tisdag, juli 29, 2008

Behöver jag gå i depå o byta kropp?


Äh va fan jag orkar inte beklaga mig över att det åter gick tungt på ett race, det är som det är och så är idrotten ibland. För en månad sen var jag stark, nu är jag svag.
Det var iallafall folk bakom mig i resultatlistan på det oerhört prestigefyllda KM i MTB tempo med 7 st startande.
Det var ju endast den svenske H30 mästaren som slog mig...

måndag, juli 28, 2008

"Ge mig..

.. åtminstone musik!"
Lyssnar väldigt lite på musik på sommaren förutom det skval som möter en i radio o delvis tv. Men nu när man är tillbaks på koncentrationslägret som råkar vara mitt jobb o hösten på nåt vis börjar närma sig, så törstar min själ efter djupgående toner o träffande textrader.
Kanske den enda riktiga friden, och den enda drog jag använder, förutom möjligtvis ruset efter ett skönt hårt träningspass.

fredag, juli 25, 2008

Det går åt mycket sprit i såna här situationer...

...sa en gång en snubbe jag kände, som försökte gå vidare efter att hans flickvän gjort slut.

Det går åt mycket tålamod i en sådan situation jag befunnit mig i denna vecka, när som vanligt sommarvädret visar sig från sin bästa sida precis när jag börjat jobba skiten ur mig, direkt efter semestern.

Det går åt mycket kolhydrater när man är ute o kör distanspass med extremt slitna ben plus att man utan att märka det kör med hårt anliggande broms hela passet.
Tyckte det gick lite tungt jag me...!!?

Nu har jag gått in i väggen.

Det ska inte vara för lätt....

onsdag, juli 23, 2008

Kallsup, hjärtstopp och syraförgiftning

Passade ikväll på att förnedra mig själv med en liten triathlonträningstävling, men jag var bara med o simmade o cyklade, då löpning inte är att rekommendera med den ledsvikt jag har.
800 m simning och 25 km cykel blev det iallafall. Simmade dom 800 meterna i 100 procent bröstsim med kallsup (nej jag lade mig på rygg o sprattlade lite oxå) på 18,30 min, sen var jag så slut i hela kroppen att jag inte förmådde cykla fortare än en medelmåttig kvinnlig motionär, så cykling inklusive växling tog 45 min...
Kom ändå nästan kapp dom flesta som simmat ifrån mig så mycket och man ville gärna fortsätta med löpmomentet när man kom till växling, men det var ett par år sen jag sprang hyfsat fort och det var ungefär lika länge sen man kunde springa överhuvudtaget typ. Ännu längre sen man rekommenderades att inte springa.
Så jag sket i det.
Det otäcka med det hela är att man kanske får några onödiga gram extra i form av nån muskelfiber i överkroppen i nån vecka av alla simning. Har simmat ca 50 simtag i år och nu miljondubblades simtagen kändes det som.

tisdag, juli 22, 2008

Back in the saddle!

Tillbaks på mitt gamla jobb efter en skaplig semester. Tillbaks på cykeln o kan cykla fort igen.
Någorlunda fort iallafall.
Har redan ledsnat... på jobbet iallafall.

söndag, juli 20, 2008

Defekt


Åskan slog ner i antennen till tvn en gång när jag var liten, just när dom skulle visa en svartvit rymd sciencefiction film från 50 talet. Jag minns att det kändes väldigt tomt, eftersom jag sett fram väldigt mycket mot att se denna film, trots att jag innerst inne i min lilla barnhjärna visste att det var en rätt dålig film, nästan en "kalkonrulle".
Ungefär samma känsla fick jag nu när jag missade XC loppet på SM på grund av ett plötsligt och överraskande svullnande knä. Tror inte att det blivit ett av mina mer fantastiska lopp, men jag hade bara velat gjort ett normalt race och sen satt punkt.
Ofrivilligt uteblivna "kalkonrullar" och SM lopp kan göra en desillusionerad i flera dagar efteråt.
Minns att tv bilden aldrig blev sig lik efter det där åsknedslaget när jag var liten, men det gick ju att köpa en ny tv.
Undrar om det går att köpa en ny Stefan?
Neeej, men den gamla Stefan kunde faktiskt cykla lite lugnt idag igen trots, diverse defekt.
Knän är rätt fula för övrigt, iallafall mina..

fredag, juli 18, 2008

Tack Gunnar!

Idag var det meningen att jag skulle kört XC loppet i MTB SM, eller var det kanske inte meningen?
Ca 2 ggr per år så svullnar mitt artrosskadade knä upp, spontant eller av anledning, och jag får vila i 3-5 dagar. Detta skedde natten till Torsdag.
Gick o lade mig efter SM tempot i Onsdags som hyfsat vältränad 41 åring, och vaknade som invalidiserad dito.
Gav inte upp hoppet förrän kl 9 i morse när jag märkte att knät fortfarande inte gick att böja av all vätska i leden.
Nåja "man e inte 20 längre".... och snart är semestern slut...inte är det långt till döden heller..

Åkte ändå till Norberg för att hjälpa min plastbror Gunnar med vätskelangning och påhejning.
Gunnar som nästan alltid kör bra på mästerskap lyckades denna gång äntligen vinna SM GULD i H30, och jag skäms inte att säga att jag fällde en o annan rörd tår och hade gåshud när han gått ifrån sista konkurrenten på sista varvet o kom mot mål som segrare i ett hårt o mycket spännande lopp!!
Man är väl lite känslig kanske..

onsdag, juli 16, 2008

The drugs dont work


På väg till årets MTB SM i Norberg lyssnade jag på radio i bilen. Dom diskuterde om varför vissa människor söker kickar i mer eller mindre obehagliga saker såsom karuseller, bergsklättring, slagsmål, eller hård idrott. Dom kom fram via nån expert i ämnet till att dessa människor helt enkelt var lite beroende av endorfin o andra belöningsämnen som kroppen utsöndrar vid dessa aktiviter. Ingen nyhet direkt, men när man är lite smånervös inför ett race så har man kanske lite svårt att förstå varför man utsätter sig för denna plåga både före och under racet, bara för att få må lite bra en stund efteråt.

SM tempoloppet idag blev för min del en ganska medelmåttig historia, men det var inte att vänta annat då jag haft en halsinfektion i veckan plus att banan bara egentligen innehöll en (1) egentlig backe uppför. Det är ju uppför som jag hävdar mig skapligt och inte på segsläta skogsstigar o trögrullade grusvägar.
Nåja, jag kom på 16 e plats av 37 startande i H 40 och hade med en absolut toppdag kanske kunnat varit 11a -12 a på en sån här bana, så jag får vara "nöjd". Plastbror Gunnar tog bronset i H 30 så det vägde upp lite..
Det jag är missnöjd med är att kicken efteråt uteblev i princip.
Är inte typ 180 i puls i en knapp halvtimme nog för att jag ska få känna lite endorfinrus?
Så mycket slit o ingen belöning.
Ska fan ner på stan o slåss med kniv eller nåt....
Posted by Picasa

måndag, juli 14, 2008

Summertime blues?


Efter 2,5 dagar av halsont och allmänt nedsatt sinnestillstånd, så måste jag titta på mig själv på några bilder när jag cyklar för att verkligen tro att jag kan det.
Det kunde ju ha kommit en vecka senare eller så, då semestern är slut o SM är över."Men, men..."
Tveksamt om jag kan köra SM tempot på Onsdag, och tveksamt om jag kan åka någorlunda fort på XC racet på Fredag.
Om jag har lite otur med sjukdom denna gång, så kan jag ändå säga att jag har tur med sommarvädret. Vart jag än åker så skiner solen!
Eller kanske är det jag som åker dit solen skiner?
Denna dag tillbringades på Arholma och solen sken hela dagen, synd bara att mitt sinne inte var riktigt med på det...

lördag, juli 12, 2008

Kortslutning....


