel när jag vann H40 klassen i Mjölbybiken i Augusti eller den avslutande tempoetappen i Borlänge tour i maj när jag bara var 1 min 37 sek efter segraren GT och även i swecup inleningen i Södertälje där jag blev 7a trots att jag hade svåra mekaniska problem och stod o mekade vid 2 tillfällen
Och kanske vid nåt race till.
Dom andra unika tillfällena har jag typ slösat bort vid nån pendling till jobbet eller på nåt intervallpass i källaren.

Märkte direkt när jag satte mig i sadeln att det kändes bra.
Låg på extremt jämna wattsiffror och lagom stigande puls och fin kadens hela vägen upp till toppen.
Jag kände tidigt att jag skulle slå mina gamla siffror rejält, och detta trots att jag vägde 1 kilo mer nu än sist jag testade.
Jag drar inga större fysiologiska slutsatser av detta eftersom en wattmätande trainer aldrig är perfekt.
Men den här gången slog iallafall halvfet Stefan med kanonben en mer deffad Stefan med medelben som jag haft vid tidigare försök i denna virtuella backe, det kändes i mig och syntes på displayen.
Maskinen Stefan har gjort ett bra arbete

Grå grå grå grå grå grå

Färgen grå framstår som chockrosa jämfört med hur mitt sinne var i morse när jag vaknade för att gå upp o köra lite klubbrace i cykelcross igen.
Ingen lust alls.
Men jag bet ihop.
Dagens bana var snabb o flack, men ändå underhållande, så jag fick tillbaks lite inspiration när vi hade rejsat nåt varv fast jag nästan hade tänkt att skita i det helt ett tag.
Fick ett bra högintensivt pass trots lågt sinne o trötta ben efter gårdagens 40 stycken 20/40 intervaller.

Vända på en stek har jag blivit extremt mycket bättre på iallafall på senare år
Rätt viktigt faktiskt

Högertrafik!!!

Vid den här årstiden ser man inte så mycket folk som cykelpendlar i den här stan med omnejd, även om de blivit lite fler sista åren.
Jag brukar möta 2 st "riktiga pendlare" nästan varje dag till jobbet förutom lite löst folk som går o cyklar i stan.
I morse krockade jag med den ena av dom "riktiga cykelpandlarna".
Nästan lite roligt att jag lyckades med det!

"Krocken" som egentligen var en väldigt lätt sammanstötning i låg hastighet var nog mitt fel, eftersom jag satt o tittade ner i marken på en överkörd råtta eller dylikt på cykelvägen och sneglade bara slarvigt upp och tyckte mig bara se billysen på den hårt trafikerade stockholmsvägen.
Men plötsligt så var där ett cykellyse oxå, bara nån meter framför, och en arg mansröst som skriker HÖGERTRAFIK!
Jag hinner väja o bromsa ner men snuddar vid denne arga man som i stort sett stillastående självklart på ett sånt där klumpigt motionärsvis ramlar i backen o skriker HÖGERTRAFIK!
-JAA jag vet, förlåt men det var en råtta där, svarar jag lite förvirrat o pekar.
-HÖGERTRAFIK säger han o reser sig oskadd

Vi cyklar sedan vidare och jag tänker :
DET VAR FAKTISKT EN RÅTTA DÄR!!!

Inomhus

Förutom att jag brutit bort en STOR sten på den nya delen på min allt bättre MTB bana, så har all träning bedrivits inomhus i helgen.
Det var många år sedan jag slutade att cykla runt solo i lerig höstskog o bli blöt, skitig och bara slira både symboliskt och på riktigt.
Så det är ingen nyhet att jag hellre kör inomhus när jag vill få kvalitet.
Jag kan fan redan cykla i lera!

MEN vad som mer o mer börjar komma över mig är att jag inte heller har nån större lust att köra lugna distanspass på vägen i pissväder längre.
Jag som för bara ett par år sedan brukade vara som en distansmaskin oavsett väder, tidpunkt på dygnet eller energinivå i kroppen, dom dagar distanspass var planerade.
Så är det som sagt inte längre.
Jag kan inte säga att jag skiter i distans, men det får nog vara lite mer inspirerande miljö eller väder för att få mig att mosa en massa timmar i sadeln.
Timmar som kan behövas ibland, men som man kan dra ner på rätt rejält i det stora hela utan att bli en långsammare cyklist.
Så nu kör jag till och med ett kort intervallpass(5*1 minut) på Måndagarna som annars brukar vara vigda till endast överkroppsträning.
Jag smygstartade ju vinterträningen denna vecka och jag lyckades ju få till en liten förändring i träningsprogrammet i år igen!
Fantastiskt!!

I stora drag är består nu min vinterträningsvecka av 3-5 intervallpass av olika slag, lite cykeljobbpendling 5 dagar i veckan som återhämtningspass, samt nåt distanspass när tillfälle ges.

Plötsligt ser det ut som om jag vore jätteinspirerad, men detta Novembergråa väder som har hållt i sig med några få undantagsdagar sedan i somras är på väg att ta död på mig...

Världens trögaste "distanspass"

Det var soligt idag o jag var ledig så jag tänkte jag skulle ut o rulla ett skönt distanspass.
Det var ju så länge sedan
Men det blev helt värdelöst.
Kände direkt att benen inte var med i matchen trots att det var ordentlig medvind första biten, men jag försökte ignorera detta eftersom sånt oftast blir bättre så länge man bara kör i distanstempo.
Och mitt distanstempo är lugnt.
Sedan blev det ordentlig motvind o cykeljäveln gick knappt framåt hur jag än trampade, och jag började tappa modet efter nån timme och vände hemåt.
Blev sådär sur att jag ville slänga mig ner på marken o sparka o slå, som ett barn.
Eller börja knarka
I medvinden sista biten hem gick det fortfarande väldigt trögt o långsamt och jag började spekulera i lite allt möjligt vad fan det var frågan om och när jag efter 1,5 timme kom hem så snurrade jag hjulen för att se om dom gick trögt.
Ja, framhjulet gick ju knappt runt.
Bromsen låg på rätt kraftigt
Bromsoket hade kärvat ihop efter allt pendlande med vintercykeln.
Kände mig ändå värdelös när jag kom in i värmen och insåg att jag hade kämpat mig fram i 20 km/tim med bromsen ordentligt i.
Dessutom hade jag cyklat omkring o varit ful oxå.
Jag hade nämligen glömt att rulla ner tröjan jag hade under vindjackan så det såg ut som jag hade rejäl kalaskula.
Ful, långsam och fet.
Kan det vara värre?

En dag i November

Folk som tog promenader på det forna militärområdet tittade lite konstigt på mig när jag kom cyklande på dagens temporära cx bana med en gammal upphittad skida som jag hade tänkt lägga ut som tillfällig banmarkering.
Men vad dom då inte visste var att det bara en stund senare skulle braka loss med värsta "cykelcross actionen" på nämnda bana.
En "action" på 7 st män i medelåldern från den lokala cykelklubben med just nu väldigt varierande träningsstatusstatus drabbade samman i en otrolig fajt...
Nåja vi genomförde ett träningsrace iallafall.
Själv förstörde jag den sköra tråden av att möjligen lyckas köra snabbt o stabilt med en vurpa o tappad kedja på andra varvet vilket medförde att jag släppte iväg med mig jämnbördiga cyklister alltför långt för att mäkta med att köra ikapp igen, samt att en alltför stor mängd mjölksyra ansamlades i min otränade kropp för att det skulle kännas "bekvämt". (Och när blev det bekvämt att tävla i cykel?)
Jag missade pallen!
Men alla blev trötta o hyfsat nöjda iallafall o dom flesta hade kul.
Och om dom skeptiska promenerande människorna jag mötte strax före skulle förstå hur skönt det är efter ett race när man genomsköljd av frisk luft o endorfiner får slappa i soffan så skulle dom oxå cykla omkring med en gammal skida i handen o göra temporära cykelbanor kl 0900 en Novembermorgon.

Sådärja!

Vips så har man avverkat en rätt trist höstvecka o snart en höstmånad till.
Veckans träning har bestått av: 10 ggr 1 mil pendling i mestadels måttligt tempo.
1 st 5*1 min intervallpass och faktiskt ett 4*4 pass.
Eftersom jag inte räknar med pendlingen som träning (förutom en schablontimme som jag tar med i kalendern) så har jag alltså tränat på riktigt ca 1 timme denna vecka.
Börjar faktiskt längta efter att gå in i ett riktigt schema.
Precis som vanligt på hösten.
Och jag fick bara hälften av allt annat viktigt gjort som jag skulle ha fått gjort den här vilomånaden.
Precis som vanligt på hösten.
1 vecka slarvslapp träning till, sen ska jag ta tag i det sjunkande vraket som är jag själv.

