Jag hade inte förväntat mig att helgens tävlande i Borås skulle bli nån succe för min del pga min icke helt återställda axel, men jag villle ändå "börja om" på nåt vis med att ändå köra igenom tävlingarna så gott det gick.
Det skulle visa sig vara väldigt svårt att tävla men ändå inte tävla!
Kan inte påstå att jag är hämmad av nån smärta i axeln när jag cyklar, men eftersom den är långt ifrån bra så sitter det i bakhuvudet att inte göra nåt dumdristigt.
När starten hade gått på lördagens race så lade jag mig tvärsist för att eventuellt i all försiktighet plocka nån placering under loppets gång.
När halva loppet gått låg jag fortfarande sist o tänkte bryta loppet, men provade istället att öka farten lite o körde därmed om ett par stycken o blev istället 3a från slutet och var faktiskt lite nöjd med att jag ändå kört runt trots allt.
På söndagens race hade jag tänkt vara med lite i matchen iallafall, men jag var ändå sist iväg från start men lade ner lite mer energi på att köra på lite fortare iallafall och jag åkte upp mig lite.
Däremot kände jag att jag fortfarande var hopplöst handikappad i utförslöporna och det tog bort den lilla gnista jag hade och jag bröt efter 1.5 varv.
Mitt kloka förståndiga jävla gubbhuvud talade lite för högt till mig att inte göra nåt dumt...'
Japp så är det!
Skulle Ranelid ha sagt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar