1 inlägg varannan vecka, typ!

Kan hända är detta endast en lågmäld konsert inför hörselskadade, eller en totalt utslätad blindskrift för människor utan känsel?
Men det är ändå en blogg som i sin enkelhet haft regelbundna inlägg i över 10 år.
Lite glesare med åren dock
Men jag ger inte upp!
Rätt som det är kommer jag på nåt att skriva om.

Ja just det!
Igår fick jag årets 3e punktering när vi var i Sigtuna o körde Nyårsbajken.
Precis när jag kommit igång.
Men luften gick ur däcket jättefort och lika fort ur mig.
Som tur är så får jag bara punktering på små träningstävlingar.

Detta var ju inte så mycket att skriva om, men blev ändå det sista jag skrev i år...

Att vara i beroendeställning?

Det känns så bra att äntligen få prata om detta!

I åratal har jag varit utnyttjad av henne.

Flera gånger om dagen får jag utstå smekningar som jag inte bett om.
På nätterna hoppar hon helt utan min vetskap upp i sängen och väcker mig o stryker sig mot mig.
Ibland sätter hon upp rumpan rakt i mitt ansikte
Jag värjer mig så gott jag kan, men jag låter det ske.
Hon talar till mig med ett språk som jag förväntas förstå
Som ingen annan får höra
Hon kommer o går som hon vill o tar för givet att jag ska ställa upp.
Utnyttjar sin maktposition
Det finns ett otäckt mönster i hela hennes beteende som går ut på att få kontakt med mig.
Det värsta är att folk har sett hur hon förföljer mig vart jag än går o ingen säger nåt!
Man har tittat åt ett annat håll.
Det råder en otäck tystnadskultur.
Det är så tyst att det enda som hörs är:
"Mjau!"
"Nej inte nu"
"Mjau!!!!"
"NEJ!"
"Mjaouu!!!!!"
"Okej då..!"

Varje morgon trakasserar hon mig genom att väcka mig strax innan väckarklockan ringer.
Förmodligen för att visa sin makt med sitt bättre mörkerseende och sin överlägsna förmåga att, till skillnad från mig, bara gå ut och fånga den mus hon vill ha....

/Från en som är underkastad kattriarkatet  #jagoxå

Vi har förgäves försökt nå Pix för en kommentar, men hon har varken tid eller lust att svara just nu.

I lugnet innan stormen...

...genomfördes ytterligare ett distanspass.
Det är 25e vintern på raken som jag vintertränar med cykel, så att vägarna delvis var lite hala gjorde mig inte så mycket.
Men om man nån gång möter en bil på dom lågtrafikerade vägarna så kan man alltid ge sig fan på att man möter dom där det är som mest isigt o spårigt o halt.

Så har det alltid varit

Det är samma lag som bestämmer att det alltid plötsligt kommer massor med bilar varje gång man råkar kliva av och ta en ogenerad pisspaus i vägkanten på en väg där man inte sett en bil på hela dagen.

Så har det också alltid varit

Cykelcross för ledbrutna

Det var en sån där grå Novembersöndag då ingen syns ute, förutom nån enstaka haltande gubbe som rastar sin gamla hund och båda ser deprimerade ut.
Men där på ett fält i utkanten av staden hade 7 st  cyklister samlats för att köra sig trötta på en tillfällig cykelcrossbana.
Tyvärr börjar medelåldern på cyklisterna bli så hög att det allt mer sällan ingår hinder på banorna där man måste kliva av cykeln o springa.
Då skulle halva startfältet dom närmaste veckorna kanske behöva göra sällskap med den haltande gubben med hunden....

Men det blev kul racing ändå trots enkla medel, och en av dom ledbrutna gubbarna lyckades vinna racet.
Stefan heter han.
Ett populärt namn för ca 50 år sedan.

Fejmus!

Aj häv disajded to rait in Inglish from todej, bikås åf de grejt amaont ov visitors on diss blog de last wiik.

Its tajm for mi to tejk a step förder to miit de internatsjonal publik.
Maj selfkonfidens is growin ål de tajm änd soon der ålso will be several hashtags wid nonsens änd sponsornejms at di end ov every post too.