Blötte ner mig

Med viss tvekan tog jag fram cykelcrosscykeln för att köra ett race i klubbens CX träningsserie.
Har faktiskt tränat ett pass den här veckan och det kändes riktigt bra..
Trots extremt blött väder så blev jag positivt överraskad av banan och av deltagandet (8 st) vilket höjde min motivation lite, och därmed blev jag även positivt överraskad av min egen dagsform som räckte för att upprätthålla så pass hög fart att jag inte iallafall inte vinglade omkull, även om jag fick ta det väldigt försiktigt vid springhindret då jag har en del problem med mitt gamla artrosknä just nu.
Kom ändå 3a i det blandade startfältet av snabba veteraner, motiverade banläggande cykelcrossfans, distanströtta unga elitcyklister samt den otränade jag själv och några andra gamla farbröder i min ålder.
Vi blev samtliga blöta o trötta.

Banfixardag

Man kan ju känna sig lite udda när man gå omkring i skogen med ett spett jobbar som ett svin o bryter bort lite irriterande stenar för att få en fin bana att cykla omkring på ibland.

Men strax bredvid på badplatsen hade det otroligt nog samlats ett 50 tal personer för att titta på ett tiotal racerbåtar som en och en körde förbi vrålande rakt fram på viken, i dom flesta fall i inte speciellt imponerande hastighet.
Lika spännande som att se bilar köra 110 km/h på motorväg ungefär..

Och när jag kom hem läste jag i tidningen om en 67 årig kvinna som ägnat hela sommaren att döda mördarsniglar i sitt bostadsområde.
Över 24000 st hade hon dödat och dessutom räknat dom.
Stor risk att hon hamnar i helvetet och dör 24000 gånger kanske?
Så kan det gå när 40 talister går i pension?

Kanske är jag lite udda när jag som 45 åring ägnar stor tid åt att leka med cyklar.
Men inte så udda
Men så kan det gå när 60 talister inte vill växa upp ?

Defensiv

Spelar man bordtennis så kan man vinna på att spela defensivt o trötta ut motståndaren.
Det kan man inte göra i cykel
Var inte i mitt bästa racemode på dagens klubbträningsace i cykelcross (Ja en sån där konstig sport där man åker cykel i lättare terräng med för dåliga bromsar o obekvämt bockstyre o alltför smala däck för att det ska vara riktigt roligt. Ungefär som gångsporten faktiskt, där man envisas med att gå, fast det går fortare att springa. Slut parantes)
Jag orkade inte cykla fortare än vad jag gjorde idag, även om det kanske fanns lite utrymme rent fysiskt att göra det.
Offseason
offside
off

Sårad

Man har ju inte direkt misshandlat kroppen med hård cykelträning denna vecka, men jag har istället varit lite knockad och fått sy 4 stygn i skallen efter en incident på jobbet där jag o en stor kätting var inblandade...

Lerfest!

Mitt livs lerigaste tävling körde jag idag.
Allt detta regnande som aldrig vill sluta hade gjort den sköna banan i Vista mtb i Jönköping till en helt otroligt hal o lerig sörja, en sån där smet som det bara kan bli där det är lövskog.
Då ska man oxå veta att banan är hyfsat kuperad o kurvig.
Tittade jag på starlistan i H40 såg jag 8 jämna gubbar så det kunde gå lite hur som helst.

Jag halkade ur pedalen i starten och gjorde sedan ett väldigt svagt första varv både fysiskt o tekniskt o alla körde ifrån mig.
Jag är rätt bra på att bemästra extermt hala underlag, så jag blev lite panikslagen av att jag plötsligt inte körde alls bra.
Men det släppte på andra varvet o sen gick det som fan i leran, trots att jag var lite klen uppför samt att dragkedjan i tröjan pajade så jag fick ta emot leran o regnet mot bar bröstkorg.
Tokvupade även i brantaste slänten, men det gick nästan lika fort att glida på sidan med huvudet före nerför som att cykla
Körde upp mig till en 3e plats i mål vilket jag är väldigt nöjd med.
Årets 6e pallplats faktiskt.
Men jag stod huttrande i duschen när priscermonin hölls...
"Stjärna" som man är

Årets sista race och det känns rätt skönt efter ganska konstant tävlande från april
Jag lämnar nu med varm hand över till dom som tävlar i cykelcross att gå upp tidiga mörka höstmorgnar för att åka iväg till kalla blöta tävlingar.
Man har ju haft hela våren sommaren o hösten på sig att köra sig trött...

Men lite höstfet lek på hemmaplan blir det nog med cx hojen trots allt

Säsongens sista

I Vista..
I morgon
Jämnt startfält
Och så jag, nånstans där?

Med nöd o näppe..

...lyckades jag till sist vakna ur min efterjobbet-tupplur (som idag blev betydligt mer än en tupplur).
Jag fullkomligt kravlade ur soffan och kom till sist ner i källaren o upp på innecykeln för att köra fyror.
Det blev inte dom bästa fyrorna.
Men inte dom sämsta heller.
Börjar längta mot "silly season" dvs höstvilan, där man inte har nån speciell struktur på träningen på ett tag o bara tränar när man känner för det, och inte så planerat för att möjligtvis göra sitt bästa på nästa tävling.
Bara ett race kvar, sen får jag slappa lite.
Och bli lite fet
Och dålig (ännu sämre)
Men efter det så blir jag bättre.

Och så fortsätter det år efter år och till sist har jag vunnit allt!
I klass herrar 95+ med förståndshandikapp.

Idag var jag dålig

Kanske ingen slump att det sista jag drömde innan jag vaknade i morse var om flygande tefat och rödbetsspad som satt fast på väggen.
Psykiskt stabil?
Åkte sedan iväg o skulle köra årets Svealandsmästerskap i grannbyn Åkersberga, där jag som helhet gjorde årets sämsta lopp.
Det kändes inte bra nån gång nånstans, trots blöt o kuperad bana som är ett av mina favoritunderlag.
Jag var svag
Stel
Dålig
Överallt

Men jag fick ändå inkassera en totalseger i Svealandsserien i H 40 klassen där jag som bäst under året har haft 1 st seger, 1st andraplats, o 1st tredjeplats i dom 6 deltävlingarna som ingått.
Idag blev jag 6a och långt ifrån dom pallplatser som jag "borde" ha krigat om i den konkurrensen som var idag.
Men idrott är idrott
Och en för stor segertröja är en för stor segertröja..

Mossigt

Tänkte att jag skulle skriva lite, men sen kom jag på att jag ägnat större delen av dagen ståendes på mitt hustak o spolat bort mossa o lav med högtryckstvätt..
Hur kreativ blir man av det?
Möjligtvis blir man ramsned.
Jag behöver verkligen ett par wattmätande pedaler som visar hur ramsned jag egentligen är.

Biltid i förhållande till tävlingstid

7.5 tim bilåkning för 50 minuter rolig MTB tävling i Hallby småland där jag kom precis utanför pallen (4e) efter ett jämnt lopp där det tillslut skiljde endast 44 sek mellan de 4 första.
Nästan alltid roliga fajter i Västgötacupen eftersom det är ett gäng av just dom "talangfullaste av dom talanglösa" (där jag ingår) strax bakom dom allra bästa som alltid kör ungefär lika fort.

Man hör ibland röster om "vart är sporten på väg"  o liknande med tanke på lite lågt deltagarantal ibland.

Men om man nu är så bekymrad över detta så är det bara att sätta sig i bilen o åka iväg på tävlingarna, så får man ha lika kul som jag hade idag, och dessutom höja deltagarantalet per automatik....

Söderut

En del är ju o tävlar söderöver och jag ska faktiskt göra detsamma i helgen.
Ända ner till småland!

Vädrade ur lite

Kvällsträningarna utomhus i dagsljus börjar bli stressiga att hinna med, men ikväll blev det 6 varv på min xc bana.
Hade verkligen lust... att ligga kvar i soffan.
Kände ingen smärta alls... när jag rullat utför den längsta utförsbacken.
Träffade alla spår perfekt... fel spår alltså.
Kände mig stark som fan... när jag hade stannat o vilat i fem minuter efteråt.

Men passet genomfördes, och på slutet kände jag faktiskt ett visst flyt nånstans långt borta
Blev lite skitig utanpå, men lite renad i själen för en stund av den fina fuktiga septemberskogsluften som snurrade många varv i mitt skitiga system.

Måndag

I helgen var jag morgonpigg och tränade därför morgonpass både Lördag o Söndag följt av kvällspass.
Idag var jag så morgontrött man kan vara..

Orsak o verkan

Det här 29 tumseländet på 15 kilo hyrde jag när jag var nere i Slovenien som hjälpreda på Veteran EM i Juni.
Jag körde några halvsega träningspass på den och det räckte för att jag skulle börja få problem med mitt artrosskadade högra knä igen efter flera år "symtomfri".
Det gick liksom inte att sitta rätt på den på nåt vis..
Tog några veckor att bli normal igen, men idag har jag känt av knät igen.
Det var oxå en anledning till att kvällens fyror blev avbrutna, vilket definitivt inte händer ofta.
Dom andra anledningarna var att jag var mentalt oladdad och att jag inte ville svetta ner golvet för att skyddsmattan som brukar ligga under innecykeln låg i tvätten, samt att jag var hungrig o ville äta bullar o sova.

