Man ska inte ropa hej..

 

Känslan på dom första två  av fyra st fyraminutersintervaller denna onsdag, var så bra att jag nästan trodde att jag var stark!

Men dom två andra visade att jag tyvärr bara är lite stark.. ibland..

Men livet består ju mest av korta stunder av lycka och långa stunder av plåga, så jag är nöjd att jag fick dom där minuterna, plus lite endorfinrus efteråt.

I övrigt är ändå känslan att jag just nu iallafall kommer nån vart, även om just innecykeln stod rätt stilla faktiskt..