De päst jer aj häv met mäny internatsjonal pipels, for exampel wen i häv travel from ärports akråss de wörld.
Aj ålwejs say "sank ju!" every tajm de stjuwardess fill de kåp ov koffi on de plejn.
Aj ålså tåkt wid a spänish görl at de kar rental.
Shi wörkt der..
Änd every tajm aj visit a supermarket her in swiden der is a män or woman autsajd,  (fråm romeinia or bulgäria år såmsing) ho sejs "HEJ HEJ!! " to mi.
Aj sink dej want maj manej?

Däts haow its lajk to bi ritch änd fejmus!

Baj Baj!

VEM I HELVETE...!!!

Åkte till Östersund för att köra finalen i swecup.
Jag hade som 2a i cupen en teoretisk chans att vinna H50 klassen men behövde vinna finalen och ha lite tur med övriga placeringar.
Detta lyckades inte, trots att jag ledde nästan halva loppet, men blev sedan ifrånkörd o slutade därmed 2a.
Jag är rätt dålig på att köra på trögtrampade o tråkstötiga partier med svag lutning.
Det ingår ju i tävlingar ibland o där brukar jag tappa lite på många konkurrenter, men det brukar gå att ta igen på andra partier...

Problemet denna gång var att 85procent av tävlingstiden tillbringades på trögtrampade stötiga fält med svag lutning...!

Jag väljer att  utnämna banan i Östersund till den tråkigaste jag kört.
Arrangemanget i övrigt var mycket bra.
MEN!
Tävlingsområdet saknar nästan helt potential att göra en vettig varierad XCO bana på, eftersom det saknar ordentlig varierad kupering och en hel del annat.

Man hade dock lagt en hel del arbete på att rensa från vegetation och dra plastband runt i stort sett hela varvet, grusa här o där, byggt lite hopp samt andra bra och dåliga hinder, och funktionärer fanns det gott om.
MEN!
Man kan sminka en gris hur mycket som helst, men det är fortfarande en gris!!!

VEM I HELVETE HAR KOMMIT PÅ IDEN ATT DET HÄR ÄR ETT OMRÅDE ATT ARRANGERA SM PÅ 2 ÅR I RAD MED BÖRJAN 2018?!

Jag är inte bäst i Sverige, men har kört mtb sedan 1992 så jag har rätt att ställa den frågan.
I alla fall här på min blogg som ingen läser...

Kul i Kungsör

Inget tusenhövdat startfält i Tour Modeen i Kungsör idag, men fina banor o bra arrangemang.

Och om man kallar sig cyklist så ska man ju tävla under säsongen mellan April o Oktober.
Minst!
Det är inte alla som kallar sig cyklister som gör det....!
Om fler som kallar sig cyklister skulle tävla under säsong skulle det varit fler startande på såna här tävlingar!

Banan var rätt mycket omgjord sedan jag körde här sist, och det var till det bättre, med mera stig o nån backe extra.
En typ av bana som passar mig rätt bra
Min kropp fungerade normalt eller till och med riktigt bra, så jag kunde ägna mig åt att försöka hänga med 1an o 2an i H 40 klassen vilket jag nästan lyckades med och jag var total 3a i mål och bara dryga minuten efter segraren och ganska svårslagne H 40 åkaren Magnus Petterssen Almby ik och 20 sek från 2an.

I H 50 klassen var vi bara 2 deltagare och jag lyckades vinna den med rätt bred marginal (17 minuter)
Men om inte jag hade kört idag hade det bara varit 1 deltagare i klassen.


Och till sist så finns bara cykelvasan kvar, där ALLA i hela världen ska deltaga.

Bara för att ALLA i hela världen gör det!

Bröt men gick i mål!

Trots favoritföre med regn o lerhalt, så levererade jag inte ett jävla dugg i helgens tävling i Husqvarna, ingående i västgötacupen.
Benen var som sura timmerstockar och balans och känsla för underlaget var helt försvunnet.
Även kämpaglöd lyste med sin frånvaro
Efter 1 varv försvann mina rimliga konkurrenter i fjärran och efter 1,5 varv fann man mig promenerande upp för dom tuffa backarna följt av promenerande upp för dom små backarna.
Stod även still o pratade med mig själv.
Och skrattade åt mig själv

Bestämde mig i alla fall för att ta döfläsket till mål, viket jag med nöd o näppe hann innan det blev mörkt och årsskifte...
Tror faktiskt att det är bara jag i hela världen som kan vara så här dålig ibland.

Hacksta XC

Det var tävling i grannorten Åkersberga idag så det blev nästan för mycket cykel i förhållande till bilkörning..
Det blev ett jävligt jobbigt race för mig idag i det klassblandade startfältet men jag lyckades grisa mig kvar bakom en grupp yngre konkurrenter som jag vet är jämn med i 2 varv, sen var det nästan gonatt på det 3e varvet, men jag grisade och grisade även ett 4e varv och till sist fick jag trots detta spurtstryk av en konkurrent som kom bakifrån på slutet.
14e plats o 2a bland H50
Jag var så jävla trött att jag mådde illa ända fram till kvällen
Det är på gränsen till överjävligt att köra MTB när man får kämpa för varje meter.
Men det har jag snart glömt.

En del av plågan finns med på film och jag syns första gången vid ca 26.40 minuter Här:http://per-kumlin.blogspot.se/2017/08/hacksta-xc-ar-nu-kort.html

Kan hända väntar min sista oxvecka i arbetslivet nästa vecka?
De är ju lite positivt i alla fall

Utanför pallen...

...men ett bra lopp.
Swecup i Göteborg i helgen på regnblöta lite slippriga banor, viket passar mig rätt bra trots att jag kände mig ovanligt osäker före start, för det såg ju så halt ut.
Kanske vurpar jag o bryter sönder min sköra kropp?
All osäkerhet försvann när starten gått och jag trivdes som vanligt bra i det hala o skitiga.
Hade bra ben utom på dom snabbaste tramppartierna och gjorde, trots lite köande på första varvet, ett av säsongens bästa lopp, men blev ändå utanför prispallen.
Dom 3 framför är tyvärr också skickliga i det hala och har varit bättre än mig hela året i övrigt och det var i alla fall anständiga avstånd framåt.
Faktum är att det var länge sedan jag var så "nära" segrartiden i H40 klassen, men jag har varit närmare i H50..

Tog även in poäng i cupen på totalledaren som var bakom mig i helgen
Bra där!

Alingsås MTB challenge

Det regnade o var halt o lite skitigt i Alingsås där 3e deltävlingen i swecup gick i lördags
Gjorde ett hyfsat lopp där jag snällt fick följa lagom snabba cyklister på 1a varvet o lära mig banan eftersom jag inte hann provköra innan, då vi kom dit endast nån timme före start efter 50 mil bilåkning.
Jag var cirka 6,75 ljusår från segern, men jag hade en fajt om 2a platsen som jag förlorade med ett 20 tal sekunder trots att jag ökade på slutet.
Problemet var bara att framförvarande ökade lite mer...

Efter totalt 102 mil bil o en timme cykeltävling så var den Lördagen över.
Vann lite kaffe
Det är gott

SM MTB 2017

Jag gick in på en 7e plats i den ganska tunt befolkade H50 klassen på årets SM i Värnamo efter att ha gjort ett rätt stabilt lopp, utan att ha en kanondag men ej heller en sån där klassisk "SM-fail a la Stefan-dag" vilket ju annars är rätt vanligt med några undantag.
Pendlade mellan 6 o 7e plats hela loppet som för övrigt var lite väl långt för oss H50 gubbar då vi körde endast 1 varv kortare än herr-elitklassen.
Ledbrutna gamla gubbar ska helst inte hålla på längre än en timme på stenhårda XCO banor..
Men jag var faktiskt bara riktigt trött på 3e varvet av 5 och då tappade jag oxå mest tid på mina närmsta konkurrenter.

Banan var extremt rolig att köra men också väldigt utslagsgivande.
En riktig XCO bana


Jag skulle inte ha kommit sist i herrelitklassen och jag hade inte tagit medalj i Damelitklassen med den fart jag igår lyckades få upp med min värstingcykel, trampad av en hyfsat vältränad men ledsviktande man, utrustad med mushjärta som nästan förgäves försöker få ut mitt syrefattiga blod och tickar i 180 slag per minut i över 1,5 timmes tid.
Sånt är jobbigt.

