"Lite av varje för ingen"

Samlade traditionsenligt några likasinnade för att på annandagen köra oss trötta.
Använde delar av min hemmabana samt närliggande badplats.
Torrt o lite fruset, någon minusgrad och solsken.
Fick som vanligt beröm av min pulsklocka när jag likt en duracellkanin körde ett gäng jämnsnabba varv i ensamt majestät på min 3e plats av dom 6 startande.
Dom framför var rätt bra...
Känner mig faktiskt rätt bra själv som den sistaårs H40 jag snart är.
Tur att man råkade bli intresserad av att på cykel leka o plåga sig

Jag gillar...

...att höra när inomhuscykeln står o knäpper av värme o belastning nere i källaren efter att jag utfört ett hårt intervallpass på den.
Jag gillar också att cykla tidiga lugna distanspass i fint väder och den sköna känslan efteråt.

Men annars har de varit en skithelg

"Vissa funktioner är fortfarande en gåta blott"

Lika lätt som gick att cykla på nästan varje pass för bara några veckor sedan, går det nu istället extremt segt på varje cykelpass.
Strejk från första tramptag idag och trots extremt lugnt tempo och medvind sista timmen så var jag rätt slut efter dagens genomförda distansträning på 3,25 tim.
Hela systemet jobbar liksom emot
När man har flow jobbar allting med en istället
Det saknas ofta enkla förklaringar i form av träningsupplägg eller liknande vid såna här variationer.
Tror det mesta sitter i skallen.
Men ibland kan det gå bra fast man är rätt less och ibland går det dåligt när man är sugen.

Så jag sträcker åter ut min hand efter min manual.
Men där står inget att läsa
Bara en massa gåtfulla tecken..

Stark och senil?

KM i cykelcross kördes idag och den redan snabba banan var tack vare fruset underlag ännu snabbare.
Detta bjöd in till tajt racing och jag hade bra ben och lyckades hänga med riktigt bra, så bra att jag efter drygt halva det 40 minuter långa racet låg 2a med ca 10 sek lucka bakåt.
Denna lucka blev något större då dom närmast jagande blev lite hindrade av en traktor som skulle in på en åker bredvid banan.

MEN jag kompenserade detta varvet efter med att i ett okoncentrerat ögonblick missa ett vägbyte...
Då ska man veta att det är jag som lagt banan och är väldigt väl bekant med området...
Låt oss kalla det självförvållat!

Vips så var dom ikapp igen och jag fick tillslut spurtstryk på mållinjen om 2a platsen, trots att jag lyckades skaffa ca 25 meters försprång i sista jobbiga backen strax före mål.
Men de e inte över förrän de e över...
KM brons o bra ben är ändå lite kul
Framförallt bra ben



Och jag släpper härmed en "forskningsrapport" om träning:
Om jag tränar på hösten så blir jag snabbare på hösten än om jag inte tränar på hösten...
(Samt äter skumtomtar kvällen innan ansträngning)
Om 5 år kommer detta att vara hett stoff i kvällstidningarnas hälsobilagor

Utan galonbyxor!!

Lekte syklingstevling i leran me dom andra barnen idag.
De kommde jettemyke lera i ansiktet
jorde asaont i benen åckså
Sen var de nåra av dom starkare pojkarna som syklade fortare än mig så jag blev jettearg
Men ja börja inte grina
Trilla o rullade i leran en gång, men de va bara en som såg..
sen åt vi bular o dumleklubba
de va gått.

En vanlig dag på koffein. Det räcker för mig

Till ljudet av kraftfulla helikoptrar som lyfte o landade på Mellingeholms flygfält, körde vi våra höstsvaga kroppar tillfälligt ännu svagare på våra cyklar i parken bredvid.
Knixig cykelcrossbana, klubbtävling och skapliga ben för min del.
Men jag fick ta pensionärstempo över banans enda springhinder för att undvika rycka upp min ryggskada.
Vips försvann 2-3 sek per varv som jag i början förmådde köra ikapp på mina närmaste konkurrenter.
Men på nån raksträcka på varv 3 blev luckan lite stor för att täppa och jag fick soloåka på min 5e plats i mål.
I alla fall betydligt roligare att köra lätt o stel MTB, än en cykelcross på dom banor som ingår i våran träningsserie.
Fick kaffeångest efteråt.
1 kopp före o 1 en liten kopp efter racet räckte för att sätta mitt svaga nervsystem ur spel

Bäst på återhämtning?

Drabbades i Lördags av ett ryggskott av det grövre slaget och jag var helt väck och fick exempelvis stå på knä framför handfatet o borsta tänderna, ligga på rygg för att få på mig strumporna (vilket tog ca 5 min).
Kunde inte sitta ner mer än nån minut i taget, inte stå still, inte ligga ner, förutom lite på ena sidan.
Kom faktiskt upp på cykeln men var i stort sett oförmögen att föra cykeln framåt.
Det var fan fruktansvärt
Sist jag hade sånt här brutalt ryggskott var ca 10 år sedan och det tog en vecka att rehaba någorlunda

Då bestämde jag mig för att ägna HELA söndagen BARA åt att bli bättre i ryggen igen.

Började med en smärtsam skogspromenad på 1,5 tim följt av ligga på varmt golv med benen i 90 graders vinkel på en pall och sen sova en stund i soffan på den sida som funkade...
Gick senare en skogspromenad på 1 tim följt av ligga på varmt golv med benen i 90 graders vinkel på en pall, följt av tupplur i soffan....
Lite senare ändå gick jag helt överraskande ännu en skogspromenad på 1 tim följt av ligga på varmt golv med benen högt på en pall och sov en lur i soffan efteråt.....

Det vill säga: RÖRELSE/CIRKULATION, VÄRME och VILA, upprepat 3ggr under en hel dag med ett visst tålamod och envishet.

