I väntan på 2012

Årets sista cykelpass blev ett klassiskt distanspass med fler personer än jag själv och fikastopp mitt i.
Att detta skedde i solsken o några minusgrader gjorde inte saken sämre.

År 2011 varit lite annorlunda än dom senaste åren och mycket har hänt för min del, både väldigt positivt o negativt.
Till det positiva hör ju att jag numera bor i ett hus istället för lägenhet, utan att behövt göra avkall på ekonomin nämnvärt alls.
Och jag är även positivt överraskad att jag presterade riktigt bra på tävlingarna som jag ville prestera på.
9e platsen på SM o den totala 6e platsen i SWE CUP i den hårda H40 klassen, är bra för att vara jag.
Från augusti kanske både verkligheten av lite sämre vinterträning än vanligt kom ikapp, plus att jag blev småsjuk vilket ledde till rekorddålig höstform. (jag som brukar kallas höstcyklist annars).

Som den bekväma vanemänniska jag tenderar att vara så skulle det vara skönt om 2012 blev lite mindre svängig.
Eller oxå inte ?

En vanlig mellandag i slutet av December

ALLA var lediga idag och cyklade många timmar.
Jag jobbade och cyklade bara 50 min pendelcykling och 45 min 4*4 intervaller inomhus.
Allt gick segt. Särskilt jobbet
Och fyrorna
Och pendlingen oxå förresten.
Men som den lantis jag nu varit i 8 månader så börjar jag vänja mig vid tråkig cykelpendling och en del gånger när jag kommer hem så minns jag knappt att jag cyklat.

Allt hopp är inte ute!

Jag behöver nog inte fylla en säck med sten o lägga mig själv däri, för att rulla mig själv i vattnet och dö drunkningsdöden.
Jag börjar kunna cykla igen, och det kan jag nog tacka mitt hjärta, för som sedan ett par veckor tillbaks slår helt jämnt igen, efter månader av arytmi.

Förutom den stora händelsen att jag har namnsdag, så körde vi idag annandagsracet på en solig badstrand o lite i dess omgivande skog.
Nattens blåst o plusgrader hade torkat upp banan som blev väldigt fin o intensiv istället för lerig o dryg.
6 st kom till start och loppet inleddes med att Robban tokladdade ut från start för att sedan tokvurpa framför oss alla vid första inbromsningen.
Man kan se den lilla fadäsen i början på pulskurvan. (man kan oxå se att jag blev lite sliten på slutet av racet)
Det gick dock förhållandevis bra och racet fortgick efter en micropaus, där man kollade att inget huvud hade rullat ner i sjön eller nåt annat allvarligt.
För min egen del kände jag mig avslappnad o hyfsat stark för första gången sedan jag körde ett DM race i Täby i mitten av Augusti.
Det var ju ett tag sedan.
Jag körde min träningshoj av stål med tävlingshjulen på, vilket gjorde den riktigt bra.
Skönt att vara tillbaks på mtb hoj som är gjord att piskas på ordentligt i terräng o ingen halvsmalhjuling med bockstyre utan bromsar...
Skönt att känna att jag orkar hålla i lite skapligt igen.
Kanske var det dom fostrande branterna upp till Risco Blanco på GC förra veckan som väckte min kropp till någorlunda funktion igen.
Nåt har hänt iallafall, för i tisdags gick det riktigt bra på fyrorna oxå..

Ska plocka ur stenarna ur säcken nu..?

Jag gillar sånt som ingen bryr sig om. (Igen!)

Julaftonsmorgonen är kanske den bästa morgonen på hela året att köra distanspass på.
Ingen är ute på vägarna utom jag.
Tvärtemot strömmen.
Passade dessutom på att köra ett svältpass
Dagen då alla andra frossar
Tvärtemot strömmen

Knappt ett kilo skönhet

Lite uppgradering av tävlings MTB till nästa år. Sprittnytt 2011 års modell (jag vet att det snart är 2012, men det får "duga").
För 26 tums hjul. OBS ! TJUGOSEX TUM.
Vad annars?
Icke heldämpad
Vad annars?
Och självklart kommer den utrustas med Shimano XTR överallt.
Vad annars?
Det är iallafall den lättaste MTB ram jag hållt i min hand.

Var ska den där ta vägen med dig? Brukar man säga till nån som köpt ett för snabbt fordon jämfört med sin förmåga...

Tävlingsgrenen "Vintercykel"

För att få lite avbrott i innecyklandet så körde jag ikväll ett tempolopp utomhus på vintercykeln på Ck Norrtäljes Km-tempo bana dom senaste 2 åren.
En sträcka på 14,5 km som kördes på ca 21 minuter av km medaljörerna i höstas på snabba tempocyklar o sommarväglag.
Själv stod jag ikväll för den hisnande tiden 30.50 på min sega vintercykel på saltad asfaltsväg o nollgradigt.
När man kör med lyse känns det som det går lite fort ändå...

Därmed så har jag "uppfunnit" den nya coola cykelgrenen vintercykelrace!
Kanske blir det nästa hajpade cykelgren?
Introducera den i amerika bara, så kommer den tillbaka hit om några år som det coolaste o roligaste man kan göra på cykel.
Det blir såå jävla ball med 25 kilo järnskrot som håller får lite påfrestningar och som man måste kämpa lite för att hålla fart på.
Jag ser framför mig tempolopp med dubbdäck eller bergsetapper med bonussekunder (eller kanske bonusminuter?)för varje extra kilo cykeln väger?
Downhill med stum stålgaffel o skärmar?
Och i nummer 2  2015, i cykeltidningen Kadens kan man läsa: "Inget går upp mot att höra skramlet i stänkskärmarna när man råkar göra en lite brutal dubbelväxling med dom tjocka handskarna.."
Och prylbögarna bloggar vilt om dom tyngsta ramarna dom längsta skärmarna, dom trögaste däcken och dom 8 delade kassetterna.
Vintercykeln har kommit för att stanna!

Sista timmen på en flygresa

Har varit utrikes en vecka o solat o cyklat, vilket är hyfsat trevligt.
Men att flyga längre än 3 timmar är människoplågeri

Färsk frukt för ruttnande grönsaker

Med början klockan 0830 i underkylt regn och alltmer svinhala vägar, som senare blev mindre svinhala, körde jag idag tillsamnans med GT ett distanspass på cykel i 3.5 tim
Sen matade jag småfåglar, fikade lite, o sov en stund i soffan med katten.
Sen var de mörkt o kväll igen i detta mörka december.
Det behövs inte så mycket mer action för att tiden ska gå fort..

Färdigskakat

Idag fick jag verkligen mina eventuella fördomar mot att köra cykelcrosscykel bekräftade.
Kör man på ojämnare underlag än en grusväg eller parkstig skakar den bara o känns oändamålsenlig
Kör man på jämnt underlag som asfalt går den som en halvseg racer med punka och känns oendamålsenlig...


Idag körde vi sista cykelcrossracet för i år och det kändes ungefär som det gjort hela hösten.
Väldigt jobbigt.
En bana som tog fram mina svagaste sidor gjorde saken ännu jobbigare.

Jag ser nu fram emot att stegra denna ändå på senare tid lite stigande formkurva under resten av vintern, och ta bort några bekväma kilon från min kropp.
Och få hjärtat att gå jämnt.

Snart 20 år!

När jag i dagarna två suttit på inomhuscykeln o mer eller mindre kört skiten ur mig, så kom jag ikväll plötsligt tänka på att det snart är 2012 och jag började cykla för snart 20 år sedan!
I februari 1992 gjorde jag min debut på en träningstävling i Rimbo där flera av dåtidens stjärnor från stockholmsområdet var med, vilket jag säkert skrivit om förr..?
Jag körde en Marin "team marin" med xt växlar o stel stålram, som jag köpt begagnad för 5000 kr.
(Dåtidens shimano xt växelreglage hade för övrigt ungefär samma, mer eller mindre oergonomiska tumme/tumme växling, som dagens sram växlar... Ha Ha ha..!!)
Spd pedaler var rätt nytt och det hade jag inte vid den här tidpunkten, men det inköptes senare.
En tidsenlig Etto hjälm lite på sniskan var det mest tidstypiska i klädseln.
Tyvärr så har jag få bildbevis från tidigare än typ 1994, vilket jag idag tycker är synd, men det här var ju så länge sedan att man typ hade kameror med magnesiumpulverblixtar, så det fotades inte lika frekvent som idag.
Jag var definitivt inte nån stjärna den där februaridagen 1992, (inte då heller) förutom att jag möjligtvis såg stjärnor efter ett varv på den millånga banan med några cm snö på.
Delvis för att jag var bakis...
Det skulle dock dröja till sommaren o hösten innan jag kan kalla det att jag började tävla.
3 tävlingar blev det debutåret, sen var det full fart hela 90 talet i dur o moll.
Sedan 1992 har jag  deltagit i nån MTB tävling varje år, även om det var lite sparsamt i början på 2000 talet.
Snart 20 år av konstant tävlande på MTB i sverige.
Inte så många i landet överhuvudtaget som slår detta.
Får man nåt pris för det?
En guldklocka eller nåt?

Det jämnar ut sig

Lite bättre har jag blivit på en månads riktig träning, men det går fortfarande förvånande sakta.
Kanske lika förvånande sakta som det gick förvånande bra i somras..?

Trasiga intervaller med solosång!

Att ha ett glappande pulsband förtar lite av helhetsglädjen i ett intevallpass.
Man får liksom inte se den fina kurvan efteråt, utan bara en sönderhackad sådan, med konstiga toppar och "pulshakningar".
Kompenserade det hela med att sjunga högt med musiken vid nervarning.
Det är skönt att bo i hus, man kan väsnas hur man vill utan att grannarna tror att man är alkoholpåverkad.
(Eller hör att man ÄR alkoholpåverkad...)
Det var jag dock inte?
Kanske ska ta upp musik-"karriären" igen.?