Ajm alajv!

Trots att jag nästan förolyckats ett par gånger sedan jag sist skrev här samt varit i Andorra följt av dödsförkylning, så fortsätter jag att leva.
Fortsätter vara vid liv alltså.
Dessutom har jag blivit frisk, gått på semester och tränar normalt igen.
Joruvarsserrusåatte!

Totalt överlägsen

Jag dominerade stort i min klass i årets Mjölbybiken.
Ingen H 50 var ens i närheten.
Överst på prispallen
INGEN ANNAN ÄN JAG DELTOG.

Startade dock tillsammans med H40 som var ett gäng o H60 och fick passa på att slå så många som möjligt av dom, vilket jag lyckades hyfsat med, och hade en liten taktisk fajt med halvskadade superveteranen Benny Andersson, en kamp som jag gick segrande ur med nån knapp minut.
Jag var lite seg i början o några av  H40 åkarna som jag vet att jag åker jämnt med fick rätt stor lucka på mig men jag tog igen det mesta på sista varvet, men det var ändå 6 st som slog mig.
Ungjävlar!!
Banan i Mjölby är en av mina favoriter i vått o torrt

Fick en handduk i förstapris och står som bruten i resultatlistan.
Så glamouröst kan det vara ibland.

Skulle ha tävlat i Finspång idag, men jag avstod för en gångs skull.

Medelmåttan

I Tisdags när jag tittade till cykeln efter förra helgens fiaskorace fann jag en stor del av orsaken till det extremt dåliga resultatet.
Bakbromsoket hade fått en smäll kommit snett efter vurpan i starloopen och jag hade med andra ord kört hela racet med ett bakhjul som knappt gick runt...
Och jag som bara trodde det var dåliga ben och extrem otalang...

Trots detta var jag VÄLDIGT osäker på min förmåga när vi i Fredags åkte upp till Borlänge för att köra 3 dagars etapploppet Borlänge Tour.
Fick beskedet att jag inte är helt värdelös i alla fall och blev till slut totaltrea i H-50 klassen efter 3 jämna etapper med platssiffrorna 4-3-4.
Hade dock hela tiden en lite medelmåttig känsla i kroppen och körde också medelmåttigt fort och blev medelmåttigt trött.
Jag vet att jag kan cykla lite fortare än så här, men det var ändå bättre med medelmåttigt än katastrofalt, som det var förra helgen.

Den stora tröttheten i Vårgårda

Swe cup i Vårgårda idag.
Tyckte att den jobbiga startbacken kändes rätt lindrig i år.
Men det var tyvärr det enda lindriga.
Flög över styret i nya branta skråkurvan redan i starloopen och stukade höger lillfinger.
(Stukade vänster lillfinger i Lördags så det jämnade ut sig)
Kom ändå upp rätt snabbt o körde ikapp det jag förlorat på ett kvarts varv.
Sen blev jag stum
Så stum att jag tänkte bryta redan efter ett varv men jag bestämde mig trots låg moral att i alla fall köra runt när ändå jag suttit o åkt bil 50 mil på förmiddagen för att komma dit.
Långsam precis överallt

Det blev i alla fall ett av mina sämsta lopp i världshistorien och jag lyckades med konststycket att bli sist av dom som gick i mål i H50

Joråserrusåatte

Inte vilken prisutdelning som helst...

 

Här spelas Nationalsången

Strax efteråt håller Hans Majestät Konungen tal

Följt av bankett på slottet

Inbjudan till idrottsgalan

Vem får bragdguldet?





Intagen på säter...

...hade jag kunnat blivit idag, eftersom jag hatar att vänta på sena starter.
Provkörning av banan vid kl 1030 och start kl 1500 på dagens swecup premiär, blir lång väntan, men det löste sig med att vi med civila kläder tog cyklarna o kollade lite på Säter med omnejd i lugn takt
Kanske hade jag det ändå lite bättre än alkisarna vid ån?

Själva tävlingen löste sig också ganska bra och jag blev 2a i det lilla men rätt jämna H50 fältet efter ett rätt stabilt lopp där jag hade det trögt i början men körde riktigt bra i mitten av loppet samt blev lite trött på slutet.
Gjorde inga misstag egentligen förutom att jag kom på mig själv att bromsa onödigt tidigt här o där.
Man vill ju ha med sig den lilla fart men lyckas få upp..
Vi körde bara 1 varv kortare än elitklassen så det blev relativt lång åktid för att vara tidig swecuptävling.
Jag var en bra bit efter segraren men hade skaplig marginal bakåt också.
Skönt att stå på pallen direkt trots att dagsformen kanske inte var superbra, men den var inte dålig heller så jag kunde överhuvudtaget inte cykla fortare idag än vad jag faktiskt gjorde.

Lite längre

Som traditionen kräver så blev det ett lite längre Långfredagsdistanspass även i år.
Full vintermundering och vintercykel krävdes då det var runt 0 grader hela dagen och varning för snö.
Passerade lite bruksorter i dom norra kommundelarna och fick sedan medvind hela vägen hem.
Benen snurrade på fint och då o då tittade jag faktiskt upp från vägen och såg bland annat blåsippor som sög åt sig dom "varma" och få solstrålarna, eller en o annan förvildad påsklilja i nåt dike som hukade i snålblåsten.
Det mestadels gråa vädret förvärrades av mina fotokromatiska glasögon som gör världen grådaskig även en solig dag.
Jag hatar dom.

Efter 4 tim o 5 minuter så var jag hemma, hungrig och svag.

Nytt skit

Med likadan ram som Kulhavy och likadana hjul o framgaffel som Nino Shurter samt likadana växlar o bromsar som Absalon (utan el) så har jag nu fått ihop 2017 års tävlingscykel och kört ett par testpass och kommit fram till att jag är extremt nöjd.

Kan inte skylla på materialet i år heller.

Bättre än såhär blir det inte.

Jag vann INTE Keps Cup...

...men det mesta var upplagt för detta med en 15 p ledning i tabellen innan start i finalen och bra ben för dagen.
Men jag hann inte börja använda dom bra benen, för dryga 5 minuter in i racet så fick jag som så många andra punktering o trasigt däck efter en lite stenig utförslöpa o sen var den dagen förstörd.
Mycket vassa stenar i Rönninge tydligen.

Blev förbannad!

Kompenserade sedan med att städa hemma, göra saker jag skjutit upp samt missbruka god mat o godis.

Knarka får jag göra nån annan dag.

Akterseglad

Var alldeles för trött, slö o passiv i början av den långa startbacken på dagens keps-cup i Södertälje o fick köa kopiöst i ett helt varv på den trånga knixiga banan bakom långa rader av 14-16 åringar som var snabba i 5 minuter.
Varv 2 o 3 hade dom flesta köproppar passerats så jag i alla fall kunde köra på i den skapliga fart som jag för dagen hade i kroppen.
 Jag blev 2a i klassen och rejält slagen av en fd världsmästare.

Jag är ingen världsmästare.

De e nu de börjar!!

foto: Fredrik Silven

 

Premiär för keps-cup idag och premiär för landsvägscykelpass igår.
Min premiär i H50 klassen idag också!
Alla premiärer gick bra, för att inte säga riktigt bra.

Dagens keps cup race i Täby gick på fina torra banor och en jävla massa startande.
Fick en bra start bland H-40 o H-50 och fick hela loppet fajtas om platserna 4-7 i H-40 och körde på riktigt bra förutom att jag hade väl mycket strul med varvningar på fel ställen på slutet.
Lyckades hamna bakom nån långsam åkare i tamejfan varje utförslöpa på dom smala stigarna o tappade en del tid.
Men det fanns säkert fler som hade samma problem då o då när det är så många startande av olika kvalitet.
H-50 klassen lyckades jag dock vinna rätt övertygande med över 2 minuter till 2an bland dom 12 startande i klassen.
Jag har i allafall minst samma toppkapacitet som förra året o det känns bra när man har tränat hela vintern i källaren och i snö, is, slask, kyla o mörker samt kört träningsrace på 2 personer.
Riktigt kul att vara igång.
"Måntenbajk" e rätt najs faktiskt
Nu har våren övertaget över vintern också o det känns skönt.