Kunde faktisk gå till jobbet i morse och jobba(!) och var där halva dagen.
Åkte sedan hem för ytterligare en skogspromenad följt av varmt golv o vila i soffan
Ca 15 tim tidigare var jag HELT SÄKER på att jag inte skulle kunna jobba eller göra nåt annat på minst en vecka

Nu är jag nästan helt bra i ryggen, om än lite seg.

Här måste jag passa på att berömma mig själv lite för en gångs skull.
Jag har genom åren blivit JÄVLIGT BRA på att snabbt komma tillbaks från skador.

Kanske bäst!?

Nu måste jag även bli bäst på att inte slarvlyfta på jobbet, ta det ännu lugnare vid cykelavhoppen på CX racen samt sakta ta upp min vanliga vinterbålträning.

Hängde mig i en gran

Benen var helt ok på dagens träningsrace i klubbens CX serie som brukar köras på höstarna som ett ljus i mörkret.
Jag hade också bästa tänkbara material för ändamålet.
MEN..!!
På plats lyckades jag av olika skäl låsa in BÅDA bilnycklarna i bilen och fick krossa sidorutan för att ta mig hem.
Det tråkigaste med det var att jag fick tillbringa halva denna fina hösteftermiddag med att dammsuga glas.

Det värsta med den här dagen var ändå att jag sträckte till ryggen nåt för jävligt vid avklivning och lyft över springhinder redan på 2a varvet, och blev minst sagt stel i min cykling, men eftersom benen var pigga så körde jag i mål.
(Jag som ändå tar det så försiktigt i alla springhinder med mitt dåliga knä..)

Nu är ryggen åter i ryggskottsläge, eftersom dom sista 3 veckorna i stort sett bara varit rehab av mer eller mindre ont i ryggen.
Tar ner eventuell livskvalitet ganska ordentligt...
Blev lite bättre efter skogspromenad och att sedan hänga mig i en gran.

Utan snara runt halsen dock...

Vista mountain igen dårå

Jag har en riktigt fin resultatserie från säsongsavslutningen Vista mountain ingående i västgötacupen, dom år jag deltagit, men i år lyckades jag inte riktigt föra den fina traditionen vidare.
Det var ingen katastrof på nåt sätt, men dom flesta som jag för det mesta slagit i år med knapp marginal var nu med knapp marginal före i stället.
En i denna konkurrens inte helt omöjlig pallchans blir då en 11e plats istället.
Var 8a som bäst i det täta racet

Det var i år ovanligt torrt o snabbt på banorna och det gynnade inte mig.
Detta innebär att den eventuella skicklighet jag har i hala utförslöpor inte kan utnyttjas.
Och att tyngre o starkare cyklister inte behöver kämpa mot underlaget så mycket.

Så dom körde ifrån mig

Får man kalla sig världsmästare?

Satt häromkvällen o kollade på damernas Tempolopp i cykel-VM, där det till slut blev rätt spännande med sekundstrider om guldet.
Tycker förövrigt att damernas lopp ofta kan vara mer spännande än herrarnas, särskilt linjeloppen.

Inte riktigt JÄMSTÄLLT att ha olika klasser för könen när den ena klassen är mer spännande!?
Kan det inte finnas en HEN-klass där alla startar samtidigt?
Någon kanske är osäker i sin KÖNSTILLHÖRIGHET dessutom.
Tycker också att den traditionella tröjpåtagningen på prispallen ska bort eftersom 2an o 3 an kan känna sig KRÄNKTA av att inte dom får en världsmästartröja.
Är det inte lite väl NATIONALISTISKT att hissa nationsflaggor vid prisutdelningen?
Här tycker jag att en neutral flagga vore på sin plats.
Inga landslag överhuvudtaget

Fanns det plåster i ALLA HUDFÄRGER i ambulanserna o sjukvårdstälten kring banan?

Världsmästare förresten?
Är alla länder i hela världen representerade i något världsmästerskap kanske?
Här sitter det kanske talanger i bortre Kirgizistan som inte har möjlighet att delta och blir därmed DISKRIMINERADE, bland annat av ekonomiska skäl.
Och det kanske finns andra världar i vårt stora universum där det bor innevånare som känner UTANFÖRSKAP av att inte kunna ta sig till lilla jorden i tid för att delta i "världsmästerskapen"!

Är det inte lite fult att vara världsmästare ändå?
Låt oss kalla det V- ORDET istället.

SWE-Cupfinal i Högbo

Senast jag tävlade i Högbo var 1995
Då var det mest stenig, stökig skogsstig med avbrott för sega skidgator  a la Gästrikland style.
Då blev jag jättetrött o bröt loppet

I år 2015 var det mest stenig, stökig skogsstig med avbrott för sega skidgator a la Gästrikland style..
Några branta korta backar o nån stenkista var skillnaden.
Jag blev jättetrött men kom i mål.

Trots att det kändes skittrögt hela loppet så var jag ganska bra med, ända till sista kvarten ungefär.
Då försvann farten, flytet och moralen helt pga trötthet och jag tappade 2 minuter mot cyklisterna jag hade runt mig bara på sista 3 kilometrarna.

Är inte direkt lyrisk över Gästriketerrängen, men den tar trots allt ut sin rätt i form av trötthet

Stökig hal stenig stig passar mig hyfsat även om  jag inte tycker det är speciellt kul när det blir för mycket, men det är dom där sega skidgatorna mellan som dödar mina ben så att jag inte heller orkar hålla flytet i skogen i en nedåtgående spiral till närmast stillastående.

Slutade 8a av dom 13st som behagade starta och där 10st nådde mållinjen.
Gjorde en rekordsnabb sorti från tävlingsplatsen följt av svältkörning i bil hem.

Tog vägen över Gysinge hem, där man passerade andra orter där tiden stått stilla sedan 1995...

2a!

Klart äldst i det 11 man starka H40 fältet, och näst snabbast, var jag idag när en deltävling i Västgötacupen avgjordes i Hallby i stort sett på fjolårets SM banor med några få förändringar/förbättringar.
Den här banan är extremt fysisk och man får inte gå ut för hårt, för då det gonatt.
Att jag inte skulle ha en chans mot Gunnar visste jag redan innan loppet (eller ja redan för typ 20 år sedan faktiskt) men visste att jag skulle ha chans på en eventuell pallplats

Och efter ett kontrollerat lopp med lite fajter om placeringarna i början av loppet så kunde jag faktiskt öka lite på sista varvet av 4 o gå mot en rätt ohotad 2a plats, och inga H50 gubbar före heller.
Skönt flyt o bra ben


Helt klart värt 7 tim bilfärd för att få åka fina race på riktiga XCO banor.

Igår skrotade jag rätt ordentligt igen under mitt väckningspass på min träningsbana.
Styre i ett träd (igen) o luftfärd framlänges nerför en stenbacke, men denna gång med en påpassligt cykelavhoppande Stefan som endast fick några djupa jack i ena knät.
Adrenalinpåslag, knädarr och blodutgjutelse.
Började dock inte grina

Plåster på idag

Åååh Åkersberga!

Åkte till Åkersberga för att delta i Hacksta xc, vilket är den geografiskt närmaste mtb tävlingen i kalendern.
Vet inte om det är miljön i detta samhälle men jag drabbas varje gång av lite olust när jag kommer hit, så även denna gång lite oväntat, då jag var rätt sugen på att rejsa innan.
Uppvärmningsvarvet kändes inte speciellt bra och jag skakade mest runt och undrade om jag blivit för gammal för stökiga banor som denna, trots att jag är hyfsat teknisk .

Loppet blev dock ok, även om det inte var det bästa i år och jag fajtades om platserna runt 5 i klassen, men blev 6a efter att fått kämpa ordentligt nästan alla meter på banan utan att nåt gick speciellt "lätt".
Banan var också roligare att tävla på än att bara cykla runt på.
Fick stryk av några som jag helst ska vara före, men slog även folk som jag sällan slår.
Det kom dessutom en regnskur på slutet som räddade mig lite då mina ben började bli slitna.
Ju halare det blir desto mindre betydelse har hög effekt.
Och jag är ju inget effektmonster direkt, men känner mig trygg i väta o halka.

Lämnade sedan Åkersberga bakom mig till förmån för solen i Norrtälje.

Andorra

Ända sedan jag lusläste kartböcker på mellanstadiet så har dom små länderna i Europa intresserat mig, och tack vare cyklingen så har man nu besökt några av dom.

Denna gång Andorra och drickalangare på Veteran VM i MTB.

Mycket berg o sol o hög höjd

Mycket shopping o turister i huvudstan där vi bodde

Och en miljon i minuten vid mobilsurf

 

Tävlandet gick riktigt bra, och jag lyckades bära hjul, langa dricka o skrika fram en 6e plats för Gunnar som sin vana trogen gjorde ett mycket bra lopp.

Han verkar fungera bra på hög höjd utan anpassning

Väldigt nära medalj o inte så långt från guld.

Jag var precis så nervössvettig o skitnödig innan som om jag själv skulle ha kört, och nästa lika urladdad efteråt.

 

Katten blev glad när jag kom hem, och skulle jama mig välkommen, men hon hade förmodligen inte jamat sedan jag åkte så det kom bara ett hest pip.

Hon tog igen det senare med råge.

 

Hemma på låg höjd i Sverige körde jag idag mitt första träningspass på en vecka.

På stigar o vägar på Vätö där jag en gång i tiden idkade moped-anarki innan det byggdes bro dit.

Körde i sån där mellanfart som inte ger nån träning.

Men jag har samlat på mig minst 10 st röda blodkroppar på den höga höjden i Andorra och det måste ju vara en ökning med minst 50 procent i mitt blaskiga blod.

Så jag blir farlig i höst

 

 

Jodå, jag kan fortfarande cykla

Senaste 10 dagarna har jag börjat träna på riktigt bra efter att ha ignorerat min egen cykling i nästan en vecka.
Jag behövde ignorera.
För nu börjar jag känna mig lika bra som i våras.

Det är ganska vanligt förekommande för min del att vara stark och inspirerad vår o höst.
Svag o desillusionerad på sommaren.
Med några undantag

Det har känts bättre o bättre dag för dag kan man säga

Körde i stort sett så fort som jag kan cykla på gårdagens KM och det var riktigt skönt att rulla lugn distans idag.

Ibland undrar man vad fan man håller på med.

Och andra stunder undrar man vad fan man håller på med...

Landsvägsrace!

Det var ett tag sedan jag var med o körde träningsrace på landsvägscykeln, men idag fick min aluracer från 2008 gå lite fortare än den vanliga distansfarten som jag vanligtvis bedriver på racern.
12 st i varierande åldrar, med betoning på "medelålders män i lycra" som det heter...
Det var inte det jobbigaste racet jag kört, men ovanan vid lite hastigare fartökningar som blir vid landsvägscykling gjorde sitt till för att göra mig trött mellan varven.
Slutade som vanligt med klungspurt på slätan, denna gång dessutom i lite medvind och jag nådde den svindlande hastigheten 58.6 km/h som värst, men blev akterseglad ca 4a bakom några lite snabbare segelbåtar.
Kul med lite omväxling från skogskörningen ibland.

Nån dag till bara så är sommarsemestern slut för denna gång, och det har varit sol o 25-30 grader varmt varenda dag.
I alla fall nån annanstans....

