Här ska inläggets rubrik stå

Passade på att köra lite träningsrace med landsvägsgänget denna lite regniga förmiddag.
Jag tog inte så mycket vind så det blev en relativt bekväm resa till mål, där jag förmodligen skulle ha fått mer stryk i spurten om det inte hade kommit en bil framför o sänkte farten för oss fram till mållinjen..
Vi cyklar fortare än bilarna liksom!
Dom som står parkerade iallafall

Tunga bitar

Fick ju återigen äran att vara vätskelangare på MTB MASTER EM i fina byn Kranjska Gora, men jag passade oxå på att hyra en stridsvagn till cykel, för att köra i dom branta backarna i bergen runt om.
Backar som känns ännu brantare med 15 kilo 29 tum hoj.

Fick tyvärr hoppa över ett långt bergspass som var planerat då mitt gamla artrosdrabbade högra knä blev lite mosigt av att bland annat cykla i den klart brantaste asfaltsbacke jag kört, och då ska man veta att jag cyklat rätt mycket i bergen
Wurzpass, från Österrike till Slovenien med en snittlutning på 18 %
Brant o rakt och tyskt. (Österrikiskt)
Minsta klingan fram och lättaste bak i en halvtimme, i slutet av ett slitigt 3 timmars pass bland kokande bilar o varningsskyltar jag aldrig sett nån annanstans
Tung cykel, 5 km/h och dålig form.
Bilden ovan är dock från sköna serpentinstigningen upp till sloveniens högsta bergspass Vrcic sista dagen.
Jag jublar över att jag inte behöver cykla uppför med den där hojen mer..

Själva  EM-tävlingarna blev riktigt bra tillställningar trots lite lågt deltagarantal, men det verkade mest vara den breda massan som inte var där, för man måste definitivt vara väldigt snabb om man ska ha nåt med medaljerna att göra, i vilken klass man än kör.
En som var väldigt snabb i 40-45 klassen var Herr Gunnar Töjren som hade förberett sig perfekt och klarade alla svårigheter och hade rätt fokus vid rätt tillfälle som bara riktigt bra cyklister har, men det var ändå till slut 2010 års världsmästare o regerande europamästaren i Carlo Manfredi Zaglio som flåsande, spottande o frustande lyckades köra 20 sekunder snabbare på dom svinhårda banorna.

Känns ändå bra att vara träningsuppläggbollplank till en EM 2a, om jag nu ska ta åt mig lite ära på nåt sätt..?




 

Utomlands!

I morgon bär det av till Slovenien för lite cykeläventyr.
Kranjska Gora och EM för veteraner
Kommer att stå vid sidan av tävlingsbanan, men jag kommer att cykla en del i bergen i tre olika länder på nån hyrcykel om jag får tag på nån?
På lite hög höjd oxå!!!
Finns risk för att blodvärdet skjuter i höjden och min prestation blir misstänkt bra...
Eller oxå inte..

Jag ville inte göra nåt dumt..

Jag hade inte förväntat mig att helgens tävlande i Borås skulle bli nån succe för min del pga min icke helt återställda axel, men jag villle ändå "börja om" på nåt vis med att ändå köra igenom tävlingarna så gott det gick.
Det skulle visa sig vara väldigt svårt att tävla men ändå inte tävla!
Kan inte påstå att jag är hämmad av nån smärta i axeln när jag cyklar, men eftersom den är långt ifrån bra så sitter det i bakhuvudet att inte göra nåt dumdristigt.

När starten hade gått på lördagens race så lade jag mig tvärsist för att eventuellt i all försiktighet plocka nån placering under loppets gång.
När halva loppet gått låg jag fortfarande sist o tänkte bryta loppet, men provade istället att öka farten lite o körde därmed om ett par stycken o blev istället 3a från slutet och var faktiskt lite nöjd med att jag ändå kört runt trots allt.

På söndagens race hade jag tänkt vara med lite i matchen iallafall, men jag var ändå sist iväg från start men lade ner lite mer energi på att köra på lite fortare iallafall och jag åkte upp mig lite.
Däremot kände jag att jag fortfarande var hopplöst handikappad i utförslöporna och det tog bort den lilla gnista jag hade och jag bröt efter 1.5 varv.

Mitt kloka förståndiga jävla gubbhuvud talade lite för högt till mig att inte göra nåt dumt...'

Japp så är det!
Skulle Ranelid ha sagt...

Jag ska ta det försiktigt!

Jag anser mig så pass bra i axeln att just mtb cykling inte förvärrar situationen längre, därför tar jag beslutet att åka ner till Borås o tävla i helgen.
Sen är det ju inte så mycket tävlingar innan SM, om man inte vill åka sån där långlopp eller vad det heter..
Är inte hämmad på grund av smärta när jag cyklar, men kommer nog att vara lite försiktigare än vanligt, för att undvika att vurpa sönder axeln igen.
Kommer dock att dröja lång tid innan jag kan utföra alla vanliga rörelser med armen, det gör fortfarande ont att tex borsta tänderna och lyfta saker, lätta som tunga.
Men jag offrar mig självklart för regnblöta banor i Borås..

"Jag har sån jävla otur!!!"

Jag har sån jävla otur!!!
Så sa ofta en tidigare arbetskollega till mig, som ofta lyckades att klanta till det med de flesta saker.
Till exempel att elda upp sitt eget garage, skrota otaliga bilar, få sparken från alla jobb, och så vidare och så vidare....
Han tänkte aldrig tanken att en ganska stor del av hans "otur" var orsakat av han själv och hans handlingar.

Så är det nog för alla när man drabbas av otur o dåliga trender.
Det är orsakat av en själv till minst 80%
Man kan ha äkta otur oxå.
Att få blixten i huvudet är otur.
Men chansen att få blixten i huvudet ökar om man sitter i toppen av ett träd mitt på en åker.
"Oturen" ser till att drabba dom som inte är ordentligt föberedda, slarvar eller saknar ordentligt fokus.

Min egen axelskada just nu som är orsakad av mig själv beror tydligt på dåligt fokus till följd av att jag egentligen inte hade 100 procent lust att tävla just den helgen av olika orsaker.
Jag kan tyvärr inte skylla på en "jävla otur".

Så har du mycket otur eller är inne i dåliga trender, vänta inte på att det ska vända av sig själv, utan ändra nåt i ditt beteende eller dina förberedelser, annars är oturen snart framme igen.

Nu har jag inte tid att skriva längre.
DET BRINNER I GARAGET!!

Stadigt bättre!!!?

Till min lilla förvåning blir min axel faktiskt ganska snabbt bättre, men det ska mycket till om jag ska kunna tävla nästa helg.
Jag är nu fullt kapabel att framföra en cykel på grusväg o eventuellt skogsväg rakt fram, men om några hastigare manövrar behöver göras så känner jag mig fortfarande oehört smärtsamt handikappad.
Det är ac leden som är skadad om nån undrar, det vill säga där nyckelbenet sitter fast i axeln.
Skadade den senast för ungefär ganska exakt nära nog precis cirka 12 år sedan.
Var då borta från hårdare MTB körning i ca en månad och hade ont i axeln fram till ungefär 2 år sedan...
Så det är snart bra igen....

Förpassad ner i källaren

 

Känns oerhört tungt att enbart tvingas träna stillastående i källaren, nu när det är som finast att cykla ute.
Men min skadade axel som invalidiserar mig gör det bara svårt att använda armen uppåt o framåt.
Så att hålla händerna på styret går rätt bra.
Kanske kan jag ut o glida racer lite lugnt på landsvägen snart?
Vill iallafall kunna variera ute o inne.
Kroppen skriker efter distanspass just nu 

En serie är bruten

Jag må ha sagt det förut, men jag har sedan 2007 deltagit o kommit runt o tagit poäng i alla sverigecuptävlingar som arrangerats. (Alla utom en, som var ett långlopp som jag inte startade i).
Ingen bragd kanske, men väldigt stabilt av mig om man får säga det själv....

I helgen på etapploppet kattegattstouren, blev dock denna serie bruten.
Kraschade ovanligt amatörmässigt efter ett "drop" och skallade marken med huvudet så att jag såg stjärnor samt axlade marken med höger axel, vilket gjorde höger arms brukbarhet väldigt begränsad.
Defintivt inte nån bragd, men väldigt ostabilt av mig om jag får säga det själv...

Sommar sommar sommar

När jag cyklade till jobbet dagen efter JULHELGEN minns jag att det var 12.5 plusgrader, var lite grått o blåste.
Idag den 1a Juni, när jag cyklade till jobbet så var det 5 plusgrader, var grått, blåste o regnade.
Och 5 plusgrader blåst o regn när jag kom hem kl 16.30 oxå!!!
Jag bor i Sverige!

Jag ska denna "ljuvliga sommarhelg" ner till västkusten o cykla lite tävling.
Till Varberg närmare bestämt.
Kattegattsstouren, som jag faktiskt aldrig har kört!
Låter som en somrig segeltävling eller nåt.
Men det blir förmodligen en kall cykeltävling