1 år av total hälsa?

Den 3e Januari 2007 snöt jag ur sista snoret på den senaste förkylningen. Sedan dess har jag inte varit sjuk eller skadad så jag behövt avstå ett träningspass EN ENDA DAG!!

INGET har bitit på mig!!!
Inte träninglägret utomlands i Januari, där man typ gick på knäna 1,5 vecka efteråt av träningsslitage
Inte långpass på cykel i 20 minusgrader o dragiga skridskoisar i Februari
Inte semester i egypten o möte med araber i Mars
Inte riktiga tävlingspremiären i April
Inte den jobbiga formsvackan i Maj
Inte badpremiären i Juni
Inte träningen o stressen inför SM o avpänningen efteråt i det regniga Juli
Inte den fuktiga hettan, följt av dom skitiga o blöta tävlingarna i Augusti
Inte avslappningen efter sista tävlingen i September
Inte viloperioden i Oktober
Inte början på slitig o kall vinterträning i November
Inte den långa ledigheten över jul o nyår i December...
...men den helgen är inte riktigt slut än.

Så jag ropar inte hej

Man börjar väl bli så gammal att man haft eller redan har alla jordens virus o bakterier?

Den mentala hälsan tar vi en annan gång..

Vi drar några klyschor..

...som kan vara "tänkvärda" så här i årsskiftet...
"Det är viktigare vad man äter mellan nyår och jul, än mellan jul o nyår"
"Den som inte har tid med fysisk träning, måste förr eller senare avsätta tid för att vara sjuk"
"Den som inte har tid med återhämtning, måste förr eller senare avsätta tid för att vara skadad eller övertränad"
Något präktigt, men ack så sant...

Jag avslutar med en klassiker:

"Det går fort i hockey".....

Firandet

Högtiden "min egen namnsdag" firades med pompa o ståt i regngrått decemberskimmer.
Jag uppvaktades av en väckarklocka i mörkret klockan åtta på morgonen.
Presenterna jag fick bestod av hård cykelsadel, duggregn i ansikte o motvind.
Benen var dock rätt pigga trots att det var 40e gången min namnsdag firades.
Bara några dagar efter Jesu födelse så har JAG namnsdag.
Kanske är det därför jag hade lite kontakt med gud o fick medvind på slutet..

Traditioner

Enligt en gammal tradition så ska man cykla minst 2.5 tim på julafton o fika på nåt öppet ställe.
Man ska även runt jul köra ett träningsrace på Lundabadet på en intensiv bana och få stryk av en fikasugen man.
Eftersom jag är en traditionernas man så höll jag fast vid detta även i år.
Man ska bevara traditioner, annars urholkas kulturen och vi blir ett historielöst folk...

I utkanten

Jag befinner mig gärna i centrum ibland, men vid händelser som ALLA ska vara med på, så håller jag mig gärna lite vid sidan av, lite skeptisk.
Det skulle behövts fler såna som jag när Hitler härjade som värst o knappt ingen ifrågasatte honom. "Alla andra var ju med"!
Idag var nästan alla o julhandlade, men jag fann frid ute på en sjö med blankis på ett par skridskor.
Åkte hem i utkanten av stan för att slippa galna "Hitleranhängare" .
Och när friskis som vanligt på lördageftermiddagarna nästan var tömd på folk, så körde jag ett 8*6 intervallpass.
Det var dock några andra med oxå, och jag satt för säkerhets skull i utkanten av lokalen...
Ingen Hitler syntes till som tur var...

Is

Efter gårdagens moralkrävande cykelpass i mörker utan mat, passade jag idag på att softa lite på skridskor för första gången i år.

I hopp om att få dränka mig?

Jag fortsätter baklänges.

I början av åttiotalet allierade sig fundamentalistiskt kristna grupper i bland annat i USA för att kämpa mot den allt hemskare heavy-metal rocken. Man brände upp grammofonskivor o demonstrerade o skrek högljutt om hur musiken förde ungdomarna till helvetet.
Man spelade även vinylskivor baklänges för att eventuellt hitta dolda djävulska budskap i texterna.
Självklart hittade man läten som liknade "sejtan" "hell" "killjårself" om man gick igenom ett gäng skivor.
Detta var beviset. Musiken var ond!!

Eftersom inte jag o säkert några till inte är så värst förtjust i julen så ska jag nog minsann försöka att hitta onda budkap i till exempel "Räven raskar över isen" eller " Nu e de jul igen" om dom spelas baklänges?
Kanske ropar man på satan i "Prästens lilla kråka"?
Uppmanar till mord i "Ser du stjärnan i det blå"?


En av dödssynderna är i allafall helt klart med i julbudskapet numera: Frosseri!

Neluj..

.. är Julen baklänges.
Mitt redan i grunden dåliga samvete blev inte bättre denna dag när jag för första gången under vinterträningen HOPPADE ÖVER ett träningspass.
Tillbringade istället dagen med att gå i affärer o köpa saker.
Min julkonsumtion är dock inte större än en vanlig månad, dvs ganska behovsanpassad.
Att se folk krylla i julhysteri gör mig nästan illamående. Man MÅSTE HA 4 st julgranar i olika storlekar.... mm. mm. mm. mm. mm. mm. mm. osv. osv. osv.

Det ska dock bli skönt att vara ledig några dagar extra, och ta igen denna ÖVERHOPPADE träningsdag.
I övrigt kan julhysterin typ dra åt helvete!

Kyla

-4 grader celsius är inte speciellt kallt. Men i dimma, lite snålblåst o iklädd lite tunnare cykelklädsel för att köra träningsrace, så är det väldigt kallt, iallafall om fingrar o tår.
Efter racet när värmen kom tillbaks fick jag sån "nagelsprätta" att jag höll på att börja grina.
Tur att det var några fler än jag som hade kallt.. (7st)
Racet i sig var väl kanske ingen sensation för min egen del. Tog starten, blev omkörd av den blivande segraren(som vanligt min plastbror Gunnar), hängde på honom en liten stund, men det var tillräckligt länge för att hänga av alla andra direkt.
Körde sen på i ett tempo som enligt pulskurvorna var i bekvämaste laget (169 i medelpuls).
Det blir lätt så när man inte är hotad bakifrån o han framför kör lite för fort.
Ändå ett bra sätt att hålla tävlingskänslan vid liv under vintern.
Man rensar ur systemet lite o får känna lite endorfinrus för en stund. Som en knarkare.
Av knark blir man stark?
Men en gång i månaden räcker.

Vinnartröjan?

1997 köpte jag en helsvart cykeltröja av känt japanskt märke av hög kvalitet.
Hög kvalitet är det verkligen, då jag använder den än idag, efter typ 152 tävlingar 267 spinningpass o diverse träningar. Drygt 400 tvättar oxå.
Ett tag var det min "vinnartröja". Det var coolt med svart i slutet på 90 talet och tröjan ingav mig nån typ av självförtroende.
Men ju mer magisk tröjan blev desto närmare kom dagen när jag gjorde fiasko iklädd dito.
Plötsligt en dag var det en loosertröja, som bara gick att använda i mörka spinninglokaler.
Idag har jag ingen speciell vinnartröja. Är lika tråkig som alla andra o cyklar omkring i en klubbtröja utan nån personlig prägel.
Varför inte ha ett par vinnarhjälmkuddar eller nåt?
Nåt som inte syns och som bara jag vet.
Då gör det inte så mycket om det blir ett par looserhjälmkuddar.

Tvättade den gamla "vinnartröjan" idag. Den håller formen efter alla år.
Liksom ägaren?

För bekväm?

Börjar känna mig lite som en slö katt i mjukt överkast i mitt träningsprogram. Har kört efter ett stadigt schema sen slutet av oktober, och nu känns det som min kropp börjat vänja sig lite väl mycket med programmet.
Det börjar plana ut.
Hade en inte alltför sportig segeljolle som jag seglade en del med i nedre tonåren. Jag önskade alltid att den skulle plana ut.
Och gå fortare.
Vid gynnsamma förhållanden med lite vågor och om man orkade skota hem seglet lite, så gjorde den det.

Idag handlar det mer om att söka upp motvind och få till "vågor" för att bli lite starkare.
Kommer att gå in i ett par gristräningsperioder snart, med början i jul o nyårshelgen. I mitten av Januari blir det en vecka i varmare länder med cykling i höga berg, som brukar ge ett enormt slitage på kroppen.
Sen gungar jag vidare i lite lugnare sjö ett tag igen med min ranka jolle.
Den kan välta när som helst, så det gäller att vara på sin vakt.

Det här är inte nästan. Detta är precis!

Sovit i soffan, vaknat i soffan och cyklat.
Det är vad jag gjort den här helgen. Ungefär som vanligt med andra ord, fast något mer precis den här gången.?
Känns som om jag skrivit om liknande fenomen tidigare, men det är helt enkelt den verkliga verkligheten som kan vara så här ibland.
Tråkig.

Tyckte ändå att det var rätt skönt att cykla dagens distanspass.

Tjenare!

De e nå jäla vajsing på datan. Man kan liksom inte ladda upp bilder så alla kan kika.
Någe knas ere. Fåse om jag kan kirra re själv eller om de e nå centralt.
Nu gäspar skorpan för mycke igen. Dags å gå å knoppa, så man får opp sina blå i morrn.

Man ska inte klaga

Gårdagens hårda intervaller satt kvar i hela kroppen i morse när jag vaknade. Det brukar dom göra, men denna dag var jag ledig o tänkte göra ett 3 timmars ditanspass utan att äta frukost.
Det visade sig dock att jag fick slå detta ur huvudet, då jag fick svåra hungerkänslor bara av att gå två vändor i min lägenhet på knappa 60 kvadratmeter.
Men med dom här pulskurvona med nästan helt plana toppar o med 13 minuter av 16 möjliga med över 180 i puls, så får man ett viss energiomsättning i kroppen.
Genomförde dock ett distanspass på 3.18 EFTER frukost i ett envist Decemberregn.
Hade nästan minneslucka o vet knappt vilken runda jag tog.
Så tråkigt var det.
Det kan ju inte vara roligt jämt!
Så nu har jag några frågor:
Kan inte nån göra så att det blir roligt?
Borde det inte finnas nån ansvarig i klubben eller nåt, som gör att det är roligt att träna jämt?
Varför fanns det ingen rolig aktivitet som passar just mig, just idag? Inte på söndag!!!!
Borde det inte finnas sponsorer som går in o ger mig pengar till just MIN verksamhet?
Varför ringer det inte nån till mig om det händer nåt som just jag tycker är roligt?
Varför tränar ingen åt mig?
Jag ska fan klaga nånstans!!

Ljuspunkter i mörkret

Inte en full arbetsvecka innan nyår o ett jobbmässigt lindrigt januari med utlandsresa med cykel. Sen är man inne i februari och då är det bara en dryg månad kvar innan tävlingarna börjar lite smått o våren är tillbaka.
Det går fort i hockey, tur att man inte legat på latsidan o tror att vintern är lång.

Det är inte farligt att svettas...

... brukar mina arbetskamrater skämtsamt säga till mig när jag tar det lite lugnt på jobbet.
Jag brukar le tillbaka.

I en stor pöl av svett avslutade jag idag mina intervaller 8*6min, förövrigt på fel dag från mitt schema räknat, och det märktes.
Det gick tungt som fan!! Och jag svettades väldigt mycket
Torkar upp svetten från golvet i spinninglokalen o kommer att tänka på en kvinna som satt brevid mig på ett spinningpass en gång i tiden. Hon frågade om jag hade coca cola i flaskan och spillt det på golvet.
"Nej det är bara lite svett" svarade jag övertygande o lite frågande.
Hon såg lite lätt äcklad ut.
Pölen på golvet var nämligen lätt brunfärgad, orsakat av att svetten runnit genom mina skor o färgats av rost från SPD klotsarna på mina gamla cykelskor.
Såg henne aldrig mer på spinning...
Svett är ju helt naturligt!
Det är ju bara vatten som runnit in i min salivfyllda mun, ner i min slemmiga hals, landat i min sura mage, gått igenom diverse organ i kroppen, blivit uppblandat med lite andra ämnen, ut till svettkörtlarna, genom min hud, passerar genom dyngsura tröjor o byxor, rinner ner på mina håriga ben, och filtreras genom mina strumpor, passerar gammal sula och får lite färg, får mer färg av rostigt järn från kloss, och slutligen rinner det ner på ett golv, där miljoner andra genom åren svettats floder.
Har man som dom flesta människor på sin höjd haft en svett-ring under armen en gång, så kan det här verka lite äckligt kanske.
Jag fullkomligt badar i det.
Flera dagar i veckan.

Människan är ett svin

Att äta eller ätas?
Det är villkoren vi levande varelser har här på jorden.
Detta blir ibland lite tydligare. Som att tillexempel möta grisbilen full av skrikande grisar i den svarta novembernatten.
Jag tittar bakåt efter mötet, den stora lastbilen lotsar sig via sitt lyse genom den tysta mörka landsbygden.
Mot målet.... och grisarnas säkra undergång.
Jag cyklar vidare och blir en stund förföljd av en uggla! Kanske är den intresserad av mitt lyse eller mina lysande dioder på skovärmarna.
Eller kanske ser han mig som ett byte?
Inte så konstigt med tanke på den svaghet man lär utstråla när man cyklar timtals på tom mage.
Att äta eller ätas?
Tanken slår mig igen när jag möter ett gäng vildsvin på nästan samma ställe där jag mött dom förut.
Jag vet att inte vildsvin äter folk, men dom kanske skulle hämnas på mig för sina kusiner i grisbilen?
Jag kommer hem o kan fortfarande höra grisarnas skrikande inom mig.
Jag är hungrig.
En skinkmacka skulle vara gott..!

Fame

Det finns inte sådär överdrivet mycket överflödigt FETT på min kropp, men nåt kilo kan man nog få bort.
Det är svårt, men det har på senaste tiden visat sig att det går. "Fläskringen" kring magen har blivit mindre på senaste tiden, tack vare mina grymma svältpass.
Nåt kilo mindre vid varje tramptag uppför.
Men det kostar.
Berömmelse kostar.
And i have to pay. In sweat!!!

Jag blir iallafall berömd i mitt hus för att ha mest cyklar i förrådet..

Det allvarliga syndromet!!

Lider av ett syndrom.
Det kallas i en lekmans mun för "alltidsomnaframförspännadeidrottidirektsändningpåTVsyndromet".
Detta gäller oftast sporter som jag har intresse för, tex cykel, skidor o alpint.
Det måste vara nån form av prestationsångest som är bakomliggande orsak?
Det man inte FÅR missa det missar man...
Många är dom gånger då jag förvånat vaknat av att programmet som följer sportsändningen har pågått i typ en timme.
Jag somnade ju redan efter 10 min och har möjligtvis långt bak i medvetandet hört nån sportkommentator i fragment.
Har försökt lura syndromet med att spela in på dvd eller video, men somnar då oxå och får se sändningen i snabbspolarläge efteråt.
Det är inte lika kul.
Kanske får jag göra som dom ointresserade och inte bry mig om direktsändningar, eftersom man ändå får reda på resultatet efteråt.
Dom fattar inte tjusningen med att se idrott i direktsändning.... typ.

Hårt tejpad!

Kalle Anka brukar brukar tejpa upp ögonlocken när han av nån viktig anledning försöker hålla sig vaken. Det hela brukar till sist sluta med att ögonlocken blir så tunga att inte tejpen håller, och istället rullar upp sig i pannan på honom och han somnar tungt, omgiven av stora ZZZZZZZ.
Jag har haft liknande problem, då jag varit på kurs inom mitt arbete ett par dagar.
En av kursledarna är världmästare. Kanske inte värlsdmästare i att leda kurser, men väl veteranvärldsmästare (H40) i MTB 2007, och det är viktigare tycker jag.
Det tyckte inte dom andra kursdeltagarna.
Jag lyckades hålla mig vaken dom två långa dagarna.
Tejpen höll!

Firade när jag kom hem med mitt 1 DAG FÖRSENADE kvällssvältpass.
Vetefan vad som hände, men 3,08 tim cykel utan energi kändes ovanligt lätt.
Vad ska jag nu komma på för att plåga systemet?

Tar en kölapp

Den som hade högst platåboots fick stå först i kön när vi körde ryska posten på klassfesterna i mellanstadiet på 70 talet.

Jag fick stå som tvåa..

Det verkade vara samma system som gällde på det folktäta gymet ikväll. Jag fick vänta väldigt länge på maskinerna som jag skulle köra.
Men så var jag bara strumpfota oxå...
Men jag väntar så gärna.
Man blir ju så snygg av att träna!!

Första lilla testet?

Nackspärr o trötthet mötte mig på morgonen, kändes inte som en bra dag att både arrangera o köra Km i cyclocross. Det sista iallafall lite betydande racet för i år.
Kanske är trötthet o allmän stelhet nånting som är helt normala ålderskrämpor, för det gick skapligt att köra när det väl kom till kritan.

Gick ut lite lösare än vanligt, men inte bekväm fart direkt. Ökade lite på andra varvet o körde förbi o ifrån alla konkurrenter utom två.
Den ena av dom bröt en bit inne i loppet, så vips var jag tvåa.
Kunde till och med köra lite lugnare sista två varven på grund av att det var långt till ettan o rätt lugnt bakåt.
KM silver!!
Jippiiiie!!!!

Kollade till pulsfilerna som visade att det fanns en del till att ta ut, OCH att dom intensiva 4*4 min-intervallerna jag kör, ligger precis i spannet där min "normala" högstapuls hamnar i korta perioder på tävlingar, dvs i slutet på backar o i hårda fartökningar med typ luftrörspip och blodmak.
Skönt.

Jag är glad...

.. att jag inte heter Sten-Roger.

Anpassning

I jacka av dun tog jag mig ut i den mörka kalla Novemberkvällen för att gå en kort promenad för att roa min katt o få en nypa frisk luft. Nere vid sjön i det iskalla mörka vattnet låg några änder o plaskade o bröt tystnaden med trivsamt kvackande. Bada vid den här årstiden är nog lika främmande för mig, som det är för dom flesta andra att jag cyklar så här års, antar jag? Dessutom på kvällen!

Det handlar om anpassning.

Idag fick jag dock anpassa mig till att cykla på dagen, fast det var Onsdag.
Lika jobbigt, fast solen sken. Dessutom tappade jag tydligen vattenflaskan vid nån nerkörning i en grop tidigt i passet, vilket ledde till 3 tim utan vätska överhuvudtaget.
En känsla av att vara bakis resten av dagen, trots att jag försökte dricka ikapp hela eftermiddagen. (Dricka vatten alltså).
Kan vara bra att känna hur det känns att vara bakis oxå. Jag har nästan glömt.
Den idrottande krogråttan är numera bara en idrottande tråkig klok farbror.
Med en jääävla fysik..?
Och en jäävla moral...!
Anpassning?

Det var nära

"Why does it always rain on me? Is it because i lied when i was seventeen?" sjöng superbrittiska gruppen Travis nån gång på nittiotalet. Jag nynnade på den låten när jag cyklade hem och även när jag per cykel tog mig till gymet på kvällen.
Det regnade förmodligen inte för att jag ljög speciellt mycket när jag var 17, tvärtom så var jag nog alltför ärlig, liksom idag.
Därför erkänner jag att det var mycket nära att jag bangade kvällens styrketräning. Men jag kom dit till sist.
Jag är därmed ett steg närmare mitt pefekta "sixpack" som jag aldrig kommer att få...
Däremot har jag hindrat förslappnig o förfall, förgubbning o försvagning. Punkt

En alltför vanlig dag

Vaknade sent
Fick förmiddagen att försvinna
Monterat dyr carbongaffel på cykeln
Sov med katten
Vaknade av att solen lyste in för en minut
Körde intervaller på Friskis
Svettades
Handla mat
Snöflinga i ansiktet
Kallt
Åt mig proppmätt
Nu är det mörkt
November

Brytpunkt?

Runt jul kan man i livsmedelsbutiker köpa danskt "svinefedt"! Vad man ska med det till vet jag inte, men jag antar att det är för att göda den magra utsvultna befolkningen...?

Idag var jag nära att ge upp mitt jobbiga onsdagkvällssvältcykelpass."Jag är en idiot som utsätter mig för det här" tänkte jag.
Men precis idag kanske det vände?
Precis idag har mina små energislukande små kraftverk i mina benmuskler börjat vänja sig lite grann med att bara käka fett.
3 timmar flöt på, ja nästan gled på, i en orgie av fettförbränning i allt effektivare processer. Det fanns inte så mycket annat att förbränna liksom. Höll som vanligt pulsen nere för att undvika muskelnerbrytning.
Pigg hela passet!
Kanske blev jag av med lite "svinefedt" på min slappa gubbkropp oxå?

Still alive

I två dagar har jag stirrat in i en vägg.. Skrapat bort tapeter.
Definitivt en engångsföreteelse
Nej jag är inte ett dugg road av "den nya renoveringstrenden".
Eftersom man inte kan ta livet av sig med en spackelspade så gjorde jag mitt bästa på svinjobbiga intervaller idag.
Men jag lever än..

Cyclocross

På dagens program stod den viktiga aktiviteten att åka till Bosön för att beskåda lite cyclocross, närmare bestämt en deltävling i Kalas CX cup, med hela eliten på plats plus rätt många till.
Dom bästa kör väldigt fort. Fast dom skulle förmodligen köra ännu fortare om dom inte tvingades köra omkring på cyklar som bara passar halvdant för lera o tokbranta backar. Men tradition är tradition o regler är regler...

Två minuter före start stod jag o andra i publiken i startbacken o väntade, då en liten grå skogsmus springer framför mina fötter o gömmer sig under en sten en halvmeter från banan, förmodligen uppskrämd av klampande folk ur sitt vinterbo som den kämpat med hela hösten.
Det är oxå det enda foto jag tar denna dag, sen tar batteriet slut.
Viktig händelse fångad på bild.
Att cykla i skogen med bockstyre i november var dock den dominerande och viktigaste händelsen för oss människor på denna plats denna dag.
Men inte för mig. Jag fick mest dåligt självförtroende av att återigen se hur snabba alla är, och jag kände mig mest som en grå mus när jag åkte hem för att köra mina LIVSVIKTIGA intervaller, för att bli lite snabbare?
Kanske slipper jag springa o gömma mig under en sten när våren kommer och cykeltävlingarna drar igång på "riktigt"

Uteliggare

Likt psykedeliska bubblor i en LSD-regisserad rockvideo från tidigt 70-tal avtecknade sig regndropparna som träffat mitt lyse.
Med låga nivåer av glykogen o ett blodsocker som precis räcker till att förse mitt neandertal-intellekt med energi strävade jag vidare i mörkret o regnet på min cykel.
Bara en uteliggare kan ha det värre tänkte jag. Men sen kom jag att tänka på att dom flesta uteliggare har VALT att vara ute, hungriga o frusna i regn o blåst året runt.
Det har jag med.
Varje fucking onsdag.
Fast jag är inne på tisdagar. Då plågar jag mig själv. På en cykel som inte kommer nånvart ( liksom jag?)
På måndagar har jag laster lika tunga som hela världen på mina axlar. På gymet.
Men i kväll sover jag i soffan med ömma ben.
Jag har bäddat med ett gäng Dagensnyheter o en trave veckotidningar som huvudkudde.
Öppnar ett fönster så det blir lite dragigt så jag känner mig som hemma
En filt drar jag över mig o somnar o drömmer om dom som slipper vara ute i regnet året runt.
Dom som slipper svälta.
Dom som slipper plågas.
Dom som är normala!?

Världens äldsta junior?

