Dom bästa kör väldigt fort. Fast dom skulle förmodligen köra ännu fortare om dom inte tvingades köra omkring på cyklar som bara passar halvdant för lera o tokbranta backar. Men tradition är tradition o regler är regler...
Två minuter före start stod jag o andra i publiken i startbacken o väntade, då en liten grå skogsmus springer framför mina fötter o gömmer sig under en sten en halvmeter från banan, förmodligen uppskrämd av klampande folk ur sitt vinterbo som den kämpat med hela hösten.
Det är oxå det enda foto jag tar denna dag, sen tar batteriet slut.
Viktig händelse fångad på bild.
Att cykla i skogen med bockstyre i november var dock den dominerande och viktigaste händelsen för oss människor på denna plats denna dag.
Men inte för mig. Jag fick mest dåligt självförtroende av att återigen se hur snabba alla är, och jag kände mig mest som en grå mus när jag åkte hem för att köra mina LIVSVIKTIGA intervaller, för att bli lite snabbare?
Kanske slipper jag springa o gömma mig under en sten när våren kommer och cykeltävlingarna drar igång på "riktigt"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar