Hur internationell får man vara??

Gunnar hade efter sm guldet bestämt sig för att köra veteranVÄRLDSMÄSTERSKAPEN i mtb
så vi åkte flygplan från UTRIKEShallen på Arlanda för att ta oss till FRANKRIKE, där tävlingarna ägde rum, närmare bestämt i skidorten PRA LOUP i den VÄRLDSKÄNDA bergskedjan ALPERNA.
Väl i FRANKRIKE så fick man kommunicera med lokalbefolkningen på olika SPRÅK så gott det gick, men vi kom kom fram i tid efter en oerhört vacker bilfärd och tog in på första bästa Hotell i den mysiga byn BARCELONETTE strax nedanför.
Här bjöds det på morgonen på en blandning av INTERNATIONELL och traditionell FRANSK frukost.
När tävlingsbanan skulle provköras dagen före tävlingen så visade det sig att banan höll hög INTERNATIONELL klass med oerhörda höjdskillnader och stundtals brutala nerfarter med lömskt underlag.
Nervösa begav vi oss på tävlingsdagen upp till tävlingsplatsen och det vimlade av folk från olika NATIONALITETER.
Det var snabba BELGARE, envisa ITALIENARE, coola AMERIKANER, små MEXIKANER, massor av pratglada FRANSMÄN,
bleka IRLÄNDARE, nån enstaka FINLÄNDARE, misstänkt snabba ÖSTERRIKARE, seriösa ENGELSKMÄN, heta SPANJORER, hårda TYSKAR, med mera och så vidare i all oändlighet nästan!!!
Själv fick jag agera vätskelangare, och i langningszoonen stod jag o väntade nervöst på att Gunnar skulle dyka upp samtidigt som jag pratade lite VÄRLDSVANT på olika SPRÅK med folk från olika NATIONALITETER.( Nåja iallafall med han som langade till FINLÄNDAREN, han pratade FINLANDSSVENSKA...)
Man insåg att det var ett VÄRLDSMÄSTERSKAP när Gunnar passerade placerad runt 20e plats men såg skapligt pigg ut.
I mål blev han nöjd 18e man som ende SVENSK i klassen bland dryga 85 startande.
På vägen hem konstaterade vi att denna del av FRANKRIKE är oerhört vacker.
På den INTERNATIONELLA flygplatsen i NICE satte vi oss på ett plan och åkte hem igen och tittade storögt genom flygplansfönstret och såg genom den klara luften nästan hela EUROPA breda ut sig framför oss.

VÄRLDEN here i come!!!
Tänkte jag en stund.

Sen tittade jag upp i rymden
UNIVERSUM here i come!!!!!
Tänkte jag en stund.

Ett tag senare åkte jag min bil genom NORRTÄLJE och parkerade i GRIND.

2 idioter ?

Det finns en lite udda man klädd i trasor, som man brukar se gå längs vägarna och som demonstrativt håller för öronen så fort en bil eller annat motorfordon passerar. Dock inte för cyklar.
Man kan ju undra varför han går längs vägen när han hatar bilar..

Det finns en annan kanske lite udda man som mina arbetskamrater brukar se, som varje dag går till sitt jobb och stänger av sin hjärna.
Man kan ju undra varför han jobbar när han hatar att jobba...
Kanske enbart för att slippa gå klädd i trasor?

Ojämnheten själv?

Ungefär vid samma period i fjol hade jag ett inlägg med rubriken "Jämnheten själv" eftersom jag gjorde en så pass jämn säsong utan riktiga dalar men oxå utan toppar.
I år är det lite tvärtom, djupdykningar byts av riktigt bra prestationer.
All den saknad av energi som jag hade i benen, huvudet o kroppen igår, var idag utbytt mot ett energiöverskott i nämnda kroppsdelar.
Jag är riktigt nöjd över mitt BRONS idag på svealandsmästerskapets XC del som gick i dag på rätt flacka banor som egentligen inte passar mig så bra jämfört med många andra.
Lite fler deltagare idag och jag slog alla utom 2an och 4an från SM, som tog dom två första platserna.
Var inte direkt euforisk efteråt, men när jag lastade upp cykeln efter uträttat verk, så lyste rönnbären på trädet bredvid kanske lite extra vackert i solen.
Alltid nåt!

Jag kom siiiist

Chockad av hur dåligt det kändes i benen, värmde jag upp ganska noga innan start på svealandsmästerskapens tempolopp.
Var däremot inte lika chockad över att det sedan gick rätt värdelöst på loppet.
Det tog ungefär 20 meter för mig att förstå att jag skulle ha min sämsta dag på cykeln ända sedan jag körde ett oerhört segt cykelpass på Lanzarote i december.
Kom 5a av 5 startande.
Mer behöver jag inte säga.
I morgon är det XC lopp på samma ställe med lite fler deltagare.
Kanske finns det en möjlighet att jag har nån bakom mig då.
Om nån typ dör.

Till det bättre

Tänk vad mycket bättre en vidrig kväll med spöregn blir om man kör världens kortaste (?) linjelopp på landsväg istället för att sitta o ruttna i soffan.
23 km i stort sett flack bana och typ lagtempokörning hela loppet.
Även om jag inte hade några kalasben så tycker jag ändå om att rejsa i regn.
Gärna spöregn
Men man får som vanligt stryk i dom flesta slätspurter mot killarna med grövre ben.
Fast jag skulle inte vilja byta med dom.
Vem vill släpa på 25 kilo kött när man som jag har ett hjärta som hos en råtta och lungor som en fisk?
Men en hjärna som ett..?

KM silver!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!?

Förut brukade jag alltid städa ordentligt hemma innan jag åkte iväg på cykeltävling, för att iallafall kunna komma hem till ett nystädat hem oavsett hur det hade gått.
Numera är städandet mer nån form av uppstädning av själen o tillrättaläggande, när man inte känner att man presterar riktigt bra.
Fast jag bara körde ett litet sketet klubbmästerskap idag ( i och för sig upphottat med några inbjudna cyklister från andra klubbar) , så var jag inte nöjd med vad jag lyckades få ur min kropp.
Orkade bara hålla ett skapligt tempo i halva racet på den jobbiga banan, sen blev jag trött som fan o tappade ljusår av tid på dom som var framför.

Hoppas det var en engångsföreteelse, annars blir det ett jävla städande...

Skillnad på plåga o plåga

Var iväg till stora staden ikväll o körde "mtb sthlm" på min favoritbana vid högdalsberget. Jag hade en lite seg resa denna gång, men jag lyckades ändå vinna H40 klassen som brukligt just där.
Ett tag i mitten av loppet kände jag mig ganska långt ner på skalan, dock inte lika långt ner på skalan som den luffare som hade bildat boplats på ett ställe på banan, vars lusiga helly-hansentröja låg slängd mitt i idealspåret och som vi nonchalant cyklade över varje varv.
Jag körde nog över ett par strumpor oxå...
Vilken lyxplåga det kan vara att köra 44 min på en extremt kuperad mtb bana, jämfört med vad det måste vara att sova i en sopsäck i skogen och dessutom ha en tröja med däckspår på ryggen...

Inget guld

I änden av regnbågen sägs det ju att man kan hitta guld.
När jag ikväll närmade mig startbacken på klubbens officiella och i år igenväxta MTB bana, så tycktes regnbågen sluta just där.
Men när jag kom dit så fanns det inget guld.
Bara en snigel och mina slöa ben...

Hela 3 par sega ben..

..körde idag den otroligt prestigefyllda tävlingen "CK Norrtäljes Långlopps KM mtb" på en del av den nydragna sträckan av roslagsleden. Start i Älmsta o mål i Norrtälje ca 47 km o 1tim o 53 min senare, med 25 km/h som snitthastighet. Mest skogsvägar o vägar, men även några oerhört fartnedsättande partier med igenväxt stökig stig i olika miljöer.
Den ena segelbåtsmanövern avlöste den andra, och jag lyckades försvara min titel från ifjol genom att göra ett ryck genom en fårhage på slutet.
Alla cyklade nämligen lika långsamt idag, men jag var snabbast på att hoppa över 2 grindar vilket räckte till en ointaglig lucka i mål.
Kanske grenen "grindhopp i fårhage" finns med på nåt OS program i framtiden??

Havsbad

Denna lite udda "dykbild" visar kanske hur skönt o badbart det var i Ålands hav idag.
Havsbad är bland det bästa jag vet.
Helt utelämnad med vågor o den oändliga horisonten.

Lagen om att det jämnar ut sig på en 25 års period

Det verkar som alla dessa år av 7till16jobbmedledigtlördagochsöndagi24år har format mig mer än jag vill veta.
Jag är verkligen ingen arbetsnarkoman, men det stereotypa livet som lönearbete ger, gör mig mer diciplinerad o fokuserad i min träning på nåt sätt.
Plötsligt när min semester led mot sitt slut så kom formen helt plötsligt o hälsade på.
Förutom racet i helgen som gick bra så cyklade jag oxå rekordsnabbt på ett träningsrace i tempolopp på landsväg häromdagen.
Hade 40 km/h i snitt på 10,2 km med en vanlig racer och fortare än så har iallafall inte jag cyklat nångång i hela mitt liv som är 42 år gammalt, och jag är definitivt inte känd som nån tempohäst på landsvägen.
Kanske är det bara nån sorts tröst för att jag tvingats börja jobba igen efter semestern för att jag inte ska bli helt knäckt.
Och kanske var min dåliga form på semstern ett straff för att jag hade det för bra då.
Plågas man ett tag så får man nästan alltid nån form av belöning.
Även om belöningen kan vara ack så liten och kortvarig ibland

Såhär...

..blå var himlen på min första arbetsdag efter semestern.......
Som den dåre jag är så tillbringades ändå delvis kvällen inomhus på ett gym.
Men det finns ännu värre galningar såg jag när jag cyklade hem!
Dom IDIOTER som tillbringar varje Måndagkväll hela sommaren med att sitta i en bil o spela Bilbingo.

TUT!
BINGO!!
-Vad var det??
-Det var sommaren som passerade!

Tur

På en gudsförgäten ickeplats startar ickecrosscountryt andra dagen i Södertälje som ändå av nån anledning ingår i XC cupen. Det är oxå ett ickelånglopp eftersom man snurrar 3 varv på en ickecharmig bana på 2 ickeroliga mil som jag kört alltför många gånger.
Jag hade tänkt "bojkotta" loppet av den anledningen och var inte anmäld, men blev lite sugen att köra för att det gick så bra igår.
Men min granne ovanför hade nån form av efterfest(?) som startade kl 24(!) o slutade kl 5, så jag har sovit bättre andra nätter kan man säga.
Detta gjorde så att jag trött vid frukostbordet tog beslutet som jag från början tänkt, nämligen att skita i att köra ickeloppet.


Det är tack vare att jag väljer bort ickelopp, som jag fortfarande efter 17 års tävlande nånstans tycker att det är kul att köra MTB.
Kanske är det ickeloppen som dränerat kraften ur alla som lagt av??

Äntligen

Jag diskuterade lite skämtsamt med några konkurrenter före start om hur stor betydelse mitt byte av tävlingströja hade för min kommande prestation.
Och det visade sig att den hade det eller nåt? Min kommande prestation blev nämligen väldigt bra.
Helt klart det bästa jag gjort i år.
OK, startfälten var lite förtunnade såhär efter SM,men 18 st startande var det i H40 iallafall när Kalas Cup MTB drog vidare till Södertälje på snabba, men rätt kuperade banor.
Jag tog den 6e platsen i mål och hade en del folk bland dom "omöjliga" konkurrenterna inte så långt före.
Bra ben!!! Dom bara snurrade på
178 i medelpuls är oxå väldigt bra för mig i 1 tim o 15min.
Jag är inte så mycket bättre än vad jag visade idag. Möjligtvis skulle jag dra lite mer fördel mot några om underlaget vore tex snö.
Men det är sommar grabben, och många kan svänga en MTB cykel på en torr stig!

Imorgon är det 62 km långlopp och jag kommer att ha looser-tröjan på mig.

Bara för att utmana mina bra ben som jag råkade ha idag.