torsdag, januari 31, 2008

Chocka kroppen

Är sedan i måndags tillbaks i mitt ordinarie träningsprogram efter förkylning på 1,5 vecka. Den träning som jag ägnat mig åt hittills i vinter går ut på att vid varje pass chocka kroppen något. Även om jag i grunden följer ett rätt tjatigt schema så har alla dagar unika SYFTEN.

Måndag: Styrketräning. Syfte: Bli starkare i framförallt mage o rygg men även en del ben.
Anledning: Förut blev jag ibland trött i ryggen och tappade fart, plus att maxstyrka ibland ingår i MTB.

Tisdag: Intervaller cykel 4*4 min på 90-95% av max. Syfte: Få lite större slagvolym på mitt gamla hjärta och därmed bättre syreupptag (Vo2 max).
Anledning: Jag blir ifrånkörd av folk med bättre syreupptag än jag.

Onsdag: Lugn distans cykel 3tim, med låga eller obefintliga glykogendepåer. Syfte: Lära kroppen att använda lite mer fett som bränsle och gå ner nåt kilo i vikt.
Anledning: Har haft lite problem med att få glykogenet att räcka på vissa race, så om man under ett lopp kan använda nån procent mer fett som bränsle, så kanske jag sparar lite glykogen och klarar sista tio minutrarna utan att tappa fart. Och i MTB är vikten av väldigt stor betydelse pga kuperade banor.

Torsdag: Vila. Syfte: För att jag behöver det. Anledning: För att jag behöver det.

Fredag: Vila. Syfte: För att jag behöver det. Anledning: För att det är skönt.

Lördag. Intervaller cykel 8*6 min på 80-85% av max. Syfte: Få ett effektivare rundtramp och slätdrag och kanske höja mjölksyratröskeln något. Brukar kännas som "bra träning". Anledning: Jag blir ofta ifrånkörd på flacken av folk med sämre syreupptag än jag.

Söndag: Distans cykel 3tim. Syfte: Få lite timmar i benen, vara nöjd med dagen plus snacka lite skit med andra cyklister. Anledning: Det är för det mesta ganska trevligt.

Så här har det hållt på sen i mitten av oktober om man bortser från julträningen med mycket timmar o gristräningen och efterföljande sjukdom på Gran canaria plus nån marginell justering på vilken dag jag kört mina olika intervaller när vi kört träningsrace nån vecka.
Kommer så småningom att vässa programmet lite med mer styrketräning på ben och kanske ett litet "innan frukostpass" på lördagar nån timme.
Kommer även att lägga in ett par hårda intervallveckor o nån distansvecka när det passar.
Så man chockar kroppen lite.
Låter seriöst för en Svensson. Söndagskola för en elitidrottsman.
Jobbigt för mig

onsdag, januari 30, 2008

Fakta?

Det finns mycket som tyder på att jag inte är riktigt klok!

tisdag, januari 29, 2008

Jämförelsen

Genomförde en extremt vetenskaplig studie i kaloriåtgång. Jämförelsen utspelas mellan " Den vanliga trista mannen som transporterar sig till o från på enväxlad cykel" VS. "Den hårda gymkillen som tar i så han stönar på gymet".

1. "Gymkillen" var på gymet o körde 40 min ganska hårt, mest benen+ 2000 meter roddmaskin. På hela passet hade han 101 i medelpuls 156 i maxpuls och gjorde av med 227 kalorier.

2. "Den vanliga trista mannen" cyklade till jobbet kl 6.47. Tog dryga 12 min i motvind och hade 121 i medelpuls o 151 i maxpuls o gjorde av med 119 kalorier.

Hem från jobbet tog dryga 11 min i medvind, 96 i medelpuls, 139 i maxpuls och 61 kalorier gick åt.

Han tog även sin enpetade Monark i lugn takt till gymet på kvällen. Tog 12 minuter med promenad i brantaste backen. Hade 139 i maxpuls och113 i medelpuls. 102 kalorier brändes upp.

Hem från gymet rullade han anonymt i frisk luft, Det tog nästan 10 min i medvind. 99 i medelpuls och 146 i maxpuls. 52 kalorier gick det åt.

Så vad kan man få ut av detta???

"Den vanliga trista mannen som transporterar sig till o från på enväxlad cykel" har ägnat 44 minuter åt att cykla lugnt denna dag. Bränt 381 kalorier

"Den hårda gymkillen som tar i så han stönar på gymet" var 40 minuter på gymet o brände 227 kalorier.

Den vanliga trista mannnen är vinnaren.

"Jag hinner inte träna!" "Jag har inte råd med träningskort!" säger allt fler.

Det bästa i livet är gratis säger jag, som är den vanliga trista mannen som transporterar sig till o från på enväxlad cykel... (och går på gymet.. )

söndag, januari 27, 2008

Tjocksteffe


Om min farfar på 100 år per rollator skulle ha gått bakom mig på dagens försökscykelpasspass på 1.5 tim, så hade han haft lägre puls än vad jag hade.
Det sitter nåt kvar i kroppen fast jag känner mig rätt frisk i övrigt.
Jävla virus!
Solen gjorde sitt bästa för att lätta upp mitt humör, men jag satt o retade mig på småsaker.
Vid hemkomst tog jag ett jävligt varmt bad och om jag varit brottare så hade gått jag ner 2 viktklasser efteråt. Kändes det som?
Men en senare titt i spegeln, skvallrade om att jag var lika fet som innan...
Och blek.
Bli inte förvånad om jag dyker upp i media efter att ha kraschat en Ferrari Enzo i californien.
Man kan lätt få en förvrängd självbild när man varit förkyld ett tag..



fredag, januari 25, 2008

I min lilla lilla värld av blommor

När man ägnar sig åt nånting väldigt mycket,(ungefär som jag ägnar mig åt cykel) så har man lätt att tro att man håller på med det viktigaste som finns, som alla bryr sig om, och att det just JAG håller på med är världens medelpunkt.
Exempel: Vinnaren av en viktig cykeltävling nånstans i obyggden ska bli intervjuad av lokalpressen av en utsänd journalist som (liksom dom flesta) inte vet vad cykelsport är.
Vinnaren som tror och känner att han är världens medelpunkt just nu, svarar på på frågorna.
Journalisten: "Berätta om loppet"
Cyklisten: "Ä du vet man var ju lite krokig på sista varvet, men jag tog lite Gel o lyckades bomba ikapp Olle o Pekka(Obs bara förnamnen nämns) trots att växlarna krångla lite".
I tidningen dagen efter: "Trots att sista varvet var krokigt, så lyckades han bomba några vid namn Olle O Pekka med Gel (nån sorts doping) . Det var även nåt fel med telefonväxeln, men han lyckades vinna loppet"..

Det är bara att inse att ingen vet vad man håller på med. Bara några få i din lilla värld.
Det finns många världen som inte ens vet vem "President of united fucking states of A" är.
Och "President of united fucking states of A" vet inte vad världen är, bara hans egen lilla värld.

Nån gång tidigt i min MTB karriär, så var jag väldigt nervös inför en tävling som gick i Flottsbro i Huddinge söder om Stockholm (Sveriges huvudstad). När jag värmde upp inför loppet cyklade jag upp på toppen av slalombacken som finns där och tittade på utsikten.
Man kan se stora delar av några av Stockholms södra förorter därifrån och man kunde se startplatsen och folket på den tävling som jag skulle köra.
Startplatsen syntes väldigt liten o betydelselös jämfört med den övriga världen av hus, företag och tusentals människor mitt inne i sina världar, totalt ovetande om denna tävling och min nervositet i min lilla värld.
Nervositeten släppte och det gick rätt bra på racet. Tror jag blev 17e i elit
Roger vann...

onsdag, januari 23, 2008

Stark

Såhär stark och optimistisk var jag för en vecka sedan

Nu är jag svag och förslappad efter en vecka av förkylning och det känns som om det var en evighet sen jag använde min späda kropp till att utföra fysikt arbete.