En retning och en fövandling

Häromdagen väntade jag väldigt länge med att inta föda efter att jag kört ett rätt hårt pass på gymmet för att reta kroppens system lite.
Jag väntade så länge att jag fick darrningar av lågt blodsocker, och när dörrhandtaget skallrade när jag skulle öppna dörren och släppa ut katten insåg jag att jag behövde äta.

Det var gott att äta då...

Detta beteende ledde till jag fick en mycket värre träningsvärk än vanligt dagen efter (igår) och som den gamla vekling jag är förmådde jag inte träna.
Och som vanligt när jag är lite sliten av träning och precis innan det vänder tillbaks uppåt igen så var jag extremt trött på jobbet idag.
Typ zombie.
Denna zombie sätter sig på innecykeln senare på kvällen o kör specialfyror och gör kanske det bästa inomhuspasset på hela vintern.
Känner mig urstark o tänker nästan dra en fyra till men avstår o mår bra istället.

Summa summarum: En lat människa behöver brytas ner till en zombie ibland för att förvandlas till en stark människa.
Stark en liten stund...

Inte tomgång

Det har varit  lite tomgång på denna blogg på sista tiden, mest pga att jag bloggat sedan 2006 och inspirationen att skriva tryter ibland.
Men det är inte helt tomgång i verkliga livet.
Bara nästan.
Har i alla fall i nån enveten, uppgiven envishet, halvslött kämpat mig igenom ytterligare en ickevinter i min allt snabbare färd mot döden.
Ljuspunkter har varit i skarpt sikte, men dom flesta har försvunnit in i dimman.
Men jag är glad
Glad att jag inte heter Sten-Roger!    (Det har jag skrivit förr?)

Och jag tränar på som en riktig cyklist ibland och som en halvtaskig motionär ibland.
Idag blev det 2 pass
Jag har i alla fall inte lika tråkigt som grannen som varje kväll startar sin kinabyggda fyrhjuling och låter den stå och bullra på tomgång i en halvtimme och möjligtvis gasa till 2 gånger, för att sedan stänga av den igen.
Sånt retar man sig på när man ska fylla 50 om en vecka...

Å så håller jag på o sätter ihop en tävlingscykel, typ mountainbike av det värre slaget till säsongen som eventuellt kan kompensera nån procent av mina tillkortakommanden.

Tillbaka från "Granckan"

Efter några dagars välbehövlig vila efter en veckas cykling på Gran Canaria körde jag ikväll det första 4*4 passet i källaren.
Å JÄVLAR VAD STARK JAG HAR BLIVIT!!
Eller också inte?
Var ett rätt medelmåttigt pass.
Var rätt medioker hela veckan nere på GC också av olika anledningar.
Artros i knät är en anledning.
Ett par kilo för mycket på kroppen en annan anledning.
Lite mättad på själva Gran Canaria, där jag cyklat rätt mycket sedan 1995 är en tredje anledning
osv..
Nästan 20 timmars cykling i berg på 6 dagar är väl ungefär vad jag pallar numera
Fick se lite världsstjärnor
Fick frysa i utförslöpor
Fick se tusentals fula människor och några vackra
Fick cykelbränna

Trettondagsracet

Fyra män i födda -67 -68 -69 och -71 sågs idag vid 11-tiden cykla terrängcyklar runt, runt på en skottad bana i närheten av gamla militärområdet Nordrona i Norrtälje!
Dels för att föra en 20 år gammal tradition vidare, och dels för att det var rätt kul faktiskt.

Näst kallaste upplagan av Trettondagsracet blev det med -11 grader vid start o -8 vid målgång.
Tyvärr var det - 20 tidigare på morgonen och det ledde till ett rätt stort bortfall av det förväntade startfältet.
Varma kläder fick man ju ha, om någon undrar?
Startfältet blev ändå dubbelt så stort som jag innan förväntat mig och därmed blev i alla fall min inspiration tillräckligt hög för att jag skulle cykla riktigt bra och blev som traditionen nästan kräver 2a i racet.
Solens skinande på snöprydda träd verkade ännu vackrare efter avslutad ansträngning och varmt kaffetillskott.

Nu är det bara 20 år kvar till 40 årsjubileum av detta race och eftersom dom första 20 gick så fort så är vi snart där...