Tefvlingen af annandagen

"Wid hwarje års slut den 26 december pröfwa o wärderar ofta en skock starka män sina krafter.
Starten äga rum efter Åldermans godtfinnande och det åligger hwarje deltagare att nedbryta och födärfwa sina lekamen, annars kan böter eller wite om åtskilliga Banco utfalla, i de fall Åldermannen är missnögd.
Att med velociped uti skog o äng ta i som om woro man ett swin äro ett krafw".

(Utdrag ur regler för annadagsracet)

Materialet har betydelse

2009 vann jag den ärofyllda titeln KM i cykelcross. Det hade kommit snö och jag körde på en MTB cykel.
Idag vann jag återigen denna ärofyllda titel.
Det hade kommit snö och jag körde på en MTB.
Tack vare dom för mig fördelaktiga yttre förutsättningarna lyckades jag slå närmast jagande GT som satt på en CX hoj.
Jag trivs i snö
Det kändes skapligt rent fysiskt också

Jag vann en chokladtomte som förstapris
Tur att det inte var en lakritstomte!
Då hade någon blivit kränkt!?

Världens snabbaste helg

En mörk novembervecka men en hel del träning.
Tokträningsvärk i benen i efter tisdagspasset på gymet
Några pass på inomhuscykeln med trasig musikanläggning
Svintrött på gårdagens distanspass och sov lika länge efteråt som jag tränat. 3tim o 40 min..
Blöt o skitig på dagens CX träningsrace men med bättre ben än förväntat
Plötsligt är det söndag kväll.
"Snart har helgen vecka 48 tagit slut!"
Fast det är ju bara vecka 47 än, jag vet.

Lite CX

Traditionsenligt höstklubbrace i Cykelcross var på dagens agenda.
Fuskade som vanligt lite med att köra helstel svinlätt MTB och hade lite fördel av detta.
Fint väder, bra bana, gott fika efteråt och en Stefan som funkade rätt bra.
Räckte till att vara 2a i mål av 6 st halvtrötta gubbar.
25 kilo lägre vikt med samma effekt så kan det här bli riktigt bra...

Distans på Autopilot

Jag har på sistone haft en tendens åt att tycka att distansträning är rätt tråkig och dagens 5 plusgrader o regn höjde inte min motivation.
MEN..!
Jag har en intränad mekanism som jag ofta använt när det är övertrist.
Kör på autopilot
Förutsättningarna är att jag är rätt utrustad och kör passet själv utan distraktion.
Neutral
Sen slappnar man bara av o kör och ignorerar regn kyla o motvind.
Oftast upprepas i mitt huvud en slinga av en låt som råkar dyka upp i mitt dunkla sinne.
Plötsligt har 3 tim gått.
På ett sånt pass behöver man inga vackra vyer , nya vägar eller fint väder.
Ca 2 tim in i passet såg jag en kråka vid vägkanten
Det är vad jag minns.
Är liksom nöjd så

Och på det tredje försöket...

...började min gym-muskler vakna till liv och dom vikter jag en gång klarade och som verkade oövervinnliga för 2 veckor sedan var nu nära till hands.
Att jag för tillfället inte går normalt i trappor pga träningsvärk är i alla fall bättre än känslan av att man börjar drabbas av sarkopeni som värsta åldringen.

Stark var jag idag

Seasons end

foto J. Sarota

2014 blev jag 2a i Vista MTB, lite drygt 4 min efter vinnaren GT
Igår på samma race var jag också lite drygt 4 min efter vinnaren GT, men det räckte bara till en 16 e plats.
2014 lite skitigt o lite tunnare startfält
Igår snustorrt och supersnabbt samt stort startfält
Det har definitivt blivit rejält ökad konkurrens i mellansegmentet i Västgötacupen i H40.
Och det är där jag verkar höra hemma.
Mitt i
Lite lagom
Sämst av dom bättre.
Eller bäst av dom sämre?

Nu står snart vinterträning på agendan
Det är jag faktiskt rätt bra på

Nästa år då jävlar!!

Som nybörjare bruka säga....

Avhängd på LVG-KM

Jag pratade väldigt mycket innan start om att min gamla racer från 2008 var äldst i startfältet, vilket det visade sig att den faktiskt inte var.
Men redan efter 300 meter började kedjan rappa, så mest sliten var den i alla fall och fungerade dåligt i skarpt läge...
Det var bra fart på den 55 man starka klungan så det fanns inte så mycket utrymme för kedjetrassel och jag hamnade bland dom sista i den stora snabbåkande klungan.
Efter ca 10 km trasslade kedjan igen och då tog min för dagen ganska låga moral slut och jag släppte klungan som försvann.
Jag hade nog inte gjort nån större succe idag ens med en fungerande cykel då jag lider av extremt låg träningsmotivation.
Jag bröt först av alla så jag måste ju ha varit klart sämst i startfältet.
Kanske sämst av alla i hela världen?

Jag lärde mig 2 saker som jag redan visste sedan minst 20 år tillbaka.
1: Starta ej med undermålig cykel
2: Det går inte att tävla halvhjärtat

Jag har ljugit

I helgen körde jag min allra sista Swecuptävling som H 40 cyklist.
10 år av stabilt tävlande har passerat snabbt.
Dock inte lika stabilt som jag tidigare nämnt för efter en lite noggrannare undersökning så minns jag att jag faktiskt bröt 2 tävlingar och icke ställde upp i en tävling 2012 pga axelskada.
Ändå rätt lite smolk i den stabila bägaren eftersom jag ändå är den som startat o gått i mål i flest race av alla cyklister i Sverige alla klasser inräknade.
Vågar jag påstå?
Bästa enskilda resultat på en deltävling är en 3e plats i Vårgårda 2010
Bästa totalresultat är 3e platsen 2014 efter troget poängsamlande.
Poängsamlande är väl det som jag ängnat mig mest åt även om jag har en del bra resultat mellan varven också.
I helgen blev jag lite halvlojt 12a efter ett rätt trögt race där jag inte skulle ha tagit ens en pallplats i nästa års tävlingsklass för mig.

H 50!!!!!

Jag ser misstänkt ut!?

Lika misstänksam som denna Italienska get, som jag lyckades mata med lite gräs, var också flygplatspersonalen mot mig både på Arlanda och Milano/Linate-flygplatsen.
Denna vecka har ju då tillbringats i Italienska alperna och Master-VM i MTB.
Jag var som vanligt servicepersonal åt GT som i år fick känna på hård konkurrens både från sina medtävlare och sin egen rygg som var allt annat än bra.
Nästan rullstolsvarning ett tag...
Blev ändå en 14e plats av dom 51 startande till slut.

Blev en del annan cykling för min egen del också.

Fint där i Italien, även för en misstänkt terrorist som jag, som först fick min kontaktlinsvätska skannad av en slöjbeklädd säkerhetsvakt på Arlanda.
Linsvätskan visade sig vara ofarlig, vilket hon förklarade för mig, samtidigt som jag tyckte mig se ett bombbälte under hennes skynken...

Vid hemresan när vi trötta efter lång bilresa i bergen kom till flygplatsen i Milano släpandes på stora cykelväskor och förvirrade letade efter nån buss som eventuellt kunde ta oss till nåt övernattningshotell, så skulle det inte dröja länge förrän 2 st tungt beväpnade militärer som patrullerade på flygplatsen cirkulerade på väldigt nära håll runt oss med nästan dragna vapen.
Den ena av dom stod sedan i minst 10 minuter halvt gömd bakom hörnet och släppte mig inte ur sikte.
Kanske tyckte dom min cykelkeps liknade en turban?
Eller såg jag ut som en nazist med min rakade skalle?
Det får rum mycket sprängmedel i en cykelväska...

"Och geeten ääter gräääs!!"
En spontant påhittad sång som en lätt utvecklingsstörd klasskamrat satt o sjöng som tröst för sig själv, när bussen till lekis gled i diket med oss barn en hal vinterdag 1973.
Sånt minns jag
Det fanns ju för fan ingen get där liksom

Ett OS lopp framför TVn

Jag har en tendens att leva mig in väldigt mycket när jag tittar på idrott och dagens OS lopp i MTB för damer i Rio var inget undantag.
Det var nästan obehagligt att titta på sändningen och jag svettades o frös om vart annat, reste mig gång på gång, gick runt i rummet, fick springa på toa 3 gånger av nervositet.
Skrattade ibland, skrek ibland o fick tårar i ögonen.
Fick byta tröja
Men till sist blev det svenskt OS GULD tack vare Jenny Rissveds som gjorde ett extremt bra lopp.

Plötsligt framstår vårt träningsrace på den fina kvisthamrabanan på förmiddagen som en rätt liten företeelse.
Men det räckte i alla fall för att jag skulle må prima i några timmar efteråt.
En bra dag i cykelns tecken.
Som vanligt.
I cykelns tecken alltså

Kul i Alingsås

Åkte till en tävlingsplats jag faktiskt aldrig varit på innan och det visade sig vara en av dom bättre tävlingsbanor o arrangemang man kan tänka sig.
Bokskog, utslagsgivande backar, kurvor o fint underlag och några små svårigheter i inspirerande fin inramning i Nolhagaparken i Alingsås
Själva loppet gick hyfsat och jag började med att vilt flåsande åka solo på en 9e plats följt av att lika vilt flåsande och dreglande fajtas med 2 andra om samma 9e plats.
Ungefär när jag var som tröttast i den fajten fick jag in en geting i hjälmen som stack o tömde allt sitt gift i min kala skalle.
Jag reagerar ibland väldigt starkt på getingbett, med utslag och svullen tunga, men inte denna gång som tur var.
Tappade dock lite fokus och därmed också mina 2 konkurrenter och blev 11a i mål trots att jag avslutade med ett rätt starkt sistavarv.
Anständigt avstånd till segraren denna gång.
Och ännu en gång i mål på en swecuptävling!!

Snittresultatet

Svenska mästerskapen
Startade från första startled och lät mig falla lite i fältet för att inte spränga mig.
Att sedan folk vurpade till höger o vänster gjorde mig inte så mycket då jag lyckades ta mig förbi alla obemärkt o kallt, inklusive denna krasch strax efter start.
Vid ett annat tillfälle flög en cykel förbi bara nån centimeter från örat i 30 km/h och jag kunde känna vinddraget.
Annars gick loppet medelmåttigt och jag hamnade på en slutlig 26e plats av dom knappa 50 startande.
Höll den fart jag hade i kroppen för dagen helt enkelt.
Hade korta perioder när jag trodde det skulle släppa lite så jag eventuellt skulle kunna gå på och kötta lite, men det blev mest trampa luft och en sort halvslö elmotorkänsla i kroppen som bara hade en fart.
Ett åskregn gjorde den utslagsgivande banan ännu tuffare och tidsavstånden mellan cyklisterna blev rätt stora.
Är ändå glad att jag höll ihop det till mål utan att ha några större kriser då detta var mitt sista framträdande i H 40 klassen i SM.

Sammanfattar mina SM-år i H 40 med att jag av 10 försök bara var riktigt bra 2011 i Borås då jag blev 9a.
Några 12e platser i ett par tempolopp och 15 e platsen 2010 får väl också räknas som godkända.
Körde rätt fort halva loppet 2012 också men sprängde mig.
Resten av mina SM framträdanden har varit svaga eller rent av fiaskon, så skulle man sammanställa ett SM-snittresultat på mig så kanske det skulle vara den 26e plats jag tog i år..

Infriade förväntningarna...

Körde swecup-race i ett soligt Härnösand idag och som vanligt när tävlingarna går lite mer norrut i landet var det lite små startfält.
I en förhandstitt i startlistan i H 40 klassen såg man att  det var få men bra cyklister med och mina förhandstips att Gunnar hade chans att vinna och jag hade "chans" att komma sist infriades.
Dom 2 i den 8 man starka startlistan som jag just idag hade en rimlig chans att slå körde båda punktering och bröt, så det blev en ensam, aktrerseglad, långsam och rätt tråkig resa mot mål för min del.
6e o sista plats av dom som kom i mål
Långt efter.
3e gången i livet som jag kommer sist på 25 års tävlande, så det får man ta.

Det jag däremot vet är att jag är den person i Sverige som sedan 2007 deltagit o kommit i mål på flest swecuptävlingar, alla klasser inräknade.
Har bara missat 2 race på 9,5 säsonger.
Sket i ett långlopp i Södertälje ingående i cupen 2008 och var langare på masters VM i Andorra när ett race gick i Göteborg 2015.
I alla andra race har jag passerat mållinjen med både bra o sämre resultat.
Alla är vi bäst på något....

Har inte ett lika bra facit på SM, men det återkommer jag till om nån vecka...

Småsegt i Borås

Lämnade i Lördags ett extremt regnigt Norrtälje för ett lite mindre regnigt Borås (!) och 2 dagar Västgötacup.
Hade inte mina bästa racedagar där och placerade mig mitt i den drygt 30 man starka resultatlistan båda dagarna.
Eftersom jag i år tänker vägra att bli sådär extremt sommarseg som jag brukar bli, så sänkte jag förväntningarna lite redan innan racen och och genomförde dom på ett rätt stabilt sätt, fast det kändes rätt segt i helgen. .
Bättre att vara halvnöjd med att i alla fall genomfört, än att försöka bajsa på sig för att prestera topp när inte den riktiga formen finns där och bryta eller nåt.

Farten räckte i alla fall med nöd o näppe till att ta pallplats båda dagarna i H 50.
En klass som jag inte kör än, men snart så...
Man ska ju se framåt säger dom...

Mjölbybiken inklusive krasch

Det gick idag att köra riktigt fort nerför den klassiska berghällen på Mjölbys fina och i år extremt snabba och flacka bana
På 3e varvet körde jag dock lite väl fort, och till ljudet av framdäck som viker sig och genomslående framgaffel kraschade jag bort en pallplats.
5 cm tjock asp tog hand om cykeln och dess smalare kompisar bredvid tog emot det mesta av mig när jag flög överstyr ut i skogen å det brutalaste .
Kunde dock vimmelkantig fortsätta mot mål o en 4e plats.
Lite lårkaka och småskrubb.

Ändå bättre att krascha av för hög fart än att åka o gubb-bromsa

Borlänge tour

3 dagar av täta race på supersnabba banor är vad Borlänge tour är.
En av säsongens höjdpunkter helt klart.

Jag körde riktigt bra på den första etappen på fredagskvällen som var ett individuellt tempolopp på 7 km.
Att det började spöregna precis innan start gynnade mig bara och jag blev 10a på etappen och var nöjd över detta.
Täta sekundstrider som vanligt

På den andra etappen på lördagen som var ett vanligt xco race fortsatte jag att ha bra ben och åkte med i en liten grupp med mina närmste sekundkonkurrenter som slogs om platserna 10- 15.
Körde perfekt taktiskt om jag får säga det själv
Hade lite överraskande skaffat mig några sekunders lucka på de övriga med mindre än ett halvt varv kvar då kedjan plötsligt hoppar av på ett osannolikt ställe. Jag låg då 10a.
På med kedjan svärandes och fick istället jaga dom förbipasserande som en galning o lyckades bärga en 14e plats och 20 sekunder efter 10e platsen.

Det korta loppet på söndagen var en mycket jämn historia på dom snabba banorna men jag lyckades ta den totala 13 e platsen med 2 sek marginal.
Åter bra ben och 1 slag från maxpuls bitvis sista biten mot mål.
Flåsade en del efter målgång kan man säga.

