Helt jefvla underbart

Vårväder och vintercykel

Lördag och lugnt distanspass

ÄKTA vårkänslor och bra ben

Sol o svag vind

Såg isarna smälta på sjöarna

Såg skogsmyror som solade i en myrstack i ett skogsbryn vid kisspaus

Hörde lärkan

Log åt en tant med rollator som blev glad

Mötte o hälsade glatt på klubbkompisar på racercyklar 

En liten flicka på barncykel sa hej

Jag sa oxå hej

Började bli lite trött

Cyklade sakta

Blev omcyklad av 2 st okända vårhurtiga motionärer på racercyklar.

Sket i det... ett tag..

Cyklade ikapp samma 2 okända vårhurtiga motionärer

Kränkte dom i nästa kuperade vägavsnitt

Fick energi

Hur mycket energi som helst

Såg glada o vackra ansikten när jag susade genom Norrtälje

Mötte o hälsade glatt på samma klubbkompisar på racercyklar igen

Guds hand verkade föra mig tryggt, snabbt och utan kraftansträngning hem

Låt som cirkulerat i huvudet hela dagen: "Black" med Pearl Jam

Kan nån notera det?

Man ska inte ropa hej..

 

Känslan på dom första två  av fyra st fyraminutersintervaller denna onsdag, var så bra att jag nästan trodde att jag var stark!

Men dom två andra visade att jag tyvärr bara är lite stark.. ibland..

Men livet består ju mest av korta stunder av lycka och långa stunder av plåga, så jag är nöjd att jag fick dom där minuterna, plus lite endorfinrus efteråt.

I övrigt är ändå känslan att jag just nu iallafall kommer nån vart, även om just innecykeln stod rätt stilla faktiskt..

From another point of view?

Kokosbollsfabriken tur o retur på gamla Stockholmsvägen är en sån sträcka som endast körs någon gång per år och då vid såna här förhållanden med töväder o småvägar som varken bär eller brister i underlaget

Kan vara fruktansvärt tråkigt, men jag trollade bort eventuella negativa tankar ganska lätt idag.

Lite trafik, lätt motvind o småregn på ditvägen, men medvind, lite ljusare o riktigt trivsamt på vägen hem.

Som vanligt på distanspass så var pulsen låg o benen snurrade lätt.

Kom dessutom ikapp några äldre klubbkamrater som oxå var ute o cyklade o snackade bort några minuter

Utrustad med neutrala tankar, riktiga kläder o rejäla skärmar på cykeln så är det ganska najs med ett lugnt 3 tim tråkpass i Sverige i Februari...

Nej jag har inte tagit droger..!

Apropå skärmar på cykeln, så blir jag närmast upprörd när jag ser att erfarna cyklister lite här o där som likt nybörjare sitter o lider igenom långa pass i väta o kyla UTAN skärmar.

SKÄRPNING FÖRHELVETE!!!!

Den sköna känslan att INTE sitta på en hockeypuck.

Småsaker gör ofta stor skillnad om det ska bli ett njutbart eller icke njutbart cykelpass.

För det mesta handlar det om mitt eget "mindset", men ibland oxå rent materiella ting.

Idag bytte jag sadel på min lånade cykel, till den sadeln jag kör på min egen tävlingscykel.

Och plötsligt kändes cykeln som en del av mig, och inte som en hård, främmande, jobbig och obekväm sak mellan mina ben...(!) (?)

Det vill jag ju såklart inte ha.

 Bytte alltså från hård hockeypuck med Scottmärke...

Till riktig sadel av märket Selle Italia...

Och då blev jag så glad.

Förresten så var det väldigt bra förhållanden idag, med fasta spår o bra fäste och rull.

Och nöjda cyklister

Kanske sista riktiga snöträningen i år..?

Eller?

Den optimala blandningen

Korta inomhusintervaller på Fredag

XCO träning på Lördag

Lugnt distanspass på Söndag

Den perfekta blandningen enligt mej, och då är det ju så oxå naturligtvis.

Det är den krassa verkligheten

Det är nära att det nästan är på gränsen till ovetenskapligt bevisat... kanske..

Och här visar jag upp dagens verklighet i bild, som verkar bättre än den egentligen var.

Det var nämligen mest mulet o lite snöbyar mesta delen av dagens distanspass på småvägar

Gjorde lite snöänglar

I snö som mer liknar en blandning av florsocker o kokain(?) och med ett sladdrigt fäste halare än is, blev det även idag en lite bångstyrig  xco-träning på lånad cykel med trög växelvajer.

Jag som trodde att jag hade en viss riktning i livet just nu, blev bestraffad med ett par avåkningar ut i djupsnön, samt en rejäl vurpa, där man efteråt i snön tydligt kunde se vilket otroligt avtryck jag gör här i världen...

En snöängel som liknade Stefan.  

I övrigt så kämpade jag på med hyfsat fungerande kropp, men lite oladdad skalle.

Återkommer.

Kallt och hårt

 Plötsligt var det onsdag igen och jag är ledig.

Svinkallt ute, men jag själv faktiskt varm o samlad inombords.

Och efter gårdagens inomhusintervaller blev det idag som vanligt körning på skottad xco bana.

Denna gång stod GT för både träningssällskap, bana och även cykel, då min egen är icke körduglig.

Tacksam för detta, men insåg att en hardtail är både snabb o långsam.

Fick gå tillbaks till den körstil man hade mellan 1992 och 2016 då man körde hardtail jämt.

Gick långsammare, var stötigare, fick ondare i ryggen och blev tröttare i längden.

Detta kan naturligtvis inte ha med min gamla kropp att göra....?

Katten valde att stanna på varm fönsterbräda.

Jag valde att cykla ute i kylan på kall o hård cykel...

På en chopper i täta snöbyar

Bakdämparen på min cykel gick sönder på dagens XCO träning och cykeln blev i köregenskaper mer lik en chopper i filmen "Easy rider," än en heldämpad MTB.

Gurglande ljud hördes o den rena vinterluften som endast var berikad med vita snöflingor från talrika snöbyar fylldes av en doft av dämparolja.

Och jag fylldes av min inre femårings ilska, som alltid när jag inte får slutföra något 

La mej dock inte ner på marken o sparkade o skrek...

Valde istället att ge upp o kalla det för en dag.

Köra chopper på en kurvig, kuperad och snöig bana i täta snöbyar är inte så jävla kul faktiskt

Det kan få sluta snöa nu.

ÄKTA vinterdistans!

Korparna kluckade lite oroande ovanför dom snöiga grantopparna, men det skulle visa sig vara i onödan. För det var ju riktigt bra, när jag denna lediga vinterdag stack ut på ett distanspass på småvägar.

Lätt till måttligt snöfall. -2  Ostlig vind, tilltagande.

Fina packade o lättrullade små vintervägar utan trafik

Merinoull o silke närmast kroppen o sköna ben.

Tejp ansiktet.

Avslappnad och utan tidspress.

Vinterlandskap.

Låg belastning och låg puls

Såg kråkor, havsörn och korp samt en hare som slutat vara rädd.

Med andra ord död.

Låt som fastnat i huvudet var "Tillsammans i mörkret" med Håkan Hellström (!)

Jag bara satt där i 2,5 tim o vevade o vevade och funderade o funderade likt gamla tecknade 70-talsfiguren professor Balthazar.

Men till skillnad mot herr Balthazar så kom jag tyvärr inte på nån lösning...