S.Ä.M.S.T !!!

I första startled på dagens SM tack vare swecup-gnetande.
Vill inte spränga mig så jag släpper medvetet placeringar för att lugnt o fint anta banan o loppet.
Det går bra i ett halvt varv ända tills det sprider ut sig o farten ökar något.
Jag känner direkt att det INTE FINNS ETT JÄVLA DUGG KRAFT varken i benen eller i övrig kropp inklusive knopp.
Faller som en sten genom fältet och jag är helt säker på att jag gjorde sämsta prestationen av alla deltagare på Svenska mästerskapen 2015.

Långsam överallt på banan var jag.
Tappade till och med i dom branta rullpartierna

Har gjort ett gäng dåliga SM genom åren, men även några få bra SM
Årets prestation är kanske den sämsta.
Hade ett vagt realistiskt mål om att fajtas om placeringar runt 20 i det knallhårda startfältet.
Men det var bara att glömma
Fick glömma alla andra eventuella mål också

Var nog less redan innan den sena starten och blev bara mer less när jag försökte cykla, fast jag vet att det ibland vänder under loppet.
När man är så här dålig är det inte det minsta kul att cykla MTB.

Behöver jag säga att jag bröt loppet halvvägs.

Vill minnas att det fanns en tysk skidskytt som hette Morgenstern i efternamn, som fick förtroendet att åka i det tyska staffettlaget vid 2 stora skidskyttemästerskap tack vare hans fina prestationer i världscupen.
Han pallade inte för trycket och misslyckades kapitalt båda gångerna och andra gången kollapsade han totalt på sin sträcka så att laget inte ens kom i mål.
När media sedan oroligt frågade tysk medicinsk personal vad som hade hänt så svarade landslagsläkaren lugnande och rakryggat:
"Det är ingen fara, man kan kalla det en mental kollaps...."

Denna mentala kollaps gjorde så att denne till världselit tränade tysk, inte förmådde slutföra 7,5 km skidor samt 10 skott...

Jag drabbades nog av detta idag trots att inget tryck fanns på mina axlar.
Snacka om mentalt stark....

Skitjobbigt juuu!!

Agnarna sållades från vetet på dagens deltävling i Swecup på väldigt utslagsgivande banor i Tibro.
Tyvärr tillhörde jag agnarna och fick kämpa för varje meter trots att lite regn möjligtvis gjorde banan marginellt lite mer till min fördel mot en del.

Skulle dock behövt regna utav helvete för att jag skulle gjort mig gällande ordentligt idag.
Typ ett monsunregn som dränkte hela startfältet, men att jag tack vare mitt dökött skulle flutit upp o överlevt o vunnit loppet.

Jag kom in på en långt distanserad trött preliminär 12e plats av dom 28 startande efter att ha kroknat på slutet och även framhjulssladdat av en bro ner i en å, och ansiktsplanterat i mossan vid strandkanten framför en skrattande funktionär.
Så min körning gjorde iallafall någon glad.

Önskar jag hade kunnat skylla min lite svaga körning på mina brutna revben o mitt allt bättre ryggskott.
Men jag kände nästan inte av det alls under racet.

Det var alltså ren o skär trötthet o långsamhet som var boven

"Trallala lilla molntuss"...

Med ryggskott o knäckta revben stack jag idag ut o körde ett distanspass, och det började regna efter 5 min.

Var väldigt nära att skita i det efter ca 20 min, men 5 min senare blev det uppehåll resten av passet.
Den runda jag körde, låg exakt i en cirkel mellan alla regnskurar, såg jag på SMHIs radarbild efteråt.
Hade faktiskt solglimtar i över 1 timme o ca 18 grader
Tur som en tokig eller skicklighet?

Igår körde jag 42 st 20/40 intervaller på raken inomhus, och av någon anledning så fick jag världens ryggskott när jag klev av efteråt.
Ett tag kröp jag fram på golvet..
Och den ömma bröstkorgen efter vurpan i fredags har visat sig vara revbensfraktur.
Så det gjorde ont att krypa också.
Så jag reste mig.
Krokig

Var lite bättre i ryggen idag och kunde som sagt genomföra  2tim o 40 min blandad mtb-distans.
Tog ett tag innan jag gick som en homosapiens efteråt, men nu är det "ganska bra" i ryggen.

Och revbenen smärtar bara i vissa lägen samt vid hostning o nysning.
Nysa känns som att bli skjuten i bröstet av Palmemördaren

Hindrar dock ej cykling nämnvärt.
Som tur är!

Nu väntar man bara på att en till semesterdag ska regna bort.
Ingen ide att vara arg.
För tänk så många vackra dagar man ändå inte utnyttjat

Slopestyle.....

Strax innan fredagskvällens träning på min XC bana satt jag o kollade lite på tv där världseliten i så kallad slopestyle med MTB hojar, gjorde upp i nån stor tävling . Det var mycket otroliga konster som gjordes av dom startande i dom stora hoppen.

När jag sen lite ödmjukt kom ut o körde så hade jag faktiskt fin fina ben och ett grymt flyt på min kurviga o tekniska bana.
Inte så mycket slopestylebana direkt, men jag började känna mig ganska "slopestylig" i min körning.

Och plötsligt på ett av banans snabbaste ställen så gjorde jag helt apropå en "Barspinn" följt av en "Superman no hander... landing on back" eller vad det nu heter?

Eller översatt till svenska: Kände mig så jävla skicklig och odödlig när plötsligt styret touchade ett träd o tvärställde sig och jag gjorde en ganska vådlig luftfärd och landade hårt på skuldran/ryggen och blev uppskrapad över några kvadratdecimeter.

Hämtade lite luft ett tag o genomförde sedan träningen enligt planering.

Det känns ändå bra att jag fortfarande har lite slarvigt risktagande i mig.
Hellre det och några skrapsår, än en feg gubbe

"Mycket ansträngd"....

...sa min kloka pulsklocka om min återhämtningsstatus efter dagens träning.
Det krävs dock inte speciellt mycket intelligens för att märka att jag är sliten.
Genomförandet av träningsrace på en tillspetsad Kvisthamra-bikeparkbana gjorde sitt till att slå den sista spiken i kistan.
Räknar nu med ett par dagar som levande död på jobbet.
Det brukar bli så när man tränar hårt i min ålder.
Och i andra åldrar oxå

DJÄVLIGT långsamt?

Det var lite tunna startfält i dagens race i Västerås så det fanns chans att även jag skulle ta en pallplats.
Och så blev det.
Av erfarenhet från detta ställe ända från 1995 så vet jag att man  måste komma över nån sorts hastighetsgräns för att få flyt på dom steniga o rotiga o berghälliga o kurviga banorna här.
Jag är hyfsad på såna banor om det finns tillräcklig fart i benen, men det var det inte idag.
Hamnade skramlande själv i ingenmansland större delen av loppet och min moral o kraft förmådde inte hålla farten ordentligt.
Fick glädja mig åt att GT var klart snabbast av alla i hela startfältet, inklusive eliten, så någon förstaplats för mig hade varit rätt omöjlig idag..
Men det hade varit lite roligare att vara 2a
Nästa gång, då DJÄVLAR?

Custom-made

Pressade kroppen o testade världsunika testprylar på cykeln igår kväll när det var upplandscup på Kvisthamra-bikepark-banan.
Tog det lite väl lugnt i starten och fastnade lite bakom folk, men var nästan ikapp tättrion ut på andra varvet, men jag kom inte ända dit utan fick nöja mig med att vinna H40 klassen med ganska god marginal.
Fick lite prologhosta av all torr o pollenrik luft

Dom världsunika testprylarna var framtvingade av mig själv, då jag inte fått tag på några så kallade "Bottomless Tokens" till min Rock shox brain framgaffel som slår igenom alltför lätt.
Att epoxylimma fast ett rött elastomergummi från en Manitou 2 gaffel från -92 i luftpåfyllningslocket gjorde den övre luftkammaren lite mindre, vilket var önskvärt, och vips så hade jag en mer progressiv gaffel som inte bottnade i första taget.
Så dom grejorna får sitta kvar
Tänk att jag fick nytta av delar från en gaffel från 1992, förövrigt den första jag köpte.
Kostade ju trots allt 4500 kronor då..
Dyrt på den tiden

Borlänge Tour med förvirring

Swe Cup fortsatte i helgen med etapploppet Borlänge Tour.
I år med svinkallt väder men kanske ännu mer supersnabbt underlag.
Här brukar jag ha svårt att göra mig gällande ordentligt, utom dom gånger jag haft jättebra ben.
I år fanns dom benen under stora delar av helgen.

Fredagskvällens sprinttävling blev för min del bara ett tidskval eftersom 12 st gick vidare och jag var bara 17e man, ca 1,5 sek från att kvala in och 5 sek från snabbaste tid i klassen.
Tappade några bonussekunder på detta, men slapp i gengäld att genomlida och genomfrysa en låååång sprinttävling.

På Lördagens XCO lopp på en lite modifierad men snabb bana, hade jag bestämt mig för att gå ut lugnt.
La mig absolut sist på startrakan, men hade redan i första utförslöpan rullat(!) förbi minst 10 st och efter första lilla uppförsbacken så var jag ca 10e man av 23 utan att knappt behöva röra pedalerna.
Att spara energi är ett av mina favoritspecialiteter på tävlingar.
Denna sparade energi och bra ben hjälpte mig att göra ett väldigt stabilt lopp fram till en 9e plats i mål och 11e i totalen
Jag gjorde dock en rätt förvirrad målgång, då varken målpersonal eller speaker verkade veta hur många varv vi skulle köra.
Ingen klockringning inför sista varvet och speakern svamlade om ett varv till.

Jag blev osäker av allt detta (trots att jag vet att 3 varv skulle köras) och fortsatte därmed en bra bit ut på ett 4e varv, extra förvirrad av en varvad kille framför som hade ett varv kvar.
Vände dock tillbaks till målet efter en stund och lyckades reda upp allt med minst lika förvirrad målpersonal så jag i alla fall fick rätt placering, men minst 15 sek sämre tid, vilket spelar roll i ett etapplopp
Både arg o nöjd över min körning var jag

Söndagens korta Criterium startade ursinnigt snabbt och jag fick på första varvet ligga på absolut superultramax för att inte tappa alla konkurrenter omkring mig.
Hämtade mig lite i mitten av racet och lyckades spurtsegra mig till en 8e plats på etappen och avancemang till 9e i totalen.
Denna 9e kunde ha varit en 8e om jag inte förlorat sekunderna under lördagens förvirring.

Jag kom alltså 9a men var 8e snabbast, och klart dummast (?) av dom 23st som behagade starta...

Mådde sedan illa resten av dagen

Dubbelrace Swe Cup med timeout

Har tillbringat helgen med att köra dom 2 första tävlingarna i Swe Cup MTB XC
Det gick både tungt o lite lättare

På Lördagen kördes Race nummer 1 i Huskvarna på det nästan mäktiga Huskvarnaberget, där för övrigt EM i MTB XCO kommer att avgöras nästa år.
Banan här är väldigt kuperad o brukar passa mig hyfsat, men denna dag var jag ganska medelmåttig just uppför, på gränsen till dålig faktiskt och det kändes som om nån satt en varvtalsregulator på hjärtat.
Kunde inte kötta alls utan fick överleva och tyckte att alla körde ifrån mig.
Blev trots detta en 12e plats bland dom 28 startande vilket jag var besviken över då jag hade topp 10 som mål och detta var inte långt borta

Race Nummer 2 gick idag i Vårgårda.
Här har det på senare år bjudits på årets största o hårdaste startfält och till i år en nylagd bana som var av mer internationell karaktär med fina branter uppför o nerför samt lite byggda hinder.
Det kändes för jävligt på uppvärmningen och jag nästan hatar att värma upp inför tävlingar när känslan inte finns där.