Har bra minne, men jag glömmer lätt bort att man INTE blir typ sämst i världen på cykel, bara för att man varit förkyld i en vecka. Bara näst sämst eller kanske tredje sämst... i världen!

söndag, januari 20, 2008

Allt kan vara Antons fel


Årets träningsvecka nere på Gran canaria visade redan från början ett visst motstånd. En oljerökig buss förde oss från långtidsparkeringen till arlanda men vi hostade bort det.
Det brukar väldigt ofta vara så när man åker charter, att dom första ansiktena man ser i kön till incheckingen på nåt sätt kommer att följa en genom ledigheten. Antingen hamnar dom på samma hotell, eller så möter man dom vart man än är på orten.
Denna gång råkade jag se en familj med två barn varav en lätt hyperaktiv son i 4-5 års åldern vid namn Anton, som redan från början tittade på mig som om jag hade varit en utomjording.
Självklart hamnade dom i raden framför mig på planet.
Klämde på min fot under flygplansstolen.
Kittlade mig på handen när jag i den obekväma sittställningen försökte sova.
Stod upp i sätet o glodde på mig i tio minuter, och så vidare.
Hela tiden hör man hans mammas manande; "ANTÅÅN"!!!
Vem nyser mig förkylt rakt i ansiktet när jag ska kliva av planet framme på Gran canaria?
Jo Anton!
Vem Knuffar till på min stora cykelväska på transportvagnen, så att jag tappar balansen och nästan hamnar på väskbandet och är på vippen att hamna i det brutala spanska bagagesystemet när jag väntar på att min andra väska ska komma?
Just det, Anton!!
Vem springer hela tiden i vägen när jag ska ta mig fram i trängseln på flygplatsen med packning?
Antonjäveln!!!
Jag är nästan säker på att Anton, via sin nysattack smittade mig med den förkylning, som ledde till att jag fick avbryta träningen mitt i pågående träningsläger.
Kanske var det även Antons fel att vårt hotell inte låg där det skulle ligga och att balkongen befann sig på norrsida, där solen inte kom åt en sekund på dygnet?
Anton gjorde så att det var molnigt på vilodagen, när vi skulle sola??
På hemresan fick jag på flygplatsen skräckslaget syn på Anton en bit bort, han såg mig inte som tur var, men på vägen in i planet hör jag någon rastlös unge stå och hoppa bakom mig och en mamma som ropade; "ANTÅÅN!!!"
Det var som tur var inte samma Anton.
Det var därför vi fick dom bästa platserna på planet o kunde sträcka ut benen.
Det var därför min väska kom nästan först på bandet vid arlanda.
Det var därför det var så fint väder här hemma i sverige idag.
Antons förbannelse vilar dock fortfarande lite över mig i form av den förkylning han gav mig.
Fick iallafall cykla 14 timmar i bergen i mestadels sol, innan Antons förbannelse tagit över helt.

onsdag, januari 16, 2008

Hjärnans tröghet

Idag fick jag känna av den tröghet för förändrade planer en 40 årings hjärna har så svårt för.
Hade planerat ett pass mot Puerto rico o vidare upp i bergen, och vägen var ovanligt fri från trafik.
Det fanns dock en anledning till detta, och efter en halvtimme fint cyklande längs havet möttes jag av avspärrningar som skvallrade om att vägen var avstängd!!
Att vända om och planera om sin runda tar av en gammal invand gubbe som mig, ofantligt mycket energi.
Helvetes jävlar satans spanjorjävlar

Fick ta den "gamla vanliga" vägen upp och fick ett soligt o fint pass på 3.45 tim.
Molnen har i år en tendens att hopa sig vid stranden och lätta upp i bergen.
Helt jävla bakvänt.
2 pass kvar, o i morgon blir det en toppbestigning med i lugn fart med tidtagning.

tisdag, januari 15, 2008

Korpar cirkulerar

Efter 3 dagar på den valkanda turistorten Gran Canaria så har jag o min tranigskollega Gunnar hunnit cykla 2 ordentliga pass, varav ett ganska långt. 6.25 tim, på "lilla örrundan" som vi kallar den.
Å oc Ö finns på det har tangentbordet, men inte ae.
Denna dag var tillagnat vila, då jag hade lite kanningar av halsont igår.
Hade tankt sola o bada lite idag, man det vackra vadret som vi haft dom första dagarna, lyste mad sin frånvaro idag.
Gunnar har blivit sjuk på riktigt o vadret grått o blåsigt.
Dom korpar som cirkulerade över oss nar vi kampade upp för branterna igår, gottar sig nu.

fredag, januari 11, 2008

Ljusterapi?

Åker till varmare breddgrader en vecka o får lite ljusterapi.
Tänkte cykla lite oxå.

tisdag, januari 08, 2008

Skjuta sig..

.. hade man lust att göra på dagens intervallpass. Så trögt gick det
Men jag hade inget gevär.
Heller..

måndag, januari 07, 2008

Bröstmjölk

Har surfat runt lite ett tag o letat efter vad som skulle kunna vara den effektivaste återhämtningsdrycken.
Det är ett svaghetstecken att greppa halmstrån, och nästan tro på hur många procent bättre man blir om man dricker just den här drycken, som innehåller just dom här sakerna i den här kombinationen, som har dom här effekterna på både fettförbränning muskeluppbyggnad och styrka.
Skulle nånting ha alla utlovade effekter, så hamnade den nog ganska snabbt på dopinglistan.

Men om en burk med vassleprotein blandat med lite maltodextrin o socker, a 25 kr per portion, kanske är 0,3 promille bättre för återhämtningen än ett glas mjölk, så är det klart att jag köper det!!!
Två burkar.
För 750 kr.
Värt varenda krona...

lördag, januari 05, 2008

I min tomma cell


Idag kördes det igen. Trettondagsracet. Och jag var inte så full av energi som jag var förra året när bilden togs.
Tog ändå starten o ledde i ett par varv på den korta banan, som kanske inte var lagd för att passa mig perfekt, detta trots att banläggaren var jagsjälv..
Det kanske inte var festvialstämning runt banan, men 5 st var det iallafall som trotsade -1 grad o hård vind från sydost blandat med lite halka.
Mina muskelceller var tomma på energi och jag hamnade i en tom cell på 2a plats.
Men det finns nåt som kallas kämpa, och det gjorde jag. Främst för att få en fin pulsfil att vara stolt över framför datorn, men oxå för att ALLA tävlingar är viktiga. Har man ställt sig på startlinjen så ska man så fort som möjligt till mållinjen, oavsett om det är ett litet skitrace som man kanske inte är toppad till, eller SM.
Varför finns det mållinjer?
Om man inte har som mål att ta sig i mål, vad har man då för mål???
Förmodligen är man förvirrad eller desillussionerad, oseriös, eller helt enkelt så dålig fysiskt eller psykiskt att man inte pallar.
"Ive been there"

Har efter 10 försök aldrig varit bättre än 2a på ett sånt litet skitrace som Trettondagsracet, och jag blev 2a idag med....
Posted by Picasa

fredag, januari 04, 2008

Likt ett lik.

Eftersom jag nästan vägrar ta en huvudvärkstablett så fick jag gå halva dagen med ensidig, envis, huvudvärk.
Men sen gick det över.
Alla genvägar till välmående har alltid biverkningar, så därför led jag några timmar istället.
Att jag sedan såg ut som en död o begraven på rymmen, lider ju inte jag av..

Imorgon ska jag omsätta så mycket syre i min kropp att det inte finns en chans till huvudvärk.
Då går racet som jag startade upp för elva år sen: Trettondagsracet.

Men.

tisdag, januari 01, 2008

Sigmund Freud?

Den hemska känslan av att vara på sista dagen på en längre ledighet gjorde denna gråtråkiga dag ännu tråkigare.
Men ibland händer det under när det är som jävligast som nån sorts jämvikt i naturens lag.
Det räckte med att gå till gymet och vara lite GALEN och TA I SOM FAN.
Efteråt kördes (kanske inte helt optimalt) cykelintervaller, 4*4 på 95% av max.
TOG I SOM FAN där med.
Pulsen reagerade (12 minuter över 180 i puls) som om jag vilat i en vecka före, trots att jag tillbringat ganska mycket timmar tränandes (knappt 24 tim) över jul o nyår.
En arg Stefan är en stark Stefan.
Grrrrr....?