Duschflåsaren

Jag brukar finna mig själv stå o le lite i mjugg när jag är i omklädningsrummet efter att ha varit på gymet.
Det är nästan alltid nån som flåsande kommer ner från gymet och som sen står o pustar o frustar i duschen som om vore han just imålkommen på ett marathon.
Det handlar om män i åldern typ 28 år o uppåt, som släppt iväg latheten lite väl många år, med lättare eller svårare former av lönnfetma som just varit o tränat en timme på gymet.
Eller man kanske ska säga; varit på gymet i en timme o tränat lite grann oxå.
Som för att kompensera sina tillkortakommanden i träningen så vill dom iallafall att det ska låta som om träningspasset varit något i hästväg och därför flåsar o pustar man i duschen en halvtimme efteråt.
Om man råkar gå in i duschen efter en sån här frustare så blir man dessutom skållad, eftersom denne lönnfete frustare förmodligen stått o småfrusit på gymet och måste värma sig lite i duschen.
och det behövs mycket värme för att komma igenom 8,5 cm fett.

Pust flås o puh, det var jobbigt att skriva det här..

Söndag. En dag för utmaningar?

Söndagar har i flera år träningsmässigt under vinterhalvåret i stort sett  betytt distanspass på i medeltal ca 3 tim i lugnt tempo.
Men jag har klurat ett tag vad jag ska göra för att komma ur denna ickeutvecklande vana.
Jo söndagar ska i fortsättningen vara en dag där jag kör ett lite utmanande pass som jag aldrig eller sällan gör.
Det kan vara ett extra jobbigt o annorlunda intervallpass, eller ett extremt långt distanspass,eller ett extremt svältpass, eller kanske sticka ut fruktansvärt tidigt o vara klar till frukost, eller 2 st hårda pass samma dag, eller nåt annat banbrytande osv osv.
Pressa kroppen lite extra eller på ett ovanligt sätt är bra, men det är ännu viktigare att utmana sin tankegång så man inte blir för statisk i sitt tänkande o tränande, vilket är lätt när man jobbar heltid o så.
Att jag blivit mindre statisk i mitt träningstänk och tänkande i största allmänhet, är en stor anledning till att jag gjort bättre tävlingsresultat under säsong dom senaste 2 åren.
Jag har lättare att möta överraskningar o oväntat motstånd av olika slag och kan vända dåliga trender under lopp bättre.
Alltför många i min ålder blir statiska o gör lika varje år för att det känns tryggt.
Känns det tryggt att få samma resultat år efter år oxå?
Eftersom jag är livrädd för att bli en gammal gubbe så måste jag tänka nytt.

Men vad händer när utmaningarna blivit en gammal vana då?
Då gör jag som vanligt igen...

I ingenmansland

På ett blött gräsfält bland lekplatser o arga gubbar körde jag denna gråa novemberförmiddag ett cykelcrossrace tillsammans med 7st andra likasinnade.
Som den felande länken mellan snabbt o långsamt hamnade jag.
I ingenmansland.
Och tyckte dessutom att det var lite roligt oxå.
Ett gott tecken?

Lite statistik!

Rubriken "Som ett könsbyte i Iran" ligger fortfarande väldigt högt i statistiken på sökord för att hitta till min blogg...

Jag gjorde det igen!!

I morse när jag cyklade till jobbet i mörkret, extremt sovtrött, lyckades jag nästan sova o cykla samtidigt.
För ett par år sedan när jag körde kvällssvältpass efter jobbet så var det ganska vanligt förekommande och jag har nog oxå skrivit om det nån gång, och om hur ultramarathonlöpare faktiskt springer o sover mikrosömn samtidigt under långa tävlingar.
Man kan tydligen lära sig det.

Sedan under dagen jobbade jag o sov samtidigt.
Men det har jag lärt mig för lääänge sedan...

2 st världspremiärer!

Det var i helgen världspremiär i officiellt SM i cykelcross för veteraner och det var världspremiär för mig att tävla i cykelcross!
Att tävla i sm i cykelcross med 2 veckors rejäl träning i ryggen efter månader av misärträning gick som väntat inte superbra på nåt sätt, men det gick ändå minst dubbelt så bra än vad jag kört på dom få hemmaträningsracen jag deltagit i.
Jag vet att jag körde nästan onödigt försiktigt pga den begränsade träning jag gjort på just en cx hoj, men fysiken börjar vakna till liv lite iallafall, även om jag är långt ifrån nåt som kan kallas för hyfsat bra.
Fick oseedad som jag är stå i sista startled, och jag kom inte upp speciellt mycket högre än så under loppet.
Hamnade som förväntat i den bakre delen av resultatlistan efter att ha kört i ingenmansland större delen av loppet.
Men nu är världspremiären avklarad.
Skaka fram på en åker med bockstyre kommer inte bli min favoritgren oavsett fysisk form, men kanske kör jag nåt race per år i resten av mitt liv typ..?

Bakåtsträvande?

Idag har jag satt på dom exra fjolliga 33 mm däck som krävs för att kunna tävla i cykelcross.
Man är ju lite intresserad av teknisk utveckling o förbättringar och sånt, men.....
Men det finns ju dom som tävlar i gång oxå, så va fan..

Bolibompa

Fyror med efterföljande 8- 10 st Bolibompa intervaller gör benen möra.
Eller hårda.
(Bolibompa är 10 sek så mycket jag orkar följt av 20 sek rullvila med ångest inkluderat)
Pulskurvan på en väl genomförd Bolibompa intervallsession ser ungefär ut som en väl genomförd fyra.
Det vill säga över 90% av maxpuls i nästan fyra minuter, men Bolibompa har ett lite annat syfte.
Måste ju få nåt gammalt o kännas lite nytt liksom.
Bolibolibolibolibolibompaaa

Hänt i veckan

För första gången i mitt cykelliv så har jag sedan nån vecka tillbaks en inomhuscykel i samma hus som jag själv.
Aldrig mer 10 minuter cykelfärd till friskis lokaler 3 -4 ggr i veckan som jag gjort dom senaste typ 10 åren vintertid.
Innan dess körde jag i sjukhusets gym, och ännu mer innan dess (tidigt nittital) åkte jag titt som tätt ut till föräldrahemmet för att köra en gammal Monark i garaget, ackompanjerad av ett gammalt Ramones-kassettband från -77.
Men nu har jag en spritt ny magnetbromsad Merida spin road i träningsrummet i källaren. Ingen filtkuddebroms som svajar här inte, utan klockren motståndshöjning utan slir eller ojämnhet.

Jag känner en cyklist från norrland som kör riktigt fort på en superlätt Merida, men min väger 60 kg och står still, hur jag än kämpar..

Jag har för övrigt tränat väldigt bra denna vecka. Så mycket jag orkar nästan och enligt schema.
Känns skönt

Började spontant att skratta när jag idag såg mitt namn i startlistan till cykelcross SM.
Vad fan gör jag där liksom? Hur gick det till?
Men det ska bli kul på nåt sätt.
Kanske??

Gymet

Hade nästan förstadageniskolanångest när jag kom till gymet direkt efter jobbet.
Nu skulle vinterpremiären på mitt för mig patenterade mage o ryggpass (och lite ben) göras, efter 2 dagar av cykelträning.
Tredje träningspasset på lika många dagar faktiskt!!!
Jag var som väntat svag och jag kommer att ha träningsvärk ungefär fram till helgen.
Jag är ju anmäld till cykelcross SM om 2 veckor och jag kommer inte att hinna uppnå nån större snabbhet innan dess, kanske inte ens nån mindre snabbhet och jag väntar mig definitivt inga bra resultat.
Men hårda intervaller o lite distans emellanåt brukar väcka mig ganska snabbt i normala fall.
Frågan är om det är normala fall nu ??

Trampat luft igen

Denna dag inleder jag på allvar min väg tillbaks ur den dåliga träningsmisären.
Jag började med att komma sist i ett träningsrace i cykelcross på hemmaplan.
Var lam i benen och hade sot i lungorna o drabbades av tillfällig hjärtattack i hela den halva timme vi körde.
Åkte sedan in till hufvudstaden för att se dom som verkligen kan cykla, köra cx cupen i Kungsträdgården.
Följt av traditionsenlig fika i gamla stan.
Fick mersmak.
För fikat alltså.
Och jag menar det.

En antydan till träning

Igår tränade jag lite. Ett 20 minuters "tempolopp" på vintercykeln så fort jag orkade i en omväg på väg hem från jobbet.
Så fort jag orkar är inte så fort just nu.
Verkligen inte.
Men dåligt tempo är ett tempo det med..?

Sist på cx KM

Allt var perfekt idag!
Fint väder, klart bästa cyclocrossbanan på klart bästa området i stan, svinbra konkurrens, nya cyclocross hojen kändes mycket bättre med kortare styrstam och fungerade bra, plus att jag börjar känna mig hemma på den. Kaffe o korv som belöning efteråt o bra fotograf.
MEN allt förstördes av att jag fortfarande hade sviter efter förkylning o snart månader av dålig träning och även fast jag körde runt väldigt lugnt så blev jag ändå väldigt trött.
Väldigt trött.
Det räckte med att springa eller cykla upp för en kulle här o där eller köra genom en sandfålla för att jag skulle behöva minst ett halvt varv för att återhämta mig.
Jag lyckades INTE försvara min KM titel i cyclocross från i fjol...
Men då var det mitt favoritföre snö, jag körde på en MTB cykel, jag var frisk, jag var i bra form, jag hade en bra dag.osv osv
Det var kort sagt allt det som det inte var idag.

Väntar

Jag är väldigt bra på att göra saker medan jag väntar, att vänta är ju det största slöseriet på tid.
Därför har jag denna vecka i väntan på att jag ska bli bra från min förkylning varit i full färd med att färdigställa mitt "cykellaboratorium" och mitt "träningslaboratorium".
Det vill säga mitt finmek-cykelrum och mitt träningsrum.
I dom rummen kommer stora vetenskapliga gärningar att utföras av stora tänkare som besitter obegränsat med kunskap.... eller nåt?
Äh det kanske kommer att bytas nån slang och rivas av ett o annat träningspass iallafall..

Med stor precision

Ett försök till tröst?

Vaknade 20 minuter före innan klockan ringde i morse med den förkylning som bröt ut igår, trött, less och utan lust att möta dagen i allmänhet, och arbetsdagen i synnerhet.
Katten hoppade då kurrande upp på magen som om hon försökte trösta mig.
Men hon hoppade ner ganska snart igen.
Hon är ju ingen jävla psykolog heller..

Så här ser det ut..

.. att vara dåligt tränad.
Hade högre puls idag på klubbens cx race än under nåt annat race på hela året, men körde långsammast på hela året.
Allt har sin enkla förklaring i att jag inte är bättre just nu, och det beror ännu enklare på att jag inte har tränat.
Och det syns tydligare o tydligare ju fler veckor det går.
Sedan kanske det försvann nån procent i fart på att jag var lite ovan med min nya cyclocross hoj och möjligtvis lite dålig dagsform, men en otalang som jag måste upprätthålla ganska hård träning för att vara nåt som kallas någorlunda snabb 44 åring.
Nu är jag bara en långsam dito. Och lite fet dessutom. Och svag
Det sköna är att jag vet precis vad jag behöver göra och varför jag behöver göra det, för att bli någorlunda bra igen.
Och jag vet att det kommer att ske.
Väldigt snart.

Den onödiga cykeln

Det börjar likna en cykel nu, bara lite växelvajrar och styrlinda som ska på.
Annars är det en blandning av lite gamla grejor o lite nya grejor, lite landsväg, lite mtb o lite cykelcross.
Återstår att se om funktionen uppfyller mina önskningar.
Vad man nu kan ha för önskningar på en egentligen onödig cykel?
Har i första hand skaffat den för att ingen ska kunna klaga på att jag kör MTB på våra cx klubbrace under några helger på hösten.
Finner jag det roligt att köra på den så kanske det blir nåt race ute i landet med, men det blir definitivt inget flackande på nån cup eller liknande, ej heller blir det nån distanspasscykel eller pendelcykel.
Det blir helt enkelt en onödig cykel...?

Upprepningar

Man tenderar att upprepa samma saker år efter år vid samma årstid, man dras liksom tills samma aktiviteter och till och med samma platser.
Vi snackar inte midsommar eller jul här, för där har jag ingen tradition överhuvudtaget, utan cykelaktiviteter föga överraskande..!
Idag körde vi cyclocrosspremiär i vår klubbserie som går på hösten.
Det var samma plats som premiären i fjol.
Det var samma arrangör.
Det var samma typ av väder.
Det var samma trötthet i kroppen.

Men det gick långsammare, iallafall för mig.
Där har vi en förändring iallafall....

Fick lite belgiskt öl som tröst, men det krävs större motgångar för att jag ska dricka upp det.
Har ju spenderat 0 minuter och 0 kr åt nån form av alkohol dom senaste 5 åren.
Men så är jag en tråkig gubbe oxå.
Svag gubbe oxå förresten.
Av knark blir man stark?

Vi går vidare

Efter några dagar av saknad så bestämde min katt Pix och jag att gå vidare trots allt. För mig känns det väldigt tomt att gå skogspromenad med bara en katt, men Pix verkar klara det bättre.

Andra tunga projekt är få färdigt i träningsrummet i källaren där vinterns inomhuspass kommer att gå av stapeln och att få ihop min cyclocrossram till en cykel.
Det är egentligen inga tunga projekt nåt av dom men....

Hej då lilla Stina

Min fina katt Stina blev påkörd av en bil o dog igår kväll och jag är förkrossad.
Hon föddes av sin mamma Selma under våran säng hösten 2005, i en period då jag gick hemma pga en stor knäoperation, så jag har uppfostrat henne från start.
Hon var minst o yngst av dom fyra syskonen och höll på att svälta ihjäl om inte jag hade varit där och visat henne en spene som inte var upptagen.
Sedan den dagen har hon varit min bästa vän och hon släppte aldrig taget om mig
En tillgiven, snäll o rolig katt som har givit så mycket tillbaks.
Har ju 2 andra katter, men ingen fick man så bra kontakt med som Stina.
Hon släppte aldrig taget om mig, men nu måste jag släppa taget om henne.
Och jag känner idag en stor sorg, saknad o smärta.
Och jag gråter som ett barn när jag skriver det här.

KM i landsväg linje!

Fast jag förmodligen var klungans överlägset sämsta cyklist och den största loosern genom tiderna, med den näst sämsta cykeln, så lyckades jag ta KM brons på landsvägscykel idag, ett litet race som drog ett runt 20 cyklister från när o lite fjärran.
Kände mig svag i början och för att inte loppet skulle gestalta sig som vanligt på denna bana, med en klungspurt där dom spurtstarka alltid vinner, så bestämde jag mig för att köra väldigt defensivt när några åkstarka gick loss.
Lite väl defensivt kanske och irritation uppstod kan man säga...
Detta gjorde mig bara gott, eftersom jag fick adrenalinpåslag av att bli utskälld, utprejad och knuffad då jag inte tog min förning som förväntat?
Guld o silvermedaljerna gick därmed till dom två åkstarkaste och bronset gick till en stor looser som är hyfsad på att sprätta till lite om spurten inte blir för lång.

Oavsett hur man kör på ett flackt landsvägslopp så gör man fel.
Ligger man uppe o tar alla utbrytningar o drar för mycket blir man bara trött o förlorar.
Kör man fegare som jag gjorde idag, så blir man utskälld och tar KM medalj...
Och för en helt urusel o totalt värdelös loosercyklist som jag, så kan det under vissa omständigheter till och med kännas skönt med en KM medalj..!!

Pendelintervaller..

.. är inte det senaste inom intervallträning, men jag kör dom ibland.
Det vill säga köra ett kort intervallpass på väg hem från jobbet, tom på energi både psykiskt o fysiskt.
Känns väldigt bra när man kommer hem nytränad, lycklig o hungrig o har hela lediga kvällen framför sig.
Och dåligt tränad som jag är just nu, så är det tur att det blir nån träning att kalla träning..

En meningslös död

Jag hann bara köra ca 400 meter på min väg till Märsta för att köra svealandsmästerskapen i MTB, innan jag till min förtvivlan lyckades köra ihjäl en liten sädesärla som satt på vägen o letade mat.
Trodde att den lyckades flyga under bilen ett tag, men när jag tittade i backspegeln så såg jag dess livlösa lilla kropp rulla längs vägen.

Den stackarn dog bara för att jag skulle åka iväg och starta i en tävling där jag körde dåligt till en början, men lite snabbare efter ett varv.
Ett halvt varv senare körde jag mitt framdäck på nån vass sten och skar ett stort jack dom hittills opunkterbara tubelessready däcken som jag använder.
Jag bröt och sädesärlan är död.
Meningsfullt?

Dubbla slag

Har haft lite problem med lite hjärtarytmi sista månaden, dvs hjärtat slår oregelbundet vid vila.
Har haft det ett par gånger förut, oftast i samband med nån form av lurig förkylning.
Tyvärr har dessa dubbelslag inte nån effekthöjande påverkan på mig, utan jag har sällan känt mig i så dålig form som nu.
Har tränat väldigt dåligt sista tiden, men i dag rev jag av ett ganska tufft intervallpass.
Som ett sista försök att komma i form till säsongsavslutningen.
Eller ett sista försök att ta livet av mig?

Mitt bästa pris

Det händer ju ibland att man får stå på nån prispall (eller strax utanför den) efter cykeltävlingar och mottaga ära och fina(?) priser.
Ett fåtal gånger handlar det om nån hundralapp för besväret, men för det mesta är det varupriser av olika slag som nästan aldrig kommer till användning.
Dom här strumporna är dock ett undantag!
Jag fick dom i 10pack för en 7e plats i Elitklassen i Rudan runt i Haninge 1995 (nittonhundranittiofem!) och dom har sedan dess flitigt fått tjänstgöra i arbetsskor med arbetarsvett o annan skit, däremellan tvättats ett otal gånger i 95 grader för att få bort all smuts. Om o om igen.

Jag gjorde en bra tävling där i Haninge -95 och jag minns att jag slog en del folk som jag inte borde slå, men jag minns oxå att jag tillbringade resten av säsongen med att bryta cykeltävlingar.
Kanske lyckades jag inte leva upp till dom förväntningarna jag satt på mig efter det fina resultatet.
Och dom fina strumporna.

Sist jag fick ett varupris så var det en flaska herrdeodorant, den luktade så illa att den kanske blir lika långvarig som strumporna?

Att jag inte är riktigt frisk...

...var kanske ingen nyhet, men att jag ska vara förkyld 2ggr på 2,5 vecka hör till ovanligheterna.
Min svaga form har iallafall nån förklaring, men nu känns det som jag missar det roliga slutet på säsongen om jag inte blir av med det här skiten.

Katten jamar o tycker det är onödigt att skriva till hela världen om sån här strunt.

Segt i småland

.

Åkte ner till sydsvenska höglandet för att köra 2 trevliga MTB race, Hallbyrundan och Husqvarna mountain.
Det hela hade varit ännu trevligare om jag hade haft nånting som kallas form.
Lördagens race i Hallby blev bara en hopplöst seg historia där jag i och för sig inte var alltför långt från topp 3 i klassen men mina oerhört sega ben gjorde så att konkurenterna långsamt gled ifrån mig, och jag kände verkligen att jag körde stelt o långsamt överallt.
Blev missnöjd 6a och jag var trött hela kvällen efteråt... av 1 timmes cykling...

