I min tomma cell

Idag kördes det igen. Trettondagsracet. Och jag var inte så full av energi som jag var förra året när bilden togs.
Tog ändå starten o ledde i ett par varv på den korta banan, som kanske inte var lagd för att passa mig perfekt, detta trots att banläggaren var jagsjälv..
Det kanske inte var festvialstämning runt banan, men 5 st var det iallafall som trotsade -1 grad o hård vind från sydost blandat med lite halka.
Mina muskelceller var tomma på energi och jag hamnade i en tom cell på 2a plats.
Men det finns nåt som kallas kämpa, och det gjorde jag. Främst för att få en fin pulsfil att vara stolt över framför datorn, men oxå för att ALLA tävlingar är viktiga. Har man ställt sig på startlinjen så ska man så fort som möjligt till mållinjen, oavsett om det är ett litet skitrace som man kanske inte är toppad till, eller SM.
Varför finns det mållinjer?
Om man inte har som mål att ta sig i mål, vad har man då för mål???
Förmodligen är man förvirrad eller desillussionerad, oseriös, eller helt enkelt så dålig fysiskt eller psykiskt att man inte pallar.
"Ive been there"

Har efter 10 försök aldrig varit bättre än 2a på ett sånt litet skitrace som Trettondagsracet, och jag blev 2a idag med....