Det var gott att äta bullar o nu ska jag sova

"En seger är alltid en seger"

Invigde min nya lite mer italienska look i tävlingssituation idag och det gick ju bra.
Ledning från start till mål i H 40 klassen i Tour Modeen.
Hade endast 2 st H30 och en elit framför när jag gick imål i det tunna startfältet där klasserna startade samtidigt.
Här ska tilläggas att "H 30" åkarna framför mig i själva verket bestod av sveriges just nu snabbaste H50 åkare, men det är inget att skämmas för när man själv är en medelmåttig 45 åring..
Det är värre för dom som är runt 20 o kör i elit som får stryk av dom..

Nåja jag har iallafall tagit säsongens andra seger och jag har efter många år i "Bell träsket" äntligen skaffat mig nåt annat märke på hjälmen som dessutom kapade nästan 1 hekto i vikt mot min tidigare hjälm/glasögonuppsättning.
Tungt i skallen kan det vara ändå..

Snabbast av alla...

...i hela min by där jag bor.
Passade på att dra några varv på min bana hemma (tillika Km xc banan) ikväll och det kändes sådär bra som det bara gör när man har en bra dag o bra flyt och man avslappnat bara kan mosa på o träffar varenda linje perfekt.
Klart snabbast var jag.
Ingen annan var där, förutom en skrämd kvinna med svampkorg o ett par sädesärlor envist som satt i vägen på samma ställe varje varv.
Men fan vad imponerade dom var av byns snabbaste man...
56 minuter av perfektion.

Ibland händer det..

...att man är superkompenserad en helt vanlig måndag och man sitter i källaren o ska köra fyror.
Stark!
Men vid fel tillfälle.
Men det var ingen överraskning direkt, efter en lugn helg där jag samlat på mig en massa överskottsenergi som bara väntade på att levereras ut i pedalerna.
Och ut i tomma intet..

Dålig moral

Det händer ganska ofta att jag drabbas av dålig träningsmoral, men nästan alltid tar jag mig i kragen till sist och genomför det planerade passet och undrar efteråt varför jag våndades o skjöt upp passet i såpass många timmar.
Denna dag tog jag mig inte i kragen

Långsamt

Körde ett lugnt distanspass i varierande terräng på MTB tidig morgonstund denna lediga dag.
Inte något av tramptagen gick lätt och cykeln rullade dessutom trögt eller nåt..?
117 i medelpuls är ändå rätt normalt för mig på ett distanspass.
Antingen lugnt eller stenhårt
Inget skit mittememllan.
Det har länge varit min med tiden alltmer väl underbyggda träningsfilosofi.
Till och med en talanglös, medelålders non responder som jag blir ju långsamt bättre av detta
Typ.

Men idag var det så segt i benen, så det kändes hårt, fast det var lugnt.
Hur blir det dårå??

Täta race

I helgen kördes 2 deltävlingar i Västgötacupen, en i Mjölby o en i Huskvarna

I frånvaro av dom största H40 stjärnonrna som tävlade på annat håll eller i andra klasser så fick äntligen vi som kämpar precis bakom chansen att träda fram lite i "rampljuset" eller nåt..
Det var ändå inga helt värdelösa nybörjare jag ställdes emot, bland annat årets sm 3a i xce, årets sm 9a i xc, årets swecup 5a i xc och fjolårets vsm 7a i cyclocross (och så jag själv som fjolårets sm 9a)
Med andra ord bra gubbar jag brukar kriga mot o har slagit o fått stryk av.

På lördagens race i Mjölby lyckades jag besegra allihop, mest tackvare att jag var klart starkast i den långa branta slalombacken som i år till min glädje gjorde comeback på mjölbybanan.
Att jag hade bra ben för dagen och behärskade det lite regnhala underlaget bäst gjorde inte saken sämre.
(Att jag sedan lyckades vurpa o slå upp ett stort sår på smalbenet när jag lite nonchalant svängde in i sista kuvan innan målgång hör inte hit)
Dryga 30 sek före tvåan var jag iallafall, i ett tätt o roligt race.

Dagens race i Huskvarna blev minst lika tätt med bara 52 sekunder mellan 1an och 4an i klassen och jag var med där o kämpade idag med.
Med betoning på kämpa.
Startsega ben o en drickyoghurt som jag drack dryga timmen innan start som åkte upp o ner i halsen gjorde det väldigt väldigt jobbigt att ta en pallplats.
Fick gräva djupt för att inte släppa iväg alla för långt och jag lyckades precis på slutet gå upp på en 3e plats och hålla den i mål.
Fruktansvärt utpumpad och 50 sek från segern.
Men jag var nästan mer nöjd idag än efter gårdagens seger eftersom det är svårare att göra nåt bra när det går tungt som idag än när det går lätt som det gjorde igår.

Hade jag till exempel haft det tävlingspsyke som jag hade för 5-7 år sedan så hade jag givit upp o tappat massor med tid eller brutit en sån här dag.
Nu grisade jag på o tog en pallplats.

För idrott är ju inte konstant på nåt vis o man får ju inte räkna med att det går så där lätt som det gör när det går som lättast jämt.
Då har man inte fattat nånting.

Västgötacup

Ska ner o köra lite race i Mjölby o Huskvarna i helgen.
Sprätte igång benen med lite korta intervaller hem från jobbet idag, efter gårdagens totala cykelvilodag.
Det brukar funka

1 mil landsvägstempo

Körde ikväll lite landsvägstempo arrangerat av grannklubben.
Korta tempolopp på landsväg kan vara rätt kul eftersom till och med jag kan inspirera mig att pressa mig i dryga kvarten.
Nu blir det inte riktigt äkta tempo med bockstyre o lågprofilshjul, men man får iallafall vräka på utav helvete en stund vilket är bra för rundtrampet för en MTB cyklist som jag.

Efterföljande frid stördes lite av att jag hade en fluga i halsen som inte riktigt ville åka varken upp eller ner..

Punka på däck o hjärna

Såg idag fram emot att kötta lite branta höjdmeter på GT s träningsrace i slalombacken.
Efter att ha rullat in dom 20 minutrarna till Norrtälje så var det dags att köra ett litet uppvärmningsvarv på banan.
Hann bara cykla i ca 3 minuter med innan nåt väldigt vasst skar sönder mitt däck totalt och en väldigt hastig punktering uppstod
Jag är inte känd som nån punkaman eftersom jag kör på lite översäkra tubelessready-däck, så därför hade jag inte nån slang med mig, så det var bara att ställa in o ringa efter skjuts.
Väldigt jobbigt att sen ställa om hjärnan o träna nåt annat lite senare istället, och ett av mina genom tiderna sämsta 4*4 pass blev därför ett faktum på kvällskvisten.

Påminner mig om nåt liknande som hände på ett distanspass på Gran Canaria för några år sedan, när jag med fina ben o gott humör hade planerat en fin distansrunda
Efter ca 45 minuters cykling så hade dom stängt av vägen och jag fick vända o planera om hela rundan o hela dagen.
Plötsligt hade jag väldigt dåliga ben o betydligt sämre humör och rundan blev både kortare o tråkigare.
Ibland är det svårt att ställa om när det inte går som det är planerat..

Långlopps KM

Detta år bara ett varv på en lite förlängd slinga. En ganska snabb o lättåkt bana
Jag fick ta täten o agera vägvisare åt utsocknes cyklister som inte hittade, men när det blev ännu mer vägar så kunde alla hjäpas åt o dra.
GT gjorde ett ganska hårt ryck i en lös sönderregnad rätt lång grusbacke efter knappa timmen, viket räckte för jag o dom flesta andra skulle bli avhängda så att han kunde gå solo i mål eftersom en del som inte kunde banan inte såg var han tog vägen o körde lite fel åt höger o vänster.
Jag körde rätt o samlade ihop den förvirrade skaran av "stockholmare".
Tacken för det blev att jag blev avställd av dom andras höga hastighet o mina trötta ben på banvallen sista milen.
Jag är inte så stark på slätan (heller)
Blev 5a totalt av dom 11a startande men tog brons i KM.
Fantastiskt!
Årets enda långloppliknande framträdande har avverkats.

KM MTB XC 2012

Extremt mycket hemmabana hade jag idag på KM och jag tog därför täten in i skogen efter asfaltsslingan i starten.

11 st till start vilket var bättre än väntat!

Körde så fort jag orkade och hade bra tekniskt flyt och hade täten i nästan två varv, med en 4-mannagrupp för det mesta rätt nära bakom.

Sen blev jag  omkörd av Johan, sedan Jesper följt av GT o Tommy.

Några av dom försvann snabbt medan andra segade sig ifrån.

Jag blev lite väl muskulärt trött och tappade lite väl mycket flyt för att vara riktigt nöjd, men så kan det ju vara när man kanske inte är i absolut toppform och ändå försöker hålla toppformstempo.

Sedan var ju motståndet rätt hyfsat faktiskt

KM brons till blev det iallafall, liksom ifjol.

Sedan cyklade jag dom ca 800 metrarna hem.

I morgon är det KM i Långlopp

Landsvägsrace!