Cyclocrossrace stod på träningsschemat idag.
Lördag hårdkörning o söndag lugnt långpass, så brukar det se ut i mitt vinterprogram. Fick dock vända på schemat denna helg.
Enligt bibeln så är söndag vilodag, så jag o några till syndade ganska rejält.
Kände att mina ben o jag inte var vana vid riktig långvarig hårdkörning trots att jag hunnit träna en vecka efter höstvilan på 3 veckor. Så man hade kanske inte värsta klippet.
Kunde som vanligt inte hålla mig från att köra järnet från start o fick sota för det.
Jag är 40år o gör fortfarande juniorstarter ibland. Oj vad jag har utvecklats mentalt!!
Men man är dock lite mer gubbseg än en junior så jag körde på ändå, o slog alla utom två.

48 minuter av smärta o medelpulsen hamnde på 179.
Fick känna på att cyclocrosshojar går snabbare än min mtb på slät mark, men tog igen lite på nåt enstaka teknikparti där jag slapp hoppa av.

Jag är fortfarande förvånad över att jag inte åkt på nån höstförkylning än, senast jag var förkyld var ju nyårshelgen!!
JAG ÄR SÅ JÄVLA STARK.
Ibland...

Dåligt samvete av att vara människa

Jag får väldigt lätt dåligt samvete o jag tycker lätt synd om allt möjligt.
När det gäller mat tillexempel.
Har jag ätit nåt onyttigt, så tycker jag synd om clementinerna i skålen som jag kanske inte hinner äta upp, pga att jag frossat i chokladkaka.
Kommer jag till en lunchresturang med flera rätter, vill jag helst äta lite av allt, för annars kanske nån stackars lax, ko eller kyckling slaktats förgäves o inte går åt, o blir slängd i soporna..
Går jag förbi dom inslagna rökta sikarna på ica är jag övertygad om att dessa inte kommer att gå åt innan bäst före datum. Hur många äter rökt sik idag?
Jag vill torka av o äta upp äpplena som ramlat ner på golvet vid fruktdisken, så dom inte växt fögäves.
Vem vill bli ratad o slängd i soporna?
Såg en film på tv gjord av två svenska amatörfilmare som hade gjort en dokumentär om en rödspättas väg från fri simmande fisk längs någon vacker sandbotten, till fångst, slakt, infrysning, transport, o slutligen tillagning på nån sjaskig vägkrog. Till råga på allt blev den inte uppäten av en kräsen kund o därmed slängd i soporna. Som tur var körde sopbilen som hämtat soporna på restaurangen i diket, och rödspättan blev till sist uppäten av en hungrig tacksam räv som kom ut från skogen o rotade i soporna runt den välta sopbilen.
Ett lyckligt slut på en tragisk historia.
Jag var tårögd!

Kungen av söderhavet

Kussankura kussankara!! Kussankura kussankara!!
Pippilångstrumps pappa som är negerkung i söderhavet eller hur det nu var, förklarade för Pippi varför han inte drunknade fast han inte kunde simma: "Jag flyter på fläsket serru"!!
Av samma anledning håller jag mig cyklande på mina onsdagspass.
Det är fettet som håller mig vid liv. Bränslet som jag försöker lära mina ben att använda mer av.
Det gick lika bra att köra 3 timmar tom på mat den här gången med, trots att jag inte är lika utvilad som förra onsdagen.
Magen kurrade när jag stack ut.
Kurrade lite mera när jag kom hem, men aldrig kris.

Så jag trummar vidare på min trumma
Kussankura kussankara!!!

Tänja gränser..

... är en klyscha, men jag tänjde lite på gränserna ikväll när mina hjärtslitande VO2max intervaller skulle utföras för första gången.
Insåg att 4*4 min är precis lagom om man ska orka upprätthålla kvaliten, dvs 93-95% av maxpuls. Mina 5*5 min på 90% av max från förra vintern framstår som söndagsskola.

Blev sådär skönt musikalisk o filosofisk efteråt, som jag blir när endorfinerna snurrar i kroppen. Skulle kanske kunna kallas lycka, men det låter lite väl science fiction!?
I morron blir det lugn distanscykling i "svältläge". Då ser man syner, känner smaker o pratar med sig själv efter ett tag. Allt slutar i en orgie av mat.
Vilken sekt är jag med i?

Zanzibar?

Mina fingrar sitter redo att attackera tangentbordet.

Trä na de !

Svår ångest är kanske en överdrift, men jag kände helt klart ett visst mentalt motstånd inför att börja köra jobbiga intervaller inomhus igen.
Men jag ville få premiären ur världen.

Starta föreställningen! Sluta prassla med påsen!!! Låt innehållet falla ut! Kompromisslöst!

Kompromisslöst kan man väl kalla det. Ingen musik, inget sällskap. Bara jag, spinningcykeln o en pulsklocka.
Det var inte alls farligt jobbigt, utvilad som jag är, och pulsen reagerade bra.
Nu är jag igång.
Endorfinerna som jag saknat under ett par veckor gjorde mig lugn o harmonisk efteråt.
Höstsolen lyste vackrare på dom gula bladen liksom.
Kanske är jag sjuk i morron?

Vinterträning version 2.0

Nej det är inte bara andra gången jag tränar på vintern, men det är andra året med ungefär samma upplägg.
Startar i morgon Lördag med intervaller 8*6 ca 82-85% av max
Söndag: Distans ca 3tim ca 65% av max
Måndag: Styrketräning, mage o rygg
Tisdag: Intervaller 4*4 så nära 95% av max som möjligt
Onsdag: Distans ca 3tim med "svält" ca 60% av max
Torsdag Vila
Fredag: Vila
OCH SÅ VIDARE...
Lite småjusteringar i grundschemat, plus att jag tänker lägga in någon eller några fler "gristräningsperioder" än förra vintern.
Små svängningar o stora svängningar.
Kan omöjligtvis hålla mig lika frisk som jag gjort det senaste året men jag ska försöka...

Fan vad trist det här ser ut på pappret!
Och det ÄR trist...
Men det är kul att se framsteg, även på en så gammal gubbe som jag

Testing testing

En morot.
Det var det enda jag åt innan jag stack ut på ett fusktest där jag skulle pröva hur det kändes att köra mitt mörkerpass med lite svält inlagt.
Åt lunch kl 1100 och ett äpple kl 1330. Moroten slank ner kl 1630 och kl 1745 stack jag ut o cyklade i 3 timmar o 10 minuter. Som vanligt hade jag bara vatten i flaskan.
Det gick bra tack vare jämnt tempo o 123 i medelpuls.
Åt väldigt snabbt o mycket direkt efteråt
Ungefär såhär ska mina kvällscyklingar på onsdagar se ut.
Svältpass enligt forskning.

Min ljuskägla från cykellyset fångade dom här djuren ikväll: Katt, fladdermus, uggla, rådjur, räv, tjurar, VILDSVIN, hund, grävling, plus en massa prassel i buskarna som kunde ha varit vad som helst...
Jag är ju ingen jägare, så jag behöver inte vara rädd för björnar som kommer för att äta upp mig....

Frosseri i frosseri

Jag är lat.
Packade väskan för att åka iväg till friskis för att köra intervaller på spinningcykel.
Somnade under en otroligt skön filt på sängen istället.
I två timmar
Det var skönt.
Frossar i lathet så här sista veckan på min viloperiod.
Jag måste ju underhålla min "kronblom-gen", så att jag inte blir en hurtig gubbe.
Är lite fetare

Att vara Stefan Larsson.

Miljontals människor har kanske undrat varför min blogg inte uppdaterats sen i onsdags, och jag kan meddela att det INTE är det allvarliga syndromet som drabbat andra kända framgångrika bloggare. Nämligen att man måste sluta blogga för att bloggen tar över ens liv.
Detta kan aldrig hända mig.
Det finns helt enkelt inget liv för bloggen att ta över...?
Fast om man jämför med encelliga amöbor o större delen av den övriga mänskliga befolkningen, så har jag kanske ett liv trots allt
Nästa vecka börjar faktiskt mitt liv igen, då vinterträningen tar vid.
Då känner man att man lever.

Rubriken

Tillbringar mina dagar i ett spontant sovaätachokladgöraingentingjobbaikomakansketränaellerkanskeinte-tillstånd.
Det gör mig inte speciellt harmonisk. Men det kanske kan behövas om jag ska orka med en vinter av gränstänjande träningspass.
Har planerat att köra ungefär som förra vintern, 5 dagar träning i rad o 2 dagar vila. Men kommer att köra uthållighetspassen efter svensk forskning o intervallpassen efter norsk forskning.
Med andra ord reta fram uthållighet genom lite svält på lugna distanspass o eventuellt skrämma upp lite slagvolym i hjärtat genom ännu hårdare men kortare intervaller än förra vintern.
Kommer att vara 1 år äldre nästa år, så man kanske står kvar på samma nivå åtminstone?

Amerikansk träningslära

If you feel short of breath, stop training emidiately!!! Så står det

Speakern

"Och därmed är alla i mål!"
"Nummer 312 Stefan Larsson CK Norrtälje bryter loppet."
"Gäsp"
Saker man inte vill höra från en speaker ...

Ingen speaker har väl direkt skrikit sig hes över mina prestationer på idrottsbanorna genom åren. Det närmsta man kan komma är vid nån seger i svenska cupen i multisport 2003, när fd eurosportspeakern Eva Lena Frick ägnde en del tid åt mig o mina lagkamraters åstadkommanden. Eller när jag förstörde kedjan på ett lopp i mtb cupen i eskilstuna 2000 då självaste Roberto Vacci står precis brevid banan o skriker i mikrofonen på klassiskt Vacci manér: "Han försöker komma iväg igen! Men han har KNUT på kedjan!!!!!"
Detta trots att jag inte hade ett dugg med täten att göra.
Den värsta sortens speaker är såna som försöker bli polare med dom bästa o efter ett par varv börjar nämna dom bara vid förnamn eller kanske smeknamn. Detta blir särskilt pinsamt om man märker att speakern i princip inte fattar ett dugg om sporten.

Speakern i mitt huvud har inte alltid bra saker att säga om mig o han svär ganska ofta. Ibland sjunger han, eller upprepar ord eller meningar gång på gång. Han brukar även vara med mig på långpassen när det är riktigt tråkigt. Sist upprepedes ordet "pluralis" av nån anledning.
Inte så lätt att säga när man är trött, så det blev "prulalis" "pjujaris" eller "pruraris"..

Speakern i mitt huvud behöver fan gå till en psykolog.

Skit oxå, jag är beroende?

Under tävlingssäsong blir man nervös ett par gånger i veckan på grund av tävlingar där man ska prestera. Är nästan lika nervös på smårace, där det handlar om att slå polarn o testa formen, som på stora tävlingar.
Detta leder till att magen sätter fart.
Det autonoma nervsystemet påverkar oss mer än vi fattar.
Ingen bra tävling utan ett rejält toabesök innan.
Kanske är det samma reflex som får en katt att tömma blåsan när den faller från hög höjd? En skräckreaktion och för att inte explodera när den landar.
Jag har genom åren lärt mig vilken konsistens det ska vara för en maximal prestation...! Inte för löst o inte för trögt. Men väldigt mycket!
Intressanta fakta!?
Min mage har efter säsongen stannat upp (trots bra mat) o blivit lika trög som jag, och vem vet, kanske går jag snart omkring som en överviktig amerikan, med en konstant vikt a 12 kilo skit i magen och en 72 timmars fördröjning på matintag/tömning.

Liksom jag, så är min mage beroende av lite jobbig nervositet.
Det knorrar dock till lite när jag tänker på dom hemska intervaller o kalla långpass jag kommer att göra i vinter.

Singlespeed

En trög långsam växel ilagd hela dagen. Ända tills jag varit på gymet och kopplat bort min eventuella intelligens och använt min eventuella muskelmassa.
Den eventuella glädjen satt i ända till läggdags.

Det finns dagar..

...då även jag går som en vanlig man på gatan.
Men sen kommer jag på att jag egentligen inte är så vanlig:
Jag är inte lätt överviktig trots mina 40 år.
Jag åker inte bil till jobbet.
Jag älskar inte mitt jobb.
Jag spenderar inte min lön på ett byggvaruhus.
Jag är inte en mätt farbror?
Jag spenderar min lön på leksaker SOM JAG ANVÄNDER!
Jag betalar aldrig mina räkningar i tid.
Jag har INTE skulder hos kronofogden.
Jag kommer att cykla i timmar i mörka kalla vinterkvällar utomhus i år igen.

Men idag har jag bara ätit, jobbat o sovit.
Ok, jag såg på tv oxå
Som en vanlig människa...
Jättespännade o stimulerande.
Få se om jag pallar att ha en viloperiod i 3 veckor.
Vet inte vad jag ska ta mig till!
Får väl gå till ett byggvaruhus och bli en mätt farbror som funderar på viktiga saker.

Jag kommer inte på nåt att skriva!

Men skriv inget då!!!!

Sista jävla ansträngningen för säsongen!!!!!!

I höstregn o blåst avgjordes linjeloppet i KM landsväg. Jag gjorde som vanligt några grova taktiska missar men körde skapligt ändå o kom in på bland dom 6 bästa av dom 7 som behagade starta!! Skitbra juuu!!
Jagade i en liten klunga o körde in en utbrytning som vi lyckades komma ikapp typ 4 km från mål. Jag var först ikapp men blev "överraskad" av ett till ryck, när jag var som tröttast och som vanligt så fick jag ge mig på släta vägen.
Hamnade i en tvåmannaklunga o fick stryk i spurten. Som vanligt en ganska dåligt upplagd spurt av mig. Jag har en del att lära på landsvägen.....
Annars var det rätt kul.

En liten påminnelse

Jag skulle bara vilja påminna om vad vi skulle vilja vara påminda om. ?

Jag är värd...

... att ligga på soffan, efter 11 månader av nästan total tränings o tävlingsdiciplin. Dessutom noll (0,0) sjukdagar under säsong!
Nästan omöjligt att toppa?

Tur att man har störtkruka

Intrasslad i kedjan med mina utsvängda 70 talsbyxor gjorde jag mitt livs första riktiga cykelvurpa vid typ 5 års ålder. Jag kan än idag känna min panna hasa längs den sträva grusvägen.
Jag var lite slarvigt klantig som barn (oxå) och hade ofta fläskläpp, skrubbsår o 3 hjärnskakningar innan jag fyllde 12.
Min karriär på cross o enduromotorcykeln senare i livet, kantades oxå av en del vurpor o krascher.
Jag kunde gå från härligt flyt o fart till tokvurpa på nån hundradel, oftast utan större skador.
Kanske är det min vana att krascha som gör att jag inte är speciellt rädd för att krascha, och när jag väl gör det så lyckas jag oftast klara mig med mindre blessyrer.
Tok-kraschade i helgens tävling.
I den brantaste stenigaste utförsbacken voltade jag över styret i ganska god fart och fladdrade på nåt konstigt kontrollerat kullerbyttasätt bland dom hårda stenarna med endast en stukad handled o ett litet skrubbsår som följd.
Tappade ca 15 sek på själva händelsen, som fick den mordlystna publiken att tappa andan o famla efter mobiltelefonen, för att äntligen få ringa efter ambulanshelikoptern.
Jag fortsatte som om "inget hänt".
Det var ju ingenting mot intrasslade 70 tals byxben, vurpa o ymnigt blödande panna eller ett halvt startfält med crossmotorcyklars däcksspår över halsen..

En dag halkar jag i badkaret o slår ihjäl mig!!!!

Inte fäbodjäntan

Tillbringat en helg i västsverige igen, Uddevalla närmare bestämt och sista deltävlingen i svenska mtb cupen.
Provrullade den regnblöta banan på Lördagseftermiddagen och jag överdriver inte om att det ALDRIG har känts sämre vid en provrullning.
Kunde inte cykla!
Efter god sömn på dyrt hotell vaknade jag till en ny dag, som råkade vara tävlingsdagen.
När starten gått så hade jag ett flyt som var väldigt skönt och jag lämnade alla rimliga konkurrenter bakom mig, plus några till o blev 5a i loppet.
Krachade o voltade våldsamt i värsta steniga branta utförslöpan på 2a varvet, men jag o cykel var någorlunda hela så det var bara att hoppa upp likt engelsk tävlingsryttare "till häst" o fortsätta min jakt.
Jakt på vadå?
Fin placering, många friska poäng i cupen, god motivation inför vinterträningen och en Falukorv, som var enda priset för dom strax utanför pallen.
Det var bara fyra stycken 40åringar i sverige som fick välja falukorv före mig den här dagen.
Grattis!!

Gäsp!

Man har ju hört om ultramarathonlöpare som lärt sig sova microsömn o springa samtidigt. Genom att springa o sova med ena foten på asfalten o den andra nere i gruset bredvid vägen så ska man vakna när båda fötterna når asfalt eller grus.
Enkelt.
Lika enkelt kan det vara på ett sömnigt cykeldistanspass direkt efter jobbet. Vingel till höger= diket, vingel till vänster=frontalkrock med fullastad timmerbil.

Ska försöka hålla mig lite mer trafiksäkert vaken än vad jag var på kvällens lugna cykeldistanspass, men det är inte så lätt när min kropp är inställd på att sova middag kl 1700.
Det är höstens tidiga mörker som tvingar mig ut vid så okristliga tider.
När jag vaknade var jag hemma igen o hade cyklat två timmar och femton minuter i koma.

Cirkeln snart sluten

Det var årets sista kvällsträningstävling ikväll. Det sista man gör innan sverigecup finalen i Uddevalla i helgen. Känslan var ganska lik genrepet inför den första cuptävlingen i April. Hoppas det går lika bra i helgen. Då kan jag se tillbaks på en skaplig, lång o jämn säsong efter bra vinterträning.

Snart sitter man där igen i vinterkylan, påpälsad med värme i sulan o tejp i ansiktet. Bilden är tagen efter förra vinterns kallaste pass. Då var det -18 när vi stack ut på morgonen men bara -12 när vi kom hem igen efter 3 timmar underbar vinterdag på cykeln.
Ingen såg den. Utom jag och räven som gjort spåren på isen bakom mig och nån till kanske?

Ska inte banga några vinterpass i vinter heller så länge jag är frisk.

Snart är cykelsäsongen slut. Snart är det vinter.

Men först ska jag ta det lite lugnt ett tag.

Krokodiler i taket

Vara bakis på redbull-vodka, är ungefär känslan man har i kroppen efter att ha kört ett långlopp på mtb i 3 tim och avverkat 9 mil, varav 7 mil i ensamt majestät efter att ha blivit avhängd av tätklungan och dessutom proppat i sig några koffeinrika gel påsar och tömt kroppen på allt annat som en kropp ska innehålla.
Man suckar o pustar o lider o ser syner. Men det går över lite när man fått lite mat i magen.
Visste att det skulle bli svårt att hänga med täten på den snabba o flacka banan där stora delar av banan är väg av lite varierande slag.
Blev inte bättre av att min plastbror Gunnar körde som en tok på ett parti där jag är vet att jag är svag och där jag bett honom lite tyst att hålla igen lite.

"Varför sprang du inte ärevarv?" frågade tv-reporten löparlegenden Anders Gärderud efter det grymma OS guldet på 3000 meter hinder 1976. Han svarade: "Jag var trött"
"Varför blev du avhängd på långlopps KM?" frågade någon mig. Jag svarar: "Jag var trött"
Skillnaden på prestation är hårfin......?

Fick frisk luft och motion och gjorde av med 3168 kalorier och hade 165 i medelpuls . Blev 4a i loppet av 11 startande
Alla var skitbra!!!?

Aktivt inaktiva aktiviteter?

Vad skönt det är att vara en sån som kan använda muskler o hjärta o lungor till det dom är gjorda för.
Idag har jag dock inte praktiserat det privilegiet speciellt mycket.
Proppat igen mina blodkärl med för mycket mat, fått puckelrygg av sittande framför dator o tv, sovit mig till apati.
Varit en modern 2000 tals människa helt enkelt.
Å vad bra man mår framåt kvällen sen då.....

Imorron ska jag köra all skit ur kroppen på Långlopps Km på ca 9 mil.
En så kallad "detox" på under 3 timmar.
Det vore nåt för Aftonbladets hälsobilaga..

Maskingevär..

.. sprit, jesus, knark...... och andra starka ord?

Simulering

Tillbringade min arbetsdag på Gillingebanan där bland annat polisen simulerade sladd i halt väglag.
När jag kom hem simulerade jag kronblomsömn i soffa, följt av ett simulerat långloppspass.
Jag vet varför jag är dålig på att ligga o borra på slätan o i slakmota timme efter timme.
Det är tråkigt!
Det fanns dock ingen anledning att simulera smärta, så jag körde en timme med 164 i medelpuls på asfalt o grusvägar med grova däck för att simulera dåliga ben.

Simulerade punktering en gång. På SM kvalet i Karlskoga -95.
Det här var på den tiden då det var 150 anmälda i elitklassen på SM så det behövdes kval för att sålla lite agnar från vetet
Jag var så dåligt förberedd och så avhängd att jag i stannade o pyste ur framdäcket o bröt pga punktering. Simulerad punktering.
Det kändes inte bra att bryta annat än för stunden och det kändes inte bra att ljuga, så det blev inte hemligt så länge.
Något år kanske...
Numera säger jag som det är.

Enligt manual

Blev överraskad av en ISO revision mitt i sömnen på jobbet som ställde obehagliga frågor om hur jag utför mitt dagliga arbete!
"Enligt manualen såklart" svarade jag o sov vidare...

Dagens träning bestod av att tokköra gubbcykel både på lunch o vid hemgång.
Även vardagsmotion ger mjölksyra! Var även 1mm från att bli påkörd av ivägåkande bil.
Men jag ökade bara lite, så var faran över...

Insomnia

När jag tog körkort en gång i tiden så handlade en av frågorna på teorin om hur man skulle ta hand om en chockskadad person vid trafikolycka eller liknande.
Det var 3 svarsalternativ och ett av dom löd: "Sätt den chockskadade personen i någon form av arbete, för att skingra tankarna."
Detta var naturligtvis fel.
Men detta svarsalternativ gäller dock om man sovit dåligt, och jag praktiserade det idag, efter en natt med "helikoptersömn" o vidöppna ögon i vargtimmarna.
I vargtimmarna växer små eller inga bekymmer till stora bekymmer.
Detta händer ca 2-3 ggr per år, och dagen efter förstår man mer tydligt hur det känns att få dilerium.
Hade kanske varit bäst att sova hela dagen, men lagom tankebefriat arbete funkar det med!
Nu ska jag sova.
GOTT!

Om

Om jag spänner ut min hösthåriga bleka mage ordentligt, så ser jag ut som en fet gubbe jag me!
Om man kör som en fet gubbe på tävlingar, så känner man sig som en fet gubbe!
Om man blir omkörd av äldre gubbar, och sen ger upp o svullar mat o slappar hela vintern så blir man en fet gubbe!
Om man har en stor skräck att bli en fet gubbe, så blir man ingen fet gubbe!

Dagens svealands mästerskap i MTB blev ingen repris av 1999 som jag skrev lite om igår, och det var heller inte väntat på den banan i Eskilstuna, som jag aldrig lyckats bra på. Det är nåt med lutningen på backarna, dom stötiga stenarna, dom hala rötterna o det tröga gräset...? Låter som en MTB tävling typ?
Startfältet höll bra kvalitet och jag kanske hade kunnat kommit 4a-5a som bäst, nu blev jag 7a. Ingen katastrof men...
Ett resultat av ofokus, halvsegt uppför, halvsegt slätdrag och uruselt kört på dom tekniska partierna som brukar vara min styrka, om jag nu har nån?
Om inte OM hade funnits så hade det gått bra.
Men jag körde som en FET GUBBE.