Efter en natt i koma på hotell i Jönköping, vaknade man till ett åskregn.
Det gjorde mig inget eftersom jag gillar nyregnade banor, och när vi provkörde banan uppe på Husqvarnabergen visade det sig att det verkligen var riktigt jävla blött
När starten gick var jag dock väldigt trög i benen igen o alla körde ifrån mig, men efter ett varv fick jag upp farten o det där regnflytet som jag ofta får vid svåra förhållanden, och vips så körde jag om folk till höger o vänster och jag var plötsligt om 3an i loppet o  hade 2an bara 10 meter framför mig.
Men strax innan jag gick ut på varvning till sista varvet började det gå trögare igen.
2 minuter senare tog det tvärstopp i hela mitt fysiska system och jag blev JÄTTETRÖTT.
Körde saktare o saktare, tills jag slutligen knappt hade styrfart i leran.
Tappade ungefär tre och ett halvt ljusår i tid på sista varvet och därmed placeringar, blev missnöjd 6a igen.

Den där lilla äckliga förkylningen som jag drog på mig i Danmark har gjort mig dålig.
Eller ännu sämre kanske man ska säga..eller nåt?
Hoppas på en liten förbättring inför säsongens avslutande tävlingar så jag får gå in i vinterträningen med lite medgång.

Skönt

Eftersom jag är priviligierad med att ha en egen underhållande o fin XC bana 500 meter från hemmet så händer det ibland att jag river av några varv själv då o då.
Ikväll var den torr o snabb med bra fäste i dom korta branta backarna och jag behövde köra förkylningen ur näsa, skalle o kropp, så det blev 8 varv i strax under tävlingstempo och fint flyt.
53 minuter.
Blev trött.
Sådär skönt trött som man bara kan bli av hård körning i fin o frisk skog.

Aktuellt i veckan

I min barndom på 70 talet fanns det ett program som gick på söndagkvällen i SVT som hette "Aktuellt i veckan".
Det var en sammanfattning av veckans nyheter, presenterat av en extremt tråkig farbror i en studio med svart bakgrund.
Kanske det tristaste program som gått i tv förutom möjligtvis "TV pucken" som framkallar ungefär samma ångest..
Den här bloggen har tyvärr på senaste tiden börjat bli mer o mer likt "Aktuellt i veckan".
En exremt tråkig farbror som sammanfattar veckans "nyheter" en gång i veckan, mot en svart bakgrund...

Det aktuella denna vecka är att jag varit förkyld hela veckan men ändå jobbat, och inte tränat nåt förrän ett lätt pass idag.
Kan det bli tristare?
Näe!

Vill se en uppryckning!

Ovanligt amatörmässigt?

Jag valde väldigt tidigt att bryta nordiska mästerskapen då jag inte ville besudla den fina banan med mina extremt dåliga ben.
Inte en cell i kroppen svarade.
På vägen hem några timmar efteråt så kom oxå förklaringen varför det gick så fruktansvärt dåligt.
Det började svida i halsen och idag är jag förkyld.
Känns skönt att få den förklaringen även om jag hatar förkylningar.

MEN jag vill betona att jag oxå innan tävlingen gjorde en amatörmässig miss.
Jag frångick nämligen mina rutiner i uppladdningen!
Jag som brukar skratta åt när andra frångår sina rutiner före viktiga race...
Kom efter en lång resa o lite letande till hotellet där vi skulle övernatta och av trötthet så blev det inte av att åka o köpa och äta kvällsmat som jag är van vid, trodde att buffen på båten skulle räcka, men när jag skulle sova så var jag ju svinhungrig och jag går aldrig o lägger mig hungrig och defintivt aldrig före tävling.
Somnade ändå till sist helt tom i alla depåer och vaknade på morgonen och tänkte att en rejäl frukost återställer nog det hela.
"Frukostbuffen" bestod dock av typ 100 procent socker, så det blev ju inte så mycket bättre.

Kände sedan när vi provkörde banan att jag var helt energilös, och trots att starten sedan gick väldigt lugnt så tog det bara nån kilometer innan jag insåg att det skulle till ett väldigt stort under om jag denna dag skulle göra ett skapligt lopp.

Undret kom dock som sagt på hemvägen när jag blev befriad från det mesta av tvivlet mot mig själv och denna förkylning bröt ut.

Jag har i år haft tur o skicklighet med att pricka fomen perfekt inför alla tävlingar som jag velat presterat max på, men jag fick väl tillbaks allt i en stor smocka i helgen...

Jag har minsann slagits mot danskar förr..

...och åkt på stryk.

Efter ett par veckor av lite seriös träning med  långa distanspass, korta intervallpass, Upplandscup och stockholm DM, så ska det åkas tävling i grannlandet Danmark i helgen.
Nordiska mästerskapen.
Men av startlistan att döma så blir det jag och GT mot Danmark...

Okej dom kan få tillbaka skåne, bara jag får slå nån av dom...

Åh herregud...!!

...var dom första ord jag sa för mig själv efter dagens lååånga distanspass bestående av blandad mtb körning på grus asfalt o skogsstig.
Stack hemifrån kl 6.45 och var hemma kl 12.10
Tomma ben från början, som definitvt inte blev mindre tomma efter några timmars trampande och trots att mina träningskamrater bjöd på fika bestående av kaffe o stor smörgås efter 3 timmar så varade inte energin från detta mer än nån halvtimme.
Har inte kört speciellt mycket längre distanspass i sommar och det märks.
Efter en orgie av vaniljbullar och annat så slutade jag sedan i ryggläge i koma på soffan i nästan 2 timmar.
Var inte speciellt sugen på livet när jag vaknade heller, men jag gaskade upp mig.
Och gick upp

KM brons

Precis när en regnblöt katt kommer upp o kliver i tangentbordet så tänkte jag skriva nåt om Km i MTB XC.
Men jag konstaterar bara att det var en bra hård genomkörare inför denna lite tuffare träningsveckan som fö7676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676ljer

På gult

Jorå, jag finns fortfarande vid liv även om jag igår ca kl 1930 höll på att förolyckas då jag korsade 70 vägen nedanför mitt hem med enväxlad damcykel och höll på att bli rammad av en bil som kom i 150 km/h .
Minst
Lite explosiva muskler o lite däckstjut räddade mig.
Blev arg.
Ville döda nån.
Men jag fortsatte som vanligt lite lagom sådär.
Ungefär som min träning har sett ut på senaste tiden.
Inte på rött direkt, utan mer på gult..

Svart på vitt

Det han då inte visste, var att han senare skulle...

En fin svit

Jag fortsätter den invanda men ganska jobbiga vägen med att ha väldigt dåliga ben på just träningstävlingar.
Gårdagens långlopps KM var inget undantag .
Lite trögtrampad grov singel på en skogsväg räckte för att jag skulle släppa tätklungan på 5 man (av 9 möjliga) efter ca 3 mil av dom dryga 80 km som kördes.
5 mil solo och avhängd.
Kände alla möjliga åkommor på min perfekta(?) kropp och irriterade mig på allt på min väl fungerande cykel.
Raksträckorna blev för långa och dom få backarna som fanns, var plötsligt på tok för branta.
Det var motvind överallt, och där det inte var motvind så var det nån sorts trög medvind?
Flugor i hjälmen.
Minst 2 människor på banan (på 80 km), helt klart ivägen...
1 irriterande bil.
Taggbuskar som stack ut.

Körde en kvart långsammare än ifjol på samma bana.
Blev utanför KM pallen!
Jag som alltid tog minst silver i fjol på alla KM dicipliner.
Det går utför.
Och i dag är semestern slut.

Tvingad...

...att ha lite semester igen.
"Jag som alltid älskat att jobba och göra nytta, och på nåt sätt få tiden att gå...?"

Mitt trubbiga vapen

Jag var en cyklist som bröt tävlingar titt som tätt förr i tiden. Mest för att jag hade dåligt tävlingspsyke och bara klarade av att genomföra när det gick riktigt bra, men oxå för att materialet var sämre då. Det fanns till exempel inga tublessreadydäck o shadowbakväxlar med mera, så det blev helt enkelt fler haverier oxå.

Men ingen kan påstå att jag är nån som bryter tävlingar nu för tiden,
Det är till och med så att jag under säsongerna 2007, 2008, 2009, 2010, och 2011 har startat i ALLA, kommit i mål i ALLA och tagit poäng på ALLA deltävlingar i svenska MTB cupen. (ALLA utom ett långlopp som ingick i cupen 2009 som jag "bojkottade".)
Detta gör mig till en av dom pålitligaste eller kanske den pålitligaste mtb cyklisten i cupen i sverige!!
Att jag kör på pålitiligt material spelar oxå in
Skönt att vara bäst på nåt.

Totalplaceringarna i cupen under dessa år är 11e, 10e, 10e, 5e, 6e.

Nöter jag på så här i några år till så kanske jag slagit ut alla konkurrenter med mitt trubbiga vapen som delar ut halvlösa men irriterande återkommande slag som tröttar ut...mig själv?

Odjuret

På morgonen en bra stund innan jag skulle starta Xc loppet i MTB SM så låg jag på hotellrummet o tittade på en TV dokumentär om myten om sjöodjuret i den skotska sjön Loch Ness.
Bland annat så var det i programmet med en man som hade tillbringat ett halvt liv åt att bevisa att sjöodjuret INTE fanns.
Vilket tålamod tänkte jag.

Själv har jag tillbringat ett halvt liv åt att försöka göra ett riktigt bra lopp på just SM.
Igår lyckades jag.
Odjuret finns inte.
Det är bara inbillning

Fick ensam stå i 4e startled eftersom jag inte körde tempoloppet o var därmed oseedad, men jag var blixtsnabbt iväg och uppe runt 10-12 plats direkt i det 31 man starka startfältet.
Eftersom jag inte är nån solskenscyklist så gjorde det inte nåt att det regnade lite, det är ju en utomhussport och det var långt ifrån några extrema förhållanden eftersom banan sväljer vatten väldigt bra.
Körde sedan väldigt stabilt utan ett misstag.
Blev 9 e man, men hade 7e o 8e platsen bara ca 40 sek fram.
Topp 10 på SM.....CHECK!

Det var till o med så att det kom 2 st Stefan Larsson på topp 10 listan, men den ena är en stark cyklist från skåne.
Den andra är jag!!!!! Utropstecken!!

