Spontanträning

Klassisk spontan MTB körning på frusen mark o klassisk långfärdsskridskoåkning på frusen sjö.
Så lättsamt tillbringades dagen som avslutade en i övrigt ganska hård träningsvecka, med mina mått.
Och säkert med några andras mått med?

Kompisar från förr..

Jag var förberedd på att dagens distanspass inte skulle bli så lugnt som det brukar vara eftersom denna dags träningskamrater inte har riktigt samma träningsfilosofi som jag, (med lugna distanspass o hårda intervallpass) men det skulle ändå bli kul att träna med andra träningskamrater som jag inte träffar så ofta, plus att jag behöver pressa systemet lite i min julträning.
Över 160 i medelpuls hade jag iallafall när passet var färdigt ca 2 tim o 15 min senare.
Svettig långt ner i skorna.
Ingen visade nån gång under passet någon som helst hänsyn till att jag faktiskt hade namnsdag idag den 26 December.
Man kände sig svag o ynklig efteråt, mer som om min namnsdag var den 28 december istället.
Menlösa barns dag...

Skylten till Nazaret

Så här nära Jesus har jag nog aldrig varit eller...?
Precis när jag trodde att jag var i helvetet, med 7 km raksträcka, segt uppför, grått o kall envis motvind, så står det en vit skylt till höger en bit fram (som jag inte orkade fotografera).
Nazaret!!
Jesus o sånt!!
Han har kommit för att rädda mig tänkte jag!
Frid!
Värme!
Men så kom jag på att han dog för typ 2008 år sen.
Så helvetet fortsatte.
Och nu har det blivit jul oxå till råga på allt..

Hemma men borta?

Efter en veckas semester på Lanzarote med väder av det sämre slaget och därmed måttligt med sol o bad och en grådaskig cykeltur i bergen på en hyrd cykel, så fick man en "härlig" flygresa hem på ett plan nästan uteslutande fyllt av skrikande ungar o dreglande pensionärer.

Det fanns en tid för länge sedan jag tyckte det var rätt så trivsamt att flyga, men så är det inte längre. Snarare människoplågeri.

Väl hemma i ett ännu gråare Sverige skulle jag chocka min av ledighet förslappade gamla kropp med att köra ett klubbrace i cykelcross. 4 st startande på en bana mest bestående av ganska rak seg grusväg med en lång seg backe o några träd som springhinder.

Hjärtat dunkade i bröstet men benen var ganska tomma, så jag blev återigen 2a, denna gång besegrad av klubbens bästa landsvägscyklist.

Det var ganska väntat att jag skulle vara seg idag, men jag fick ändå lust att skrika rätt ut som barnungarna på planet kvällen innan.

Men eftersom jag är närmare pensionsåldern än barndomen så valde jag att dregla lite i soffan efteråt när jag vilade.

Sol o bad!!!

Kunde det ha varit...

Samtidigt hemma hos Stefan..

Jag tog nyss det för mig extremt ovanliga beslutet att ställa in ett träningspass vintertid!!

2 plusgrader o pissregn var tillräckligt.
3 tim cykel hade blivit 3 tim cykel dyngsur o svinkall. Har klarat det förut men...
Eftersom jag vet att jag har haft så bra moral dom senaste 2,5 vintrarna så är jag säker på att det här inte blir nån vana. Har max bangat 2 planerade vinterträningspass under dom här åren. Nu blir det 3.
Nästa vecka slipper jag både träningsschema, arbete o svenskt "vinterväder".
Då åker jag till Lanzarote o slappar.
Fast jag kör nog ett pass på nån hyrd cykel om andan faller på.

Historisk dag?

"Misantrop betyder människohatare! Filantrop betyder människoälskare!"
"När jag vaknade i morse kände jag mig ovanligt filantropisk!!"
Så sa en känd brottsling i en TV-intervju en gång.

Jag kände tvärtom när jag vaknade i morse.
Därför bet jag i dom suraste apelsinerna, fick det kallaste regnet på mig, mötte den snålaste blåsten, pressade mig igenom den trögaste tiden, fick känna den hemskaste tröttheten och slog ifrån mig hopplösheten.

Hoppas jag känner mig som den kända brottslingen när jag vaknar i morron...

Att vara en nakenhårig.

Jag hade en arbetskollega för några år sedan som kom från grannlandet Kuwait. Vi kom faktiskt(!) ganska bra överens trots våra olika bakgrunder, men nån gång blev han förbannad på mig o skulle skrika "jävla skinnskalle" till mig. Mest syftande han på mitt rakade huvud o mitt eventuellt "ariska" utseende.
Han var dock halvdålig på svenska, så han skrek istället "jävla nakenhårig!!!".
Jag är alltså ingen skinnskalle, bara en "nakenhårig".


Denna "nakenhårig" gav sig i kväll som vanligt ut på sitt mörkerpass på cykel på delvis frostiga hala vägar, mitt i allt så kom det en regnskur o drog ner mitt humör något.
Mitt i passet möter jag en bil som blinkar med helljuset o saktar in o vevar ner rutan.
Jag har dåliga erfarenheter från dumma bilister som ska tillrättavisa mig som cyklist och under dom 3 sekunder det tog att komma fram till bilen så gjorde jag mig beredd att skälla tillbaka med mitt tyngsta artelleri o under en hundradel hann jag som den "nakenhårig" jag är, till och med göra mig beredd på eventuellt handgemäng.
Mina handskar som jag glömt tvätta o därmed fått en arom av sur lovikka-vante skulle han få smaka på i värsta fall....
Bilisten sträcker sig ut genom sidorutan o säger snällt: Ta det försiktigt, det är väldigt halt framöver!
Jag svarar chockad: Jag vet, men tack ändå!
Skönt med trevliga bilister för en gång skull
Det slutar regna, jag möter saltbilen, jag är inte arg, snarare ödmjuk inför allt.
Jag är är ju bara en "nakenhårig".

Senare lyckas jag köra på en liten skogsmus som kilar över vägen o träffar mitt 2 tum breda framdäck Lite otur, eftersom han har 8 meter väg att springa på.
Jag vänder tillbaks o försäkrar mig om att den är död.
Ja, den oskyldiga lilla musen ligger blodig o livlös på rygg på den blöta kalla asfalten o blottar sin vita lilla mage.
Börjar nästan gråta.
Jag är ju bara en "nakenhårig"
Min fd arbetskollega från Kuwait kanske hade rätt?

Vilken globetrotter va..!!

Jag har tävlat på Bornholm
Jag har tävlat i Hässleholm
Jag har tävlat i Laholm
Jag har tävlat i Varberg
Jag har tävlat i Jönköping
Jag har tävlat i Göteborg
Jag har tävlat i Borås
Jag har tävlat i Skövde
Jag har tävlat i Uddevalla
Jag har tävlat i Karlskoga
Jag har tävlat i Filipstad
Jag har tävlat i Örebro
Jag har tävlat i Mjölby
Jag har tävlat i Finspång
Jag har tävlat i Katrineholm
Jag har tävlat i Malmköping
Jag har tävlat i Eskilstuna
Jag har tävlat i Kolmården
Jag har tävlat i Vagnhärad
Jag har tävlat i Södertälje
Jag har tävlat i Stockholm o många av dess förorter
Jag har tävlat på Åland
Jag har tävlat i Norrtälje
Jag har tävlat i Rimbo
Jag har tävlat i Uppsala
Jag har tävlat i Enköping
Jag har tävlat i Västerås
Jag har tävlat i Hallstahammar
Jag har tävlat i Köping
Jag har tävlat i Kungsör
Jag har tävlat i Norberg
Jag har tävlat i Gävle
Jag har tävlat i Sandviken
Jag har tävlat i Storvik
Jag har tävlat i Ludvika
Jag har tävlat i Borlänge
Jag har tävlat i Säter
Jag har tävlat i Falun
Jag har tävlat i Rättvik
Jag har tävlat i Sälen
Jag har tävlat i Härnösand
Jag har tävlat i Östersund

På cykel alltså.
6 år Endurotävlande o en Multisportsäsong plus lite löpning ger några fler ställen...

Jag har inte tävlat i.......

Om jag inte haft idrotten så hade jag blivit kvar i soffan.
Som jag blev större delen av denna mörka vilodag...

Nä men vad!?

Det är varken glada eller sura miner på gubbarna som ska symbolisera mitt tillstånd o känsla på träningspassen i min träningsdagbok från Polar.
Stora konstnärer måste ju helst vara lite lätt deprimerade eller kanske maniskt glada för att prestera. Inte nånstans mittemellan.
Därför har jag inte skrivit här på bloggen på nån vecka....

Rak mun har dom, gubbarna i mitt polarprogram.
Och jag har grisat mig igenom ännu en Novembermånad...

En tant med en spark...

..ser man inte så ofta nu för tiden.
Jag såg en idag.

Sopade banan....

.. med kvast.

2 meter bred o stenhårt frusen o snabb var CX banan som vi skulle köra idag.

Iallafall igår..

Nattens snöfall plus resten av dagens fortsatta snöfall gjorde banan till ett 50 cm brett snöspår.

Ganska lätt snö som tur var, för jag var tvungen att gå o sopa bort snön med piasava-kvast i alla backar så att det blev cykelbart uppför. Fick 150 i puls bara av detta.

8 st människor kom trots allt till start för att göra lite änglar i snön..

Jag gjorde 1 ängel o fick snö i ansiktet som en treåring som trillar på skidor första gången i sitt liv. Men jag grinade inte.

Jag borde ha gjort det, för jag tappade därmed ledningen som jag haft i 25 minuter, men Gunnar T var som vanligt starkare, trots att han körde på sin CX hoj med smalare vingligare däck än min MTB.

Jag varvade iallafall resten av fältet o blev 2a som vanligt...

Hade nog inte tagit en lika säker 2a plats om förhållandena varit som igår, men jag hade tur med vädret, för jag tror inte att så många 40 plussare kör så mycket snabbare än jag i snöföre, även om benen var lite sega idag.

Får väl flytta till Nordpolen och göra full säsong i snö eller nåt o tävla mot isbjörnar.

Ingen risk för mig att bli uppäten eftersom det mest bara finns skinn ben o senor på min gubbkropp...

Inga vildsvin ikväll...

..bara två stycken fårskallar som fått för sig att cykla i mörker, snöfall o nollgradigt.
Varma sköna kläder, bra lyse på snövita vägar och vindstilla gjorde det hela till en behaglig upplevelse.
Det är bara inte så många som fattar det.
Men så är ju huvuddelen av befolkningen ganska dumma oxå..

"Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal"

Det fanns ett STORT mentalt motstånd i mig när jag tog mig iväg till Vagnhärad för att åka nyuppfunna vinter-tävlingsserien i MTB, coffe cup. En bra ide av några satsande veteraner i distriktet som samlas en gång i månaden hela vintern för att kolla statusen.
Jag hade ingen lust att kolla nån status idag, men jag slapp iallafall sitta inomhus o köra 4*4 intervallerna som i vanliga fall står på programmet på Lördagar.
Väl på plats efter en snabb bilfärd i koma, så bjöds man på lite uppiggande kaffe o såsmåningom en bra bana, med hälften snabba eljusspår o hälften snorhal Novemberskog i kuperad terräng plus en oerhört blöt o seg åker med skaplig lutning som tog över 2 min att ta sig uppför.
Jag kom 2a av dom 9 startande, men det var nog dom flesta andra som körde lite svagt mer än att jag var stark, även om jag tog några bra skalpar, typ.
Alla ligger olika till i träningen så här års.
Jag ligger bra till.
Tydligen..?

Åkte bil ännu snabbare på hemvägen, dock inte i koma.

Detta tog en halvtimme att skriva..

Jag har kommit på det!! Det är dom här gråa trista veckorna i November som får folk i min ålder att ge upp alla drömmar o kreativitet och gå den rakaste vägen, vilket i värsta fall kan leda till att man börjar lyssna på dansbandsmusik.

Ovanligt rutinmässigt eller rutinmässigt som vanligt.

Ibland börjar jag bara skriva nåt, så kommer det fram en lång historia alldeles av sig själv.
Men i dag verkar det inte funka...

Jag o halvmånen

Hatet mot min väckarklocksignal blir inte precis mindre när den ringer fler än en gång per dag, men det är ett måste om jag ska vakna ur min eftermiddagslur o sticka ut i mörkret o cykla i 3 timmar. Skulle vara ännu tråkigare att skriva om hur jag sov hela kvällen ju..
Men det var en fin kväll med vindstilla o klar luft. Här o där mellan stinkande utspridd höstdynga på åkrarna o rykande villaskorstenar i byarna så doftade faktiskt luften sådär friskt vintrigt som det bara gjorde när man åkte skidor i månsken fina vinterkvällar som 10 åring.
Och vem hade trott att det skulle komma så mjuka fina cykelben ur en sån här intetsägande, trist, nästan vidrig arbetdag.
Det har liksom en tendens att jämna ut sig.
För det kan ju inte vara vidrigt jämt..

Vinterträningsschema två punkt noll punkt ett?

Det är fortfarande så att dom största konstverken är dom som inte syns.

Men här visas ett av dom upp helt överaskande!! Mitt vinterträningsschema som jag som vanligt följer tillpunkt o pricka

Måndag: Cykelintervall inomhus, 8ggr 6 min på 80-85% av max.
Tisdag: Styrketräning bål 30 min (Lättare än i fjol, eftersom jag "ej behöver" mer)
Onsdag: Distanspass cykel i lugnt tempo. 3tim. (I år kör jag utan att vara hungrig innan.)
Torsdag: Cykelintervall inomhus, 20 sek igångdrag 40 sek trampa lätt, upprepat 32 ggr. (Detta är det nya!!)
Fredag: Vila
Lördag: Cykelintervall inomhus 4ggr 4 min på 90-95% av max med upp o nervarvning. Eller träningsrace av nåt slag.
Söndag: Distanspass cykel i lugnt tempo. 3tim.

Självklart blir det under längre ledigheter osv utrymme för tyngre veckor o kanske oxå lättare veckor, men schemat ovan körs resten av "oxveckorna".

Jag är redan klar med första 2 veckorna o det känns i benen att ett extra intervallpass är inlagt per vecka. En annan skillnad är att en del av passen går på andra veckodagar mot i fjol, men det vet ju inte kroppen om.
Alla som förstår nåt om träning o cykel, vet vad respektive pass syftar till att förbättra
Alla som förstår nåt om mig, vet att förbättringen blir marginell.
Men även marginella förbättringar är förbättringar.
Det finns faktiskt dom som fått smaka på mina marginella förbättringar dom senaste 2 åren.
Otroligt nog!

Stabilt

Min största skräck är att bli en fet gubbe! Gubbe kommer jag kanske att bli, eller kanske redan är, men aldrig en fet sådan.
Jag väger mig däremot ganska sporadiskt, kanske 10 ggr per år för att se att allt är ok.
70 kg o 5 hekto väger jag nu och ungefär där har jag stått ett tag nu, med några hekto hit eller dit.
Det är 3 kg mer än vad jag vägde när jag slutade högstadiet 1983, men 6 kg mindre än vid samma tid ifjol.
Frågan är om jag kan köpa en cykel från biltema som väger 6 kg mer än min tävlingshoj och cykla lika fort som jag gjorde ifjol.
Kanske inte, men det är ändå skönt att inte bli en fet gubbe... som slipper tänka på att man sitter o åker omkring med onödig barlast på 5-10 kg.
Och än kan jag se mig i spegeln utan att se en fet gubbe.
Och det är det överlägset viktigaste.
Stabilt.

I hate people..

.. är en låt-titel från en gammal punkgrupp vid namn "Anti nowhere league" som jag lyssnade på med respekt runt 1980 o som jag satt o skrattade åt på youtube häromveckan.
Hade låten i huvudet i morse när jag vaknade o kände mig "ovanligt misantropisk", för att återigen citera avlidne misstänkte Palmemördaren Christer pettersson.

En ovanligt lugn dag på jobbet och i min sura lathet så kände jag att dom få kunder som kom in, skulle dra så snabbt som möjligt. (Och aldrig komma tillbaka)

I hate people!!

Skulle trött köra igång inomhusintervallerna på kvällen o kom till ett trångt omkädningsrum på friskis full med dumma gubbar.

I HATE PEOPLE!!!

När jag var färdig med passet, tittade dom få gubbarna som var kvar i omklädningsrummet vid den tiden föraktfullt på min av svett genomsura klädsel.
Det fick mig att tänka på slutet på den där punklåten med avslutande textraden:

I HATE PEOPLE.... AND THEY HATE ME!!!!

CX

Kompenserade min begynnande höstfetma med att montera stel carbongaffel o ta bort flaskstället, så det blev så mycket cyclocrosshoj som möjligt när årets första klubbrace i cyclocross kördes på en jobbig bana hemma hos Gunnar T.
Orkade inte byta till snabbare däck så dom tröga XC däcken fick duga.

8 st startande med en del folk från grannklubbarna.
En riktig CX bana på o bredvid en seg sluttande åker med några vägavsnitt i nån springslänt. Syreupptaget avgörande.
Jag hade bestämt mig för att gå ut lugnt eftersom jag suttit o segat ihop på kurs dom senaste dagarna, men när starten gick körde jag järnet o fick lite lucka direkt. Fick en liten reaktion av detta nåt varv senare men det fick alla andra oxå, utom Gunnar som körde ifrån mig som skit direkt när han gått förbi med sin CX hoj. Kanske var han arg efter att jag lyckats sparka sönder hans nya Polarklocka när jag hoppade av hojen vid några springhinder.
Det var lugnt bakåt o jag kunde köra med jämn o hög puls runt mjölksyratröskeln resten av loppet o drog ändå ifrån dom bakomvarande.
Som vanligt körde jag bra uppför o medelmåttigt på slätan.

Hade räknat med hårdare motstånd om andraplatsen. Jag blir ibland lite förvånad att det finns folk som är tröttare och kör saktare än jag när man tävlar.
Men det finns det faktiskt, så jag kanske inte är så pjåkig ändå, trots lite hösthull runt magen..

Och.

Kollar man på ordet "och" några gånger så förstår man att jag ibland kan bli lite osäker på hur det stavas, fast det är invant o självklart för dom flesta.

Kollar man på rusningstrafik genom Stockholm med 4 filer konstant strömmande bilar dag efter dag så förstår man att jag ibland kan undra om det är riktigt klokt, fast det är så invant o självklart för dom flesta.
Suttit i bilköer 2 dagar i rad nu o jag är redan på väg att smälla av.

Tur att man vanligtvis hojar enväxlat genom en småstad i stressfri miljö o frisk luft.
Då hinner man klura lite över ordet "och" tillexempel.
Skönt

När hade jag tur sist?

Det är i och för sig tur att man fortfarande lever eller nåt, men jag har nästan aldrig tur utöver det.
Inga större tips eller lottovinster
Byter jag kö på ica för att det ska gå fortare så kan man ge sig fan på att det strular i just den kassan.
Alltid rött ljus när jag har bråttom.
Sjuk på träningslägret.
När jag får tummen ur arslet o köper nåt dyrt så blir det extrapris på samma vara veckan efter.

OSV.

Men igår hade jag tur: Beställde en Rock Shox SID VC framgaffel för extrapris a 6395Kr.
En halvtimme senare var extrapriset borta o den kostade plötsligt ordinarie 8005 kr.
Det är sånt vi människor kallar tur.

För ingen vettig människa (utom jag) reflekterar över att det är tur att man överhuvudtaget lever.
Eller otur?

Så här ser det ut!!!

Passet som kommer att läggas till i mitt vinterträningsschema så det från i år blir 6 dagar träning i veckan istället för 5 som jag kört i 2 vintrar nu.
Som synes ett intervallpass. 20 sek arbete 40 aktiv vila med 32 upprepningar. Ska stimulera mitokondrie o kapillärtillväxt genom små syrebristchocker i musklerna, dock utan att dra på sig mjölksyra i några större mängder.
Kommer att göra under!?
Körde det första gången i torsdags och idag när mitt hjärtvidgande 4*4 pass skulle köras så orkade jag ingenting typ.
Så nu är jag redan övertränad innan jag ens börjat.....?

Nu är det slut..

.. på dom två veckor av spontanträning där det mesta som man lyckas åstadkomma under ett träningspass är att skrämma några oskyldiga ankor.

Det var inte meningen.

Nästa vecka börjar vinterträningen och jag har en massa ess i rockärmen i år. (Oxå..)

Bättre än såhär blir det inte?

Just den dagen man skulle gå till frisören (på den tiden man behövde det), så tyckte man alltid att frisyren var ganska okej ändå.
Behövde jag verkligen klippa mig? Kanske blir jag bara missnöjd?
Samma syndrom verkar komma när man ska göra större köp, typ bil eller dyr cykel.
Aldrig rullar min gamla cykel så fint o känns så perfekt som när man bestämt sig för att skaffa en ny.
Växlarna smyger i, bromsarna susar så där mjukt vid inbromsning och gaffeln tar upp alla ojämnheter o cykeln spelar över underlaget.
Som om min gamla trotjänare gör sitt allra bästa för att få ha mig kvar som ägare?
Tycker nästan lite synd om min fina cykel som följt mig i ett par tre år nu, i ur o skur, i framgång o motgång runt om i landet.

Kanske kommer jag såsmåningom att bli en sån där gubbe som kommer att stå o snegla på gamla cyklar från den goda tiden runt milleniumskiftet o tycka att det var bättre förr när årsmodell 2025 kommer ut.

Nej!!

Det är nog mest snålheten i mig som spelar mig ett spratt.

30000kr är inte så mycket idag...

Nu ska jag raka skallen.

Silly Season

Kanske har sagt det förr, men jag var väldigt intresserad av Formula 1 i 10-12 års åldern. Jag hade full koll på hela VM cirkusen o förde protokoll på poängställningen i VM serien. Detta intresse tog ibland över hela min tankegång och när det var tråkigt i skolan satt jag o funderade på vem som skulle vinna nästa tävling. Mario Andretti eller Jody Scheckter? Kanske Gilles Villenueve kunde skrälla?
Jody Scheckter var min favorit. Vann VM 1979.
Gilles Villenueve var EGENTLIGEN snabbast men körde senare ihjäl sig. Flög ur bilen i en krasch
Ungefär samtidigt började jag tappa intresset för denna sport, men resultatlistefixeringen och att drömma sig bort om oviktiga saker när man befinner sig i den viktiga vardagen finns kvar än idag.
Silly season kallades tiden på hösten då F1 förarna efter avslutad säsong bytte stall hit o dit.
Jag befinner mig nu själv i Silly Season.
Inga stall rycker i mig, men jag blir väldigt förvirrad när jag avslutat säsongen o inte har nåt speciellt mål i form av tävlingar eller slaviskt inrutad vinterträning att "föra protokoll" på.

Jag pallar max nån vecka till, sen är Silly Season slut för i år. Sen tar noggrant genomtänkt inrutad vinterträning vid.
Sen kan träningen uppta hela min tankegång på jobbet när det är tråkigt.
Resultatlistorna från i år har jag ju redan analyserat färdigt och jag kom fram till att jag EGENTLIGEN är snabbast...

Varför har knarkare raggiga schäfrar?

Här hade jag från början tänkt att skriva ett seriöst, långt o lite lätt insnöat inlägg om min kommande vinterträning.
Men jag väntar nån vecka.

Grannens okopplade hund i kom häromdagen springande i trappen på väg in i min lägenhet när jag är på väg ut.
Granne: "Hoppsan"
Jag (med ett krystat leende): "Jag har katter härinne så det är bäst att du håller hunden kopplad"
Granne (orolig): "Tror du han blir riven?"
Jag: "?????"

Jag kommer här vräka ut mitt generaliserande hat mot nonchalanta egoististkt tänkande hundägare, som tror att ALLA älskar just deras okopplade "snälla" mördarhund.
Min hundrädsla som barn och mitt hundägarhat idag hade inte existerat om inte jag som fyraåring fått okopplade dräglande hundar över mig, som säkert bara ville leka, vilket dock inte var så lätt att förstå när dom nafsade i min barnstrupe.
Ännu svårare som barn är att förstå en idiotisk hundägare som står leende bredvid o säger: "Han e så snäll så!"
Det är svårt att förstå även som vuxen.

Tänk vad hemskt om grannens fina hund hade "råkat" komma in i MIN lägenhet o blivit riven av mina lägre stående hemska elaka katter som råkar bo där......
Självklart var jag inte rädd för att min grannes hund skulle komma in i min lägenhet o bli riven!!
Jag är mera rädd för att jag skulle ha dödat den tunnelseende hundägaren om dennes stackars hund kommit in.

Här kommer en lista över dom 3 lägst stående varelerna på jorden:
3 a från slutet: Vägglus
2 a från slutet: Analbakterie
1 a från slutet, sist o längst ner på stegen: Dumma hundägare (utan koppel)

Vi tar 3st onödiga folkgrupper som har hund oxå:
Knarkare
Nöjesjägare
Kriminella

KM landsväg 2008

Över 20 startande med folk från alla möjliga klubbar i länet. Bland annat en U23 VM cyklist.

Körde som vanligt på attack från början men benen hade inte den rätta attacken idag, så jag blev istället trött när jag misslyckades med att gå med den första o lyckade utbrytningen med 3 starka cyklister. Körde sedan mer avvaktande ett tag.

På sista varvet saknades den där lilla turen o det där lilla sista i benen för att inte bli bättre än en sån som går i mål i huvudklungan.

Och gå i mål i huvudklungan, det är "JÄTTEKUL".

Sitta i en klunga o titta på när tävlingen pågår är det värsta jag vet!!

Men det var bra motstånd idag.

Är ändå glad att ryggen faktiskt blev bättre av att vräka på lite med cykeln.

Är dock lika trött som katten nu, efter ännu en cykelsäsong.

Plötsligt händer det!

Köpte en trisslott häromdagen.
Jag vann inget.
I reklamen säger dom ju att det plötsligt händer.
Detta påstående är helt sant faktiskt.
I måndags cyklade jag frisk o hel till jobbet.
1 timme senare var jag begränsad till knappt hälften, efter plötslig stark smärta i ryggen, typ ryggskott, orsakat av ingenting vad jag vet.
Eller orsakat av allting kanske?
Plötsligt händer det!!

Mästerskapsmedaljören....

Den lägsta medaljvalören på mästerskapet med lägst status, lyckades jag ta idag. Ett brons på svealandsmästerskapen...!

Efter ett katastrofalt förstavarv med en dålig start o ett gäng strulande P15-16 som startade samtidigt, samt några missade kurvor o andra egna missar gjorde att jag fick "börja om" flera gånger. Var dock efter halva loppet uppe på silverplats, men banan var väldigt flack och nästan alla backar var lååånga sega slakmotor, vilket ganska många är bättre än mig på, så jag tappade till bronsplats i det tunna startfältet.

När jag kom i mål så kände jag varken glädje eller besvikelse! Sånt uppstår väldigt sällan, men jag avslutade iallafall säsongen utan nån katastrof, även om jag var pinsamt långt efter segraren på en så flack bana.

Men jag var inte bättre idag.

Många var kallade, men få var utvalda att ta det där bronset som man trots allt måste köra om för att få.

Den lägsta valören..

Nu är denna säsong till ända. Bara landsvägs KM kvar på lördag.

Jag har blivit bättre detta år, och det känns ju skönt iallafall.

Mycket av allt

Dimman låg tät dom första 2 timmarna på dagens distanspass för onsdagslediga, men när vi via stigar o vägar nådde klipporna vid Ålands hav så sken solen och det blev sådär stillsamt vackert som det bara kan vara på hösten. Detta ledde till att det lilla fikat som skulle intas senare, istället blev en god mättande pizza utomhus mot en vägg i solskenet. En av dom längsta fikapauserna i år faktiskt..

På hemvägen rapade jag upp räkor från pizzan i varenda uppförsbacke, men vad gör det när man är ledig o solen skiner. 4 tim cykel i varierad miljö blev det

Somnade minst ett par timmar under skön filt när jag kom hem och när jag vaknade så var klockan 17.05

Om jag fick välja så kunde det vara såhär lite oftare

Fånga dagen.

Jag somnade en stund. När jag vaknade var det försent..

En lång rostig spik...

.... mitt i skogen punkterade mitt däck o satte stopp för mig idag, när jag hade en klar ledning på 3e varvet av 4a i H 40 klassen i Stockholms DM som avgjordes i Rudans fritidsområde nere i Haninge.
Lite otur kanske?
Bra ben idag till skillnad från igår.
Hade varit lite kul o fått slå alla stockholmare på deras eget DM, men istället så blev det ett outrättat ärende och jag blev lite förbannad..
Sånt händer ibland.

Konsten att resa på sig.

"Kom inte opp hörrödu"!
En kommentar från en i vissa kretsar legendarisk mc åkare från Östhammar, som skulle köra SM final i backe på mc. Tyvärr blev han lite väl berusad kvällen innan och efterföljande baksmälla blev så kraftig att han inte lyckades ta sig ur sängen på tävlingsdagen och missade därmed tävlingen och det klara guldläge han hade i SM-serien.
"Kom inte opp hörrödu"!....?
Ungefär så kände jag i morse när jag fick rulla ur sängen i morse, inte orsakat av fylla, men på grund av ryggsmärtor i sin tur orsakade av att ha kört distanspass på racern på ondagen, följt av för många brutala situps på torsdagen, och sedan för mycket dammsugning av bil o hem på fredagen. (Detta är fullt tillräckligt för att knäcka en vek 41 åring)
Lyckades till sist komma upp o sätta mig på cykeln för att köra långlopps KM.
Loppet blev inte lika jobbigt som jag trodde när jag vaknade.
Det blev typ 10 gånger värre!!!!! Kanske årets jobbigaste för mig?
Inte en centimeter hade jag flyt.
Dom få stenar som fanns körde jag på, träffade alla eventuella lerhål, tajmade alla kurvor fel, stumnade i alla backar och var förlamad på flacken. Hade dessutom motvind typ överallt.
Lyckades dock ta KM guld bland de 5 startande och med nöd o näppe slå plastbror Gunnar som dagen till ära körde på en cyclocross hoj, så jag hade klar fördel i skogen. (Hans hoj var lite snabbare på vägarna....)
Hade jag inte slagit honom så hade jag fått dra täcket över huvudet resten av året, och varje morron fått ringa till jobbet o pusta lite ynkligt;
"Kom inte opp hörrödu"..

Husets sura gubbe?

