Uteliggare

Likt psykedeliska bubblor i en LSD-regisserad rockvideo från tidigt 70-tal avtecknade sig regndropparna som träffat mitt lyse.
Med låga nivåer av glykogen o ett blodsocker som precis räcker till att förse mitt neandertal-intellekt med energi strävade jag vidare i mörkret o regnet på min cykel.
Bara en uteliggare kan ha det värre tänkte jag. Men sen kom jag att tänka på att dom flesta uteliggare har VALT att vara ute, hungriga o frusna i regn o blåst året runt.
Det har jag med.
Varje fucking onsdag.
Fast jag är inne på tisdagar. Då plågar jag mig själv. På en cykel som inte kommer nånvart ( liksom jag?)
På måndagar har jag laster lika tunga som hela världen på mina axlar. På gymet.
Men i kväll sover jag i soffan med ömma ben.
Jag har bäddat med ett gäng Dagensnyheter o en trave veckotidningar som huvudkudde.
Öppnar ett fönster så det blir lite dragigt så jag känner mig som hemma
En filt drar jag över mig o somnar o drömmer om dom som slipper vara ute i regnet året runt.
Dom som slipper svälta.
Dom som slipper plågas.
Dom som är normala!?