Fick verkligen ut max ur kroppen hela helgen och jag kan inte cykla fortare på såna här banor än vad jag gjorde i helgen.
Bra där Stefan

(SWE) cup i Vårgårda

Årets mest prestigefyllda race näst efter SM o möjligtvis Borlänge tour har Vårgårdas MTB tävling blivit.
Extremt starka startfält och riktiga XCO banor i år igen.
Jag själv som sistaårs H40 fick ha målet att komma topp 20 och komma "på pallen i H50" vilket är den klass som väntar nästa år.
Lyckades med båda efter en stabil dag på jobbet utan att briljera extremt.
18e plats i det 40 man starka H40-fältet med extremt stark topp och klar 2a bland H50 gubbarna.
1a i "49 och ett halv års klassen"

Bäst att passa på att placera sig, för nästa år finns det kanske inga veteraner som orkar tävla runt om i landet eftersom cykelförbundet som jag sällan eller aldrig kritiserat, plötsligt bestämt att ta bort swecup-statusen för alla utom elit och junior.

Veteraner som stannar hemma och deras barn likaså.
Och där försvann en hel hop med framtida VM medaljörer
Ökentävlingar med få deltagare
Och där ledsnade 3 tävlingsarrangörer till.
Den fina "mtb familjen" som genererat i stort sett alla dagens stora cykelstjärnor blir ännu mindre.
Det är ju skitbra för cykelsporten!
I alla fall om man hatar den!

Nån sorts kompensation..?

I total kontrast till dagens arbetsdag, så var det riktigt jävla kul att köra kvällsträningsrace på GTs fina o just nu supersnabba bana.
Ljusa majkvällar när det är som bäst kanske?

Stela farbrorn med andnöd

Det verkade vara dåligt med syre i luften uppe Säter idag, i alla fall i dom andetag jag andades in.
Swecup-premiären blev därmed väldigt seg o alltför långsam för att vara godkänd.
Jag flåsade ovanligt mycket redan på uppvärmningen och kände mig lite stel, men så kan det kännas före racen ibland och sedan går det ändå bra.
Men icke denna gång.
Hög frekvens på andningen, men svaga ben samt dåligt flyt och därmed lägre fart än vanligt..
Att inte banan hann provköras innan start gjorde inte saken bättre, då det fanns några trixigheter som definitivt hade behövt köras ett par gånger.
Nu blev det istället b-linjer eller chansningar och klantigheter i en salig blandning.
Kom i mål missnöjd med det mesta

Det kommer bättre dagar

Soppatorsk

Dagens distanspass på fina stigar o vägar blev 4,5 tim o 10mil långt istället för ca 3 tim som jag förberett mig för.
Det visade sig att det blev lite för långt.
Gårdagens landsvägsintervaller satt dessutom kvar lite i benen och sista halvtimmen hem i snål kylig motvind från norr, tog plötsligt det sista slut i mig.
Verkligen det sista.
Dog nästan
När jag till slut kom hem var jag "helt jäwla wäck" och fann mig själv sitta på en stol i källaren o fnittra för mig själv, blandat med dödssuckar, när jag försökte få av mig skorna.
Lyckades dock göra pannkakor på rekordtid.
Jag lovar att jag kände smaken av varenda lite kolhydrat i dessa, så som man bara gör när man har kört riktigt jävla tomt i kroppen på cykel.
Gör man för många såna här pass så har man snart förcyklat sig totalt och lägger av.
Men ibland kan det vara bra med lite späkning utöver det vanliga.
Kanske hinner jag återhämta mig till hösten?

Keps cup final

Har bara deltagit i 3 st deltävlingar i keps cup i år och idag var det den sista för denna vår.
Och därmed också den sista i H40 för mig.
Helt sjukt
Var lite seg i början av dagens race o fick gräva rätt djupt för att inte tappa farten ännu mer.
Var en del partier på banan som inte jag är bäst på.
Typ svagt lutande berghällar med rötter i tiotals minuter
Lyckades dock bra med att hålla farten o var inte så långt ifrån ett bra lopp o blev 5a.
Det skiljer ju oftast bara nån minut i slutändan på en bra prestation o en medelmåttig sådan.
Men den minuten grämer en lite.
Men jag gläder mig åt att inte göra bottennapp

2 timmars skönhetssömn i soffan blev det efteråt.
Det behövs

Tack Håkan!

