Smygpremiär

Räknar med hård konkurrens i vårens första träningrace som körs i morgon. Ska bli spännande o förmodligen jävligt jobbigt.

Återhämtning

Cyklade ikväll omkring i mörkret och ältade lite för mig själv och tillsammans med dom mörka granarna i skogen som kantade vägen. Men dom lyssnade inte o var helt tysta. Det verkade som dom återhämtade sig denna lugna kväll efter allt blåsande. Tåligt har dom stått där ute i blåsten, genom årstider, år efter år, dag ut o dag in. Utan att klaga en enda gång.
Precis som jag..?

Kvällens pass var ett förkortat senarelagt svältpass i återhämtningstempo.
Känner mig mör i benen efter 6 dagars träning i sträck.

Promille

I nån sorts mix av vinterträningströtta muskler o en liten känsla av vårlätthet, ägnades måndagkvällen som vanligt på gymet.
En vintertränigsperiod känns inte speciellt lång längre, det handlar bara om några veckor. Hittills 19 veckor.
Man tror att under ska ske på vintern, men varför skulle det hända på ett tjugotal vinterveckor, när det inte skett några under på drygt 40 år?
Det största undret är väl egentligen att man orkar fortsätta, bara för att få någon eller några promilles eventuell förbättring.
Men 1 promille kan göra stor skillnad.
1 promille alkohol i blodet o man är lite lagom berusad, och alla brudar kommer till mig?
1 promille snabbare än en bitter konkurrent gör konkurrenten knäckt o mig nöjd, och alla brudar kommer till mig..?
Nej kanske inte.?
Men den bittra konkurrenten blir knäckt.
Det räcker för mig.

Om en vecka börjar försäsongstävlingarna lite smått, med legendariska o avslappnade MTB serien Keps cup.
Då får man se om man klarar promillegränsen, eller om man åker i fängelse.
Utan att passera GÅ.

Sardinfabriksarbetaren

Folk brukar ibland fråga mig om mitt yrke att meka tunga fordon så länge som jag gjort. Jag brukar svara att jag lika gärna skulle kunnat jobba på en sardinpackningsfabrik sedan 1985.

Man vet liksom vad som gäller: Nedre lagret i burken, sardinstjärtar till vänster, övre lagret stjärtar till höger. Allt för min egen bekvämlighet och eventuellt företagets lönsamhet.

Det finns två typer av sardinfabriksarbetare.

Typ 1 En så kallad looser som inte klarar av nåt annat o därför jobbar kvar i tid o evighet.

Typ 2 En som av bekvämlighet jobbar kvar på det simpla jobbet för att kunna prioritera betydligt viktigare saker i livet, till exempel en rolig fritid, frisk kropp och kreativa tankar.

Jag tillhör typ 2 (tror jag iallafall?). Ändå fortsätter chefen på "sardinfabriken" att skicka mig på avancerade kurser. En sann "sardinfabriksarbetare" är inte direkt intresserad av djupgående kunskaper i yrket. Nedre lagret, stjärtar till vänster o övre lagret, stjärtar till höger!! Det är allt jag behöver o vill veta!!

Jag har varit på kurs och lyssnat med ett tiondels öra.

Kunde under viktiga genomgångar av kursledaren finna migsjälv sitta och fundera på vilken framgaffel jag kan tänkas använda vid olika tävlingar i sommar. Stum carbongaffel eller dämpad rockshox? Vid andra tillfällen analyserade jag texten i nån låt på nyaste Kent albumet, eller drömde mig bort o tänkte på hur roligt det var på nyårsafton 99/00... osv

3 dagar o tusen drömmar senare var det dags för slutprov på kursen. Det gick till min förvåning bra den här gången med.

Ibland är jag less att vara "sardinfabriksarbetare" och kanske gör jag revolution snart.

Kanske vänder jag sardinstjärtarna till höger i nedre lagret av burken, och till vänster i det övre lagret.....??

Ända sedan det hårda intervallpasset i tidags har jag längtat efter att få köra mitt uppskjutna onsdagskvällssvältpass, så jag använde det som fredagsnöje istället.

3 timmar cykel i en underbart ljum februarikväll med överraskande sköna ben var en skön belöning. Frid i kropp o själ.

Världens svettigaste man?

Man undrar hur mycket en uppsättning cykelkläder väger efter ett distanspass på 3 timmar i lite högre tempo, när man varit klädd för en Februaridag, men det är varmt som i April?

