Tunga bitar

Fick ju återigen äran att vara vätskelangare på MTB MASTER EM i fina byn Kranjska Gora, men jag passade oxå på att hyra en stridsvagn till cykel, för att köra i dom branta backarna i bergen runt om.
Backar som känns ännu brantare med 15 kilo 29 tum hoj.

Fick tyvärr hoppa över ett långt bergspass som var planerat då mitt gamla artrosdrabbade högra knä blev lite mosigt av att bland annat cykla i den klart brantaste asfaltsbacke jag kört, och då ska man veta att jag cyklat rätt mycket i bergen
Wurzpass, från Österrike till Slovenien med en snittlutning på 18 %
Brant o rakt och tyskt. (Österrikiskt)
Minsta klingan fram och lättaste bak i en halvtimme, i slutet av ett slitigt 3 timmars pass bland kokande bilar o varningsskyltar jag aldrig sett nån annanstans
Tung cykel, 5 km/h och dålig form.
Bilden ovan är dock från sköna serpentinstigningen upp till sloveniens högsta bergspass Vrcic sista dagen.
Jag jublar över att jag inte behöver cykla uppför med den där hojen mer..

Själva  EM-tävlingarna blev riktigt bra tillställningar trots lite lågt deltagarantal, men det verkade mest vara den breda massan som inte var där, för man måste definitivt vara väldigt snabb om man ska ha nåt med medaljerna att göra, i vilken klass man än kör.
En som var väldigt snabb i 40-45 klassen var Herr Gunnar Töjren som hade förberett sig perfekt och klarade alla svårigheter och hade rätt fokus vid rätt tillfälle som bara riktigt bra cyklister har, men det var ändå till slut 2010 års världsmästare o regerande europamästaren i Carlo Manfredi Zaglio som flåsande, spottande o frustande lyckades köra 20 sekunder snabbare på dom svinhårda banorna.

Känns ändå bra att vara träningsuppläggbollplank till en EM 2a, om jag nu ska ta åt mig lite ära på nåt sätt..?