Jag arbetade mig sakta mig säkert uppåt i fältet efter en köande första halvan av dagens Keps cup i Tullinge, det slutade till sist ganska bra.
Vi lite äldre män får ju stå en bit bak i dom numera 100 mannade startfälten
Fin snabb bana och en bra dag på cykeln.
Den nya snygga tävlingsdräkten kan faktisk oxå få en medelmåttig 49 åring att se lite rejsig ut...

Dagen räddades av en gammal Enduropolare från 80-talet som lite förkyld själv avstod tävlande och lånade ut sin framhjulsaxel till mig före start då min egen blivit kvar i min bil efter omlastning av cyklar.
Håkan Edman heter dagens hjälte.
Tack!

Inte så plågsamt?

10 långa mil på vintercykeln i grått väder blev det denna Långfredag.
Plågades kanske inte som Jesus på korset, men det kändes bitvis som om nån jävel slagit en spik i knät.
Det gör det ibland.
Inget att oroa sig för.
Finns nya knän.
Dessutom blev jag som korsfäst i soffan flera timmar efteråt.
Men skägget rakade jag av igår

Trevlig Keps cup premiär

Plötsligt står man där på startlinjen.
I år igen!
Keps cup-premiär idag i Täby med totalt runt 100 startande och torra banor.
Fick inte punktering i år, vilket jag fått dom senaste 2 åren just i Täby (och därefter en punkafri säsong.)
Det gick däremot riktigt bra även om jag inte slogs om segern i klassen.
Jag hamnade nästan direkt i en grupp på 6-7 skapligt snabba H40 gubbar.
Flera av dom har jag aldrig matchat förut, men det gjorde jag i dag.
Benen snurrade på perfekt överallt och om man ändå ska klaga lite så saknades det kanske lite styrketryck när det behövdes samt att jag kanske körde lite onödigt försiktigt utför, för att undvika punktering i år.
Utförsfarten räckte dock till för att hänga med.
Blev runt 7- 8 i klassen, men bara små sekunder fram till 5e och ca 25 sek till 4e.

Jag har i alla fall inte blivit sämre av min vinterträning.
Att bli bättre är ju inte självklart
Särskilt inte i min ålder....

"Världens räddaste man"

Har haft ett uppehåll på ett par år med att gå på gymet o köra styrketräning, vilket inte saknas så mycket då jag kan göra mycket av tex bålövningarna hemma i källaren, med diverse tillbehör.

Men idag skulle jag göra gymcomeback på riktigt.
Jag hade ju redan skjutit upp premiären några dagar på grund av lathet och det dåliga självförtroendet inför gymövningar jag hunnit fått under tiden som förflutit sedan sist.

Kanske inte orkar ett jävla dugg?
Eller glömt hur en del maskiner fungerar o gör bort mig totalt precis när ALLA kollar?
Kanske krockar jag med nån bil redan ute på parkeringen, medan jag kollar mot entren om det är mycket folk?
Kanske slår jag näsan i entredörren när jag drar den åt fel håll då jag glömt åt vilket håll den öppnas?
Mitt förnyade gymkort kanske inte fungerar så jag måste hålla på o trassla med receptionisten med värsta kön bakom?
Och kanske upptäcker jag då att det hänger snor ur min näsa som ALLA ser?
Kanske blir mina skor stulna i skostället så jag får gå strumpfota hem?
Tog jag med mig gymskorna??
Har jag glömt handduken igen?
Snubblar kanske i trappan på väg upp till gymet och blir ymningt blödande från smalbenet.
Funkar roddmaskinerna???
Kommer alla att skratta åt mina nya gymtights med neoninslag?
Drar kanske av snöret på roddmaskinen o ramlar handlöst bakåt o slår huvudet i crosstrainern bakom som den där svettiga gubben kör på, så han måste komma o göra konstgjord andning på mig???
Kanske får jag mitt återkommande ryggskott vid bålövningarna och får bäras ut på bår?
Håller mitt knä för hård benpress eller brakar det till i knät direkt och allt får pinsamt avbrytas efter 5 min?
Låste jag skåpet med mina privatkläder?
Var är nyckeln?
Hur ser jag ut i alla speglar?