Så jag tog en timeout.
25 minuter innan startskottet satte jag mig sur som en femåring i bilen i 10 minuter o surfa lite på mobilen, lyssnade lite på radio och tänkte på annat, med ryggen vänd mot alla uppvärmande cyklister.
Avslutade med en kopp iskallt kaffe och stack sedan ut o drog några snabba igångdrag på cykeln.
Sen var jag den Stefan som var inställd på race och inte den Stefan som vill åka hem o lägga sig i fosterställning

Denna timeout var nog minst lika viktig som alla träningstimmar, matbegränsningar och inköp av dyra cykelprylar.
Om inte skallen är med, så är allt det där helt värdelöst ju.

Gjorde därefter ett väldigt stabilt lopp och gick in på en 16e plats bland 40 starka gubbar vilket jag var rätt nöjd med trots att jag hade topp 15 som mål i detta hårda startfält.

Hade blivit pallplats i H 50 om jag varit 1,5 år äldre i samma form, vilket jag självklart kommer att vara då.....?

Efter att ha kollat på UCI racen för herr o damelit kunde man konstatera att XCO lever ordentligt i dom här delarna av Sverige.
Och i andra delar också faktiskt

Prispall direkt

Den riktiga säsongsstarten blev av i helgen med 2 st race i Västgötacupen
Starka startfält i båda faktiskt

Började med 1a majloppet nere i Kvänum, som jag aldrig tidigare kört!!
Ett kort lopp på en flack bana på mestadels skogstig.
Här hade jag en del problem att hänga med på första varvet av två då alla körde skitfort i början, men sedan blev en del trötta o låg lite i vägen för min framfart.
På det andra varvet fann jag oanade krafter o körde upp mig väldigt snabbt till en tredjeplats som jag dock blev av med 100 meter före mållinjen till förmån för "sistavarvsspecialisten" Kent Inge Ahl, HjoVK.
Så jag blev 4a av istället... något bitter över detta
Är dock mycket nöjd med min fart på slutet eftersom flacka småstökiga banor där man bara matar på inte är min favorit.

Dagen efter var det dags för mitt favoritrace, nämligen Mjölbybiken.
Här är det istället en bana som passar mig perfekt med sin lite brantare kupering med inslag av tekniska partier o fina snabbåkta stigar.
Har bara bra resultat härifrån sista åren

Kanonben för dagen men halvdan start.
Körde upp mig snabbt och efter första riktiga backen låg jag 2a i H40 klassen med regerande svenska sprintmästaren Jonas Palmberg OK Hammaren en bit framför och H50 värstingen Benny Andersson Åstorp bakom mig.
H 50 startade samtidigt
Blev dock av med 2a platsen strax innan varvning då ytterligare en  SM medaljör,  Magnus Pettersen Almby blåste förbi.
Hade en liten intern fajt med Benny Andersson resten av loppet som jag dock fick se mig slagen av med ca 30sek,  men 3e platsen i H 40 var ändå säkrad.

Så nu behöver jag inte gräma mig över att jag inte nått pallen i år, för det är redan gjort.
Och en riktig racerapport för en gång skull

Avslutade helgen med ett extremt lugnt o skönt mtb-pass på torra o smöriga stigar o vägar i vårvackert Roslagslandskap

Mountainbike utan mountain..

...är inte min starka sida så därför hamnade jag en bit efter idag när Keps cup gick på Muskö.
Det finns MÅNGA som är starkare än mig (och tycker det är roligare) när det gäller att cykla rakt fram på blöta lite halvstötiga stigar med avbrott för ett kärr var 200e meter.
Lägg där till en Stefan med lite dålig inställning så är det fulländat.

Jag stannade inte o grät hysteriskt och hjärtskärande som den lille nybörjarpojken som typ var vilse i skogen.

Men det var nära..

Hemmakeps

Keps cup gjorde sitt första besök i Norrtälje på en för mig väldigt välkänd bana.
Snabb men ändå rätt kuperad så det tar ut sin rätt ganska ordentligt.
Körde tävlingscykeln dagen till ära och jag körde ganska bra dessutom, bortsett från viss tappad rytm i början av racet pga en del startsnabba som blev tröttare än mig efter ett tag.
Man är ju van att köra ganska ostörd på denna bana men plötsligt fick jag dela den med 67 st andra.
Körde upp mig till 2a platsen i H40 klassen och hade cykelcrosskanonen och tidigare bygrannen, motocrosskonkurrenten o multisportlagkamraten Erik Greijus i hasorna hela racet och blev omkörd av denne sista metrarna före mål.
Så jag blev 3a
Lite besviken i efterhand att jag inte riktigt försökte kötta emot i spurten, men så är det på våren.
Man är liksom lite "rädd" för att ta ut det sista av nån anledning.
Men det fanns kanske inte så mycket mer att ge och jag körde som sagt bra och kände mig framförallt stark uppför.

Kul det här med måntainbajk!

Tung lätthet

Har trots allt blivit en del cyklande i helgen på olika sätt.
Känns bra.
2 pass på pansarvintercykeln i distansfart samt 2 träningsrace på träningscykeln.
Benen orkar faktiskt veva runt även tungt material och på dagens träningsrace passade jag på att glömma en 75 cl flaska i flaskstället som jag skulle dricka efter dom 45 minuterna av race.
Lite extra barlast där.
Men med en morgonkroppsvikt på 68,9 kg så kan jag bjuda på det...
Jag måste ju väga som en fluga för att orka cykla eftersom jag har ett mushjärta, barnlungor, artros i knät samt ganska hög ålder.
Idag förekom även inslag av helkroppsförlamning mellan ansträngningarna
Kallas trötthet och ett visst mått av lathet.

Keps cup i Täby =punka

För andra året i rad lyckades jag punktera på just Täbys deltävling av keps cup.
Ifjol riktig punka med pajat däck, och i år fick jag ett rejält luftutsläpp när jag fick ett kast i en utförslöpa.
Klantigt o ovanligt med dom däcken o fälgarna

Det blev ca 0,6 kg luft kvar i bak så det gick bara att cykla väldigt långsamt och därmed kom den tävlingsdagen till sin ände efter nästan 2 varv av 4

Vad som var positivt var att det innan detta kändes bra både uppför o på slätan, dock var jag lite stel i utförslöporna.
Det var också en bra bana o många på startlinjen

Körde på min lite tyngre o mindre rappa träningscykel (med aluminiumram!!!!) idag med.
Kör minst 10 minuter snabbare per varv med min tävlingscykel.
Typ...

Vikt nedåt. Svag uppför?

82,5 kg inklusive tyngre träningscykel och vinterkläder, hjälm o skor.
Detta var den vikt jag fick släpa med mig på dagens Kepscup-premiär 2015.

Kände mig lagom taggad o benen kändes ok vid uppvärmning.
Snö o lerföre passar bra för mig för det mesta
Var dock väldigt svag och försiktig i första långa startbacken och hamnade lite för långt bak för att få en bra första halva av racet eftersom det blev lite väl långa rader av folk att köra om, på trånga stigar.
Var svag uppför men hade bra tryck på krönen o slätan.
Jag vinner inte h40 klassen i keps cup som förr
Det finns yngre o snabbare förmågor i klassen
Siktar på H70

Tycker det känns som det var alldeles nyligen som Keps cup 2014 startade.
Och nu har det startat igen..!

Snart är säsongen slut

Under överinseende...

...av min tålmodiga kloka katt Selma, så kom jag tillslut ut på cykeln o körde 40 min på min nya testkörningsbana utanför knuten.
Jag lider för tillfället av en mellan varven väldigt smärtande tand som igår bara delvis blev behandlad.
Tandnerver blottade efter en lagning i höstas.
Detta har förstört denna dag något och lett till att jag tagit en smärtstillande tablett, vilken är ungefär den 10e värktabletten jag tagit i hela mitt liv.
Så det gör ont.

Selma som har minst ett sjätte sinne, brukar kolla upp mig lite extra när jag är sjuk, skadad eller lider av nån smärta och kom fram till mig efter passet för att se att allt var ok.

Frågan är om det nånsin varit ok med mig?

Uppåt på nedgångsfronten

Kan inte direkt påstå att jag bantat, men jag har vidtagit årgärder för att gå ner i vikt litegrann efter vinterfetman
Denna gång har jag gjort lite annorlunda än vanligt.
Och jag har rekordsnabbt kommit ner till runt 70 kg som är en ganska fungerade vikt för mig som är 183 lång och tyvärr bär på en del inte så stora men onödiga arbetarmuskler på överkroppen som inte behövs så ofta vid cykling
2.5 riktiga kilon på 4 veckor är rekordsnabbt för mig.
Ska fortsätta på inslagen bana ett tag till o se vart det leder.

Siktar på 48 kilo och extrem hårväxt på kroppen

Men ojdå nu skojade jag om fel saker igen

Jättesakta eller jättefort

Efter helgens distanstimmar i låg hastighet med döda ben, så vaknade jag till liv igen och kvällens  hårda intervallpass blev väldigt bra.
Urkraft i benen och kunde totalkötta
Inte så ofta man kan det.


Återigen en bekräftelse på att man bör variera mellan ytterligheter i träningen för att komma vidare.

Hur gammal är jag egentligen?

Körde ett ordentligt distanspass idag eftersom det mest blivit högintensiva pass blandat med korta återhämtningspass o vilodagar på sistone.
Körde lugnt, men kroppen strejkade nåt alldeles fruktansvärt idag.
Trögt från start, lite trögare i mitten och trögt nåt för jävligt på slutet.
Detta trots torr asfalt o lite vind som på slutet dessutom blåste med mig.
Och passet var inte heller extremt långt (3 tim 30 min)

Gubbstel i rygg o knä samt muskler
Valde dessutom en ganska rak o gubbig väg.
Höll också på att göra en riktig gubbvurpa i slutet av passet på dom 150 meter av 7 mil som bestod av is.
Kom likt en gubbe knappt av cykeln efteråt.
Svor för mig själv likt en sur gubbe när jag skulle få av mig mina nyinköpta (värdelösa) skoöverdrag.
Gick sedan runt o suckade som en gubbe som är på väg att dra sina sista andetag.

Efter lite mat så kändes det betydligt bättre.
Ungefär som en 75 åring skulle jag tippa

Användarvänligt

Jag gillar min nya träningscykel.
Byggd av diverse delar för billig penning
Oöm halvtung men distinkt aluminiumram
XTR växlar, pedaler o bromsar från fjolårets racehoj
Sprängsäkra, styva o äkta slanglösa XT hjul
Rockshox Reba framgaffel samt riktigt lätt carbon i styre styrstam sadelstolpe o sadel.
Lite tyngre o lite långsammare än tävlingscykeln, men duger att köra träningsrace på, bättre än vad jag trodde från början faktiskt.
Ikväll fick den tjänstgöra på ett kortare "få lite frisk lufts-pass" med lyse på plogade småvägar.