Vaknade irriterad kl 7.45 av att någon borrade i kakel eller nåt, men som tur är skulle jag ändå gå upp kl 8.00 för att ta ett långt cykelpass med fika med Gunnar. (Ok det är första o sista gången jag länkar till nån annan blogg eller nåt annat. Detta är mot mina principer och kan ju leda till att börjar läsa om andra intressanta saker som inte jag har skrivit. Om det nu råkar finnas några andra intressanta saker?)
Nåja, ett 4 timmars lugnt racerpass till Domarudden där god kycklingsallad intogs. Jag passade även på att grisa i mig en bit kladdkaka som efterätt, som den fete frossaren jag är...
Svag men envis motvind hela vägen hem o vi pratade bland annat om fördelar o nackdelar med att bo i lägenhet respektive hus.
När jag kom hem fick jag alla nackdelar med att bo i lägenhet rakt i ansiktet.
Porten var öppen o utanför stod en slambil på full gas o sög ur avloppsbrunnar på parkeringen. I våningen under mig höll omfattande ombyggnadsarbete på och i grannlägenheten var en städfirma anlitad för utflyttningsstädning, med en skrällande transistor-radio på full volym i ekande tom lägenhet.
Stängde dörren om mig o såg katterna som två bulor under överkastet på sängen..
Det kunde ha blivit en tredje bula.

Det kunde även ha blivit en bula på slamsugarns slang, när jag med våld sugit upp honom i sin egen skitbil.
Det kunde ha blivit en bula i grannens dörr av min näve.
Det kunde ha blivit en bula i kakelborrarns panna av samma näve.
Men det blev tyst efter ett tag o jag somnade sött i soffan som den vana lägenhetsinnehavare jag sedan länge varit.
Jag har råd att vara ledig på en onsdag.
Jag har billig hyra..

23km linjelopp

Jag fick inte stryk i spurten.

Gapa o svälj.

När jag böjde mig ner för att lägga tvätt i tvättmaskinen så hostade jag upp den sista resten av den lerklump som jag fick i munnen/halsen vid MTB KM som gick idag. Få men bra deltagare. Årets svenske H30 mästare o fjolårets svenske H40 mästare bland annat.
Veteraner.
Jag fick stryk av båda, men var bara 52 sek efter den ena på 5*3 km lerig o tung bana.

Försök cykla fortare själv med en spade lera i truten!!

Äh det gick rätt skapligt faktiskt, trots att jag fick kämpa för att hålla fart på benen.

I morgon så är det kanske världens kortaste landsvägslinjelopp som gäller (23km). Kanske slipper jag lerklumpar i halsen då
Kanske får jag bara en klump i halsen av besvikelse när jag åter får stryk av nån i spurten..eller..?

Att filma en staty..?

Läste på text TV att denna otroliga skapelse o upplevelse ska flyttas till Kina.
Vilken tur att jag hann filma den i somras!!

På pallen!

Klädnypa o pappskiva satte man i bakhjulet för att få ett coolt smattrande ljud när man cyklade omkring som barn. Det kändes som det gick fortare då.

Det smattrade oxå ganska friskt hela tiden om den bladförsedda pinne som på nåt sätt letat sig in i mitt bakhjul vid dagens tävling Stockholm XC, som gick av stapeln vid den anrika hoppbacken vid Fiskartorpet.

Väldigt kuperat o lerigt var det, och det verkade passa mig bra, eller dom andra dåligt?. I den gemensamma starten H30 o H 40 kom jag iväg bra och förpassade med en gång alla rimliga konkurrenter bakom mig. Dom 2 som slog mig har varsin seger i Svenska XC cupen i år och dom körde ifrån mig en del, men ovanligt lite ändå.

Det kändes bra uppför (i dom backarna som var cykelbara) men lite lam på flacken. Tur att det inte fanns så mycket flackåkning, och det ska det inte vara i riktig XC.

Riktig effekt i förhållande till kroppshydda är mycket mer intressant än två feta lår o en raksträcka...

En gång per hjulvarv smattrade pinnen i mitt bakhjul och mitt hjärta slog fina 177 slag/min i snitt under 1 tim 15 min race, och jag hamnade på pallen i en nationell tävling för första gången på rätt länge faktiskt.

Skönt.

Definitivt oskyldig till EPO doping

Blev kallad till hälsoundersökning på företagshälsovården och gick dit och satte nya riktlinjer för vad som är perfekt för en människa.
Förutom HB-värdet som var låga 139...
Hade jag varit en 15 årig tjej med riklig mens så hade det varit ok, men....
Blodpuddingterapin från i vintras verkar ha avtagit, och ALLTFÖR FÅ röda blodkroppar pumpas av mitt hjärta runt i min kropp o syresätter mina skapligt vältränade muskler
Känns jävligt irritrande att veta att säkert ett flertal av mina konkurrenter cyklar omkring med ett HB på typ 160, vilket är rätt normalt för män i min ålder.
Höja HB-värdet blir en utmaning till som jag tänker börja med redan i morgon.
Eftersom bloddoping är förbjudet så får jag väl hålla mig till lagliga metoder, som tar betydligt längre tid o inte är lika effektiva...

Annars är jag nöjd med min fysik.
Inget är ju perfekt.... sägs det.

Offside följt av snabb kontring..?

Ibland blir man mer sliten av träning än annars, och det brukar yttra sig med en fördröjning på knappt 2 dagar för mig.
Men efter att nästan varit självmordsbenäget trött på tisdag förmiddag, så drog jag ut på ett fartlekpass på MTB hojen senare på kvällen. Sådär sent som bara jag brukade sticka ut förut när jag inte var så stereotypt seriös som nu. Typ en timme innan kolsvart mörker.
Mer krut i benen har jag inte haft på hela året kändes det som och trög lera kändes som grusväg, branta backar som plan mark, och mina grövsta xc däck rullade lättare än värsta tempohjulen när jag kom ut på asfalten. Cykeln gick ovanligt mjukt oxå.
Det fanns en outtömlig källa av kraft i mig.
Ganska onödigt egentligen, men det är skönt när det händer.

Kanske fanns det lite kvar av kraften ikväll när jag var på gymet, för alla gick därifrån när jag kom.
Förmodligen livrädda för min kraftfulla karisma och min otroligt massiva kroppshydda.
Eller så kanske min tröja luktade svett..?

Gick hem o la mig i fosterställning.

Krystat

"I like to win with dirt on my numberplate" sa nån amerikansk motocrosstjärna på 80 talet, när han kört upp sig från sista plats till seger i ett stort starfält.

Stort startfält var det däremot INTE på dagens DM i MTB för Uppland som kördes i Norrtälje på vår permanenta bana på Nordrona.

7 st totalt alla klasser inräknade. Jag vann min klass o var näst snabbast totalt.

Och fick smuts på min sadelstolpe.

"I like to win with dirt on my sadelstolpe"........

Men dagsformen kändes ungefär som att vara stjärngosse i ett litet Luciatåg o få uppgiften att sjunga "Staffan var en stalledräng", och bara få ur sig ett hest "Staffan".....

Inga planer för framtiden..

.. men jag planerar att sluta jobba senast vid 60 år.
Det är 18,5 år dit.
Jag har jobbat i 23 år.
Innan jag började jobba, så jobbade jag inte i 18 år.

Annars planerar jag bara till närmaste helg eller så...
Och möjligtvis min kommande vinterträning.

Trött i nacken!!?

"Hängnacke", "gamnacke"och "cykelrygg". 3 st uttryck på olika sätt att somna med för hög promillehalt alkohol i blodet.
Jag brukar inte vara den som somnar vid alkoholpåverkan, men det har hänt. Framförallt minns jag en gång när jag som 18 åring blev utslängd från en kinarestaurang efter att ha somnat i ställningen "cykelrygg" med pannan vilande mot ett ölglas. Minns att jag på vägen ut gick förbi en spegel, och med mina röda fyllögon såg jag ringen efter glaset som tydligt avtecknade sig i min bleka tonårspanna.

Idag provade jag dom cykelintervaller som jag ska lägga till i mitt vinterträningsprogram såsmåningom, och det handlade om 20 sek järnet följt av 40 sek vila varje minut upprepat 30 ggr med 10 min rull i mitten av passet.
Jag räknade fel så det blev 32 ggr, och dom sista gångerna var jag farligt nära både "hängnacke" o "cykelrygg". Jag fick mjölksyra i nacktrakten av all acceleration hela tiden.
När jag kom hem var jag rödögd, men jag såg inga tecken på att det skulle finnas en ring i pannan. Möjligtvis rynkor.
Man e inte 18 längre...

Jämnheten själv.

Beviset på att jag är bäst bland dom lite sämre, är min totala 10e plats i Kalas cup MTB XC H40.

Placeringarna 9-10-10-9 talar sitt tydliga språk. 3 st tävlingar är jag nöjd med, 1 st är jag mindre nöjd med. Förra året blev jag 11a totalt, bara 1 poäng från 10e platsen. I år blev jag 10a totalt, bara 1 poäng före 11e platsen.

Man gör stora framsteg med sitt slit...

Men belöningen är att jag står där som ett monument i cement.

Som jämnheten själv.

Utsatt för korruption

Ja tjena! Jag heter Arga Arabfabian eller nåt. Jag har blivit utsatt för korruption i helgen o tänker protestera.
För tredje året i rad har arrangörerna i Södertälje lagt en MTB bana som inte passar mig!
Dom måste vara köpta allihopa!! Någon har något emot mig o jag tänker vägra ta emot dom sverigecup-poäng som eventuellt tilldelats mig
Vad ska jag med 10 e platser till!!!
Jag är ju egentligen bäst!!
Varför ska jag acceptera att arrangörerna lägger banor som dom vill??
Det är ju som om tex en brottare skulle acceptera att brottning är en bedömningssport!!
Helt sjukt.
Måste vara italienska maffian eller nåt!!?

Ja ja om Stefan får ta över tangentbordet så kan jag konstatera att finalen i Kalas cup MTB i Södertälje blev en jobbig historia.
Kämpade mig till en 10 e plats på XC loppet under lördagen med nästan rekordpuls(179 slag i medel) på den tröga stökiga banan + en onödig vurpa med ca 1 km kvar som demolerade växelreglaget vilket omöjliggjorde växling så att jag tappade 1 placering precis i slutet.
Förbannad!!!