13 st hyfsat vältränade män i varierande ålder ställde upp i dagens landsvägsträningsrace arrangerat av Robban.
Det blev till en början lite händelselöst samtidigt som jag kände mig lite seg, men efter ett tag var det lite mer fart och jag själv var med o sprätte lite i backarna, så iallafall några andra än jag själv blev lite trötta en stund.
Men efter att försökt gått med en lite misslyckad långspurt eller nåt o blivit trött, så hade jag inget med den riktiga spurten att göra, fast den var i en uppförsbacke vilket passar mig.
Men det är idrott, så allt kan hända o bollen är rund...
Och jag är en medelmåttig veteran

44 minuter

Jag var sovtrött efter en lång bilfärd ner till Göteborg i Söndags och tyckte att Herrelitens Xc lopp i SM som kördes just då, mest var långdraget, eftersom jag var otålig och ville ut och prova banan o benen.
Jag blev glad att benen var bra och banan likaså och jag kunde gå o lägga mig kvällen innan racet med gott självförtroende.
På tävlingsdagen var jag på gott racehumör trots lite lång väntan på sen start, och att benen var bra även denna dag kände jag på uppvärmningen.

Hade en bra startposition i det 38 man starka o snabba H40 fältet, i första led till skillnad från ifjol då jag stod i sista led.
Starten gick och jag kom iväg bra och var 8a in i första skogspartiet utan att spränga mig.
Det kändes bra och jag tänkte att jag hade tur som hade så bra ben just idag när det är SM.
Jag hamnade på placeringarna runt 10-12 med folk inte allt för långt framför, och så fortsatte det halva loppet.
I 3 varv av 6
Eller 44 minuter.(Jag råkade titta på klockan av nån anledning..)
Då började filmen som hela tiden hade spelats i normalfart, plötsligt gå i slowmotion, med risk för stillbild..
Jag började märka att jag var totalt muskulärt uttröttad av den intensiva banan och det höga tempot och folk började köra om mig i grupper om 5 st kändes det som.
Tryckte i mig en energi-gel, men den gjorde mig bara sockerskakig istället för att ge en kick
Det blev en väldigt jobbig o långsam resa mot mål med tappade placeringar och mycket tidförlust.
Blev 19e man till slut o var väldigt trött.

Jag kan ge en enkel förklaring till detta.
Jag körde helt enkelt ändå lite för fort för min kapacitet första halvan av loppet, så jag blev trött.
Punkt.
Kanske hade det räckt om jag släppt några placeringar o sekunder i början, istället för att köra väl offensivt, så hade jag sparat krafter till slutet och fått en lite anständigare placering, kanske runt 12-15 och haft mindre tidsmarginal till segraren.

Nåja, det har inte stått nåt om min oehörda trötthet i nån kvällstidning än, och katten var precis lika glad som vanligt när jag kom hem mitt i natten, fast jag bara blev 19 e på SM..

Allt klart nästan

På Söndag åker jag till Göteborg för att köra MTB SM XC på Måndag
Det bästa jag kan göra för att köra bra på det stundande SMet är att jag har en normal form, en fungerande cykel och att jag gör mitt bästa på tävlingsdagen.
Mer kan man ju inte göra.
Jag väntar mig ju inte några under i några drömmars värld bara för att det är SM, så jag är jättenöjd om allt fungerar skapligt som det för det mesta gör, sett över en 5 årsperiod.
Har tränat bra på sista tiden, men inte mer eller hårdare än vanligt och det har känts ganska bra faktiskt.
Ser på startlistan i H40 att det blir minst lika svårt att ta en topp 10 placering som förra året, vilket jag ju faktiskt lyckades med i fjol som 9a i mål.
Upprepar jag det i år så kan jag nästan dra mig tillbaka o vara nöjd för resten av mitt liv typ..
Nåja....

6 sätt att slippa fettlever...

...var rubrik på en av kvällstidningarna idag.
Jag kastade mig in i butiken o köpte tidningen direkt....
Sen fortsatte jag att dricka sprit, äta osunt o leva ett allmänt dåligt liv, släpandes på min korpulenta kropp.

Men i morgon så ska jag minsann ta mig i kragen o få mig en riktig genomkörare på min allt bättre o förfinade MTB bana.
En förlängd utförslöpa följt av 2st förlängda uppförsbackar och en "tråkig" del av banan byttes ut mot en betydligt roligare.
Sånt sysslar jag med på vilodagar under semestertid.

Inget badväder direkt

Förutom att det spöregnar o jag har semester så är det ganska bra...

Äntligen!

Träningsrace på hemmabana idag och jag fick precis den genomkörare jag behövde, både fysiskt o psykiskt.
Hade bra ben o fajtades hela det timslånga loppet med Johan , men fick ge mig på slutet och såg Gunnar ovanligt länge innan han förvann, men så kan jag varenda spår, sten och rot på banan oxå.
Mycket upp och ner men utan längre stigningar, vilket syns på den småtaggiga höjdkurvan.
Jag har en riktigt bra bana om jag får säga det själv. Vältrimmad, rensad o skön.
Nåja det var skönt att kunna kötta på för fullt igen, även om det kanske saknas lite av det lilla sista.
Men hur ofta är allt helt perfekt?
Dagens race var helt klart inom marginalen för bra, på gränsen till mycket bra.
Och det ska man vara glad för!

Fysiken är det inget fel på... eller?

Körde träningsrace i tempo hos Gunnar igår och ett XC idag.
Tempot gick bra, mest på grund av att det var en tekniskt ganska enkel bana plus att jag hade bra ben för dagen, men dagens XC gick inte bra trots att jag försökte köra lugnt och fokusera på att slappna av o köra fort utför igen, vilket jag haft lite svårt för efter kraschen med axeln.
Det gick helt värdelöst tekniskt så jag åkte hem efter 2 varv.
Rädd för att göra illa mig på nåt vis, vilket jag inte känt så ofta förut i livet.
Just nu gör det ont lite överallt i min gubbkropp: Båda axlarna, höger knä, höger armbåge, lite kronisk nackspärr.
Kanske min kropp talar till min hjärna att ta det försiktigt, vilket gör mig lika tekniskt skicklig som en medelmåttig långloppsspecialist.
Och jag hatar det!!

Måsmannen?

Man kunde ju läsa för några år sedan om en kvinna, den så kallade svankvinnan, som av medlidande räddade o tog hem en svan som farit illa.
Det hela gick dock efter ett tag lite över styr och hon hade till sist "räddat" 11- 12 svanar som hon förvarade i sin lilla lägenhet i all misär..

Det skulle nästan kunna ha hänt mig denna vecka, eftersom en av fiskmåsungarna som varje år kläcks o växer upp på taket på min arbetsplats hade skadat vingen så mycket att den aldrig skulle kunna flyga om ingen hjälpte den.
Inte ens måsmammans lockande skrik kunde förmå den att göra annat än att springa fram o tillbaks på den hårda asfalten för att sedan övernatta mot en betongvägg.
Väldigt hjärtskärande
Här for tankar genom mitt huvud om att ta hand om den, fixa vingen och mata den och sedan få en tam fiskmås som skulle komma flygande när jag visslade o sätta sig på min axel.
Men idag syntes den inte till.
Men måsmammans skriande hördes en bit längre bort.
Kanske var måsungen där, men jag orkade inte gå o kolla.
Sen gick jag på semester, som den egoistiska människa man nu är.
Måsfarmen får vänta.

Stelt uppmjukningspass

Eftersom jag var sliten, trött o stel till följd av hård träning, lönearbete, o gamla skador så bangade jag att köra träningsrace ikväll.
Blev istället lite smörcykling med MTB hojen med låg puls men hög återhämtningsfaktor både fysiskt o psykiskt.
Siktar på att vara piggare nångång..

Här ska inläggets rubrik stå

Passade på att köra lite träningsrace med landsvägsgänget denna lite regniga förmiddag.
Jag tog inte så mycket vind så det blev en relativt bekväm resa till mål, där jag förmodligen skulle ha fått mer stryk i spurten om det inte hade kommit en bil framför o sänkte farten för oss fram till mållinjen..
Vi cyklar fortare än bilarna liksom!
Dom som står parkerade iallafall

Tunga bitar

Fick ju återigen äran att vara vätskelangare på MTB MASTER EM i fina byn Kranjska Gora, men jag passade oxå på att hyra en stridsvagn till cykel, för att köra i dom branta backarna i bergen runt om.
Backar som känns ännu brantare med 15 kilo 29 tum hoj.

Fick tyvärr hoppa över ett långt bergspass som var planerat då mitt gamla artrosdrabbade högra knä blev lite mosigt av att bland annat cykla i den klart brantaste asfaltsbacke jag kört, och då ska man veta att jag cyklat rätt mycket i bergen
Wurzpass, från Österrike till Slovenien med en snittlutning på 18 %
Brant o rakt och tyskt. (Österrikiskt)
Minsta klingan fram och lättaste bak i en halvtimme, i slutet av ett slitigt 3 timmars pass bland kokande bilar o varningsskyltar jag aldrig sett nån annanstans
Tung cykel, 5 km/h och dålig form.
Bilden ovan är dock från sköna serpentinstigningen upp till sloveniens högsta bergspass Vrcic sista dagen.
Jag jublar över att jag inte behöver cykla uppför med den där hojen mer..

Själva  EM-tävlingarna blev riktigt bra tillställningar trots lite lågt deltagarantal, men det verkade mest vara den breda massan som inte var där, för man måste definitivt vara väldigt snabb om man ska ha nåt med medaljerna att göra, i vilken klass man än kör.
En som var väldigt snabb i 40-45 klassen var Herr Gunnar Töjren som hade förberett sig perfekt och klarade alla svårigheter och hade rätt fokus vid rätt tillfälle som bara riktigt bra cyklister har, men det var ändå till slut 2010 års världsmästare o regerande europamästaren i Carlo Manfredi Zaglio som flåsande, spottande o frustande lyckades köra 20 sekunder snabbare på dom svinhårda banorna.

Känns ändå bra att vara träningsuppläggbollplank till en EM 2a, om jag nu ska ta åt mig lite ära på nåt sätt..?




 

Utomlands!

I morgon bär det av till Slovenien för lite cykeläventyr.
Kranjska Gora och EM för veteraner
Kommer att stå vid sidan av tävlingsbanan, men jag kommer att cykla en del i bergen i tre olika länder på nån hyrcykel om jag får tag på nån?
På lite hög höjd oxå!!!
Finns risk för att blodvärdet skjuter i höjden och min prestation blir misstänkt bra...
Eller oxå inte..

Jag ville inte göra nåt dumt..

Jag hade inte förväntat mig att helgens tävlande i Borås skulle bli nån succe för min del pga min icke helt återställda axel, men jag villle ändå "börja om" på nåt vis med att ändå köra igenom tävlingarna så gott det gick.
Det skulle visa sig vara väldigt svårt att tävla men ändå inte tävla!
Kan inte påstå att jag är hämmad av nån smärta i axeln när jag cyklar, men eftersom den är långt ifrån bra så sitter det i bakhuvudet att inte göra nåt dumdristigt.

När starten hade gått på lördagens race så lade jag mig tvärsist för att eventuellt i all försiktighet plocka nån placering under loppets gång.
När halva loppet gått låg jag fortfarande sist o tänkte bryta loppet, men provade istället att öka farten lite o körde därmed om ett par stycken o blev istället 3a från slutet och var faktiskt lite nöjd med att jag ändå kört runt trots allt.

På söndagens race hade jag tänkt vara med lite i matchen iallafall, men jag var ändå sist iväg från start men lade ner lite mer energi på att köra på lite fortare iallafall och jag åkte upp mig lite.
Däremot kände jag att jag fortfarande var hopplöst handikappad i utförslöporna och det tog bort den lilla gnista jag hade och jag bröt efter 1.5 varv.

Mitt kloka förståndiga jävla gubbhuvud talade lite för högt till mig att inte göra nåt dumt...'

Japp så är det!
Skulle Ranelid ha sagt...

Jag ska ta det försiktigt!

Jag anser mig så pass bra i axeln att just mtb cykling inte förvärrar situationen längre, därför tar jag beslutet att åka ner till Borås o tävla i helgen.
Sen är det ju inte så mycket tävlingar innan SM, om man inte vill åka sån där långlopp eller vad det heter..
Är inte hämmad på grund av smärta när jag cyklar, men kommer nog att vara lite försiktigare än vanligt, för att undvika att vurpa sönder axeln igen.
Kommer dock att dröja lång tid innan jag kan utföra alla vanliga rörelser med armen, det gör fortfarande ont att tex borsta tänderna och lyfta saker, lätta som tunga.
Men jag offrar mig självklart för regnblöta banor i Borås..

"Jag har sån jävla otur!!!"

Jag har sån jävla otur!!!
Så sa ofta en tidigare arbetskollega till mig, som ofta lyckades att klanta till det med de flesta saker.
Till exempel att elda upp sitt eget garage, skrota otaliga bilar, få sparken från alla jobb, och så vidare och så vidare....
Han tänkte aldrig tanken att en ganska stor del av hans "otur" var orsakat av han själv och hans handlingar.

Så är det nog för alla när man drabbas av otur o dåliga trender.
Det är orsakat av en själv till minst 80%
Man kan ha äkta otur oxå.
Att få blixten i huvudet är otur.
Men chansen att få blixten i huvudet ökar om man sitter i toppen av ett träd mitt på en åker.
"Oturen" ser till att drabba dom som inte är ordentligt föberedda, slarvar eller saknar ordentligt fokus.

Min egen axelskada just nu som är orsakad av mig själv beror tydligt på dåligt fokus till följd av att jag egentligen inte hade 100 procent lust att tävla just den helgen av olika orsaker.
Jag kan tyvärr inte skylla på en "jävla otur".

Så har du mycket otur eller är inne i dåliga trender, vänta inte på att det ska vända av sig själv, utan ändra nåt i ditt beteende eller dina förberedelser, annars är oturen snart framme igen.

Nu har jag inte tid att skriva längre.
DET BRINNER I GARAGET!!

Stadigt bättre!!!?

Till min lilla förvåning blir min axel faktiskt ganska snabbt bättre, men det ska mycket till om jag ska kunna tävla nästa helg.
Jag är nu fullt kapabel att framföra en cykel på grusväg o eventuellt skogsväg rakt fram, men om några hastigare manövrar behöver göras så känner jag mig fortfarande oehört smärtsamt handikappad.
Det är ac leden som är skadad om nån undrar, det vill säga där nyckelbenet sitter fast i axeln.
Skadade den senast för ungefär ganska exakt nära nog precis cirka 12 år sedan.
Var då borta från hårdare MTB körning i ca en månad och hade ont i axeln fram till ungefär 2 år sedan...
Så det är snart bra igen....

Förpassad ner i källaren

 

Känns oerhört tungt att enbart tvingas träna stillastående i källaren, nu när det är som finast att cykla ute.
Men min skadade axel som invalidiserar mig gör det bara svårt att använda armen uppåt o framåt.
Så att hålla händerna på styret går rätt bra.
Kanske kan jag ut o glida racer lite lugnt på landsvägen snart?
Vill iallafall kunna variera ute o inne.
Kroppen skriker efter distanspass just nu 

En serie är bruten

Jag må ha sagt det förut, men jag har sedan 2007 deltagit o kommit runt o tagit poäng i alla sverigecuptävlingar som arrangerats. (Alla utom en, som var ett långlopp som jag inte startade i).
Ingen bragd kanske, men väldigt stabilt av mig om man får säga det själv....

I helgen på etapploppet kattegattstouren, blev dock denna serie bruten.
Kraschade ovanligt amatörmässigt efter ett "drop" och skallade marken med huvudet så att jag såg stjärnor samt axlade marken med höger axel, vilket gjorde höger arms brukbarhet väldigt begränsad.
Defintivt inte nån bragd, men väldigt ostabilt av mig om jag får säga det själv...

Sommar sommar sommar

När jag cyklade till jobbet dagen efter JULHELGEN minns jag att det var 12.5 plusgrader, var lite grått o blåste.
Idag den 1a Juni, när jag cyklade till jobbet så var det 5 plusgrader, var grått, blåste o regnade.
Och 5 plusgrader blåst o regn när jag kom hem kl 16.30 oxå!!!
Jag bor i Sverige!

Jag ska denna "ljuvliga sommarhelg" ner till västkusten o cykla lite tävling.
Till Varberg närmare bestämt.
Kattegattsstouren, som jag faktiskt aldrig har kört!
Låter som en somrig segeltävling eller nåt.
Men det blir förmodligen en kall cykeltävling

Trött

Trött trots att jag vilar.
Inomhuscykel trots soligt väder.
Kallt trots soligt väder.
Utomhusarbete trots dåligt väder.
Trött.

Borlänge Tour 2012

Det blev att litet avbrott i min 2 åriga serie av att alltid lyckas pricka in en mycket bra /bra eller godkänd känsla o resultat på just swe cup tävlingar.

Jag passade nämligen på att matförgifta mig själv med en djupfryst matlåda lasagne, som verkar ha legat lite väl länge i en varm bil och som slog magen ur spel, plus lite frossa, tungan svullnade upp, samt utslag över hela kroppen en timme före start i prologen.
Det resulterade i en svag 18e plats trots att jag faktiskt hade min snabbaste tid genom tiderna där..
Men det hade dom andra oxå, på det snabba underlaget

På Lördagens XC hade jag en däremot en ganska normal känsla i kroppen när starten hade gått, och så fortsatte det oxå i knappt 2 varv av 4a, och jag låg runt 10 e plats i en grupp med cyklister som brukar köra ungefär jämnt med mig.
Men sen tog det plötsligt stopp totalt, och jag rasade som en sten genom fältet till 18e igen och var extremt trött när jag gick i mål
Förmodligen ingen energi i kroppen till följd av min egenhändiga matförgiftning dagen innan.

Såhär trött var jag..

Dagens tempolopp är jag dock mycket nöjd med, där jag tog en 8e plats och inte jättelångt från dom bästa i klassen.
Bara 1.37 min efter segraren Gunnar på 10 km MTB tempo, vilket är väldigt bra för att vara mig
Kunde bomba på obehindrat med en kropp o cykel som funkade perfekt igen.

Snyggade därmed till siffrorna lite o blev 15e totalt vilket jag dock ICKE är nöjd med

Så nu måste jag göra minst 2 år till i en serie av mycket bra/bra eller godkända tävlingar i swe cup för att kompensera denna klanthelg.

Årets etapplopp.