Stressigt

En liten nätt biltur till Göteborg på en väg kantad av djurkadaver o brinnande lastbilar, gjorde vi igår.
Allt för att köra SWE cup på nästa års SM bana i slottskogen.
Tackvare nämnda brinnande lastbil, så blev vi rätt försenade och den tänkta provkörningen av banan, som verkligen hade behövts på den slingriga tekniska banan, fick läggas åt sidan då vi kom till starplatsen en halvtimme innan start, ganska stressade av att oxå ha snurrat runt lite i "götet" för att hitta.
När sedan starten gick så svängde täten lite väl mycket höger när vi skulle upp i första skogspartiet, detta resulterade i att jag plötsligt hade täten i H40 klassen och behöll denna i 1/3 varv ungefär, sen kom dom snabbaste o förpassade mig till 4e plats.
På 2 varvet lyckades jag själv missa o ch komma på fel sida av avspärrningsbanden och blev omkörd av ett gäng när jag försökte hitta tillbaks till banan.
Körde upp mig igen men förvirrade mig fel en 2a gång på 3 e varvet på ungefär samma ställe...
Tappade tid o placeringar igen och var nästan på väg att tappa sugen, men jag bet ihop och gick imål på 6 e plats i ett lopp som kändes väldigt konstigt för min del.

Att inte ha provkört banan, att ha ledningen, att vurpa 2 ggr, att köra fel 2ggr, att nästan ge upp 1gång, att inte ha flyt en enda meter rent tekniskt, att inte riktigt vara närvarande överhuvudtaget.
Trasslade mig ur situationen till sist ändå.
Tog vägen förbi Borås på väg hem.
Provkörde årets SM bana.
Var hemma vid midnatt.

"Same old trip as it was back then"..

På senare år har jag varit väldigt stabil i formen genom hela året, och detta tack vare att jag helt enkelt varit bra tränad.
I år är jag fortfarande hyfsat tränad, men lite ofokus och oföljda träningsschemor har gjort min stabila status till en svajig dito.
Blandar bottenapp med bra prestationer
Om jag känner mig själv rätt så kommer det inte bli riktig ordning på detta förrän jag går in i nästa säsongs vinterträning och liksom får börja om från början.
Har ändå haft tur eller nåt i år, för jag har på nåt sätt lyckats haft bra form o bra ben på dom riktiga tävlingarna.

Så nu åker jag ner till swe cup finalen i Göteborg och MTB SM i Borås o chansar lite.
Som jag gjorde förr.
Det gick alltför sällan bra då, men man blev väldigt nöjd när man ibland lyckades...

Fiskartorpet med (för) hård konkurrens

Man ska träna med dom som är bättre sägs det!
Idag gjorde jag det.
Men dom var lite väl mycket bättre, så jag blev väldigt ensam med min dålighet.
Fast idag var det faktiskt tveksamt om det gått att hitta nån som körde sämre än mig.
Framförallt var jag stel som en gubbe så fort det blev lite tekniskt.
Men så är jag ju en gubbe oxå..

En liten sommarbild

Min gamla teori om att det måste vara nån högre myndighet som säger åt SMHI och andra väderlekstjänster att under semestertider o storhelger lova bra väder, för att hålla den arbetande befolkningens hopp vid liv.
Återigen blev utlovade 20-25 grader o sol, istället 17,5 grader o pissregn till o från....

Kan inte nån ännu högre myndighet säga åt den här högre myndigheten att sluta säga åt SMHI o andra väderlekstjänster att sluta ljuga om vädret och erkänna att resten av sommaren helt enkelt kommer att bli skit!
Då kan vi likt tåliga ryssar bara konstatera detta o gå vidare in i en lång kall vinter..

Lycka till i fortsättningen!

Kanske är det sura krutet lite torrare nu, och poffar till lite grann iallafall..
Duger att skjuta en o annan gammal kråka

Still alive

Jodå jag är med än, även om jag har ett lite stelt leende på läpparna.
Har varit lite för upptagen, lite för oinspirerad, lite för trött, lite för bortrest eller lite för... ja vad du vill.... Så det har blivit lite glest bloggat..
Har varit i det fina landet Slovenien (Kranjska Gora), för att hjälpa duktiga cyklister från Sverige att bland annat få i sig lite vätska på EM i MTB för veteraner.
Hade även min träningscykel med och körde ett antal timmar i berg o dalar i 3 olika länder.
(Sloveninen Italien o Österrike).
Väldigt fin cykling.
Inte så bra form.
Men jag hoppas att intervallträning på över 1000 meters höjd ger lite placeboeffekt iallafall..
Och jag hoppas att jag blev inspirerad av att se Gunnar göra ett suveränt EM lopp och endast bli slagen av den regerande världsmästaren.
Att se dom allra bästa tävla på större tävlingar brukar faktiskt göra att jag mest känner mig rätt liten o dålig själv, för jag är rätt dålig just nu.
Men jag börjar vänja mig..

Men de va nå alldeles....

Gårdagens träningsrace hos GT blev en väldigt långsam historia för mig. Vinterns o vårens hawaii-träning verkar oxå ha lett till hawaii-form, något som jag föga överraskande nu får erfara.
Men man undrar ändå vad det är som händer i det kroppsliga systemet när man knappt orkar ta sig upp till strax över distanspuls och ändå känna sig svag o syrafylld.

Man skulle kunna säga att jag blev förnedrad av konkurrenterna, men för att förnedra måste det finnas nån att förnedra.
Jag räknas ju inte som människa såna här dagar, när jag gör såna här omänskligt dåliga prestationer

Det går trögt

Det känns bestämt som om jag är på väg att komma i riktigt dålig form!
Kul!
Verkligen!

Hittad

Nedanför ett berg mitt i skogen 2 km hemifrån sitter katten Selma som om inget har hänt efter 5 dagars frånvaro.
Väldigt trött hungrig o kelig.
Och jag blev glad.
Trots att jag får gå upp mitt i nätterna och släppa ut o in henne

Belöning

Kl 1615 brukar jag vara på väg hemåt i lugn takt på cykeln, men idag gjorde jag nåt så ovanligt som att träna ett hårt pass efter jobbet.
Backintervaller.
Lugna distanspass direkt efter jobbet är inte ovanligt men...
Det var skönt dock att komma till slalombacken direkt efter en vidrig arbetsdag och bara bli ett med solen, gräset, backen, cykeln och mina låga depåer av allt.
Med lågt blodsocker o hunger orkar man inte komma upp i några högre pulsvärden, men den branta backen gjorde väldigt gott rent muskulärt i mina tomma ben.
Efteråt blev jag ännu mer ett med den fina försommar kvällen.
Och efter lite mat blev jag ett med soffan.

Mycket gammalt o klassiskt

Begav oss till världsmetropolen salbohed utanför Sala för att träffa likasinnade jämngamla gubbar för att sladda lite hoj i sanden och få mjölksyra uppför branta lösa backar
7 st var vi som hade hittat dit till denna plats, där Tommy gjort en bana som visade sig utslagsgivande och varierande.
Dagen till ära körde jag på 12 kilo järnskrot i form av min träningscykel som nu utrustats med dämpad gaffel, så den var riktigt användbar, om än lite trög.
Jag själv var oxå trög o hängde inte med riktigt, men jag lyckades iallafall slå 2 st i startfältet.
Alltid kul att köra på nya ställen.

Kompenserad

Det är ganska ofta man kan kompensera dåligt väder med ett par bra ben.
Det är inte lika ofta som bra väder kan kompensera ett par dåliga ben.
Men denna vackra försommarmorgon lyckades få mig att glömma energilösa ben och njuta iallafall på det lugna distanspasset.
Men hade det kommit ETT moln så hade det varit kass...

Att välja

Jag valde ikväll mellan att ha roligt eller ha tråkigt.
Jag valde det tråkiga.
Konstigt val..

Nöjd !

Jag är inte alls så påklistrat nöjd som på bilden efter helgens MTB tävlingar i Borlänge dvs etapploppet Borlänge tour.
Jag är nöjd på riktigt!
Jag kom dit med 2 veckors envis förkylning i ryggen och kände mig mer som en skinnslapp inte riktigt frisk gubbe än en hyfsat tränad 44 årig veterancyklist.
Dessutom skulle jag möta ett stort och framförallt starkt starfält på 30 man
På fredagens korta prolog kändes benen bra före start, men det visade sig sedan att jag bara hade nån sorts mellanfart i kroppen och det blev inte den bästa tiden jag presterat där, men det kändes ändå inom kontroll.
Innan lördagens XC lopp så kändes både ben o övrigt levande i mig väldigt segt, och jag var övertygad om att det skulle bli en helg av självförnedring.
Kändes oxå väldigt segt första 2 km efter start, och efter att ha försökt kört om ännu mer långsamtcyklande konkurrenter lite väl optimistiskt i ett trångt passage, med efterföljande vurpa som följd och riktning av styrtam mot ett träd, så var jag nästan sist.
Men då blev det fart på Stefan helt plötsligt.
Intog ett ganska högt tempo och hade efter halva loppet till min förvåning passerat alla utom 8 st.
Behöll 9 e platsen tills det var ca 400 meter kvar av loppet då jag var lite trött och blev passerad av 2 st i ett svep.
Var ändå nöjd o lite missnöjd 11a med sekunderna på rätt sida för att jag skulle vara 10a efter andra dagen
Dagens tempolopp på 10 km gick oxå över förväntan även om banans flacka slutdel, med tusen kurvor som man aldrig kan lära sig, tog knäcken på mig lite i år med.
Det var ändå värt allt flåsande då jag blev 9a på etappen o 9a totalt, vilket är mitt bästa resultat på Borlänge tour, vars banor inte passar mig perfekt.

Är alltid nöjd med topp 10 i hårdaste gubbklassen!

Det börjar ordna sig...

...men saker o ting blir aldrig vad man tror ändå.
Om man inte tror väldigt mycket

Mycket viktig träning

Det talas om alla viktiga intervallpass och andra späkningspass som måste genomföras för att få en förbättring.
Jag är en av dom som kör väldigt många av dom viktiga passen och slösar så lite tid som möjligt på struntpass.
Men ibland kan även ett struntpass vara mycket viktigt, iallafall när man varit sjuk och vill känna efter om man kan stressa hjärtat till över 85 slag utan att få bakslag och bli sjuk igen.
115 småsjuka hjärtslag i snitt i 53 minuter är nog vad min kropp tålde ikväll och jag hoppas att jag inte vaknar med svidande hals o rethosta i natt.
Har fått nog av det senaste veckan...

Host host!!

Situationen i POSITIVA ordalag

DET FINNS GODA FÖRUTSÄTTNINGAR för att jag kan bli galen om denna förkylning inte ger sig.
DET BÅDAR GOTT för att jag kommer att bli en fet gubbe snart.
FRAMTIDSUTSIKTERNA SER FINA UT om man vill att jag ska bli den VÄLDIGT dåliga cyklisten Stefan.
TIDPUNKTEN ÄR PERFEKT att gräva ner mig i ett skogsbryn likt en självdöd ko, som bönder gjorde förr, och låta delar av mig sticka fram i solljuset och förruttnas och för att sedan bli besudlad av spyflugor som lägger sina ägg i mitt lösa lekamen. Så småningom ska jag skitas ut ur en spyflugelarvs arsle.
JAG SER FRAM EMOT DETTA.

Ungefär så trött är jag på denna förkylning.

Tyvärr så är jag sjuk

Och hostar o så.
Har inte tränat sedan onsdags
Väntar

Tur att jag inte packar sardiner ?

Att somna i en gammal soffa full av katthår efter en arbetsdag av leda likt en uttråkad sardinfabriksarbetare är oxå ett sätt att leva.

Men det är ändå lite värre att somna gammal och full i en soffa av katthår efter en arbetsdag av leda på sardinfabriken.

Eller?

10a och 13 e..

..låter kanske inte så imponerande, men faktum är att jag gjorde riktigt bra tävlingar i helgen när SWE cup drog vidare till Hjo o Tidaholm.
Banan i Hjo där lördagens race gick är riktigt utslagsgivande med ordentliga stigningar och jag gillar den.
Hade bra ben igår och körde stabilt in på 10 e plats i stenhårda H40 klassen, där jag för övrigt är närmare fjolårets tätgubbar tidsmässigt, men tyvärr har det tillkommit några nya snabba 40 åringar i klassen så jag är ungefär lika långt från täten ändå.

Efter att ha genomlevt en natt på Tidaholms stadshotell, med typ sveriges största raggarbils parad alldeles nedanför fönstret, med medföljande skrikande fyllskallar o hög raggarbilsmusik så var det idag dags för Hökensåsracet.

På den banan hade jag ifjol kanske 2010 års "bästa ben dag", men det hade jag inte idag och dessutom hade den redan delvis snabba banan lagts ännu snabbare o flackare, och då finns plötsligt det några 40 åringar till som cyklar snabbare än mig.
Är ändå väldigt nöjd med andra halvan av loppet då mina långsamma ben plötsligt blev väldigt snabba igen och jag körde upp mig ett par placeringar och tog in en hel del på närmast framförvarande. Blev 13e

H 40 klassen blir bara hårdare o hårdare för varje år och det går verkligen snabbt, men jag behåller min position rätt bra faktiskt.
Om någon vill prova att bräcka placeringarna 10 o 13 i H40 i SWE cup just nu, så får han nog träna en del iallafall..
Eller vara talang.
Jag tillhör dom som får träna

Helt överraskande...

..ska jag åka iväg på dubbeltävling i helgen igen.
Är liksom inte med i matchen att säsongen har börjat för ett tag sen.
Jag behöver mer dötid än vad jag haft, för att kunna fokusera ordentligt.

En känsla av gummi(!)

Testade ny utrustning i form av xtr 2*10 och undrade varför ingen kommit på detta extremt välfungerande system tidigare.
Perfekt för mig med 40/28 fram och 11/34 bak och de lite tätare växlarna är precis vad mina halvsvaga ben behöver.
Det gick så tyst o smidigt att man fick en känsla av att köra remdrivet.
Detta tillsammans med världens bästa tubelessready däck och en övrigt skön cykel gör ett träningsrace på 2 man till ett rent nöje.
Att men sedan har sveriges bästa veteransparring i form av GT gör inte saken sämre.
Man vet att man kör bra även om man tappar 15-20 sek per varv...

Surben

Ganska oladdad i kropp o själ cyklade jag iväg för att köra ett klubbträningsrace på landsväg.
Det första i år för mig faktiskt, om man bortser från snöslaskracet på racer i slutet på mars.
Det kändes väldigt trögt när jag cyklade dit trots medvind, det kändes inte bra i början av loppet, det kändes för jävligt i mitten och det kändes trögt på slutet.
Fick stryk av nästan hela den kvarvarande 5 mannaklungan i spurten.
Skönt att jag inte prioriterar träningsrace så högt längre.
Men att köra lite hårt med dåliga ben o oladdat psyke ger säkert lite träning det med.

Den hostande farbrorn

Jag brukar äta lunch på olika restauranger och där möter man mest samma folk varje dag som sitter på samma platser o har samma rutiner, liksom jag.
För några år sedan när jag brukade besöka en restaurang nere i centrum så kom det alltid en stressad man in en stund efter mig.
Han ställde alltid stirrigt sin väska vid bordet och kastade sedan i sig maten på några få minuter för att sedan titta på klockan varpå han reste sig tvärt, klädde på sig jackan och rafsade åt sig sin väska och gick ut i snabb takt.
I dörren avlossade han ALLTID en ljudligt rosslande kort hostattack och tittade på klockan.
Sedan försvann han ut med ett ansträngt stressat ansiktsuttryck.

Jag kom på mig själv för nån vecka sedan att jag på samma stressade sätt oxå börjat hosta i utgången på lunchrestaurangen varje dag.
När jag kom på mig själv att jag var på väg att bli som den hostande farbrorn, så bestämde jag mig för att dra ner på takten lite.
Jag har stressat för mycket i vinter, men nu börjar det lugna sig.
Och jag kan bli den cyklande farbrorn istället.
Som ser annat än klockan o telefonen

Måste skriva lite..

Visst, jag har tillgång till datorer i min omgivning, men inte internet hemma ännu, och därför har det inte blivit nåt skrivet på ett bra tag.
Men nu har jag lånat en dator en stund och tänkte bara yppa några ord om årets tävlingspremiär som var lite konstig för mig.
Premiären i Södertälje bjöd som vanligt på fina banor men kanske lite få startande, men kvaliten på dom som startande var det sannerligen inget fel på.
Innan denna helg trodde jag definitvt inte på några stordåd för min egen del eftersom jag tränat väldigt dåligt sista 3 veckorna pga av flytt och husarbete som jag hatar.
Men efter att ha väckt dom sega benen på lördagens sprintrace (där jag med tur och taktik lyckades bli 7a), så fanns mina bra tävlingsben med mig igen på söndagens xc.
Nästan chockad gick jag i mål som 9a och hade fajtats bra hela loppet, men fick ge mig om kampen om 8 e platsen i sista backen då mina otränade( ? )ben började krampa.
Var ändå väldigt nöjd med min swe cup premiär.
Nu är det ändå ingen som läser det här eftersom dom få som läser min blogg tröttnat på den långa frånvaron från min sida.
Men det blir bättre om nån vecka.
Hörde ni det!!!?
Nån?

Mitt i ett kaos

Det här med att flytta... Kanske var det som man tidigare var lite less på inte så dumt ändå? Just nu är allt som var enkelt o bekvämt bara väldigt kaosartat o bökigt.. Kanske blir det bättre ?

Förändring!

Efter över 20 år i samma trygga enkla lägenhet är det nu ganska nära till flytt härifrån till hus på landet. Känns nästan som jag sviker en gammal vän som man kunnat lita på i ur o skur. En jävla massa flyttjobb kvar "bara". Tur att man inte flyttar så ofta..

Hårt

Hård bana och hård konkurrens på dagens träningsrace hemma hos GT. Idel Sverigecupettor och tidigare svenska veteranmästare blandat med lite andra vårspänstiga cyklister från när o fjärran. Jag var inte en av förhandsfavoriterna, och det sved väldigt mycket i kroppen efter start, trots att jag tog det "lugnt". Jag tog till slut en 5e plats i det 9 man starka startfältet. Visste inte riktigt var jag stod före racet, men det visade sig att jag körde jämnt eller körde ifrån ungefär samma folk som ifjol trots min lite ojämna ofokuserade vinterträning. Men man fick oxå se hur pass långt en medelmåttig 44 årig veteran räcker på hemmamark, mot den yttersta svenska MTB eliten. Man räcker föga överraskande inte särskilt långt...

Vårklassiker?

När sommartid införs så införs även kvällträningsracen i klubben. Det brukar börja med Finsta GP, ett landsvägsrace på en kort flack trevlig varvbana. Dom sista åren har det varit soligt varje gång, men lite kylslsaget. Årets premiär kördes i 1 plusgrad och blött snöfall och man blev sådär äckligt genomblöt skitig, och kall som man bara kan bli på landsvägsrace. 4 st startande där en fick punktering, en blev varvad och en blev avställd i en segelbåtsattack efter 20 min av dom 30 min som kördes. Jag var den avställde. Jag var vek idag och smaken av skitig asfaltsväg på läpparna efteråt skvallrade om att jag mest legat bakom, men ändå inte orkat. Som vanligt efter vintern var det en liten aha upplevelse att sätta sig på lvg hojen igen. Den rullar ju så lätt. Men jag är trög. Nu kan det bara bli bättre. Det var käckt sagt va..? Nåt fel har uppstått när jag ska publicera på bloggen och allt blir bara en stor klump av text. Om någon råkar läsa..