.... i det centrala nervsystemet, energistopp i musklerna, mossa i hjärnan. Där fick jag med det mesta av känslan som jag hade idag när ett så kallat genrep kördes i form av ett MTB tempo hemma hos Gunnar.
Denna gång har jag valt att inte träna ner mig så mycket inför SM eftersom jag inte fått ut nåt speciellt mycket mer dom år jag gjort det. Istället laddar jag som inför vilken lite viktigare tävling som helst. Ett par fler inomhusintervaller bara.
Jag vet ju att jag är bra tränad efter mina mått, men just nu känner jag mig ganska värdelös faktiskt.
Kanske är det den flummiga strukturen man får på sitt liv under semestern?
Har jag blivit så formad av systemet att jag måste ha raka linjer för att fungera normalt?
ITERA plastcykel på bilden. Framtidens cykel i början av 80 talet. Ser ungefär lika snabb ut som jag känner mig för tillfället, och jag har liksom den framtiden bakom mig?

torsdag, juli 10, 2008

Inte lat men....

Jag är kanske den svensk som har ett arbete som snabbast anpassar sig till att INTE arbeta, till exempel under lediga dagar o semestrar.
Så här i sommarsemesterns mitt så förflyter dagarna i en mix av lite cykling, lite sol o bad, lite sova när man känner för det, lite kolla Tour de France och andra viktiga saker.
Så här kunde det få vara jämt enligt mig.
Men jag kräver ju inte så mycket.. bara lite frihet.

måndag, juli 07, 2008

Jag mot Danskarna! Danskarna vann...







Som enda veteran deltog jag i helgens MTB race på Bornholm. Det var kanonväder +25 o torrt och en bana med riktigt tuffa stigningar o livsfarliga utförslöpor i lilla charmiga byn Vang, där branta klippor möter havet. Start uppe i ett gammalt stenbrott, sedan uppför o nerför i dom branta backarna nära havet. Banan gick ända ner i byn o dess lilla hamn. En serpentin med 80 m stigning. Med mera. Det man kan klaga över var att det var lite dåligt rensat från vegetation längs banan, och man fick chansa friskt i blindo.
Med sega ben värmde jag upp och väntade på starten som skulle gå, men i Danmark o i synnerhet på Bornholm verkar man inte ta så hårt på tiden, och kl 12 30 när starten skulle gå så låg de tiotalet startande kvar i gräset o snackade. Där cirkulerade jag nervöst runt o undrade, som den tidspasssande svensk man är. Det var för övrigt en skönt avslappnad stämning över hela det lilla arrangemanget.
När vi väl kom iväg typ tio minuter senare visade det sig att ett par av dom danska herrarna körde riktigt fort, men runt femte plats fann jag min plats, strax efter den enda deltagande damen, tillika danska mästarinnan.
Men HU vad otroligt segt det gick, plus att jag körde som en äkta fjolla i det extremt steniga stenpartiet. Eller körde förresten, fick springa med cykeln i typ 200 meter i ett liknande stenröse med små avbrott o lyckades även springa omkull ordentligt o paja reglaget till låsningen av framgaffeln. Gunghästcykel resten av loppet... Jobbigt. Det fanns även en brant 150 m lång trappa som man åkte utför, där det enbart var tur att jag inte körde ihjäl mig, särskilt på första varvet, då den kom som en överraskning i 35 km i timmen.
Banprofilen var tuff, nästan 150 m stigning per varv a 6,5 km, fördelat på 2 ordentliga backar.
Jag körde mina 5 varv o vann som ensam deltagare min klass o var 5a totalt bland herrarna, fick damstryk o var ordentligt sliten efter dryga 1 tim o 35 min som tävlingen tog. Det var en rolig upplevelse trots min dåliga dagsform.
När jag passerat mållinjen sa jag tack till nån, och sen åkte vi direkt ner till havet o solade o badade i det underbara vädret som jag hade beställt.
Bornholm var väldigt Nice.

torsdag, juli 03, 2008

På en öde ö?


Helgen kommer att tillbringas på den Danska ön i Östersjön, kallad Bornholm. Där ska jag åka en MTB XC tävling och sen blir det förhoppningsvis lite sol o bad oxå.
Har ingen aning om hur konkurrensen kan vara i ett MTB lopp på denna ö, men det kan komma ett helt gäng dopade danskar o köra skiten av mig totalt, eller oxå kanske jag framstår som en stjärna bland infödingarna där? Hoppas på nåt mittemellan.
Ska bli en ny upplevlese iallafall.