OCH SÅ VIDARE!

All denna skräck lyckades jag alltså övervinna och det var faktiskt precis som vanligt att gå på gym fast det var ett tag sedan.
Var till och med lite starkare än jag trott.
Och en skön känsla infann sig efteråt.
Och jag föll inte handlöst nerför trapporna efteråt, precis framför några snygga tjejer .

Däremot lär jag ha träningsvärk i morgon

Långsam distans

Efter förra veckans rätt hårda träning så blev istället denna vecka en orgie i trötthet, vila och allmän dekadens.
Det behövdes för att min stagnerande träningslust skulle komma tillbaks.

Idag nystartade jag med ett väldigt lugnt o skönt distanspass på 3,5 tim.
Jag gjorde min extremt ickevetenskapliga test efteråt för att se om jag cyklat tillräckligt lugnt.
Att gå ner får en trappa känns nämligen väldigt mycket jobbigare efter ett lugnt distanspass, än om man kört lite hårdare på ett lika långt pass.
Benen vill liksom vika sig.
Kommer säkert en forskningsrapport om detta om några år.

Och där kanske man kommer fram till att det är ren slöhet...

Men kom ihåg var ni läste det först.....alla miljoner bloggläsare...

Nära men ändå långt borta

20 varv blev det totalt på den fint frusna och skottade 1 km långa xc-slingan i skogen bakom huset idag.
Vi körde jaktstart och GT fick starta 2 min efter mig och det var en timmes körtid.
Det tog 40 min för honom att komma ikapp o om, då jag hade fördel av extremhemmabana.
Ju mer vi körde desto mindre blev mina fördelar av att kunna banan på millimetern när.
Och därmed kom fysik mer o mer bli den avgörande faktorn.
Så det blev stryk med 1.5 min till och totalt ca 3.5 min över hela racetiden.
Hade varit betydligt mer om det bara hade handlat om fysik.
Men cykling är mer än så

Och jag hade nära till banan.

Jag och ugglan

Denna stjärnklara Februarikväll körde jag ett tiotal varv på min skottade slinga i skogen bakom huset.
Det var fruset o fint och ett tunt snötäcke vid sidan av
Och så där frisk luft som det bara är i slutet på vintern när solen värmt lite på dagen och kylan biter i på kvällen.
Det förekommer här en del kattugglor som vid den här tiden på året sitter och hoar trolskt på kvällarna.
Ikväll fick dom konkurrens av mina lätt tjutande bromsar som delvis höll samma ljudfrekvens som dessa uggle-läten.
En av ugglorna blev lockad eller arg av ljudet från mina bromsar och följde mig flygande från träd till träd ett bra tag i skogen.
Kanske skrämde jag den från sitt revir eller så fick den en kåtchock av mina upprepade tjutanden i vinternatten.
Förlåt i så fall
Eller nåt

Arbete och fritid...

... är inte bara namnet på en svensk proggrock-grupp från 70-talet, det är också vad det mest har handlat om ett tag nu.
Först fritid. Sen arbete.
Jag har alltid skilt dom åt ganska abrupt.

Fjärdemannen upplevelse

Hamnade efter lite bilåkning i Motala för deltagande i  MTB Winterchallenge.
Det var trots allt en skara cyklister som kom till start.
Banan var i princip en slät och brett plogad ganska kuperad cykelcrosslinga med en liten springtrappa och ett plankhinder inlagt.
Väldigt lömskt mjöligt snöunderlag vilket gjorde att man fick smyga i kurvorna.
Tre cyklister var starkare än mig i startlistan och samma tre körde också ifrån mig, så jag fick rikta in mig på att bli fyra av dom 8 som kom till start i tävlingsklassen.
Detta lyckades, men det kändes för jävla segt i brantaste backen på banan.
Jag är ju fet
Förövrigt hade den evigt jagande konkurrenten på femteplatsen en actionkamera på hjälmen, så mitt feta arsle finns dokumenterat på film nånstans i Motala

Det var ändå kul att bryta av vinterträningsmonotonin med lite cykeltävling annorstädes

En risifrutti och 4 biltimmar  senare så var man hemma igen.