Lättja och motstånd

"Är början svår, blir resten lätt, och du blir nummer ett", är en liten del ur lilla sportspegelns signaturmelodi, (iallafall när jag såg programmet sist, för några år sedan?) Idag var det lite tvärtom kan man säga. Hoppade idag över ett förmodligen halvtrist distanspass på cykeln till förmån för en solig långfärdskridskotur, och jag ångrade mig inte. I stark medvind på fin is o vårsolen snett från höger svichade vi ut i yttre innerskärgården på nolltid. Som att ha utförsbacke med skidor i 45 minuter. Inte ett dugg jobbigt, bara skönt, roligt och lättja. Efter att ha rundat Vätö så började istället MOTVIND göra sig gällande på hemvägen. En MOTVIND som var VÄLDIGT konstant och varade i över 1,5 timme. Så muskulärt trött som jag var i mina otränade skridskomuskler idag, har jag inte varit på länge. Väldigt länge. Men så är det här i livet. Om man utövar lättja först, så slår det hårda brutala motståndet i form av verklighet tillbaka. Denna gång i form av MOTVIND. Sån jävla MOTVIND!! "Är början lätt, blir resten svårt.. borde lilla sportspegelns signaturmelodi ha låtit istället. Förresten så har jag uppdaterat lite glest på bloggen den här veckan. Lättja kanske?

Soligt

Helgen muntrades upp med sol, race o distanspass.

Gårdagens flacka lite isiga MTB träningsrace med 4 startande visade att jag kanske inte gått så mycket bakåt under vinterns lite ojämna ofokuserade träning, men att jag kanske inte heller gått framåt...

Kul att rejsa var det iallafall och jag lyckades bärga en 2a plats i kvartetten.

Söndagsförmiddagen tillbringades som så många gånger förr i sadeln på min tunga vintercykel, men denna gång på mestadels torr asfalt o i solsken.

En gubbfika hann vi med oxå dagen till ära.

Väger minst ett kilo mindre än vid samma tid i fjol ändå!

Ett kilo som kostar många tiotusenlappar att ta igen på att lätta cykeln...

Dancing in the moonlight

Skarsnön låg tjock på fälten och månen sken från himlen och jag hade bestämt mig för att ta en kvällstur på skidorna.
Såg mig själv skejta över åkrarna i hög fart och bländande teknik, typ "dancing in the moonlight" liksom..
Sen kom jag på att det inte går så bra att skejta med fästvalla kvar under klassiska skidor och det högg nåt alldeles för jävligt.
Bort med vallan så gott det går i mörkret med bilens isskrapa, sen bar det iväg.
Nåja jag åkte iväg på skidorna iallafall...
Det var ungefär 34 år sedan jag skejtade längre sträckor på skidor och det märktes till en början och det höll på att bli "svära högt in the moonlight" eller "vurpa hårt in the moonlight" och när jag i mörkret fastnade i en av trådarna som avskärmar greenerna från övriga golfbanan kunde det blivit "dö in the moonlight" liksom....
Kattugglan i den mörka tallen lät HOO HOO!
Som den alltid gör på våren, (eller så skrattade den åt mig)
Men tekniken med 2 ans 3 ans o 4ans växel som jag lärt mig som 10 åring kom tillbaks efter ca 10 minuters åkning, och plötsligt fann jag mig själv flyta fram rätt bra över åker, äng, kulle, sjö, och hygge på den fina skaren.
I princip hela den snöklädda månskensupplysta världen låg framför mina pjäxor.
Skönt att man inte är så gammal att man glömt sin barndom tänkte jag.

Distansmotstånd

Tycker att distanspassen mest varit sega kalla blåsiga o tråkiga denna vinter, och jag kände även ett motstånd på dagens korta distanspass trots att vädret var skönt med plusgrader o nästan vindstilla.
Det är lite svårt att få till nån förändring så att ett distanspass blir stimulerande om man ledsnat på dom.
Köra längre igen? (08/09) Köra tidigt på morgonen utan frukost igen? (09/10) Köra sent på kvällen med begränsade kolhydratnivåer igen? (07/08)
Svårt att hitta nån utmaning i ett distanspass förutom att dom bör göras..
Sommartid under säsong är dom dock sköna.
Det är det enda.

"Det gör ingenting om du dör, de gör ingenting om du dör, de e bara bra om du dör" sjunger KSMB på spotify i bakgrunden medan jag skriver det här....

"Jag håller andan mest på skoj"

Hur frisk är man när man medan man cyklar till jobbet håller andan då och då för att skapa syrebrist?
Pressar systemet liksom..
Är man frisk när man 44 år gammal går och nynnar för sig själv på signaturmelodin till medelmåttiga gamla barnprogrammet "Doktor snuggles" halva dagen på jobbet....?
Fokuserar på jobbet liksom...
Är det klokt att sitta ensam vecka efter vecka i en spinninglokal och pressa sig hårt på en stillastående cykel till peppande musik i tuffa tajta kläder som ingen ser?
Utom jag själv liksom..

Såhär ser verkligheten ut

Medan vi människor håller på o fjantar runt o jobbar, så gör mina katter betydligt viktigare saker enligt min mening, och när jag idag spontant gick hem tidigare från jobbet, så kom man liksom på dom under den tid då jag egentligen ska fjanta runt o jobba.
Dom hade fullt upp med verkligheten.
Sova lite klockan 11 är helt min melodi.

Fyra år idag! (+40...)

Min 44e födelsedag avslutades med att jag höll på att ramla av cykeln när jag körde bolibompa intervaller.

I övrigt denna dag var allt först mörkt, sen väldigt ljust, sedan var det grått, men sedan såg jag massor med färger o mönster framför mig.
Sedan blev det mörkt igen

Det lyser igenom

Efter tre veckor med för lite timmar träning så börjar det lysa igenom att det har planat ut och kanske går utför lite med mig.
På dagens träningsrace hade jag väldigt pigga ben, men jag pallade ändå inte pressa mig när det blev lite jobbigt, vilket tyder på för mycket tid i träningsofokus och lite sånt där obehagligt bekvämligetstänk a la 2010 tal.
Cyklade väl ändå ungefär lika fort /sakta som jag gjort senaste året, men i takt med att vintern börjar släppa sitt mörka iskalla grepp, så ska oxå träningstimmarna bli något fler.
Iallafall på utomhuscykeln.

Det här är det senaste inom träningsfronten!

En ny sorts oerhört effektiva intervaller som är uppkallade efter en stor ledare!
Gaddafi intervaller!!
Går till på detta vis:
Man sitter drygt 40 år vid styret.
Man ser ner på sina motståndare.
Man har det bra.

Men det slutar till sist med att man trillar av.
Och det gör ont.

Det viktigaste är ATT man tränar, var det nån som sa..

Efter fyrorna körde jag lite motvilligt tabatabatabtatabatabatabtbanfjhldhjritykcnsnsnata intervaller.
Det är det senaste.
Man blir skitstark utöver det vanliga.
Finns massor med vetenskap bakom detta.

Allvarlig insomnia

Kl 23 00: Går o lägger mig
Kl 23 10: Gonattpuss
Kl 23 55 Stirrar fortfarande i mina slutna ögonlock
Kl 00 00 Grubblar över ingenting
Kl 00 15 Irriterar mig på grannen som spolar i kranar
Kl 00 55 Kylskåpet startar, blir irriterad
Kl 01 05 Går upp o kissar fast jag inte är kissnödig
Kl 01 15 Katten krafsar på fönstret o vill ut
Kl 01 20 Öppnar fönstret o släpper ut katten
Kl 01 23 Skiter i om fönstret är öppet
Kl 01 40 Iskallt i rummet
Kl 01 45 Det knäpper irriterande i saker i rummet pga kylan.
Kl 01 46 Stänger fönstret
Kl 01 48 Katten krafsar på fönstret och vill in
Kl 01 48 Öppnar o släpper in katten
Kl 01 55 ca Somnar
Kl 02 49 Vaknar
Kl 02 55 Katt nummer två jamar o vill kela i sängen
Kl 03 00 Kelat färdigt med katten
Kl 03 15 Går upp o kissar fast jag inte är kissnödig
Kl 03 30 Tidningsbudet väsnas
Kl 03 45 Sambo andas för högt i sömnen
Kl 03 50 Nära att somna
Kl 03 50 Katt nummer tre gnäller INTE efter mat som vanligt
Kl 03 51 Var är katt nummer tre??
Kl 03 55 Grannen högst upp rör sig (Tror jag)
Kl 03 56 Det låter från nåt
Kl 04 00 Kylskåpet startar
Kl 04 10 Det piper irriterande i min näsa
Kl 04 13 Det känns konstigt i ögonen på nåt vis när jag blundar
Kl 04 15 Grubblar över ingenting
Kl 04 30 Vänder mig om i sängen. IGEN!!!!!
Kl 0500 ca Somnar
Kl 05 15 ca Drömmer mardröm och vaknar
Kl 05 16 ca Somnar
Kl 06 15 Väckarklockan ringer. Måndag o jobb! Yey

Ungefär 2 ggr per år inträffar detta fenomen.
I övrigt sover jag som en gris. Överallt o för jämnan

Klart sämst.

Jag stod som vanligt när jag ska rejsa på vintern och kollade lite på hur lite kläder man i kylan kunde ha på sig utan att frysa ihjäl under dagens lokala skidlopp, Nordronaklassikern över 11,2 km.
Man vill ju inte vara onödigt tung och så.
Men sen kom jag på att det var ett skidlopp jag skulle åka, så det spelade nog inte så stor roll om jag startat i skoteroverall och graningekängor, särskilt när jag inte lagt ner någon tid alls på att preparera skidorna sedan förra året vid den här tiden, plus att jag åkt väldigt begränsat med skidor i år och dom sista åren, så nån sensation var inte att vänta.
Och det blev ingen sensation heller...
Möjligtvis sensationellt dåligt glid..

Hasade ändå runt dom 11,2 kilometrarna på typ 42 minuter, och fick stryk av alla cyklister från klubben som var med.

Kul avbrott från inomhuscykel o kalla distanspass

Att plinga eller inte plinga, det är frågan?

Som flitig pendelcyklist med vanlig herrcykel, cyklar man ju förbi en del folk, både fotgängare och en del annat långsamtgående.
Jag använder sällan ringklockan för att varna om mitt passerande, för det leder nästan alltid till att personen som man ska passera blir fövirrad och kliver undan åt fel håll så att säga.
Därför susar jag hellre förbi lite för nära och för fort i mörkret och lyssnar till den chockade andhämtningen, och skrattar i smyg åt det skrämda kroppsrycket.
Nästa steg är att argt skrika FLYTTA PÅ DIG IDIOT!
Följt av ett styre i njuren och en spark i knävecken.

Nu låter jag nästan som en bilist!

Jippieeee!

Snart bara 21 år kvar till pension!

Gammal vana

Nää, du vet de rullar på som vanligt me lite fyrer å några Tonkonogispass, gärna kombinerat, blandat med lite "restitutionspass" med svältinslag, typ som jag gjort dom fem senaste basten..
Vissa veckor slänger jag in lite distans för å få lite hours dårå..
Ää, de ju flåset som ska in o fläsket som ska ut, å de har ja väl lyckats halvhyfsat med tycker jag, om jag får säja re själv.
Har haft lite tajt me tiden den här vintern, de e en massa annat trams som ska fixas å så.
Men de löser se...

Äh!

Jag skriver nån annan dag..

Pengar är till för att rulla!

Och det är precis vad dom gör just nu.
Ut.

Även jag..

....har inte tränat så diciplinerat som jag velat denna vinter pga av andra projekt som tillhör vuxenvärlden.
Men till min förvåning visade det sällan använda fitnesstestet på polarklockan lika bra värde som mitt under säsong.
Annars finns det ju många bevis på att vara för mycket i vuxenvärlden leder till förfall o svaghet.
Och till sist döden.
Måste börja leka mera frekvent igen.

Knark är gott

Med nervsystemet fullpumpat med koffein och inget annat, så körde jag denna vackra tidiga söndagmorgon ett litet svältpass i lugn takt.
Det var så länge sedan att jag nästan glömt hur skönt det var.
Man förstår att folk missbrukar saker som slutar på -in.
Dock inte jag..

Lekt cykeltävling igen..

Runt skolan där jag tillbringade min högstadietid, körde vi idag ett klubbträningsrace med 3 personer som deltagare på en riktigt rolig bana.

Backen upp till skolan är ganska jobbig och jag minns hur man suckande tog sig upp för den när rasten var slut och därmed oxå friheten och hängandet på fiket nedanför.

Idag är det dock typ 28 år sedan jag slutade nian, men det var möjligen ännu jobbigare att forcera backen nu?

Nej, förresten det var jobbigare då, 1983.

Dagens race kändes dock lite stelt o segt, men jag hade en rolig fight loppet igenom, som jag till slut gick förlorande ur med rätt knapp marginal.

Kan hända leker jag lite cykeltävling runt mitt jobb typ 28 år efter jag slutat jobbat..?

Hoppas det.

Motsatt effekt?

Man fungerar inte alltid som förväntat.
Efter en vecka med över 25 tim träning, varav några timmar väldigt hårt, så förväntade jag mig att jag skulle vara väldigt trött i benen på dagens 4*4 pass.

Så var det inte alls.

Efter hårda veckor brukar man INTE gå ner i vikt av nån anledning, snarare tvärtom, men ändå hoppas man, ja nästan förväntar man sig, att man ska ha gått ner i vikt med över 20000 kalorier uppbrända på kort tid.

Men så var det inte alls.

Kan lika gärna ligga i soffan..

Kontrast

Jag har fått så mycket solljus den här veckan, så att jag nästan tror att det är vår.

Under den extremt soliga vecka jag har varit på Gran canaria och cyklat, så har vintern litegrann släppt det där äckliga greppet om sverige, och årets första lugna skridskopass blev av idag, eftersom isarna tinat lite och frusit igen och därmed blivit åkbara.

Det var ungefär vad jag orkar med efter en hård cykelvecka som flutit på så bra med allt vad träning o väder kan erbjuda, att det nästan känns överflödigt att skriva nåt om det.

Då blir det lite väl käckt tycker jag..

Sol

22 tim cykel hittills under denna vistelse pa Gran Canaria och solen har inte varit i moln en enda sekund.
I morgon ar sista dagen pa cykel och vadret skulle bli samre.
Avan om solen givit fin cykelbranna och benen far en rejal dos traning, sa ar det inte bara skont att kanna hur man muskulart och psykiskt langsamt bryts ner av den myckna traningen och dom extremt manga hojdmetrarna.
Kanske tur att de bara ar en vecka har nere..
Eller kanske ar jag bara gammal?
Kanske blir det en eller flera mera ingaende rapporter fran denna resa nar jag kommer hem?

Iväg..

..från kyla
På väg mot varmare.
Cykel på Gran Canaria.
Skillnad.
Hoppas jag?

Till minne av en vacker älg

Jag blev vittne till en trafikolycka med en älg inblandad igår kväll.
Bland bilar med varningsblinkers låg den stackars älgen.
Den hade fått bakbenen avkörda och låg som om den försökte ta sig upp med frambenen i "resa sig" ställning, men med magen mot den kalla vägbanan och med chockad skräckslagen blick.
Denna fina varelse som kanske bara för minuter sedan fredligt gått o betat bark av nåt träd, låg nu plågad inför döden.
Jag passerade långsamt förbi med min bil och strålkastarna träffade den graciösa stora vilda kroppen med den vintergråbruna pälsen. Den tittade på mig nästan bedjande med den där livrädda blicken.
Jag blev rörd och kände mig skyldig på nåt vis, skyldig för att jag bara passerade, och för att jag tillhörde mänskligheten, vars hårda bilism åter dödat ett oskyldigt djur.

Jag tänkte på älgen ikväll när jag var ute o cyklade ett kortare kvällsdistanspass, och just när jag var som mest uppe i tankar så vurpade jag i en snorhal korsning med min dubblösa vintercykel, samtidigt som en bil närmade sig.
Jag klarade mig från att få bakbenen avkörda med ganska god marginal, till skillnad från den oskyldiga älgen igår.
Men så är jag inte oskyldig heller..
Så orättvis kan världen vara ibland

Stark helt plötsligt!

Luften som strömmade in från det öppna fönstret kändes ovanligt frisk och spinningcykeln uppträdde väldigt distinkt, liksom mina starka ben.
Kände mig avslappnad och förstod att detta skulle bli det första 4*4 passet denna vinter som skulle bli SKÖNT att genomföra, hela tiden.
Tur att det är så ibland...

Tacksam

Plötsligt när jag stod vid vägkanten mitt i skogen i den mörka januarikvällen och pissade ett hål i den meterhöga plogvallen, så kom jag på att det är rätt skönt att vara frisk och hyfsat tränad så man får uppleva såna här cykelkvällar.

Verkligheten kommer alltid ikapp

Än har inte verkligheten kommit ikapp mig verkar det som, trots att jag tränat dåligt i nästan 3 veckor, mest pga sjukdom.
Den nästan traditionella klubbtävlingen Trettondagsracet (anno 1997) kördes idag med 6 st hårda som trotsade snöstorm o nån minusgrad.
Kroppen fungerade hyfsat, även om det snurrade i huvudet lite när jag nådde lite ansrängningstoppar.
Pulskurvan visar till min förvåning helt normala värden, då jag under lätta träningspass dagarna innan haft ett rusande hjärta vid ingen anstängning alls.
17 HELA varv blev det för mig och dom flesta andra, och det räckte till en 2a plats och jag hade min starkaste del i den enda men långa backen.
Kanske tack vare min rekordlåga vintervikt på strax under 70kg
Men om jag inte får några riktiga träningsveckor framöver så kommer nog verkligheten ikapp ganska snart.
Som den alltid gör vid all sorts fusk och utebliven träning..

"I am just a face in the crowd..

..nothing to worry about.."
"Im getting slower and slower and slower"...
"And i got nothing to say.. its all been taken away..


Dagens textslinga i huvudet av Nine inch nails.
Positiva tankar?

Mytoman

För länge sedan när MTB sporten var inne och på, så drog den till sig rätt mycket folk.
Alla var inte så seriösa och blev kanske inte så långvariga i gamet, men dom ville ändå vara med en stund "där det hände".

Minns en kille som kanske inte var känd för att vara nån idrottsman direkt, utan han var mer känd som typ biltjuv och extrem mytoman..
Han dök plötsligt upp en dag och började prata (ljuga) MTB.

Jodå, han visste "jättemycket" om sporten och hade minsann kört tävlingar här och där, bland annat en LITEN SM tävling (för att inte ljuga för mycket) i vilken han kommit på 3e plats.
Eftersom jag åkte typ alla tävlingar som fanns på den tiden, så visste jag att han ljög som en tok, och jag visste verkligen att det inte fanns nån LITEN SM tävling, som denna lata halvkriminella looser kunde komma på pallen i.
Han hade ju inte ens lyckats stjäla en riktig cykel...

Skulle i och för sig var lite skönt om det fanns SMÅ SM tävlingar här och där, som man kunde åka runt på och vinna.

Idag gjorde jag nästan som denna mytoman!
Jag körde nämligen ett LUGNT 4*4 pass!
Eftersom jag varit långvarigt förkyld och väglaget inte inbjöd till utecykling så körde jag istället som sagt ett 4*4 pass, men bara med 80% pulsbelastning på intervallerna.

Skulle i och för sig vara lite skönt om 4*4 passen var på 80% och kunde vara såhär bekväma att genomföra.
Jag kunde ju ljuga och säga till alla att jag kör på 95%.
Men då skulle så småningom min framtida fysiska kapacitet nog inte ens räcka till att komma på pallen i en LITEN SM tävling....