I helgen får man spela cyklist i hela 3 dagar.
Hårt startfält o snabba banor!
Och katterna får vara ensamma i 3 dagar.
Hur ska det gå!!

Varför är det inte förbjudet...

...att gå till jobbet under den här tiden på året?

En liten pallplats igen.

Kanske hade jag mer lust att ligga på en filt i gräset o känna doften från hägg o lönn, denna vackra försommardag, än att sätta sig i bilen o åka till industristaden Västerås för att tävla.
Men det blev det senare alternativet ändå...
Det var 12 år sedan jag tävlade här sist, men det känns som igår.
Litet startfält, små backar o väldigt många stenar o rötter.
Råkade hamna bakom en startvurpa orsakad av 15-16 fältet som stod i startledet framför oss och startade samtidigt, och det räckte för att jag skulle släppa iväg en sten o rot specialist ur sikte.
Jag var dock bara minuten efter i mål, som 2a, vilket får vara godkänt.

Såhär såg det ut när jag tävlade i Västerås senast, under det regniga SMet i år 2000.

Det var torrare i år.

Bromsolja...

...hade jag på bromsbeläggen när vi skulle köra race igår hos Gunnar, men det blev bra när jag bytte dom.
Bromsoljan som jag verkade ha istället för blod i kroppen verkade jag dock inte bli av med.
Som tur var kunde man ändå känna sig lite bra i utförslöporna, iallafall mot nån ovan men stark landsvägscyklist, som senare körde ifrån mig.
Sparar topp-prestationerna till nån annan gång...eller nåt?

Podium place

Jag har mest lite halvjobbiga minnen av Eskilstuna vilket gjorde mig lite skeptisk till hur det skulle gå idag.
Passerade stadens sjukhus där en afrikan sydde ihop min krossade tå efter en endurotävling 1988.
Kom till Vilsta friluftsområde där jag deltagit i rätt många tävlingar, men det har mest gått dåligt på den platsen (förutom en multisportseger 2003).
Körde ett uppvärmningsvarv o blev nästan chockad över hur blött det var i marken, det måste ha regnat en del där..
Kände mig stel, som jag numera nästan alltid gör på uppvärmningar. Kan inte vara åldern?
Men benen kändes bra.
Men när starten gick kändes det okej och det var bara att mata på i lera och kilometervis med hal berghällsåkning och i dom lönnsega backarna med nån konstig seglutning som knäckt mig så många gånger förr.
Hade till o med ledningen i några sekunder i början på grund av att dom andra körde mitt i leran i första lerhålet o jag körde bredvid o sparade kraft, vilket jag alltid strävar efter eftersom jag "inte är så stark som dom andra" som min farmor skulle ha sagt.
Blev till slut 3a i Eskilstuna XC efter ett stabilt lopp, inte långt från 2an, men en bra bit från 1an...

Bangade

Efter lite velande fram o åter bestämde jag mig för att inte köra Upplandscup ikväll, orkade helt enkelt inte cykla in till Norrtälje igen i regnet.
Annars har jag goda minnen av att köra kvällsrace i slalombacken i dåligt väder, det brukar vara kul, men jag har känt mig så trött i kroppen den här veckan så det blev vilodag istället.
Hoppas det hjälper..?

Ingenting är gratis.

Tävlade dubbelhelg i swecup/västgötacup i Hjo o Tidaholm i helgen och resultatet blev sammanfattningsvis bra men lite "bakvänt".
Banan i Hjo tillhör mina favoritbanor med fina klättringar o snabba ganska krävande utförslöpor.
Ett rätt tufft startfält o mina ben kändes inte riktigt superpigga, men det kan man ju inte begära precis varje gång, så jag ställde in mig på en kämpainsats för att möjligtvis komma topp 10.

Kom iväg dåligt, men körde förvånande snabbt upp mig till en 7e plats som kändes ganska säker i 3 av 4  varv, men eftersom jag inte hade bästa benen så fick jag kämpa för varje meter och det tog ut sin rätt till slut o jag blev ikappkörd o omkörd av några stycken och även spurtslagen så jag blev 10a i mål, skittrött o lite besviken eftersom banan passar mig så bra.

Banan i Tidaholm brukar vara snabb med rätt långa slätpartier och så var det även i år, även om det lagts till en fin backe som sållade en del.
Eftersom slätdrag inte är min starkaste sida, så vet jag att många kan slå mig på en sån bana, men när jag värmde upp kände jag mig väldigt pigg i benen, trots gårdagens urladdning, eller kanske tack vare den?

När starten gick så hängde jag med rätt bra och slätdraget var utmärkt faktiskt, och jag förvånade mig själv o kanske en del andra med att göra ett riktigt bra o fokuserat lopp, som slutade med vunnen spurtstrid o en 7e plats.
Och det är väl ungefär så bra jag är på en sån bana
Väldigt nöjd med detta

Så är idrotten, man kan inte förvänta sig toppform o toppben i varje race, men man kan ändå göra det bästa av dagen, så får man sin belöning till sist.
Kanske redan dagen efter.

Torvalla lvg GP

Bestämde mig för att rejsa lite med landsvägsgubbarna i klubben som omväxling.
Bana med 1 st backe med stark medvind, några ickesvåra kurvor och raksträckor med rätt stark kant eller motvind.
Inte läge för några utbrytningar direkt o det blev det inte heller och alla, inklusive jag själv, verkade lite sega.
Förutom att det kördes lite i medvindsbacken varje varv så blev det lite händelselöst och det avgjordes i en spurt i nämnda medvindsbacke.
Jag hade, kanske som väntat, begränsat med toppkraft i benen idag och fick vika ner mig mot alla som var med till spurten.
Men det blev ändå den träning jag var ute efter.
Fint väder o fika sen oxå.

Ganska dåligt av mig faktiskt

Man kan inte påstå att den här veckan har varit den bästa träningsveckan i historien direkt.
Alla pass har varit nånstans mellan halvtrögt och heltrögt.
20/40 intervaller i koma
Fyror på typ 100 watt eller nåt (tur att jag inte har wattmätare) och 80% puls
Misär-mtbdistans trots strålande solsken.
Överhoppad söndagsträning till förmån för grävarbete på tomten.
Och så vidare
Pendlingcyklingen har kanske varit mest kvalitativ av den cykling som genomförts...
Styr väl upp det lite den kommande veckan dårå.

Nästan inbrott

Plötsligt vaknar jag mitt i natten o hör att någon rycker i dörrhandtaget på ytterdörren.
Jag flyger upp ur sängen o går fram till dörren och undrar vem fan det kan vara som vill in i mitt hus ute på landet så desperat vid den här tiden på dygnet.
Tankarna far genom huvudet och jag är i värsta fall beredd på att naken ingå i knivslagsmål mot nån drogad polack eller liknande.
Men sekunden senare hör jag ett starkt jamande o i sidoljuset vid dörren ser jag lilla fjantiga, söta, snälla, innekatten Pix, som förmodligen smitit ut i mörkret när jag släppt in tuffa utekatten Selma på kvällen, och sedan ofrivilligt blivit lämnad ute i mörkret.
Hon hoppade upp o hängde i dörrhandaget och hade det inte varit låst så hade hon fått upp dörren.
Smart husse, smart kisse.

Det blev nästan som jag tänkt mig..

Joro visst kan det hända att jag var H40 fältets 6e snabbaste cyklist på SWEcup premiären idag, men som jag befarade innan så blev det den bristande provkörningen av nya prylar o ny cykel som satte lite käppar i hjulen.
Det var framväxeln som inte vill hålla kvar kedjan på stora klingan och jag fick stanna på första varvet o lägga upp den för hand.
Trots tappad tid där o ett allmänt lite segt första varv så körde jag upp mig ganska bra o höll en säker 6e plats när jag gick in i den sista långa målbacken.
Då trillade plötsligt kedjan ner i fram igen trots att jag bara växlade ner i bak, och denna gång kilade den sig fast mellan ram o vevparti så det var bara att ta cykeln o springa i mål
Tappade till 7a och det är resultatlistan som gäller.
Bättre än 6a hade blivit svårt även utan strul
Är ändå nöjd med min körning på den fysiska o tekniskt lätta banan i Södertälje, även om jag la bort sammanlagt ca 1 minut på det tekniska strulet orsakat av mig själv och min tidsbrist.......

Nya cykeln är det skönaste jag kört o den är som byggd bara för mig.

Ilska o medvind

"En arg cyklist är en snabb cyklist" stämmer kanske inte, men när dödstrött jag i morse klev ut för att cykla till jobbet så började det regna lagom tajmat och jag var redan arg över att inte arbetsveckan var över och att min tävlingscykel inte hann bli riktigt klar igårkväll heller.
Men så plötsligt vände det för en stund.
Hade en perfekt nordlig medvind hela vägen till jobbet och benen var överaskande pigga, så det blev nån sorts rekordtid till jobbet, med vintercykeln iallafall.
Jag var helt klart överlägset snabbast i Sverige på sträckan : Mitt hem - mitt jobb, på cykel.
Att jag sedan hade samma kalla nordvind i ansiktet och iskallt regn på väg hem gjorde inte så mycket eftersom det blev lite inbakad intervallträning på väg hem.

I morgon ska jag köra en annan sträcka, kanske blir det lite mer konkurrens där ?

Man lär sig aldrig..

I helgen kommer jag att göra en riktig nybörjargrej.
Jag kommer att starta en tävling på en cykel som jag aldrig tävlat på förr och i stort sett inte provkört ordentligt ens, och som blev komplett först idag, efter lite väntande på grejor.
Måtten är identiska mot min gamla hoj, men en hel del viktig utrustning skiljer sig lite.
Till det bättre.!?
Vi får se hur det går!!

Däremot är det samma gamla halvtröga farbror vid styret.

Halast i världshistorien?

Keps cup race igen!
Aprilsnön som föll och fortsatte falla gjorde bilresan ner till Tullinge till en långdragen slaskhal historia, och efter 40-50 km/h på motorvägen, följt av fastkörda lastbilar och långa omvägar runt halva huvudstaden, så kom vi till sist efter över 2 timmars resa fram ca 5 min före start. Men dom var snälla och flyttade starten 10 minuter och det var tur, särkilt för en kille från Norrland som kommit ner o hälsat på GT för att träna lite barmark..............

Men barmark var det ju inte, men däremot den halaste o mest svårcyklade snön jag nånsin kört.
Då ska man veta att jag kört i snö många gånger sedan 1992 o gillat det.
Inget däcksval var bättre än nåt annat, så det var bara att glida omkring på den slemmmiga snön med det man hade för dagen och springa där det behövdes.
Fick en bra start men ett bredställ efter 100 meter gjorde att jag tappade lite.
Därefter var det en stundtals löjligt vinglig resa till mål, men det verkade som dom flesta andra hade det vingligare, eftersom det blev en ohotad seger i H40 o bara 4 st elit framför när jag gick i mål......

Hoppsan!

Det saknas nåt bromsok o vajerhöljen, och den väger ca 8,8 kg som den är nu, med dom lite smalare S-works däcken. Så det blir nog runt 9 blankt med med all den sprängsäkra utrustning som jag föredrar, framför tunnt o bräckligt.
Överraskande lätt faktiskt!
9 blankt är ändå världrekord på 100 meter löpning...

Den är säkert snabb med rätt chaufför, och kanske kan det nån bra dag vara jag som cyklar lite åt det snabbare hållet på denna ?

Träning på sånt som få tänker på

Gunnar hade gjort en riktig utomlandsbana o jag kände redan när jag cyklade dit att min kropp o knopp inte skulle orka köra fort, så jag såg racet mer som teknikträning på att köra SVÅRA utförslöpor med TVÄRA kurvor som blev lite hala.
Men oxå träna på att klara hala branta uppförsbackar med dåliga ben o oladdat psyke
Sånt kan ju dyka upp på tävlingar, även om svåra utförslöpor inte längre förekommer speciellt ofta på svenska tävlingar tyvärr...
Det gick rätt så hyfsat utför o jag blev bättre o bättre även om nån liten vurpa dök upp.

Det finns 3 sätt att ta sig ner för TVÄRA serpentinkurvor som går från BRANT SKRÅ åt det ena hållet till BRANT SKRÅ åt det andra, kantat av små stup.
Bara 2 sätt är bra
1 Man lär sig kurvan o satsar lite o vågar väga över o kommer runt (vilket gick bra efter nåt varv)
2 Man lär sig kurvan men tar den säkra vägen o hoppar av o springer eller stannar till o lyfter runt cykeln (praktiserades i början)
3 Man lär sig kurvan, men tvekar i "övervägningen" och rullar därefter framlänges nerför brant slänt bland grenar o myror med cykeln o kroppens lemmar åt alla håll. (praktiserades på mitt sista varv)

Avslutade träningen.

Lite ledbruten sov jag sedan bort 10 mil av Paris- Roubaix i soffan

Kall "vevdistans".

Solen sken men fåglarna kvittrade lite sparsamt pga av kyla.
Förutom långkalsonger o elvärme i skorna så hade jag full vintermundering, men körde racer.
Mycket och kall vind, låg fart, låga växlar o låg puls.
Ibland är de inte så kul att cykla trots att det såg så inbjudande ut när man tittade ut.
Börjar känna mig lite sur i benen efter en rätt hård vecka faktiskt.

Att plågas på långfredagen

Det var ett tag sedan jag testade att köra järnet upp till Alp d huez på GTs trainer.
Februari 2010 senast.
Jag är nu 2 år äldre (45år istället för 43år)
Jag är nu 1 kilo lättare (69 kg istället för 70 kg)
Jag trycker nu 10 watt mer i snitt (283 w istället för 273 w)
Jag kör Alpe d huez 3,5 min snabbare och denna gång hade jag lägre snittpuls än sist.
Dessa siffror bör helst jämföras på just GTs trainer då det skiljer en del på såna här watt-apparater.
Men jag har inte blivit sämre med åren iallafall.
Äkta förbättringar kan dock bara ses i resultatlistor på tävlingar och inte hemma i källaren utan press när ingen ser på.
Den kurvan pekar oxå uppåt för min del dom senaste åren
Även om min kurva pekar uppåt litegrann, så fick jag ändå stryk ordentligt av GT som snittade 395 watt med sina knappa 75 kg!!

Fyror med sällskap av katten Selma.

Den här lilla bestämda damen har sin favoritsovplats i gamla soffan nere i träningrummet och brukar irrirterat gå därifrån när jag kommer ner o klickar i pedalerna.
Men inte denna gång.
Istället kom hon ner o la sig i soffan o tittade lite skeptiskt på mig när jag kämpade till den höga musiken o genomförde dagens fyror med lite sega ben.
Musiken störde henne inte speciellt, hon är uppväxt under min största "Nine inch nails period" för 7-8 år sedan, så hon är van vid oväsen.
Hon tittade ändå strängt på mig som om hon såg att jag hade mer att ge, men inte orkade för dagen..
Öka gubbjävel! Skulle hon ha sagt om hon kunde prata?
Hon vet vad intervallträning innebär, eftersom jag toklekte med henne tills hon var helt utmattad när hon var liten, men hon vilade bara en kort stund så skulle hon tokleka igen.
Kanske därför hon idag inte lider av övervikt och är så spänstig och fortfarande leker väldigt mycket, trots
att hon är vuxen.
Precis som sin husse

Bättre än vad jag trodde!

Jag körde oerhört dåligt förra året på denna bana och jag var nästan benägen att kalla platsen för "Uschvik" istället för Ursvik.
Det var ändå där jag gjorde mitt andra Keps cup deltagande för i år, på en som tur var lite frusen bana.
Fick en hyfsad start o körde stabilt hela loppet och kände att det är i backarna jag är hyfsat stark (men så börjar jag bli lite lätt nu oxå).
Trots att jag körde ikapp o ifrån senior/elitåkare så fick jag ändå stryk av snabbaste H50, mest på grund av att jag inte har trycket på slätpartierna o slakmotorna riktigt.
Det är mest en rätt segflack bana i "Uschvik" med några branta knäppar.
Körde oxå lite fegt i dom flacka utförslöporna där man kan spara mycket tid om man står på
Vann iallafall ohotat H40 klassen.

Det här med att cykla "halvsnabbt"

I min träningsfilosofi kör man hårda pass eller lugna pass, men mycket sällan pass där man ligger o maler i nån mittemellanhastighet.
Förmodligen är det därför jag är rätt dålig på tex långlopp, där stora delar av loppen handlar om att palla att mala, halv eller helfort på banor som består av mer eller mindre oteknisk flackterräng med inslag av backar.
Men eftersom jag numera pendlar några timmar i veckan i nån sorts "halvsnabb" hastighet, så verkar det som jag blivit lite bättre på att mala halv eller helfort i mer eller mindre oteknisk flackterrräng med inslag av backar.
Nån form av neuromuskulär anpassning kanske.
För att det inte ska bli nån långloppsåkare av mig så körde jag på allt vad jag orkade in till stadsgränsen i morse klockan 6 när jag cyklade till jobbet.

Det där med långa "halvsnabba" lopp har jag liksom gjort färdigt i livet.
Jag har varit topp 50 i elit i Gotland grand national
Har varit 45a totalt på finnmarksturen
Sprungit stockholm marathon  på 3 tim 12 min (placering 518)
Vunnit svenska multisportcupen i mix elit.

Nu är det klassisk XC som gäller sedan flera år och det handlar om att cykla i branta uppför o nerförsbackar i teknisk terräng med inslag av flackpartier.
Då känns "halvsnabba" pass bara överflödiga o dessutom tråkiga.
Så jag kör på med min filosofi: antingen hårt eller lugnt
Sen att jag på grund av bristande medfödd fysisk talang ändå inte blir riktigt helsnabb hör inte hit...

Nu är det vår!

Skrattmåsarna har kommit till Norrtälje hamn och CK Norrtälje körde kvällsrace i Finsta.
Finsta GP är debuten på racer för min del nästan varje år, och det var kul den här gången med, trots att jag var lite omotiverad på vägen dit.
Körde ju hårda kortintervaller sent i går kväll, och mosa ben med hårda igångdrag i dag igen, var inte 1a på önskelistan direkt.
Efter en kvart av halvtimmesracet var dom 2 starkaste loss o jag hamnade i en andra 2 manna klunga som mosade på rätt bra vi med, men vi kom inte ikapp.
Jag råkar ha en viss talang för landsväg eftersom jag kan leverera rätt mycket power i förhållande till min kroppsvikt i korta perioder, och på så sätt hänga med i fartökningar, men jag får ändå oftast stryk i slätspurter då det finns dom som levererar mer power i sina muskulösare ben.
Jag fick stryk i spurten även denna gång men det gör inte så mycket, även om kanske skrattmåsarna kommer att skratta ihjäl sig åt mig i morgonbitti när jag cyklar till jobbet...

Keps cup igen

Brottades med lite negativa tankar efter att ha värmt upp på banan som var flack o jämntrög.
Det är kanske det jag är allra sämst på.
Men jag brottade ner dom negativa tankarna, vilket jag numera blivit rätt bra på, och när starten gick så pangade jag på lite från det startled jag stod i, en bra bit bakom eliten och vips så var jag uppe på placering 10- 12 totalt precis bakom elitklassarna o 1a i H 40 klassen.
Hamnade därmed där jag skulle vara och fick ett bra flyt istället för att köa o bli förbannad.
Höll 1a platsen i klassen drygt halva loppet då jag blev lite snopet passerad o frånkörd.
Men jag gnetade till mig en 2a plats iallafall trots den "opassande" banan och var lite förvånad att kroppen fungerade såpass bra i någorlunda skarpt läge, trots att jag fortfarande hostar slem efter dödsinfluensan med undergångsfeber för 2 veckor sedan.
Har lite hög puls i förhållande till farten än kanske.....?
Det var glädjande mycket folk på startlinjen o H40 klassen var störst deltagarmässigt med 18 st startande.

Är det fortfarande Måndag?

Jag verkar ha varit punktlig när jag cyklat till jobbet denna vecka.
I första backen har en o samma bil kört om mig på exakt samma ställe, 4 dagar i sträck.
I skogsbrynet på den stora åkern har 3 st rådjur stått o betat, 4 dagar i sträck.
En arbetskollega har kört om mig i sin bil i samma svacka, 4 dagar i sträck
Skatan i trädet utanför äldreboendet har flitigt jobbat med sitt bo, 4 dagar i sträck.
Och så är det nån idiot på cykel, vars skugga jag ser i morgonsolen vid sidan av vägen, som följer mig hela vägen till jobbet, 4 dagar i sträck!!!
Tror han heter Stefan
Säg åt den jäveln!!

32-11..

...var den minsta utväxling det gick att få, när skruven för växelvajern bak lossnade efter 20 minuter på dagens träningsrace med bra konkurrens.
Man kan lugnt säga att det var för hög utväxling på den knixiga, mjuka o kuperade banan.
Fick cykla hem o svära lite över att jag inte fick den genomkörare som jag så väl behövde.

Allt är relativt

Att först se direktsändning med världens snabbaste på världscupen i MTB, och sedan ge sig ut själv i gråväder o köra några sega varv på en seg bana, med en seg kropp, styrd av ett segt huvud, ger inget superbra självförttroende direkt.
Om jag istället tittat på nån dokumentär om människor i misär, typ uteliggare, knarkare, prostituerade eller nåt, så hade jag iallafall känt mig lite hurtig...

Vintern 2011-2012 så här långt

Det är några veckor kvar av vad jag kallar vinterträning, men mer än såhär har det inte blivit i år.
Ser lite fattigt ut här o där, men dom knappa 6 timmarna i snitt, skulle bli lite fler om jag la till alla 5 timmars cykelpendling i variernande fart per vecka.
Sitter på cykeln o är/blir trött i stort sett varje dag med andra ord.
Men tränar på riktigt gör jag bara som sagt i snitt knappt 6 tim per vecka

"Allt är jättebra"

Jag är frisk och har varit igång o tränat sedan i Måndags och det känns rätt normalt trots att jag varit kraftigt febersjuk i en vecka.
Har tappat nåt kilo i vikt och det är ju bra, men det är förmodligen inga bra kilon, eftersom kroppen vid trauman som tex jobbiga sjukdomar tenderar att bryta ner muskler o spara fettet.
Känns ändå skönt att se siffran 69 på vågen..

Kriget är slut?

Sov en sömn värdig en levande människa i natt, efter flera nätter av feberfrossa, svett o hjärnspöken.
Det värsta som är kvar till följd av den här influensan är smärtorna i ryggen, som dock är överkomliga idag.
Börjar kunna höra musik o se färger o tänka normala tankar igen, trots att det tjuter i öronen som 3 ostämda kyrkorglar o rosslar i luftrören lite.
Hårdare fysisk aktivitet än långsam o svajig skogspromenad lockar inte ett dugg än, men när den lusten börjar komma så är jag frisk.
Snart.
Hoppas jag.

Influensa + ryggskott = sant

Nu är det inte roligt längre. Precis när febern börjar ge vika så drabbas jag av ryggskott i nedre delen av ryggen.
Gör svinont när jag går, gör svinont när jag ligger, gör svinont när jag sitter, gör svinont när jag reser mig.
Och här snackar vi typ "nyopererad nånstans-smärta".
Alltså jävligt ont
Om det är av sjukdomen eller av allt liggande eller både och vet jag inte.

Sluta nu!!

Förfallet förtsätter

Tror inte att jag kommer upp i 39 graders feber idag, som jag gjort i 3 dagar i sträck, men känner mig som en urvriden sur disktrasa på golvet i en kall tvättstuga i Rågsved.
Är öm i huden som om jag vore rödbränd av solen.
Ont i ryggen av allt liggande oxå
Några dagar till av denna plåga hade kanske höjt dödsprocenten i statistiken på detta års säsongsinfluensa?
Nåja det har vänt nu iallafall.

39.6 ...

..i feber hade jag igår eftermiddag, men "bara" 38.5 nu på morgonen och känner mig kanske lite bättre.
Återkommer med fler intressanta uppdateringar om min vidriga influensa här på "Sjukdomsbloggen".

Influensa

Det fanns en anledning till att jag inte upplevde den fina gårdagen som speciellt fin.
När jag med nöd o näppe lyckats ta mig hem efter skridskoåkning o cykel hade jag 38.5 i feber.
Kanske den jobbigaste timslånga cykelfärd jag varit med om.
Var totalt väck igår kväll och det är inte så mycket bättre nu..
Kanske topp 10 på dom jävligaste sjukdomar jag haft i livet?

Vårrace

Det var idel väldigt starka cyklister med på dagens träningsrace hos Gunnar, jag kanske inte var den starkaste av dom, men jag var iallafall med o fajtades med några av dom 10-25 år yngre elitcyklisterna i 3-4 varv innan jag blev lite trött o tappade en hel del.
Körde på fjolårets tävlingshoj med lite enklare utrustning och den är perfekt och lagom snabb för träningsrace.
Jag har kört bättre, men jag är nöjd med att jag kämpade mig igenom i hyfsad H 40 fart.
Vad nu det är?
Jo hyfsad H40 fart är bara lite långsammare än medelmåttig elitfart, rätt mycket långsammare än snabb H40 fart och väldigt mycket långsammare än snabb elitfart.
Så nu vet ni.... eller nåt

Ska bli riktigt kul...

...att köra träningsrace med fler än 2 deltagare i morgon.
Tänkte försöka bli trött som fan iallafall.

Dubbdäcken gör mig till en GUBBE

På förmiddagens utecykling så mötte jag en gammal kärring som gick med stavar.
Efter att jag passerat så kände jag igen henne och kom på att hon nog var jämngammal med mig eller möjligtvis nåt år yngre...
Kanske tänkte hon att hon mötte en gammal gubbe, som cyklade med dubbdäck fast det var i princip isfritt på alla asfaltsvägar...

Det finns inget som förstör cykling och dess känsla så mycket som dubbdäck!
Jag har under dom 20 år jag cyklat klarat mig året runt utan dubbdäck på distanspassen, men i år sitter det dubbdäck på vintercykeln på grund av att jag cykelpendlar lite längre i morgonrusning och ibland kan dom kanske, eventuellt, men knappt troligt, vara en extra säkerhet för en morgontrött Stefan bland galna bilister?

Men dubbdäcken gör oxå att det väsnas mer, det går långsammare och att jag långsamt förlorar känslan för underlaget, vilket medför att jag kanske blir en sån där stel gubbcyklist som inte vågar svänga om inte underlaget består av perfekt torr slät asfalt, som helst är sopad.

Köra dubbfritt på vintern eller bli en gubbe som inte kan svänga. Vilket är farligast?
För mig låter det mycket läskigare att bli en gubbe.
Nästa steg är liksom gåstavar o broddar.
Sen kan jag gå där längs vägen o se precis lika gammal ut som den där "gamla kärringen" jag mötte idag.

Icke estetiskt rätt

Alltför många vuxna män som tidigare satt snyggt på cykeln, ser plötsligt ut som vingliga barn i P 10-11 klassen, med lite för stora cyklar.
Det finns många bildbevis på det.
Jag tänker inte bli en av dem.
Därför kommer jag aldrig att köra 29 tum