Dagens långlopp(!)som skulle avsluta cupen blev en låååång historia för mig med en medelpuls på 150 och med en inställning att bara ta mig runt på en ohyggligt blöt o stökig bana, som inte lockar ens den gladaste motionär.
Jag vet inte resultatet ännu...
Men kanske snodde jag nån poäng från nån konkurrent i totalställningen?

Från dom som inte startade iallafall...

För bekväm?

Granbarr i cykelbyxorna hade jag förra gången jag körde "mtb sthlm" vid högdalstoppen söder om huvudstaden. Kanske var det därför jag körde 2.5 min snabbare då än i dag, fast banan var snarlik. Vid nästan varje litet race utan toalettfacilteter så brukar jag ha nästan religiösa "skogsskitningar" innan. Helt nödvändiga för att kunna cykla lite fort, plus att man blir lite lättare. Kanske har någon stackare sett min vita rumpa nånstans i närheten o strax innan ett mtb race?
Men det "skiter" jag i.....
I Maj finns inte så mycket blad så, då har man granbarr i byxorna efteråt. Nu i mitten av Augusti finns det betydligt bekvämare mjuka blad.
Men hellre vassa granbarr o snabb cyklist än mjuka blad o en långsam cyklist.
Nåja, jag har cyklat sämre än i dag.

Skönt med lite medvind?

För första gången på länge så var det riktigt roligt på Söndagslångpasset. Gårdagens korta intervaller satte tydligen fart på mina ben o min hjärna och dom trampade tillsammans pedalerna o jag behövde inte anstränga mig för varje pedalvarv och meter som jag fått gjort senaste månaden typ. Dagen blev inte sämre av att man fick skrika av sig lite framför tvn under ett mycket spännande OS linjelopp för damer, där det blev rätt svenska som tog medalj.
Det är kul med cykel.

Inget sting.

Jag åt lunch med en geting som sällskap idag. Den ville åt den lingondryck som jag drack till maten, så jag fick hälla upp en skvätt på ett fat så den kunde gotta sig medan jag åt.
Sen tvättade den sina antenner o framben o drog nöjt vidare ut i friheten, medan jag inställde mig åter på jobbet kl 11.45 noll noll....piiip.
Kanske var det getingens kompis spyflugan som flög in i munnen på mig när jag körde "MTB sthlm" i Märsta senare på kvällen. Han hade nog missat o tvättat sina framben för den smakade inte lingondryck direkt, utan mer åt hundskithållet.
Mums.
Motståndet på kvällens race var dock inte hundskit, då bland annat blivande OS deltagare stod på startlinjen för o få sig en liten körning. 24 st startande o hårt även i veteranklasserna.
Synd att hälften körde fel lite här o där vid diffusa skyltningar vid stigbyten. Däribland jag.
Försökte ändå kämpa på för att få mig en genomkörare, men det gick bra segt, och inte blev det bättre när man körde fel o fick vända ett par gånger.
Kom runt men blev ordentligt frånkörd. Hade små perioder med normal känsla o stora perioder med trög känsla. Men den goda känslan fanns ändå där o lurade i vassen.
Djupt inne i vassen.

Olyckskorpar o svarta katter..

..flytta på er!!!

Ljuset ligger framför mina fötter....??

Nu vill nog snart mina ben, min hjärna och min övriga lekamen cykla lite fortare igen efter 1 månad av tröghet. Man tror varje år att man ska lyckas att hålla formen uppe under hela säsongen, men det kommer alltid nån svacka av olika anledningar och ibland utan anledning.

Det har visserligen funnits olika anledningar till att jag inte varit på topp den senaste månaden och nu verkar jag helt utan anledning börja närma mig nån form av lust att köra skiten ur mig igen...

Men jag avvaktar nån vecka till om det verkligen är min form som är på väg tillbaks lite.

Läste i nån cykeltidning häromdagen och fann att jag håller lägre vikt i förhållande till längden än den regerande olympiske mästaren i MTB. Han cyklar dock lite snabbare än jag...

Det är för övrigt några tjockisar till i världen som cyklar snabbare än jag..

Fan oxå!!

400

Man kommer inte på nåt att skriva om en trött Fredagkväll som denna, men detta är ändå mitt 400 e inlägg på denna blogg.
3st grävlingsungar käkar just nu sniglar o körsbär nedanför min balkong. Söta.

Behöver jag gå i depå o byta kropp?

Äh va fan jag orkar inte beklaga mig över att det åter gick tungt på ett race, det är som det är och så är idrotten ibland. För en månad sen var jag stark, nu är jag svag.

Det var iallafall folk bakom mig i resultatlistan på det oerhört prestigefyllda KM i MTB tempo med 7 st startande.

Det var ju endast den svenske H30 mästaren som slog mig...

"Ge mig..

.. åtminstone musik!"
Lyssnar väldigt lite på musik på sommaren förutom det skval som möter en i radio o delvis tv. Men nu när man är tillbaks på koncentrationslägret som råkar vara mitt jobb o hösten på nåt vis börjar närma sig, så törstar min själ efter djupgående toner o träffande textrader.
Kanske den enda riktiga friden, och den enda drog jag använder, förutom möjligtvis ruset efter ett skönt hårt träningspass.

Det går åt mycket sprit i såna här situationer...

...sa en gång en snubbe jag kände, som försökte gå vidare efter att hans flickvän gjort slut.

Det går åt mycket tålamod i en sådan situation jag befunnit mig i denna vecka, när som vanligt sommarvädret visar sig från sin bästa sida precis när jag börjat jobba skiten ur mig, direkt efter semestern.

Det går åt mycket kolhydrater när man är ute o kör distanspass med extremt slitna ben plus att man utan att märka det kör med hårt anliggande broms hela passet.
Tyckte det gick lite tungt jag me...!!?

Nu har jag gått in i väggen.

Det ska inte vara för lätt....

Kallsup, hjärtstopp och syraförgiftning

Passade ikväll på att förnedra mig själv med en liten triathlonträningstävling, men jag var bara med o simmade o cyklade, då löpning inte är att rekommendera med den ledsvikt jag har.
800 m simning och 25 km cykel blev det iallafall. Simmade dom 800 meterna i 100 procent bröstsim med kallsup (nej jag lade mig på rygg o sprattlade lite oxå) på 18,30 min, sen var jag så slut i hela kroppen att jag inte förmådde cykla fortare än en medelmåttig kvinnlig motionär, så cykling inklusive växling tog 45 min...
Kom ändå nästan kapp dom flesta som simmat ifrån mig så mycket och man ville gärna fortsätta med löpmomentet när man kom till växling, men det var ett par år sen jag sprang hyfsat fort och det var ungefär lika länge sen man kunde springa överhuvudtaget typ. Ännu längre sen man rekommenderades att inte springa.
Så jag sket i det.
Det otäcka med det hela är att man kanske får några onödiga gram extra i form av nån muskelfiber i överkroppen i nån vecka av alla simning. Har simmat ca 50 simtag i år och nu miljondubblades simtagen kändes det som.

Back in the saddle!

Tillbaks på mitt gamla jobb efter en skaplig semester. Tillbaks på cykeln o kan cykla fort igen.
Någorlunda fort iallafall.
Har redan ledsnat... på jobbet iallafall.

Defekt

Åskan slog ner i antennen till tvn en gång när jag var liten, just när dom skulle visa en svartvit rymd sciencefiction film från 50 talet. Jag minns att det kändes väldigt tomt, eftersom jag sett fram väldigt mycket mot att se denna film, trots att jag innerst inne i min lilla barnhjärna visste att det var en rätt dålig film, nästan en "kalkonrulle".

Ungefär samma känsla fick jag nu när jag missade XC loppet på SM på grund av ett plötsligt och överraskande svullnande knä. Tror inte att det blivit ett av mina mer fantastiska lopp, men jag hade bara velat gjort ett normalt race och sen satt punkt.

Ofrivilligt uteblivna "kalkonrullar" och SM lopp kan göra en desillusionerad i flera dagar efteråt.

Minns att tv bilden aldrig blev sig lik efter det där åsknedslaget när jag var liten, men det gick ju att köpa en ny tv.

Undrar om det går att köpa en ny Stefan?

Neeej, men den gamla Stefan kunde faktiskt cykla lite lugnt idag igen trots, diverse defekt.

Knän är rätt fula för övrigt, iallafall mina..

Tack Gunnar!

Idag var det meningen att jag skulle kört XC loppet i MTB SM, eller var det kanske inte meningen?
Ca 2 ggr per år så svullnar mitt artrosskadade knä upp, spontant eller av anledning, och jag får vila i 3-5 dagar. Detta skedde natten till Torsdag.
Gick o lade mig efter SM tempot i Onsdags som hyfsat vältränad 41 åring, och vaknade som invalidiserad dito.
Gav inte upp hoppet förrän kl 9 i morse när jag märkte att knät fortfarande inte gick att böja av all vätska i leden.
Nåja "man e inte 20 längre".... och snart är semestern slut...inte är det långt till döden heller..

Åkte ändå till Norberg för att hjälpa min plastbror Gunnar med vätskelangning och påhejning.
Gunnar som nästan alltid kör bra på mästerskap lyckades denna gång äntligen vinna SM GULD i H30, och jag skäms inte att säga att jag fällde en o annan rörd tår och hade gåshud när han gått ifrån sista konkurrenten på sista varvet o kom mot mål som segrare i ett hårt o mycket spännande lopp!!
Man är väl lite känslig kanske..

The drugs dont work

På väg till årets MTB SM i Norberg lyssnade jag på radio i bilen. Dom diskuterde om varför vissa människor söker kickar i mer eller mindre obehagliga saker såsom karuseller, bergsklättring, slagsmål, eller hård idrott. Dom kom fram via nån expert i ämnet till att dessa människor helt enkelt var lite beroende av endorfin o andra belöningsämnen som kroppen utsöndrar vid dessa aktiviter. Ingen nyhet direkt, men när man är lite smånervös inför ett race så har man kanske lite svårt att förstå varför man utsätter sig för denna plåga både före och under racet, bara för att få må lite bra en stund efteråt.

SM tempoloppet idag blev för min del en ganska medelmåttig historia, men det var inte att vänta annat då jag haft en halsinfektion i veckan plus att banan bara egentligen innehöll en (1) egentlig backe uppför. Det är ju uppför som jag hävdar mig skapligt och inte på segsläta skogsstigar o trögrullade grusvägar.
Nåja, jag kom på 16 e plats av 37 startande i H 40 och hade med en absolut toppdag kanske kunnat varit 11a -12 a på en sån här bana, så jag får vara "nöjd". Plastbror Gunnar tog bronset i H 30 så det vägde upp lite..
Det jag är missnöjd med är att kicken efteråt uteblev i princip.
Är inte typ 180 i puls i en knapp halvtimme nog för att jag ska få känna lite endorfinrus?
Så mycket slit o ingen belöning.
Ska fan ner på stan o slåss med kniv eller nåt....

Summertime blues?

Efter 2,5 dagar av halsont och allmänt nedsatt sinnestillstånd, så måste jag titta på mig själv på några bilder när jag cyklar för att verkligen tro att jag kan det.

Det kunde ju ha kommit en vecka senare eller så, då semestern är slut o SM är över."Men, men..."

Tveksamt om jag kan köra SM tempot på Onsdag, och tveksamt om jag kan åka någorlunda fort på XC racet på Fredag.

Om jag har lite otur med sjukdom denna gång, så kan jag ändå säga att jag har tur med sommarvädret. Vart jag än åker så skiner solen!

Eller kanske är det jag som åker dit solen skiner?

Denna dag tillbringades på Arholma och solen sken hela dagen, synd bara att mitt sinne inte var riktigt med på det...

Kortslutning....

.... i det centrala nervsystemet, energistopp i musklerna, mossa i hjärnan. Där fick jag med det mesta av känslan som jag hade idag när ett så kallat genrep kördes i form av ett MTB tempo hemma hos Gunnar.

Denna gång har jag valt att inte träna ner mig så mycket inför SM eftersom jag inte fått ut nåt speciellt mycket mer dom år jag gjort det. Istället laddar jag som inför vilken lite viktigare tävling som helst. Ett par fler inomhusintervaller bara.
Jag vet ju att jag är bra tränad efter mina mått, men just nu känner jag mig ganska värdelös faktiskt.

Kanske är det den flummiga strukturen man får på sitt liv under semestern?

Har jag blivit så formad av systemet att jag måste ha raka linjer för att fungera normalt?

ITERA plastcykel på bilden. Framtidens cykel i början av 80 talet. Ser ungefär lika snabb ut som jag känner mig för tillfället, och jag har liksom den framtiden bakom mig?

Inte lat men....

Jag är kanske den svensk som har ett arbete som snabbast anpassar sig till att INTE arbeta, till exempel under lediga dagar o semestrar.
Så här i sommarsemesterns mitt så förflyter dagarna i en mix av lite cykling, lite sol o bad, lite sova när man känner för det, lite kolla Tour de France och andra viktiga saker.
Så här kunde det få vara jämt enligt mig.
Men jag kräver ju inte så mycket.. bara lite frihet.

Jag mot Danskarna! Danskarna vann...

Som enda veteran deltog jag i helgens MTB race på Bornholm. Det var kanonväder +25 o torrt och en bana med riktigt tuffa stigningar o livsfarliga utförslöpor i lilla charmiga byn Vang, där branta klippor möter havet. Start uppe i ett gammalt stenbrott, sedan uppför o nerför i dom branta backarna nära havet. Banan gick ända ner i byn o dess lilla hamn. En serpentin med 80 m stigning. Med mera. Det man kan klaga över var att det var lite dåligt rensat från vegetation längs banan, och man fick chansa friskt i blindo.

Med sega ben värmde jag upp och väntade på starten som skulle gå, men i Danmark o i synnerhet på Bornholm verkar man inte ta så hårt på tiden, och kl 12 30 när starten skulle gå så låg de tiotalet startande kvar i gräset o snackade. Där cirkulerade jag nervöst runt o undrade, som den tidspasssande svensk man är. Det var för övrigt en skönt avslappnad stämning över hela det lilla arrangemanget.

När vi väl kom iväg typ tio minuter senare visade det sig att ett par av dom danska herrarna körde riktigt fort, men runt femte plats fann jag min plats, strax efter den enda deltagande damen, tillika danska mästarinnan.

Men HU vad otroligt segt det gick, plus att jag körde som en äkta fjolla i det extremt steniga stenpartiet. Eller körde förresten, fick springa med cykeln i typ 200 meter i ett liknande stenröse med små avbrott o lyckades även springa omkull ordentligt o paja reglaget till låsningen av framgaffeln. Gunghästcykel resten av loppet... Jobbigt. Det fanns även en brant 150 m lång trappa som man åkte utför, där det enbart var tur att jag inte körde ihjäl mig, särskilt på första varvet, då den kom som en överraskning i 35 km i timmen.

Banprofilen var tuff, nästan 150 m stigning per varv a 6,5 km, fördelat på 2 ordentliga backar.

Jag körde mina 5 varv o vann som ensam deltagare min klass o var 5a totalt bland herrarna, fick damstryk o var ordentligt sliten efter dryga 1 tim o 35 min som tävlingen tog. Det var en rolig upplevelse trots min dåliga dagsform.

När jag passerat mållinjen sa jag tack till nån, och sen åkte vi direkt ner till havet o solade o badade i det underbara vädret som jag hade beställt.

Bornholm var väldigt Nice.

På en öde ö?

Helgen kommer att tillbringas på den Danska ön i Östersjön, kallad Bornholm. Där ska jag åka en MTB XC tävling och sen blir det förhoppningsvis lite sol o bad oxå.

Har ingen aning om hur konkurrensen kan vara i ett MTB lopp på denna ö, men det kan komma ett helt gäng dopade danskar o köra skiten av mig totalt, eller oxå kanske jag framstår som en stjärna bland infödingarna där? Hoppas på nåt mittemellan.

Ska bli en ny upplevlese iallafall.

69.5 kg (utan skolväska)

Under hela vintern satsade jag på att gå ner i vikt på ett vettigt sätt och jag lyckades väldigt bra och fick bort dryga 4 kilo utan att tappa muskulatur på viktiga ställen. (Vägde ju för fan dryga 76 pannor)

Vägde mig senast i mitten av April o då stod vågen på dryga 72 kg. Nöjd var jag.

Idag vägde jag mig igen, (på samma våg) med lite skräck i sinnet eftersom jag ätit mycket mat på sistone och bara kört mina speciella "svältpass" lite sporadiskt under vår/sommar.

Men för första gången på 8 år visade vågen under 70 kilo dvs 69,5!!

Provade flera gånger och det verkade stämma.

Nu väger ekipaget "Naken Stefan + cykel med flaska" under 80 kg.

Synd att man måste ha kläder, skor o hjälm dårå!

Mina svaga ben behöver ju inte så mycket vikt för att bli trötta.

Eftersom jag sparat minst 500 000 kr på att lätta mig själv 7 kg o inte min cykel, så kan jag passa på att köpa ett par lättare cykelskor för någon tusenlapp extra.

Sen ska jag borra lätthål i pulsbältet, ta bort en onödig skumkudde i hjälmen, rycka dom där hårstråna i öronen som gubbar får med tiden, peta bort skiten under naglarna, gnida bort "selle italia" loggan på sadeln, och aldrig ha vatten i flaskan...

Vad fan har Arja Saijonmaa för funktion?

Det kan man fråga sig?

Senaste 3 dagarna har jag härdat ut med att vara langare på veteran-Sm på landsväg, plågat mig med inomhusintervaller 4*4 på 95%, stått ut med kraftiga regnskurar på Söndagslångpasset i kortärmat.
Kan ibland kännas som cykel o träning står mig upp i halsen och man blir trött på sina insnöade tankar, men känslan att vara en "vältränad atlet" är större.

Kanske samma känsla som Arja Saijonmaa har när hon sjunger "vem e duu vem e jaa, levande charader".... för tvåtusenfemhundrafemtielfte gången. Känns som det har blivit gjort förut, men känslan av att vara en "känd artist" är större..

Vi har nåt gemensamt, Arja o jag! Ingen jävel bryr sig om våra "karriärer" utom vi själva..

Jag vill tacka livet..

Kreativiteten flödar

Nytt från kattlådan!
Katten Pix bajsar små pluttar och kissar stora skvättar. Katten Stina bajsar stora korvar o kissar små skvättar. Katten Selma gör sitt utomhus.

Nytt från cykelsadeln!
Farbrorn Stefan äter små smulor o cyklar långa svängar.

Nytt från tangentbordet!
Farbrorn Stefan tänker stora tankar o skriver om små händelser.

Doktor Dräägel!

Jag dreglade lite av nån anledning i vänstra mungipan så fort jag tog i ordentligt och blev andfådd under gårdagens landsvägsrace, liksom en hund som för tusende gången flåsande springer o hämtar den kastade pinnen.
(Dreglade o dreglade, det kom lite saliv ut ur munnen vid kraftig andning)

Hundar är lättroade som nöjer sig med att springa efter en pinne gång på gång o komma dreglande o glada tillbaks.
Jag är kanske lika lättroad som tycker det är kul med cykelrace gång på gång, dreglande o glad?
Eller är jag redan en dreglande gammal gubbe?

Denna fantastiska Måndag ( kanske var den fantastisk för någon?) bjöd inte mig på några andra överraskningar än en tråkig dag på jobbet o ett väldigt vanligt måndagsstyrkepass för mage o rygg.
Inte mycket att dregla över...

Dagen efter?

I ett skimmer av bakfylla vaknade Norrtälje i morse. Staden låg nästan "efteratomkrigsstom" fortfarande kl 9.30. Jag däremot var uppe med tuppen o hoppade ur sängen o gjorde några käcka gymnastiska rörelser, gjorde båda tummarna upp för ännu en ny dag som låg framför mig, samtdigt som jag trallade lite på nån lättsmält sång i dur...
Eller kanske inte förresten, men jag var inte bakfull iallafall. Jag drack ju senast alkohol förrförra hösten eller nåt, och inte gjorde jag det igår heller. Kände mig ändå rätt seg o grå.
MTB cykeln användes idag för första gången på länge till nåt annat än tävling eller intervaller, och det blev ett lugnt spontanpass med fika på ett sommarcafe i en lada med konst.
Skönt trött efter passet o lite mer harmonisk än innan.
Punkt.

Mitt näst bästa...

.. landsvägstempolopp genom tiderna. Trots det fick jag lite stryk av dom flesta. Benen o pulsen reagerade inte förrän ungefär halva sträckan.
Väldigt konstig höjdkurva, det ju var start o mål på samma ställe med vändpunkt å mitten. Kanske kan förklaras med att en regnskur sänkte lufttryck o temperatur på slutet. Pulskurvan talar sitt tydliga språk. Under 170 i puls = Stefan cyklar sakta.

Muskler?

Den här måndagen så har jag bara träningsvärk i NÄSTAN alla muskler efter gympasset.
Förra veckan var det alla, och det är inte bra, för vem vill ta onödigt muskulösa armar uppför branta backar?
Jaaaag skrriiiver liite lååångsammmare så att inte underarmarna o fingrarna får för mycket muskler, samtidigt som jag trycker fötterna lite lätt i golvet med tramprörelser för att inte cykelmusklerna ska förtvina...?
Vissa säger att man måste tänka cykel typ 24 timmmar om dygnet om man ska bli en riktig cyklist.
Jag tänker på annat ibland..

Att vinna över motgång!!

Världsvant parkerade vi bilen utanför Samhall i Säter denna regnblöta junilördag, som om vi vore lätt förstånds eller fysiskt handikappade. Stämmer till viss del, men denna gång var det Djupdalen XC MTB som stod på programmet.
Denna tävling är inte nån stortävling men det är en tävling.
8 st starande i min klass H 40.
Efter ca 20- 25 min av loppet, där den skapliga men rätt sköna stigningen upp på Bispberg,(120 m i ett svep) ingick, var det dags att åka utför, länge o stökigt o halt. Jag låg redan på en säker 2a plats och farten i den steniga o rotiga utförslöpan var på grund av halka inte alls speciellt hög. Men tillräckligt hög för att jag skulle köra punka på framdäcket. Efter ett extremt långsamt slangbyte (5 min) med regn o lerhala händer och en långsam pump(!?) så låg jag toksist av ALLA klasser. (Jag hittade inte adaptern till kolsyrepatronerna i morse. Ligger kanske i tvättmaskinnen? Därför tvingades jag köra med pump.)
S.I.S.T. A.V. A.L.L.A... och oändliga15 minuters körning innan jag såg ryggen på den första konkurrenten uppdaga sig i den regnmörka dalaskogen.
MEN jag vände på steken denna gång och åkte ikapp och om alla utom tre stycken, efter att först ha haft en trög halvtimme o sedan en snabb slutslinga.
Satan med flera flinade mig i ansiktet efter det brutna loppet förra helgen o ville sänka mig igen, men jag var starkare.

Stod sedan naken o insmetad i lera utanför ingången till Samhall o kände mig nöjd.
Säter mentalsjukhus vet jag inte var det ligger.. ?
Åkte civilklädd hem i regnet

Jag gillar sånt som ingen bryr sig om

Förnedrade mina arbetskamrater i går genom att köra ifrån dom i gokart. Snabbast i kvalet o vann A finalen med nästan 5 sekunder. Sen var alla fd banracingåkare o folkracesnubbar som finns i min arbetskollegekrets tysta.

Har träningsvärk i armarna.

Jag är bra på sånt som är oviktigt, dom är bra på det som är viktigt. Frågan är vad som är viktigt?

Viktigt var det iallafall att jag under kvällens träningsrace på landsvägcykel körde hårt, så man fick lite puls. Taktiken lade man som vanligt åt sidan. Kul var det iallafall o jag seglade som en trög optimistjolle i motvågor in på en föga meriterande 4 e plats i spurten.

Men det är viktigt att tillägga att det viktigaste i oviktiga race är att ha kul.

Det gillar jag.

Första långloppet på 4 år= dnf.

Lida loop. Skulle prova, för jag har aldrig kört racet.
Jag förberedde mig inte tillräckligt seriöst inför detta lopp, bland annat "kolhydratladda" med kaffe, bulle o tårta är inte optimalt. Efteranmäla sig på ett långlopp innebär oxå att stå långt bak i startleden.
Jag förvånas dock över att så många kan tycka långlopp är så kul. Som en enda lång halvplåga utan att nåt speciellt händer. Som att stå till midjan i kallt vatten o aldrig doppa sig, men man tvingas ändå stå där i flera timmar.
Får ändå säga att jag lotsade mig lugnt o metodiskt upp genom fältet från sista startled och var efter en dryg timme uppe ungefär där jag skulle vara utan att stressa, strax efter topp 10 i h 40 klassen och just bakom några av dom skidstjärnor som deltog i racet. Men ca halvtimmen senare fann jag mig själv bara sitta o skramla uttråkad o uttröttad på en cykel, stig efter stig, mil efter mil.
Tröttnade på långlopp för 10 år sen, och nu tröttnade jag igen. Både på långlopp i allmänhet, och i kroppen o huvudet.
Bröt!!! Första gången på ett år.
Tacka vet jag riktigt hård hederlig cross country av olympisk modell. Där dyker man i det kalla vattnet med hela kroppen med huvudet före. Sen får man gå upp o värma sig.

Årets badpojke?

Denna lediga Nationaldag ägnades åt vila, sol o bad på Singö. 28 grader i luften, 10 grader i vattnet.
På sin höjd.

Kanske försvann lite löst fläsk från min slöa kropp av detta friska dopp.

För övrigt väldigt lågt vatten, sjögräset låg blottat i solen.

Världsomspännade sportnyheter!!

Kollade text tv hela kvällen om det stod nåt om att jag o plastbror Gunnar tog en dubbelseger totalt i dagens deltävling i "MTB sthlm" som gick av stapeln i Märsta.
Men det stod inget...
Konstigt.
Kanske var det för fint väder för att SVT reportrarna skulle ut o kolla på världshändelsen?
Kanske nåt tekniskt fel eller nåt, så det liksom inte gick ut i "etern"?
Får kolla i Dagens nyheter eller Aftonbladet i morgon så står det alldeles säkert?
Men om jag tänker efter, så kanske det inte står där heller...?
Nåja jag får väl skriva till alla mina tusen fans här i min enorma blogg.

Det har varit hårdare konkurrens på tävlingar jag tidigare kört, men jag körde bra o kände mig rätt stark.
Och det är huvudsaken med såna här race.

Slut från TT

I gränslandet...

... mellan vår o sommar brukar jag vara lite svag en stund nästan varje år.
Så även i år.
Men allt är relativt, och jag kanske är stark jämfört med nån annan stackare?
Stackare!

Knakchocken!!

Legat på slät klippa med utsikt över havet hela dagen. Väldigt varmt, fint o skönt för att vara början av Juni, men när man har latat sig på ett eller annat sätt, så bestraffas man oxå förr eller senare på ett eller annat sätt enligt ovetenskapliga teorier.
Denna gång kom straffet redan på kvällen när jag skulle köra ett återhämtningspass på cykeln i ett par timmar. Benen var tomma på energi och cykeln började dessutom att knäppa o knaka o knarra på inte mindre än 5 ställen samtidigt. Knakande cyklar kan ibland göra en galen, men jag orkade inte bli galen, jag blev bara ännu tröttare o slakare. När jag kom hem efter 2 tim o 10 minuter så stod medelpulsen på pulsklockan på 99 slag per minut !!!! Återhämtningspass ska gå lugnt men...
Annat var det igår när slalombackens branta liftspår förminskades till en lätt sluttande stig 15 ggr upp o ner. Stark var jag, och det tog runt 1 min o 45 sekunder upp VARJE gång. Snabbt för att vara mej, ganska snabbt för att vara nån annan, jävligt snabbt för att vara ytterligare nån annan..? I morron ska jag fixa knaket på mina cyklar och sedan avverka veckans styrketräningspass så att det knakar. För knakar gör det när gamla ledsviktande gubbar som jag tränar..

"Som det förglömda spott"

Med sliten muskulatur o hjärna körde jag ikväll ett litet landsvägsträningsrace tillsammans med 13 andra i bästa tänkbara väder.
Hade nästan glömt hur det var att få stryk av så många på ett klubbrace.
Men dom andra måste ju få bli lite glada dom med....
FAAAN OXÅ!!

10 kg fett på 8 veckor!!??? ???? ?

Bra rubrik på ett lite andefattigt inlägg.

Oerhört skön dag på cykeln. Sick sack genom världens vackraste Roslagen, rökt böckling i solig folktom hamn i Grisslehamn, svaga vindar o solsken med rödbrända armar o ben som följd.
4 tim cykel 119 i medelpuls.
2 tim sömn i soffan efteråt.
Kanske lite trött i benen oxå?

Mellan hägg och syrén

Jag visste att den skulle komma igen, tiden mellan hägg o syrén. Den finaste o kortaste tiden på hela året passerar.
Jag visste oxå att det skulle komma igen, min tisdagszombiefiering efter en hård helg av tävlande. Den hemskaste o längsta av arbetsdagar passerar.
Påsar under ögonen.
Ful.
Denna trötthet leder till att en tupplur efter jobbet blir 2 timmar istället för den vanliga halvtimmen.
Detta i sin tur leder till att jag i ännu mindre omfattning hinner fånga tiden mellan hägg o syrén.
Därför ska jag vara ledig i morgon.
Cykla lite lugnt i solskenet.
Stanna o fika lite.
Andas in.
Sen har häggen blommat ut.

I virtuell ledning

På stora etapplopp typ Tour de France så växlar ledningen många gånger under ett lopp, och ibland kan man även mitt under etappen höra att någon är i virtuell ledning just då.

Jag körde MTB etapploppet Borlänge tour i helgen.

Fredagens prolog är väl mest en start på själva tävlingen, men det är ju alltid kul o se hur fort man kan köra jämfört med konkurrenterna på 2 km cykling. Jag körde inte speciellt fort även om det kändes så. Det var många som slog mig, men det handlar ju bara om sekunder.

Lördagens XC lopp var lite viktigare för själva totaltiden, och där la jag det mesta krutet denna helg. Hade för trivsamhetens skull ganska bra slätdrag vilket är nödvändigt på denna lite speciella bana utan direkta tekniska svårigheter. Jag gick ut löst o avancerade och jag lyssnade vid varje varvning på om superspeakern Roberto Vacci skulle säga vilken virtuell placering jag låg på under loppet... Men det var bara min inre speaker som höll reda på att jag låg på en virtuell 10e plats ett tag för att sedan falla till 11e.

Söndagens tempolopp körde jag bra, men dom andra körde oxå bra och bättre. Jag slutade totalt på en 10e plats i hela tävlingen i H40 klassen, men virtuellt i mitt huvud så hade jag vunnit eftersom jag tidigare år haft svårt att hävda mig just på Borlänge Tour.

Målskynket var befriande

Nu dröjer det till augusti innan svenska cupen rullar vidare men det är ju några andra race mellan oxå.

Jag lovar att inte uppdatera bloggen så lite som jag gjort denna vecka, bara så ni vet, alla tusentals fans därute...

Varvtalsregulator?

Mitt enorma(?) oxhjärta(?) förmådde återigen bara toppa 180 slag per minut som max, däremot var benen bra. Jag vill se 186-188 slag per minut när man kör tempoträningsrace på dryga 20 minuter. Men man kanske ska vara glad att hjärtat slår alls..

30 timmar av skräck. 16 minuter av plåga

Mina grannar som eventuellt var vakna klockan 6 denna iskalla regniga majlördagmorgon, såg en trött man endast iklädd sandaler, mysbyxa o T- shirt korsa parkeringen, med en genomskinlig plastmatlåda i handen innehållande en liten utmattad skogsmus. Några havregryn fick musen med sig när han blev frisläppt av mannen i skogen igen efter att ha varit infångad, jagad, biten och terroriserad av mannens katter, flytt ut i frihet gång, blivit infångad o insläpad igen av samma katter, klarat att äta ost ur en råttfälla utan att den slog igen, nästan blivit uppsugen i dammsugare, gömt sig bakom ett kylskåp i 12 timmar. Och så vidare. Sammanlagt 30 timmar av skräck. Mannen kände sig bra och stolt efteråt, över att ha räddat ett liv! Detta trots att denna skogsmus hållit honom vaken i två nätter.

Samme man sågs senare denna iskalla regniga majlördageftermiddag utföra andra lite udda beteenden som få gör. I en tom spinninglokal utan musik o sällskap med ett plågat ansikte och pipande luftrör genomförde han hård intervallträning 4*4 på 95%. 16 minuter av plåga. Mannen kände sig bra o stolt efteråt, över att nästan ha tagit sitt liv av ansträngning!

Mannen var jag.

Vi drog till Högdalen

Hade haft kudden kvar i ansiktet hela dagen, och var tröttsvullen efter en vidrig dag på jobbet. Då skulle ju vem som helst sätta sig i en bil och åka till och genom stockholm i rusningstrafik, för att ta sig till dom södra förortena o plåga sig på en cykel i regn o plus 8 grader?
Träningstävlingsserien "Mtb sthlm" stod på programmet, då det för tillfället saknas lite konkurrens på hemmaplan.
Som belöning fick man köra en sjukt skön bana med två skapliga serpentinstigningar(!) upp på "högdalsberget" blandat med skön snabb ganska slät skogskörning. 400 m stigning på 44 min körning! Det var länge sen jag hade så kul på en onsdagkväll.
Hade bra ben.
Vann dessutom min klass H40 överlägset och hade häng på dom bästa H30 stockholmarna hela tiden. Plastbror Gunnar körde skiten av alla H30 o hade häng på eliten nästan hela tiden.
Så bra var vi!!
Men det roligaste var att det var så roligt.

Ännu en stor konstnär blickar ut över havet..

Det händer inte speciellt ofta, men ibland blir man kompenserad för allt slit man får genomgå här i livet. Helgens otroligt fina försommarväder (+24 o sol) vägde nästan upp en hel vinter av gråkallt mörker. Gårdagen innehöll visserligen en del slit eftersom vi körde backintervaller i slalombacken, vars liftspår för övrigt forcerats uppför (o nerför) inte mindre än 55 gånger den senaste månaden. Vid hemkomst mötte en av mina katter mig på gräsmattan under blommande körsbärsträd. Där satt vi o trivdes en stund. Sedan tog jag årets första dopp i det bräckta vattnet i Norrtäljeviken. Lite svalt kanske...

Denna om möjligt ännu finare söndag ägnades åt cykel i skön takt upp till ett från turister ganska tomt, men av försommar fullt Grisslehamn, där god fika intogs i långsam takt.

Det var liksom medvind både dit och hem.

Och jag har den första cykelsolbrännan sen Gran canaria i Januari. Bara en sån sak!!

"Jag kan ju för fan cykla!!"..

.. sa min plastbror Gunnar när han 5 år gammal, plötsligt spontant bara satte sig på sin gula 16 tums barncykel och cyklade iväg. Det som hade verkat hopplöst att lära sig under en längre tid, blev från den ena stunden till den andra en enkel självklarhet.

Jag körde föga förhoppningsfull ett litet träningsrace i landsvägstempo ikväll. Tempolopp på landsväg är väl kanske inte min starkaste sida, men jag har under vintern specialtränat rundtrampet så nu går det skapligt fort även på slätpartierna. Var snabbast av alla som inte körde på tempocykel!! Nästan 40 i snitt.
Kanske inte kan säga: "Jag kan ju för fan köra landsvägstempo!!", men jag är iallafall bättre än nånsin förr.
Det säger dock inte särkilt mycket....

God fortsättning..

.. var alltid det första en tidigare arbetskollega sa i mellandagarna. Han var en rätt enkel typ som inte höll reda på så mycket annat än helgdagar, vilket år man skulle rösta, Hockey-VM och vilken dag man skulle ställa om klockan till vinter respektive sommartid. Det gällde att vara snabb om man skulle hinna säga "god fortsättning" före honom när man kom till jobbet mellan jul o nyår. Det var liksom hans grej..
Jag lyckades vara före honom efter några år och han blev märkbart besviken. Nu fick han ju vänta ända till Hockey-VM innan det fanns nåt viktigt att prata om igen.
Nej, man skulle ju ställa om klockan först...

Jag har märkt att jag på senare tid mest skriver om min ointressanta träning på denna blogg.
Det kanske blir en ändring på det?
Men inte idag.
Började resten av säsongen denna kväll med styrketräning med lite ökning av vikterna som lades på. Det var länge sen.
På gymet fanns feta o fula blandat med smala o snygga.
Vissa åkte stadsjeep till gymet medan andra cyklade.
Dom fula åkte stadsjeep.
Dom snygga cyklade.
Jag cyklade.

Världens längsta bortförklaring..

... hade det här inlägget kunnat bli, men jag håller mig till en drastiskt kortad variant.

Jag blev 9a i första deltävlingen i svenska MTB cupen, numera även kallad Kalas cup, efter sponsorn.

Detta var nästan en bragd av mig...!!?

Fel däck vid provkörning av banan gjorde detta meninglöst då det var för halt för semislicks.

Var för blöt o kall för att orka byta

Min Golf 2.0 årsmodell 2001 med 7900 mil på nacken vägrade sedan starta och en gul lampa lyste mig i ansiktet.

Nåt med insprutningen?

Tvingades i spöregn cykla 40 min från tävlingsplatsen till motellet där vi bodde, med diverse förnödenheter o kläder instoppade innanför jackan. Glömde självklart linsvätska mobiltelefon o tandborste kvar i bilen.

Sov med elementen på fullt för att torka dom cykelkläder som jag nästa morgon skulle tvingas sätta på mig och cykla tillbaks 40 min till tävlingsplatsen, halvblind med en ( 1) kontaktlins.

Bilen stod som tur var kvar o däcksbyte o klädbyte o linsbyte skedde i nån sorts koma, hela tiden med tankarna snurrande hur vi skulle komma hem, hur mycket som var fel på bilen, allt strul .. osv osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv.osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv. osv..... O.C.H. S.Å. V.I.D.A.R.E..

Värmde upp i övertygelse om att denna "uppladdning" skulle bli för mycket för mitt bräckliga psyke.

MEN, starten gick och efter halva loppet låg jag fortfarande 7a och körde skapligt men fick kämpa för varje meter. Dom flesta av dom bästa i H-40 var på plats så det var bra.

Tappade 2 placeringar under en liten svacka i loppet, men kom tillbaks lite på slutet o lyckades bärga en topp 10 placering vilket jag får vara nöjd med. Jag var mentalt tömd när jag kom i mål.

Hur resten av dagen blev orkar jag inte prata om, men vi kom hem iallafall, många timmar o tusenlappar o omlastningar o incidenter senare....

Nu kan jag liksom katten, luta mig tillbaks en stund och konstatera att jag kör lika fort en motig kämpardag i år, som jag gjorde en härlig flytdag i fjol.

"Jag vet inte var jag står"

Nu har jag rakat bort hår från mina vårbleka cykelben(?) och dammsugit bort katthår från min soffa. Frågan är vilket som ger mest fördel under morgondagens tävlingspremiär.
Det är ju alltid skönt att veta att det är städat när man kommer hem sen.....
Så jag tror soffan är en viktigare faktor?

Syreomsättning

Körde ett litet träningsrace på 3 personer i en dryg timme på skapligt jobbig MTB bana. Fick en bra genomkörare och vår körning imponerade eventuellt på en pojke i 10 årsåldern med metspö som cyklade förbi..
Alltid nåt...

Volvo..

.. betyder "jag rullar" (tror jag?) och det gjorde jag idag. Ganska lätt rullade cykeln.
Det finns en okänd naturlag som gör att cykeln ibland rullar lätt o ibland trögt. Det har oftast med formen att göra, men det konstiga är att om man är i bra form så rullar oxå cykeln lätt, även när du inte rör pedalerna!
Alpina störtloppsåkare blir snabbare i glidpartierna när dom har bra form påstår dom själva, och jag tror fan att det stämmer..? Längdskidåkare med bra formkurva tenderar alltid att inte bara staka, diagonala eller klättra ikapp, utan även glida ikapp sina konkurrenter. Det beror ibland enbart på bra skidor, men "bra skidor" uppkommer oftast med bra form?
När man är i bra form på cykel så kan man typ ligga o rulla efter konkurrenter som trampar järnet, och när man är i dålig form så tappar man själv rullen, trots att man trampar allt vad det går.

Detta är en praktisk, teoretisk, ofysisk, psykisk osannolik sanning.
Men den finns där..och överraskar en när man minst anar det...