Ledbruten pigg tjockis.

Nästan 73 kilo fläskig och allmänt ledbruten av olika anledningar så stack jag ikväll ut på ett vinterkvällsdistanspass i den för dagen måttliga kylan (-6).
Benen var chockerande pigga o vägarna fina och känslan skön efteråt
MEN jag har lite för mycket fläsk på kroppen för att det ska vara godkänt i en spegel..
3 äkta kilo för mycket väger jag.
Brukar vara som fetast i januari, men i år är det lite värre än dom senaste åren

Jag har ju alltid sagt att min största skräck är att bli en fet gubbe
Hjälp!!!

Mata duvorna i parken..

Det fanns möjlighet till riktigt bra vinterträning denna vackra men kalla vinterdag.
Efter beslut på morgonen om att ställa in dagens distanspass på cykel pga kyla, så bestämde jag mig för att köra vinterns första längdskidpass!!

På den närliggande golfbanan bland andra nybörjarmotionärer skulle jag göra årsdebut.

Kan hända var jag snabbast av dom som var där, MEN jag kunde inte åka mer än ca 2 km innan jag insåg att mitt artrosskadade knä inte pallar skidåkning längre. Har varit begränsad i just skidåkning en länge tid, men nu är det fan helkört

Vid varje frånskjut glappar o sladdrar knät nåt fruktansvärt.
Så det var bara att åka närmsta väg hem igen, eftersom jag vet att det leder till svullnad om jag fortsätter
Och när jag kom hem hade tiden runnit iväg och min träningslust likaså, så jag kom inte ut på cykeln heller, trots att det var rätt bra mitt på dagen (-9)
Kunde dock senare förmå mig till ett hyfsat pass på innecykeln på kvällen.
Som tur är...

Min idrottsliga aktivitetslista blir allt mindre med åren.
Nu är det bara cykel, roddmaskin, skridsko och promenader som jag kan göra hyfsat fullt ut, i träning där benen är inblandade.

Nästa steg blir sjukgymnastik och stapplande med rollator till närmsta park för att mata duvor med nån torr brödbit.

Racet på trettondan

Till sist kom jag fram där bakom tallen, men det tog tid......

 

 

Föret på trettondagsracet växlar lite mellan åren, men åtminstone en av deltagarna är alltid densamma.

 

Jag.

 

I år kallt o snö och snabba men lite hala banor.

6 st startande tog möjligheten att utnyttja denna vackra vinterdag

Jag cyklade iallafall hyfsat snabbt, men GT har alltid en växel till när det behövs och slog mig med ett halvt varv till slut.

En av dom få gånger jag inte blivit varvad av honom på dom timmeslånga racen och dom korta banorna som av nästan oavbruten tradition körts på trettondagen sedan 1997.



Prinsessan och hennes tjänare

 

Medan denna söta bortskämda prinsessa valde att vara inomhus denna ganska kalla dag så tillbringade hennes tjänare dagen i cykelsadeln och träningsrejsa på en snöig XC bana tillsammans med några andra.

 

Mitt favoritföre med nysnö o lite småhalt så att det inte har så stor betydelse hur stark motor man har utan mer hur man så smidigt o energisnålt som möjligt kan ta sig fram utan att hjulen släpper.

Är hyfsad på det.

Man måste vara smidig som en katt

Hann dock inte riktigt slutföra racet då jag körde sönder däcket i sista branta utförslöpan på sista varvet....

Även katter halkar till ibland...

 

Vid hemkomst blev jag direkt hänvisad till kattborsten.

Tjänaren hade ju varit borta i flera timmar från Prinsessan