Ritualer

Ritualer måste utföras, annars kan nåt gå snett eller nåt.......! Därför körde jag min vana trogen dag före tävling ett litet träningspass på typ 40 minuter, där man känner på lite o får igång cirkulationen i mitt åderförkalkade gubbsystem.
Det spöregnade hela dan, men vad bryr det mej?
Imorron är det svealandsmästerskap i mtb. Ett mästerskap som brukar komma i skymundan på höstkanten när alla börjar köra sämre. Kanske är det därför jag en gång i tiden (1999) gick o vann skiten i H 30 klassen.
Hade en grym dag den dagen minns jag. Även då körde jag ett pass dagen innan o det kändes skitdåligt. På tävlingsdagen efter nåt varv kändes det som att cykeltävlingar inte är speciellt jobbiga egentligen. Passerade mållinjen som etta efter att ha ryckt ifrån sista kvarvarande konkurrent i sista backen.
Det är åtta (8)! år sen!!
Tur att man har bra minne!
Hoppas det går lika bra i morron, det kändes rätt dåligt på dagens ritualpass....
Och jag antar att det blir vuxna män som leker i lera efter allt regn som kommit idag.

Annars har det varit en värdelös dag idag

Förmiddagspass..

.. i regn o gråväder på cykeln o kvällspass på jobbet i solsken o klar himmel. Precis som det ska vara? Fan oxå!!
Vid hemfärden tittade jag upp mot den stjärnklara himlen, vilket gav en föraning om att man i höst o vinter kommer att tillbringa många långa kvällspass på cykeln i mörkret under stjärnhimlen, förmodligen i ensamhet.

Ser fram emot det.

Jag trodde ju aldrig att..

"Konstig nog mår jag dåligt i dag, precis som jag gjorde igår..." sjunger Ebba Grön på en tidig skiva. Ungefär så kände jag mig efter två sega arbetsdagar.
Hade inte nån lust att köra träningsrace på kvällen heller, men den skönt friska höstluften i skogen i Vigelsjö i utkanten av stan fick mina celler att fungera igen. I hela jävla kroppen!!
Körde ovanligt fort på den härliga XC banan, designad av mig själv, men som bara körs en gång per år för att inte störa andra friskluftstörstande människor i området.
Det går ALLTID bra på den banan. Benen svarar klockrent i backarna o andningen fyller lungorna med syrefylld luft som sedan levereras utan fördröjning til resten av kroppen. En skön inre dialog oxå.
Blev omkörd av min starke plastbror Gunnar när det var dryga varvet kvar. Men jag trodde ju aldrig att jag skulle kunna hitta sån kraft ur en sån urlakad själ som somnade efter jobbet.

Det är så jävla skönt med idrott.

Fan vad jag svär

Benen, benen, benen..

När jag gick i ettan fick vi till uppgift att med ett ord eller en mening sammanfatta hösten o sedan viska ordet i örat på läraren. Av alla ord skulle han sedan göra en höstdikt. Vi var 6 stycken i klassen, så dikten skulle inte bli speciellt lång.
Ingen visste inte riktigt vad man skulle komma på för ord och det tjuvlyssnades så gott det gick på vad dom andra viskade i örat.
Dikten blev ungefär såhär: "Löven faller, träden, träden, träden. Mörkret. Det blir mörkare."

Min höstdikt såhär i slutet på säsongen går såhär: "Vevlagret knakar. Benen, benen, benen. Slutet. Man ser slutet."

Ingen vet vem som viskade dom här oerhört poetiska orden i mitt öra.

Jag var för övrigt en av dom som sa ordet "träden"i höstdikten, liksom två andra före mig..

Redan då var jag poet?

En mätt farbror..

... är inte hungrig.

En dag för mycket

Som att bestiga Mount everest o glömma att man ska ner oxå.
Så kändes det efter 4 arbetsdagar denna vecka. Hade liksom inte räknat med fredagen.
Och det blev en obekväm arselkana i dödsångest nerför den hemska nordsluttningen, slog huvudet i bergväggar, höll på att kvävas av iskall snö som packades in i munnen. Uppgivna tankar for genom mitt huvud. Svårt mörbultad o medtagen stod jag ändå där vid baslägret. Levande!
Och det var fredag kväll tillslut..
Thank God its friday!

Linda Rosing har tappat ett bröst!!

Var inte laddad i huvudet idag när vi skulle köra GP lopp landsväg på den världskända varvbanan i Finsta...
Men efter ca en kvarts race släppte det lite o det var ganska kul. Spurtade som en segeljolle o blev tvåa, i för mig lagom konkurrens.
Detta är verkligen nåt att skriva om till den intresserade omvärlden bestående av mig, mejsjälv och jag.

Bekväm?

Det är synd om getterna som får sätta livet till och offra sitt skinn, bara för att jag ska få arbetshandskar som ska skydda min sköra mänskliga hud. Jag är egentligen inte speciellt rädd för att skita ner mig, men det känns skönt ett ha dom där millimetrarna mellan mig och mitt jobb. Det får inte komma för nära.
Djur får plågas för min bekvämlighet. Tur att det är syntetläder i mina arbetsskor

I min bekvämlighet passade jag idag på att vara ledig halva dagen. Gjorde som vanligt så lite nytta som möjligt.. Förutom att sova skönhetssömn framför friidrott på tv förstås!
Den vidrigt kalla höstkvällen tillbringades med att lugnt cykla runt hotande regnskurar i dryga två timmar, och jag lyckades rätt bra om jag får säga det själv. Och jag får säga det själv!
Vem skulle annars säga det?

High levels of acid

Så stod man där igen vid sitt vägskäl och ältade.
Köra hård intervallträning i kylig höstkväll ELLER skita i allt o slappa, somna i siffan tills man vaknar, impulsköpa 200 gram chips, chokladkaka o cola och likt matmissbrukare vräka i sig allt framför tvn o få ångest o illamående o känna sig fet.
Man har en tendens att få såna tankegångar när man haft en lugnare vecka.
Men som vanligt blev det träningen som jag planerat. Tio gånger en minut så mycket man orkar med en minuts akitv vila på släta landsvägen med racercykel. Punkt.
Höga nivåer av syra, frustande andning o ett galet ansiktsuttryck.
Sköna ben både före o efter iallafall. Passet var klart på en timme.

Höst

Efter att ha sovit bort stort sett hela Lördagen, så var dagens lugna cykelpass skönt. Men fan va seg i benen jag är!
Tillbringat en del tid framför tvn o FriidrottsVM, "Detta gigantiska gladiatorspel.." som Persbrandt skulle kallat det.
Fällde bland annat en tår efter upplösningen i finalen på damernas kulstötning!!
Ja! Jag lever mig in när jag ser idrott.

En lugn vecka träningsmässigt bakom mig, men denna vecka blir lite mer på riktigt. Sista riktiga träningsperioden i denna säsong, där några race återstår i September.
Sen blir det lugnt nästan hela Oktober. Då ska jag passa på att bli lite sjuk o sånt, så man klarar sig i ett år till...
Inte en enda sjukdag efter nyår har jag haft än så länge Tyder på vettig träning?
Eller på för fjollig träning?

Nånting annat

Folk har börjat avskärma sig mer o mer från verkligheten. Öronen fulla med hörlurar. Borta i fjärran med mobiltelefon. Skyddad av den tjocka plåten på jättejeepar. Ögonen upptagna av bildskärm. Inbyggda i allt mer exklusiva hem.
Det är kanske den mest ideala tidsperioden för människor att bo här på jorden, men ingen orkar, hinner eller har förlorat förmågan att vara ute o se skiten.
Jag har hörurar, mobil, bilplåt, bildskärm o ett hem, jag med!
Men man blir alltmer ensam utomhus i den underbara verkligheten.

Skönt att slippa alla idioter.

Jag får iallafall se när jorden går under...

Visionen.

Målgången på dagens landsvägsträningsrace skulle vara vid 30 skylten vi Roslagsbro skola. Jag cyklade förbi den före start o fick en vision att jag såg mig själv komma först över mållinjen o skrika "åtta till sjutton".
Det är nämligen en tilläggsskylt under 30 skylten där det står 8-17. Det skulle jag skrika iallafall, full av adrenalin o förlösta krafter som etta.
Racet blev lite ryckigt som vanligt på en så flack bana och en så pass kort distans (23 km).
Spurten drogs upp rätt tidigt men jag var beredd, liksom jag hade varit på alla andra ryck under racet.
Folk vek ner sig ju mer vi närmade oss målet o jag trodde jag skulle vinna, då jag blev förbiåkt på sista 15 metrarna.
Det var mer läge att skrika " Sjutton" eller snarare "FAN", än något annat.
Blev tvåa men var rätt nöjd ändå med tanke på hur lite landsväg jag kör.
Det enda jag är lite besviken på är att jag inte kunde lita på min vision.
Dom brukar stämma.
Hade det stått 8-16 på skylten så hade jag vunnit...

Harpest?

Kom hem från jobbet, skuttade upp för trappan o öppnade spontant skafferiet för att greppa en morot som jag snabbt åt upp. Kom då att tänka på att tidigare under dagen hade jag läst om att myggor kan bära på harpest som kan smitta människor via sina stick. Betten blir då variga o infekterade med påföljande febersjukdom.
Precis såna myggbett har jag på min högra arm! Variga och 5 gånger så stora mot vad dom brukar vara.
Känner ingen febersjukdom ännu, men jag har kanske fått lite hariga drag? Plötsligt äter jag bara en morot spontant? Skuttar upp för trappan?
Känner ännu ingen rädsla för räven och mina framtänder ser normala ut, liksom öronen.
Dom lite kraftigare benen i förhållande till övriga kroppen har jag fått av en massa cyklande.
Hoppas jag?
Nu ska jag snart hoppa i säng....

Konstateranden

Konstaterade att jag känt mig som en trött gubbe idag.
Konstaterade att sommaren börjar ta slut.
Konstaterade att jag är en utav endast 4 st som hittills lyckats ta poäng i ALLA deltävlingar i svenska MTB cupen H40.
Konstaterade att jag ändå bara ligger 14e totalt.
Konstaterade att det ändå är värt allt slit.
Konstaterade att jag behöver vila o rannsakan några dagar.
Konstaterade att det är måndag o styrketräning på gymet i morgon.
Konstaterade att det rullar på.
Konstaterade att jag sitter vid rodret o styr.
Åt rätt håll??
Eller i ständig motvind?
Kryssar vidare.

3*5,4 km i skiten

På västsidan av sydsvenska höglandet, där minsta moln som kommer in från nordsjön pressas upp av landskapet o blir till REGN, där skulle 4e deltevlingen av Svenska mtb cupen avgöras. Närmare bestämt i Borås
När vi kom dit hoppades vi att regnskuren som mött oss på vägen var lokal o enstaka, men när vi provkört banan på fredagkvällen insåg vi att så var inte fallet. Det hade regnat hela veckan o hela sommaren enligt lokalbefolkningen. Och vi trodde dom utan tvekan.
Tankarna förde mig tillbaks till SM i Västerås regnsommaren 2000.
EXTREMT blött o skitigt o allt vad det innebär.

Efter en lång dag där jag langat dricka så bra att min plastbror Gunnar tog hem segern i H30, skulle det bli min tur att brottas i lera o vatten. Värmde upp väldigt kort i 13 grader o regn.
Tog det lugnt i starten, men började sedan plocka snabbt o efter ett varv låg jag 7a o fajtades med 6an. Jag körde helt plötsligt med folk som är mycket snabbare än mig o det kändes ganska lugnt i halva loppet. Tyckte inte att jag körde speciellt fort i det svårmanövrerade föret men dom andra körde ännu långsammare. Den här platsen håller jag bara jag kör på i mitt tempo tänkte jag och kom lite snett med bakhjulet ner i ett spår o krökte till bakväxeln. Så att nästa gång jag växlade till lättaste växeln bak så åkte kedjan in o fastnade mellan hjul o krans. Stanna o meka loss 2 ggr på sista varvet tappade mycket tid, placeringar o rytm. Sista halva varvet var väldigt jobbigt, trots den ringa distansen, men det gick inte speciellt lätt att medföra en cykel i skogen under dom förhållandena. Blev 9a trots allt och tyvärr så finns det ingen kolumn i resultatlistan som berättar vad som hänt eller skulle ha hänt.....
Vattensystemet på anläggningen vi skulle duscha på, pajade ironiskt o man fick göra sig "ren" med en trädgårdsslang som frustade ut "vatten" liknande Oboy.
Najs!!
Men jag har ett rent samvete, så vad gör det?? ? ?

Körde 100 procent olagligt på vägen hem i bilen, o hemma i Playa del Grind es Norrtälje var de klar himmel som vanligt.

Tillfrisknandet?

Parkeringen är tom, ingen människa syns till. Solen skiner för ingen, för alla har börjat jobba igen efter semestrarna. Jag däremot är ledig o ska lasta in min cykel i bilen o åka ner till Borås o köra 4e deltävlingen i svenska XC cupen.
Har varit lite upp o ner sista veckan och pulsen har varit lite orolig. Har haft nån konstig nackspärr o känt mig "icke på topp" om man säger så!
Har vilat sen i Tisdags o mina ben börjar nog friskna till, men nackspärren hänger i.
Måste vara åldern.
Ska försöka göra ett bra race ändå o hoppas på lite flyt.

Det som inte sägs...

... blir aldrig sagt.

Det mest prestigefyllda KMet?

Inte var jag speciellt sugen på att köra KM i XC under dagen. Och inte blev det bättre efter min vanligtvis så undergörande tupplur efter jobbet. Men det var bara att spotta i mina slitna arbetarnävar o pallra sig dit, det var ju så få startande ändå, plus att jag behövde nån typ av längre genomkörare till helgen.
164 i medelpuls säger en del om hur snabbt jag orkade köra, men det visade sig till min förvåning att bara 1 person orkade ta sin MTB hoj dom 6 varven runt vår fina MTB bana snabbare än mig. Det blev ett lättförtjänt silver... 3 gick i mål.
MEN ett silver är alltid ett silver.
"Många" var kallade, få blev utvalda.

Blev väl kanske inte den genomköraren jag hade hoppats på, men det kändes stärkande att ta sig runt.

OH!!

Ikväll gjorde jag inte som jag hade tänkt från början, och det mesta gick åt helvete. Konstigt nog hamnade mackan med smöret uppåt när jag tappade den i knät vid kvällsfikat....

Varning!

I detta oländiga skogsområde strax utanför Märsta Centrum sågs en man i 40-årsåldern uppföra sig på ett misstänkt ansträngt sätt. Han sågs först i en större grupp av konstiga människor som senare spred ut sig över området, vilket ytterligare försvårade eftersökningsarbetet. Han uppges enligt ögonvittnen på platsen o i närliggande områden ha flåsat, haft en stirrande blick och med cykel jagat andra män o kvinnor i skiftande åldrar.
Lyckligtvis kunde mannen senare odramatiskt gripas på en stormarknadsparkering i närheten, då han naken stått vid en bil med cyklar på taket o försökt byta om.
Mannen bedöms som ofarlig men något frustrerad o lätt förvirrad.

Körde en deltävling i "MTB sthlm" som gick i det gudsförgätna Märsta. Hade grymt hög puls men det gick inte särskilt fort. Men jag har kört saktare...
Nöjd med att jag körde jämt o fint hela loppet, trots att det kanske inte riktigt var min typ av bana o benen kanske inte hade det värsta krutet.
Ledde min klass ett tag, men fick finna mig i att bli tvåa.
Inte ens smårace får men vinna!!
Man drömmer sig tillbaks till vårformen, men skillnaden är inte så stor som man tror.

KM

Skriver i en annan färg för omväxlings skull. Grisrosa!
Med tanke på hur grisjobbigt det är att köra MTB tempolopp.
KM avgjordes denna varma Augustikväll och många liter svett gick till spillo för ära o berömmelse på gränsen till superkändisskap.
Misstänkte att buskarna skulle vara fulla av paparazzifotografer, så jag maskerade mig med att ha på mig en cykeltröja från -92(min första).
Kanske klarar jag mig ett tag till utan att få Beckhamstatus?
Jag blev ju trots allt bara 3a på KM, fast jag körde som om vore jag en galning?
Den svettiga tröjan slängd på golvet får symbolisera allt.
Snygg stortå nere till vänster...

Nostalgi?

Hamnade i en en annan tidsålder! Människor såg ut som om dom kom från landet 1955 och bilar o traktorer likaså!!!? Passerade per cykel, nån form av nostalgiskt veteranjippo vid Färsna gård. Dom flesta besökarna såg ut att ha fastnat nånstans 1962 och var 100 procent 40-talister. Såna som hänger på låset på Ica stormarknad kl 7.30 fast dom är pensionerade o lediga. Såna som sitter på bilbingo o uthärdar varma sommarkvällar o har spelat bingolotto varje lördag sen starten typ 1994. Såna som tycker att Janssons frestelse är det godaste som finns. Såna som tränger sig i kön o har bråttom o är sura. Såna som letar 25 öringar i portmonän när jag har bråttom.
Listan kan göras lång!
Sån ska ja aldrig bli!
"Hellre då må jord o himmel störta"

Grisar på

Det tog ganska precis en vecka för vädret att fatta att min semester är slut. Det har blivit sommar nu.
Hämnades på sommaren genom att jobba o gå på gym på kvällen.
Inomhus.
Brukar ju trotsa vintern, förhala hösten och inte hinna njuta av våren.
Så det gör inget.

Humlan

Det sägs en humla inte vet att den egentligen är för tung i förhållande till vingarna för att kunna flyga, men den flyger ändå.
Det finns oxå många exempel på folk som börjar tävla i cykel o inte förstår att dom egentligen inte ska kunna cykla så fort när dom är nybörjare. Första året är bara kul o allt man lyckas åstadkomma är bonus. Det brukar i de flesta fall stagnera och ibland faktiskt gå bakåt året efter, när medvetenheten om sin kapacitet skapar krav o förväntningar. Plötsligt är allt inte bara bonus längre. Det är då allvarlig träning måste sättas in o det går inte att leva på lite talang o entusiasm längre
Idag när jag var ute o körde några timmar landsvägscykel, låtsades jag likt en humla inte förstå att jag har ett dåligt slätdrag
Och jag tror fan det kändes lite bättre på flacken.

Ingen kan fråga mig om cykel i fortsättningen! Jag fattar ingenting o bara kör....

"Jag cyklar bara för att det är kul" brukar folk säga när prestationsångesten börjar sätta in.
Jag cyklar bara för att det är så jävla trist....

200...

... inlägg på min blogg har det blivit hittills. Grattis typ. Snart är det 200 till.
Denna dag inleddes efter sent uppvaknande med att jag cyklade genom nästan spöklikt tyst o sovande stad kl 1030, för att ta mig till slalombacken o köra intervaller. 2 st var vi som lade i så höga växlar vi orkade. Skönt efteråt, plågsamt under tiden.
Mötte sedan den utlovade solen i Grisslehamn på eftermiddagen. Där stod en kompis o sålde popcorn till barn o turister.
Himlen sprack upp vart jag än åkte.
Vet inte om det var solen som sökte sig till mig eller tvärtom? Stora himlakroppar cirkulerar ju runt varann...
Åtminstone cirkulerar katterna runt benen på mig när dom vill ha mat.
Alltid nåt!

Gärna ifrånkörd, men först riktig mjölksyra tack!

När jag vaknade var den arbetslust som jag så överraskande hade känt igår som bortblåst, och allt var som vanligt igen.

På kvällen körde vi ett tempolopp på den blivande KM tempo banan. Det finns ju För-OS och För-VM, så varför inte För-KM? KM går ju nästa Torsdag (Tempo) o Tisdag (xc). STORT!!
Hade skapliga ben men var lite gubbseg o körde två jämnsnabba varv, eller kanske mer jämnlångsamma? Drygt 21 minuter tog det. Blev ordentligt ifrånkörd. Har varit lite segt med inspirationen efter SM, men den är på väg tillbaka.

En grävling käkar körsbär som ramlat ner från trädet utanför mitt fönster. Man hör hur den nosar i gräset. Katterna är rädda. Himlen är grå. Jag är trött.

Konsten att vila

Den konsten kan jag.....?

Freeride?

Det fanns en tid då spontanträningspassen var dom bästa passen. Dom gånger man bara tog cykeln o stack ut o körde lite här o där o hade kul. Var alltid som starkast, hittade alltid dom sköna stigarna, hade alltid ett sånt där mjukt flyt..
Det var då det!! I år har jag bara kört 3 eller möjligtvis 4 såna pass och varje gång har jag känt mig helt offside, ofokuserad, stel och allmänt värdelös. Det kan ha o göra med att jag varit sliten efter en hård period just dom här dagarna, så kroppen egentligen inte vill cykla, men mitt psyke vill ha lite frisk luft.
Idag höll det på att leda till döden i en korsning pga av ofokus. Klarade mig, men fick senare pyspunka i skogen med efterföljande överraskande vurpa, litet skrubbsår, dåligt självförtroende o stelhet.

Kanske är jag på väg att bli en maskin, som inte får köras annat än när det är nödvändigt och befogat och däremellan bara stå still....?

I chocktillstånd...

...reser man sig ur sängen kl 6.15 efter att ha haft min 22a sommarsemester. Förväntansfull o med pirr i benen likt en 7 åring som precis ska börja skolan, kastade jag mig över mina arbetsuppgifter.... Sen vaknade jag på riktigt av att klockan ringde för andra gången och kände den välkända förlamande känslan en bomullsfältarbetande slav från afrika måste ha känt varje dag han blev väckt av sin ägare nånstans i den amerikanska södern för länge sedan.

Det blev trots allt bomull av det till sist.
Och en massa gospelmusik.

Så har det fortsatt. Dom flesta trivs o finner det intressant på sitt "bomullsfält".

Inte jag.
Därför är jag försedd med extra stor fotboja, som jag envist släpar med mig.
Konstigt nog så lämnar den inga större spår, trots vassa kanter.

+15 blåsigt o regnskurar

En fika i Simpnäs o en glass i Furusund! Låter väldigt mycket sommar. Men...

12 timmar mestadels lugn träning den här veckan. Varav 8 väldigt tröga, 2 timmar aströga. Resten var för jävliga.

Halvtid o slutsignal

Vid en analys av den hittils gångna säsongen kan man konstatera att man är lite snabbare, tack vare ganska hård träning o väldigt lite talang. Bilden är från XC loppet på SM i Huskvarna på 2a varvet av 5 och man kan se att jag fortfarande har lite fokus i blicken. Sen pajade ju cykeln o det var tur att jag inte blev fångad på bild då! Även om jag med möda lyckades ta mig i mål.
Det har varit lite stolpe ut på alla XC lopp utom ett, däremot har tempoloppen gått bra.

Om det varit stolpe ut hittils under säsongen vad gäller cykel, så kan man säga att semestervädret varit 10 meter ovanför mål o ut i publiken. Semesterns sista timmar försvinner oåterkalleligt in i evigheten, och man väntar på slutsignalen.
Men jag tränar på för att bli en ännu senigare gubbe som kanske åker lite fortare, även om jag stod helt still när dagens intervallpass 6*5 min utfördes på en spinningcykel på en blåsig veranda tillsammans med 3 andra (lika tragiska?) människor..

Man in black

För att undvika att bli igenkänd så tog jag på mig min anonyma svarta tröja o cyklade 3 tim i lugnt tempo. Hade ej med mig mobilen heller, ifall dom skulle ringa från UCI eller nåt o fråga var jag uppehåller mig....
I Mexico har jag ju sagt, o då vill man ju inte bli tagen på bar gärning på Väddövägen i 55 km/h i motvind.

Nåja!
Ett sånt här pass brukar få min anticykelenergi att bli cykelenergi. Men jag var lika trött o seg hela passet. Detta är en planerad spontanträningsvecka som tur är. På lördag är det slut med det o jag ska försöka skrämma igång min gamla kropp med lite intervaller 5*5.

När man har rent blod i påsen så är man så här dålig ibland.
Och ibland är man lite mindre dålig.

Visst kan det bli så!

Ägnade 3tim o 40 min åt att lugnt cykla undan regnskurar o lyckades ganska bra, förutom några droppar. Det rycker inte direkt i kroppen efter att få cykla efter en SM helg.

Men man är väl tvungen, eftersom man är proffs snart. För alla nuvarande proffs har väl snart åkt fast för doping.

Det är där jag kommer in i bilden.

Annons:
"Ärlig odopad medelmåttig veterancyklist söker arbete i seriöst cykelstall med coolt namn.
Ni får en ganska noggrann kanske lite långsam medarbetare, som gärna på presskonferenser vill möta okunniga journalister från kvällstidningar eller tv 4 att få vredesutbrott på. Kanske med inslag av fysiskt våld?
Jag är alltid redo att ställa upp för era sponsorer, om jag får lust?
Jag kommer självklart att försöka göra mitt bästa på alla tävlingar (som jag tycker är roliga att köra.)"

MVH

Stefan 40

Dom 3 nervösaste dagarna i år.

Bakom en trög dörr i ett vidrigt unket rum i en herrgård omgjord till vandrarhem söder om Jönköping, skulle min uppladdningssömn inför SM loppen utföras. Skulle nästan påstå att halva utmaningen var att överleva otåliga o nervösa timmar av väntan.

Fredag: Tempo MTB SM för veteraner.

Var efter en natt av halvdålig sömn väldigt nervös vad jag skulle kunna prestera för dagen, och tyckte timmarna fram till start kröp fram. Ville få skiten gjort! Mitt i frustrationen efter att ha bytt om till cyklist, fick jag syn på en stackars kopparorm som trillat ner i betongbehållaren under gallret där man kunde utföra skotvätt med slang om man ville. Den simmade panikslaget o försökte få fäste på dom branta betongväggarna, men förgäves. Jag var lite stressad så jag tänkte att jag räddar den när jag går o duschar efter målgång. Kopparormar eller kopparödlor saknar ju ben fast dom räknas till ödlesläktet. Jag hoppades att jag skulle ha ben att cykla med idag så jag slapp kämpa för mitt liv under ett galler nånstans eller nåt.

Jag var nästan rädd före start, men det släppte i sista minuten och jag kunde göra ett bra tempolopp, där jag nådde 2 slag från maxpuls i sista slakmotan som var extremt seg. Hade en medelpuls på 179 vilket man inte kan klaga på.

Slutade 15 e man av 35 startande i H40 vilket ungefär är min max kapacitet på ett tempolopp på en så pass flack bana. När jag gick ner o skulle duscha gick jag förbi den där skotvätten där kopparormen var fången. Den hade desperat slingrat sig upp på en bit mossa på sidan o hängde där totalt utmattad. Jag lyfte med viss möda på gallret o plockade upp stackarn o la den i rabatten bredvid. Någon gick förbi o frågade om jag tappat en guldklocka i vattnet?
"Nej jag räddar en kopparorm!"
Eftersom jag hade ben idag, så passade jag på att rädda en varelse utan ben.
Kändes bra.

Lördag: SM XC för eliten.

Här kunde man bekvämt vara åskådare o se världsåkare köra som maskiner uppför backarna.

Hade en vidrig nervös känsla i kroppen inför morgondagen då mitt lopp skulle gå. Det ville som aldrig släppa. Kändes lite bättre när vi provkört XC-banan på kvällen.


Söndag: SM XC för veteraner.

Starten skulle gå kl 1200 vilket gjorde saker ganska enkla vad gällde mat o uppladdning. Bara att gå upp o äta frukost o sen köra lite senare.
Kände mig lite seg på uppvärmningen, men inom felmarginalen.
Väl på starlinjen där vi var seedade efter tempoloppet så kände jag en viss fövåning över hur pass få som hade slagit mej på tempot o hur många jag lyckats slagit fast jag visste resultatet.

Full fokus på starten o jag kom iväg bra. Hamnade i en grupp placering 12-15 som körde på bra och det gick någorlunda ostressat o städat i 1.5 varv. Då började det knäppa o o rassla från bakdreven. Trodde det var gräs i dreven eller nåt, men det blev värre o växlarna hoppade som FAN i alla uppförsbackar. Trodde sen att jag slagit i bakväxeln o stannade o riktade till lite men det blev inte bättre. Efter loppet upptäckte jag att "muttern" som håller kassetten hade lossnat så allt satt löst! Hur ofta händer sånt???
Det fanns liksom inte energi nog för att lirka med växlar samtidigt som man körde på en tuff xc-bana, så jag tappade mycket fart på dom sista två varven, men tog mig i mål ändå, som långt distanserad 21a av 31 startande.
Besviken, men det kändes ändå lite bättre än att kliva av.
När jag duschat sneglade jag för säkerhets skull ner i vattnet under skotvätten så det inte låg nån kopparorm där o kämpade för sitt liv.
Idag var det istället jag som kämpade för mitt liv, men inte kom det nån kopparorm o räddade mig.
Kanske var det straffet för att jag av misstag körde över o dödade en stor kålmask som kämpade sig över vägen under nervärmningen i Fredags?

Hade iallafall inte misslyckats med formen inför tävlingarna, utan körde så bra det går.
Inte superform. Men superformen är mera sällsynt o slumpmässig o är svår att pricka.
Jag väntar tålmodigt.

O i morron väntas sol...

SMHI har för vana att till jul, midsommar o under dåliga somrar leverera optimistiska väderraporter bara för att folket ska behålla hoppet vid liv. Dom har säkert fått order från högre ort, typ regeringen? Frågan är hur mycket hagelgevärsammunution som gått genom gapande munnar och uppgivna skallar efter år med +9 o regn på julafton, + 9 o regn på midsommarafton och 5 dagar sol på 4 månader sommar?
Dövade min väderbesvikelse med att meka cykel i källarförråd med stabilt åretruntklimat, följt av 2 timmars promenad på kvällen. Promenader kan ju utföras oavsett väder o är lagom utmattande, vilket gör att man inte orkar lyfta bössan den här gången heller...
Sparbössan alltså

Q har aldrig varit...

... första bokstaven i rubriken i min blogg.

!

Otålig låg jag på beachen o solade i stort sett hela dagen. Väntade på att få köra skiten ur mig på kvällens mtb tempolopp. När jag väl fått komma iväg så visade det sig att jag hade väldigt bra klipp i benen, iallafall uppför. Och det är uppför som den mesta tiden läggs i XC av olympisk modell.
Nu är det långtifrån nån olympiad jag ska köra i helgen, men väl ett svenskt mästerskap. I mitt fall för veteraner.
Känns bra att kroppen iallafall inte tagit stryk av mycket hårdkörning sista tiden.
Har startat träningslandsvägslopp och varit sliten o tillåtit mig få stryk av typ alla.
Har kört lite fina styrketräningspass o fått grym träningsvärk
Har kört intervaller varvat med LUGNA distanspass.
Har vilat ikapp slutet.
Går inte att göra så mycket mer med en 40 årig kropp just nu, sen får dagsformen avgöra om jag kör bra eller mindre bra i helgen.
Inget hokus pokus direkt, även om man ibland önskar att sånt ska inträffa. Oftast är dock verkligheten dominerande.

?

I ett semestersöndagssömnigt roslagen kördes ett lite halvlamt distanspass på en cykel som blivit grådaskig av vägskit från årets regniga sommar. Kände mig oxå själv lite grådaskig trots att jag lyckades pricka några timmar blå himmel o gul sol i grönt gräs vid brunaktig sand på stranden igår. Resultatet blev röd hud på ryggen som kontrast till min vita rumpa.

Svart.

Sådärja, nu fick jag med alla färger.

Trots att dom flesta har semester så beter sig alla som en vanlig söndag, likt turister på charteresa som inte riktigt kan festa loss på andra dagar än lördagen, trots ledighet i två veckor.
I morron är det måndag, o det betyder att jag måste börja se fram emot slutet av veckan. Det brukar jag ju göra på måndagar, så varför göra annorlunda på semestern..

Ska köra ett sista ryck i morron, innan SM tävlingarna nere i blöta småland . Tänkte ta i så jag kröker pedalvevarna o knäcker styret. Få mjölksyra så jag kräks morötter. Få fram den där pipande sången ur luftrören. Vill få ut lite energi liksom!!!!!
Men kanske stumnar jag i första backen o pulsen hakar sig på 150 resten av sommaren?

A day in a life?

För femtioelfte gången senaste tiden blev man dränkt av en regnskur när man råkade sticka ut näsan utanför dörren, vilket man ju vill göra under sommaren på semestern. Den här skuren var dock en skur för mycket. Det hela slutade med att jag gick in i närmsta affär o köpte en påse jordnötter som jag vräkte i mig i ilska hemma i soffan, med ett program på svt om Finska karelen som underhållning. Höll på att gå totalt "bananas" ett tag, men somnade i soffan.
När jag vaknade var det eftermiddag o det hade slutat regna o jag tog mig för alla saker som skulle varit gjorda för länge sen.
Körde sedan HÅRD styrketräning på mitt dåliga ben o efter det började det kännas som jag var vid liv igen.
Solen sken symboliskt när jag cyklade hem.

Ramsned

Under min tonårstid fanns det en snubbe i mina allra yttersta kamratkretsar som kallades "Lelle ramsned" Detta berodde på att han hade ett ben som var lite kortare o kanske ena armen oxå. Eller var det helt enkelt hela ena sidan som inte var med i matchen ordentligt? Jag minns inte säkert. Han var kanske inte den skarpaste kniven i lådan rent intellektuellt heller?

Jag börjar känna mig som honom!!
På sistone när jag kör hårt med cykeln så får jag mycket mera mjölksyra i det vänstra benet som liksom vill ta över arbetet från det högra. Hade lite så i fjol oxå o det beror självklart på mitt artrosskadade högerknä, som gör att jag snabbt tappar i styrka om jag inte kör styrketräning då o då, bara på det skadade benet som kompensation.
Har varit lite dålig med just den styrketräningen ett tag, men nu blir det bättring.
Annars finns kanske risk att hela ena sidan inte blir med i matchen ordentligt, och fortsätter det här hemska semestervädret, finns det även risk att mitt intellekt får sig en törn?

I morgon blir det gymet!!!

Miljösvinet

Doften av tjära o tång mötte oss vid anländande till Grisslehamn, dit cykeldistanspasset hade sitt mål.
Doften av nybakt bröd mötte oss i Bagarboden.
Doften av nyslaget hö o blommor var med oss på vägen hem.
Doften av mat när jag kom hem.

Doften av bränd motorolja på mina händer, efter att ha kört sönder oljetråget på bilen o tömt all olja på en gata i stan när jag skulle iväg lite senare.

Dofter påminner en om trevliga o mindre trevliga saker....

Tempospecialist..

.. kommer jag aldrig att bli... heller. Landsvägstempo på cykel är bra träning säger dom. Ibland undrar jag om det verkligen är det just för mig? Har hittils inte fått till en tillfredställande pulskurva under ett tempolopp hur jag än bär mig åt. Och om man inte får upp pulsen, så går det därmed inte speciellt fort heller...!
Kanske är det stärkande för psyket på nåt vis att stirra i grå asfalt, tugga fradga, känna smärta o ångest o ha en inre dialog som en självmordsbenägen? Bara för att senare komma hem o kolla pulsvärdena som är på nivåer likt dom man brukar ha under ett 10 mil långt långlopp på mtb där man måste hålla igen lite för att orka distansen ut!

Efter ett hastighetsrekord under bilens barndom, där en fransman lyckats fått upp ett ekipage i dryga 90 km/h, klev han omskakad ur bilen o sa: "Människan är inte byggd för hastigheter över 100 km/h"

Jag skulle kunna säga att jag inte är byggd för tempolopp med högre medelhastighet än typ 35 km/h

Engelbrektsloppet

1992 gjorde jag min absoluta MTB tävlingsdebut i Engelbrektsloppet. Det var 250 startande, solsken, nästan folkfest o start o mål på torget i centrala Norberg. Jag körde en stel Marin med o rem runt mina gympadojor istället för SPD, som förövrigt var rätt nytt då.
Jag minns att hela starfältet nånstans ute längs banan kom in på fel väg vilket ledde till att det blev en betydligt lindrigare bana med mera grusväg. Ingen i fältet visste om det under själva racet o tävlingen förlöpte som om inget hänt, dock något kortare. Jag slutade 88a o var nöjd med mitt lopp. Försökte sova i soffan på kvällen men var så utpumpad o uppe i varv att det var omöjligt.

Idag 2007 körde jag Engelbrektsloppet för typ 7 e-8 e gången o det var regn, ca 70 startande, ingen direkt folkfest och start o mål ute vid en gudsförgäten skidstadion vid namn Klackberg.
Jag körde en något modernare Marin o jag låg något närmare täten. Banan var pga av regn inte speciellt lindrig. Felkörningen fanns dock med, men det var bara ca 10- 12 cyklister som drabbades den här gången, däribland jag.
När jag trodde att jag gick i mål efter ett skapligt race så var det inte riktigt så, eftersom vi kört in på slutloopen istället för mellanloopen...! Det var nåt med nåt plastband som markerar banan...

Grattis till en träning under tävlingslika förhållanden 20 mil bort.
Jag somnar nog ganska lätt i soffan i år, fast jag tog ut mig.
Man har iallafall blivit bättre på att sova med åren. Alltid nåt!

Öken

100 procent dåligt väder har min ett dygn gamla semester hittills bjudit på. Fast man ska inte klaga. Kan araberna bo o leva i landskapet o klimatet på bilden som jag tog på min Egyptensemester i Mars, så överlever jag nog en eller två dagar av regn.

Jag kräver inte så mycket.

En vanlig dag med heroin. Det räcker för mig.

Semester

Tillbringade mina första 2.5 tim på semestern med att missbruka lite sömn på soffan.
Resten av semestern ska jag bo i husvagn som alla andra år, på en campingplats där den alltid stått, iklädd min favoritträningsoverall. Äta grillad flintastek varje dag. Dricka folköl o en o annan stark. Gå på dansbandsgalan som jag alltid besökt. Kolla in allsång på skansen i min husvagns-tv och...

Skämta bara! Så stora utsvävningar vågar jag mig inte på!?

Precis...

... när jag loggat in för att skriva nåt, så blev jag väldigt trött.

Långsamt

Sista biten hem körde jag över ett 20 tal sniglar som hade samlats på en stig i slutet av dagens lugna cykelpass på 2.20. Platta sniglar stänkte upp på ramen blandat med lite grus.
På sadeln satt det en stor snigel som dock visade vissa livstecken, men höll väldigt låg fart.
Snigeln var jag...

Smärta

Det var ju ingen överraskning att det skulle gå lite tungt idag, efter en hård vecka med 10.28 tim träning, varav 1.18 tim på rödmarkeringen, dvs från 173 slag/min upp till maxpuls.
Benen var som två svidande döda köttbitar som signalerade till min hjärna att överhuvudtaget inte cykla en meter. Men ett träningsrace på landsväg var planerat och med bra konkurrens.
Blev efter ca 20 min förpassad till en "2 mannaklunga" som kämpade på bra. Lyckades till o med vinna "2 mannaklungspurten".
Det snurrade i huvudet efteråt o syreskulden ville aldrig gå över i allt flåsande.

"Vad ska det där vara bra för?" skulle min Farmor ha sagt om hon levt. Hon brukade ju varna mig när jag skulle tävla att "inte överanstränga dig!". "Tänk på att du inte är lika stark som dom andra!" brukade hon oxå säga.
Idag hade hon så rätt.

Spurtar som en segeljolle

Hårt prövad o totalt utmattad påbörjade jag ännu en arbetsvecka. Den sista innan semestern. "Slutspurten"? Sista veckan är som julaftonförmiddagen när man var barn, lång o tråkig i väntan på nåt bättre.
Hade en lång överläggning med min inre diciplinära nämnd på kvällen och efter segdragna tvister bestämdes att jag skulle hoppa över det planerade styrkepasset i dag, till förmån för lat vila i gränslandet till apati.
Vilka krafter ska hjälpa mig genom den här veckan?

Både stor o liten!

Idag fick jag flera gånger bekräftat hur liten cykelsporten är, men oxå hur stor den är! Var till Uppsala o kollade in SM på Landsväg, men innan dess var vi en sväng i centrum o shoppade lite. Cykel sm gick ju oxå väldigt nära centrum, men få av dom människor som sprang ut o in i affärerna o konsumerade, hade nån aning om att en stor cykeltävling med svenska proffs pågick några hundra meter därifrån. Liten är sporten.
När jag såg avslutningen av loppet o den yppersta svenska eliten köra som fan, inser man även hur stort avståndet är mellan dom o mig som är en medelmåttig veteran och tycker att man nöter på lite skapligt. Stor är sporten.
Kollade även in publiken litegrann o såg att man kände igen väldigt många, både föredetta o aktiva cyklister o "runtomkring-folk". Liten är sporten.
På kvällen rullade jag själv ett helt underbart 3 timmars cykelpass i en vindstilla klar sommarkväll med spegelblanka sjöar, lite trafik och hemkomst klockan 22.00 o fortfarande ljust.
Stor är sporten.

Nästan lite pretentiöst det där?

Mjölken är dyrare nu...

.. och sämre, säger bönderna!

Tidernas skitigaste?

Svenska sommaren har visat sina "bästa" sidor ett tag. Dygnslånga regnväder följt av kraftiga regnskurar med lite sol mellan.
Det var ändå rätt skapligt "torrt" i skogen när vi körde uppvärmningsvarvet på kvällens träningsrace. 2 varv av 7 hann vi köra innan himmlen öppnade sig. Detta ledde ett av dom blötaste o skitigaste träningsrace jag kört.
Skaplig fart i benen o bra medelpuls.

Katten som efter ett toabesök hade skrapat av sig lite bajs på min pulsklocka som låg på golvet i morse, tycker nog att det får vara nog med det här idiotiska tränandet i ur o skur....
Kan det kanske rent av vara kattskit i infraöverföringen som gör att jag har svårt att föra över filer från pulsklocka till datorn ibland?
Polar i Finland får nu ännu ett problem att lösa. Till 2009 kommer en modell som är kattskitsäker. Ner till 30 meters djup!

Alla är inne, jag är totalt ute i regnet o cyklar

Upp kl 6.15 i vanlig ordning, cyklar till jobbet på 12 min, är på jobbet 9 timmar varav 8 timmar arbete, cyklar hem i spöregn på 12 min, äter på en kvart, tar en tupplur på 27 min, byter om på 10 min, cyklar 3 timmar i konstant pissregn/spöregn o kommer hem kl 21.00. Vilket underbart liv man valt.

Cykelpasset i spöregn var inte så farligt alls med lite vinterbetonad klädsel, man är dyngsur efter en timme, men våtvarm i nån sorts symbios med allt vatten, och det enda som påminner en om att det regnar är smattret på hjälmen.

Det spöregnar fortfarande o jag skänker en tanke åt fiskmåsungen som bor på vårt tak på jobbet, som får tillbringa hela dygnet ute regn o rusk utan att ens kunna flyga iväg.
Jag har en torr lägenhet, varm dusch, god mat, en varm säng... osv
Bekväma människa!!

Dröm är dröm o saga saga

När jag typ 1980 fick min första 10-växlade cykel med bockstyre, så cyklade jag ofta tävling med mig själv, med kommentatorn från nån cykelsändning som inre dialog. Åkte även slalom på vintern i backen hemma, med vägpinnar som käppar o även där med tv kommentatorprat i mitt huvud. Favoritåkaren vann alltid, ofta genom ett mirakulöst andraåk. Jag gick MÅNGA gånger upp o åkte ner för backen. Minst sagt
Idag körde jag en träningstävling, ett tempolopp på landsvägscykel. Trodde tiden var förbi när man behövde leka tävling med sig själv o låta favoriten vinna, men det skulle ha behövts eftersom tidtagningen på arrangemanget inte funkade så där på topp, lite diplomatiskt uttryckt.

"Stefan har en bra tid på gång, det är en av dom snabbaste, kanske räcker det rentav till ledning!! JAAA det gör det!! Med bred marginal!!! Den här tiden kommer att stå sig LÄNGE!!

MEN jag är 40 o inte 13, och det är verklighet. Och jag är medelmåttig på tempolopp...

Fick bra träning ändå.

Träning av muskler som aldrig vill bli gamla.

Efter midsommaraftonens vila o midsommardagens intervallträning o söndagens distanspass, var det styrketräning på gymet som stod på programmet idag. Allt efter beprövat schema.
Denna vecka är det tänkt att jag ska grisa lite hårt med träningen o kanske köra ner mig lite mer än vanligt.
Efter en liten träningschock o sen lite lugnare brukar min gubbkropp vakna till liv lite grann, har jag sett i mina vetenskapliga(?) analyser av träningsschemat. Väldigt överraskande o revolutionerande....?
I morron hatgrenen landsvägstempo.
Onsdag 3tim distans.
Torsdag Mtb träningsrace.
Fredag Vila.
Lördag Multisportträningsrace (Allt utom löpning för mig)
Söndag 3-4 tim distans.

Och mitt i allt elände måste man jobba oxå! Snart semester. Och snart är semestern slut.
Vad ska det stå på min gravsten?

Igen

Eftersom det här är en Blogg o inte en "Blogg" så uppdateras den idag.
Alltid nåt att läsa!

Men va faaan

Blev stucken av nån insekt under ögat o svullnade upp. Man hade hoppats att det var nåt uppiggande i dess gift, men så var naturligtvis inte fallet och jag fortsatte trenden som hållit i sen i måndags att känna mig totalt körd som levande varelse. Har jobbat som en sjukpensionär, cyklat som en halvt förlamad o bara längtat efter att få sova.
Sov mig runt kvällens träningrace med en medelpuls på 148. Måste ha somnat ordentligt, för jag lyckades vurpa o få en lårkaka som skulle få vilken elitfotbollsspelare som helst att bli utburen på bår o bortförd med helikopter o borta från landslagsspel i ett halvår.
Men jag vaknade bara till lite en stund av smällen, innan jag sov vidare, i hopp om att få drömma lite sött eller nåt?

Pain in the ass

Kvällstidningarna tävlar ofta om "sensationella" nyheter. En "nyhet" som har förekommit en del på senare tid är stackars människor som har typ en 14 kilos böld i ansiktet, som dom gått med i 10 år o nu äntligen ska få hjälp. Personerna är ofta från Kina eller nåt annat fjärran hotfullt land där det bor konstiga människor. Förr kom konstiga människor från bortre Sovjet, men det är inte lika hotfullt längre, så nu är det Kina som gäller.
Kanske blir jag nästa offer för kvällstidningarna då jag har en växande finne i dom bakre regionerna efter för mycket sadelnötande.
Löpsedel: "Stefan från sverige har en 12 kilos böld i arslet. Efter 5 års plåga där han för jämnan fått gått klädd i xxxl mysbyxa, får han nu äntligen hjälp av en kinesisk specialist".

zzz

När jag är riktigt trött, så får jag ofta ett sting av hat inom mig. Jag hatar alla måsten till exempel. Det är ungefär samma hat som man hade som tonåring, då var man ju alltid trött.
När jag ikväll med gubbcykel gled förbi replokalen vid hamnen o hörde hur "kidsen" spelade hardcore o skrek ut sitt hat, så log jag för mig själv o tänkte: Hellre vara 40 o hata som en tonåring, än att vara 40 o en mätt farbror.
I morgon är jag en mätt farbror.
Men när blir det i morgon?