För sådär 10-15 år sedan hade man i stort sett bara en cykel som man nötte ner på alla sorters pass året runt tills den var typ slut.
Nu har man en cykel för varje ändamål
Vilket leder till att tävlingscykeln alltid är tip top , att skärmarna alltid sitter på vinterslaskcykeln, att racern känns riktigt kul på våren, att cx hojen eventuellt kan få en omgång på höstkanten, att innecykeln blir lagom använd och att jag kommer att vara jättenöjd med min användarvänliga träningcykel i många år.

Det är bra

Det finns gränser!

Jag har varit med länge och har testat alla väderförhållanden genom åren, och vädret denna helg har varit sådant som ligger längst ner på rolighetsskalan och allt annat än cykelvänligt.
Snöblandat regn/regnblandad snö/ snö/regn
Och så vidare.
Temperatur runt noll och decimeterdjup slask överallt.
INGEN normalt funtad person kan tycka det är kul att cykla någonstans i dessa förhållanden!!

I så fall är det också skitkul att:
Åka klassisk skidåkning med bakhalt o inget glid
Träna löpning med graningekängor
Åka långfärdsskridskor på is som stöper
Och så vidare.
Det är ju inte så kul direkt
"Man får ju träning i alla fall" säger någon...
Det får man när man krystar vid hård mage också säger jag..

Så det blev en helg i källaren med olika sorters plågsamma pass.
Inte så kul det heller, men i alla fall bra träning.

"Happiness in slavery"

Efter en trött vecka med kvällsjobb inklusive dålig sömn och några extremt sega träningspass dagtid, så blev denna helt lediga fredag riktigt bra och avslutades med 19/11- intervaller och pigga ben o energi för första gången denna vecka.

Vinterkväll i distanstempo

Ibland blir det bättre än vad man tänkt
-0,5 grader
Lätt till måttligt snöfall
Vindstilla
Fint plogade småvägar
Tunt nysnölager
Bra lyse
Snöklädda granar
Bra cykel
Hyfsade ben
Tyst
Mjukt
Rävspår
Ingen trafik
Sent
Och plötsligt hade det gått 2 timmar och klockan var nästan 2200

Skogsluft i lungorna

Tack vare det "unika mikroklimatet" som råder där min xc bana ligger så kunde vi idag köra ett spontant jaktstartsrace på en till 99% snö och isfri bana.
Havsklimatet låg kanske lite väl nära eftersom det extrema högvattnet översvämmade ca 7 meter av den 1,5 km långa banan.
Annars var det nästan chockerande torrt o lite fruset i botten med undantag på ett par ställen.
Jag är extremt inkörd på min hemmabana och hade bra flyt utan att tok-köra.
Fick ändå stryk med 2 minuter på 55 min åktid av GT som inte heller tok-körde.
Hela kroppen får sig ändå en rejäl genomkörare på den intensiva banan.

Min nya träningscykel håller oxå högre status och åkkänsla än vad jag förväntat mig.
Nöjd eller rentav "micke nejd" som gamle kazaksvenske storskidåkaren Vladimir Smirnov sa efter ytterligare en mästerskapsmedalj med ett blodvärde på 195...
Å så var de söndag igen...

46....

...stycken 20/40 intervaller på raken blev det ikväll. Inte rekord men..
Man är rätt rökt när man är klar i alla fall.
Katten kom ner i källaren o kollade till mig 2 gånger om allt var okej.
Jodå jag levde ju men om jag är "helt okej" vet jag inte..
Betydligt lugnare men ändå rätt krävande var det igår, när jag stack ut i gryningen och körde ett skönt distanspass före frukost i det morgonlugna vädret innan snövädret drog i gång.
Det tar på krafterna ett annat sätt... liksom...
Fyrorna i fredagskväll blev hyfsade trots att jag kände mig ickepigg innan.
Blev trött av dom med
På ytterligare ett annat sätt

I övrigt en rätt trist helg som mest bestått av snöskottning, smeka katter och kolla vintersport på TV samt försöka motstå att äta för mycket gott.
2 kg ska bort inom ett par månader.
Nog så svårt om det ska vara "riktiga" kilon

Trettondagsracet 2015

Måste ju skriva några rader om dagens lilla, men ack så envist årligt återkommande vinterklubbrace som körs på forna militärområdet Nordrona.
När det kördes första gången så var jag 29 år. Nu är jag 47. Och lite snabbare tror jag

Trettondagsracet har alltid haft en ganska lättkörd o kort bana, så även i år för att behålla grundtanken att alla ska ha lika roligt o bli lika trötta oavsett förmåga
Hårt fruset i backen och banan dragen (av mig) runt och uppför en av Norrtäljes högsta toppar.
9 st startande
Jag själv hade en hyfsad dag i sadeln och lyckades köra ifrån alla konkurrenter utom en.
Hade framförallt bra driv i uppförpartierna, men var lite seg på dom få flackpartierna som fanns och körde lite på säkerhet i den snabba utförslöpan.
På slutet var jag i ingenmansland, totalt ohotad både bakåt o framåt och tappade lite gnista o fart, samt blev lite trött också.

Kul att föreställa cyklist i låtsastävlingar trots allt..

Haltande träning

Sista veckan så har min träning varit lite ojämn, och detta på grund av att mitt gamla knä inte vill vara med i matchen.
Blir svullen, knakig, mosig o öm i knät.
Precis som vanligt när man har artros
Distanspass ger flest biverkningar, men jag drar mig just nu för alla cykelpass, utom såna som är så roliga att man inte tänker på smärta o biverkningar.
Brukar bli bättre igen efter nån vecka.
Och när knät är bättre så är tillståndet ändå så pass kass att en fullt frisk person skulle sökt läkare...
Men jag är van.
Men det finns ju proteser
Och hagelgevär och gapande munnar..