Isen är tunn.

Långt i förväg var det bestämt att det här skulle bli en skön ledig dag efter gårdagens kvällsjobb. Allt som jag inte hunnit uträtta skulle uträttas. Sen skulle jag bara njuta.

Det började med att frukostbrödet var slut.
Fortsatte med att det inspelade skidskyttet från dagen före blev ett svenskt fiasko.
Somnade för länge i soffan på förmiddan.
Diska som skulle ha tagit en kvart, kändes som ett oöverstigligt hinder.
Skräpet fick ligga kvar på golvet
Cykeln jag sedan skulle sätta ihop hade delar utspridda överallt, nästan hela världen?
Kändes det som iallafall.
När jag mitt på dagen stack ut näsan för att möta februarisolen, drog det ihop sig till snöbyar på tvären.
Skridskoisen som på håll såg så bra ut var alldeles för tunn.
Huvudvärk.
Apati.

Somnade återigen i soffan på eftermiddan.
När jag vaknade kändes allt mycket bättre!!

Ända tills jag på kvällen av misstag såg min egen karismalösa, tomma, nästan fula uppsyn, spegla sig i skjutdörrarna i mataffären...

Naturfotografen

Hade mest med mig kameran för att eventuellt få fotografera dom vildsvin som brukar dyka upp varje gång jag cyklar Erkenvägen kvällstid. Blev dock livrädd när dom stora djuren åter visade sig i min ljuskägla. Jag utbrast i ett spontant VRÅL o fick tuppskinn över hela kroppen innan dom med knak o brak försvann in i den snåriga mörka skogen.
Annars flöt det på bra i mörkret. Kom in i nåt meditativt tillstånd av svält
Det kan ju inte vara nåt fel på mig! Hade gaaalet bra ben o normal puls.
Blev omkörd av en ambulans.

Jag undrar..

...vad det är för fel på mig?

"Ä de e hjärtat vetu!!"

Jag höll på att glömma sätta på mig pulsbältet när jag drog iväg på dagens sköna söndagscykelpass över 3 timmar.
Kanske var det nån ond makt som inte ville att jag skulle se vad jag hade för puls under passet så att jag skulle köra mig till döds?
Pulsen var nämligen ovanligt hög idag, av nån anledning?
Annars kändes det väldigt lätt. Nästan ovanligt lätt.
Gamla moppar går ju inte att trimma hur mycket som helst utan risk för haveri, så det kanske är min gamla arbetarkropp som inte orkar med all hjärtstressande träning längre?
En trimmad moppe går alltid som bäst precis innan den skär ihop...

Världens längsta November

Tur att man fick en vecka sol i Januari, för det har varit den mörkaste tristaste vintern på länge.

Igår hyllade man mörkret genom att grisa sig igenom 3 timmar och 15 minuter i regn mellan kl 17.45 o 21.00.
Frös jag? Nej!
Fick jag mat? Nej!
Gick det oerhört tungt? Nej
Var det roligt? Nja, som vanligt var det väldigt segt första 30 min innan man vant sig vid hungern, sen flyter det på riktigt bra fram till 2 tim. Sen börjar det bli lite jobbigare, dock mycket bättre än förra Onsdagen.
Onsdagar är för övrigt en dag där jag mest borrar ner huvet o kör.
Väckarklocka kl 6.15, jobbar hela dagen, hem o lägga sig en stund utan att äta middag, väckarklocka igen kl 17.15, byta om till cyklist o iväg som sagt 17.45. ( kommer aldrig iväg tidigare fast jag försökt).
IL 6 heter substansen som frigörs i kroppen vid denna typ av svältträning. Detta stimulerar fettförbränningen och motverkar muskelnedbrytning. Om man kör lugnt. Man blir typ bäst sen....?

Min farmor brukade fråga mig om det hade gått bra, när jag varit borta på nån tävling när jag var yngre. Till min besvikelse så var det inte resultatet som hon var intresserad av, utan mer om jag hade fått ordentligt med mat och om jag inte hade frusit.
Frös jag igår? Nej!
Fick jag mat igår? Nej!!
Skönt att jag får vila värme o mat idag iallafall

Långt borta hörs musiken

Jag måste nästan vara lika fokuserad som när jag ska köra tävling om jag ska få ut max av mina 95% intervaller. Frånvarande o halvt otrevlig brukar jag stega in i spinninglokalen där allt ska ske.
Idag hade allt kunnat sluta med en avsvimmad, utmattad gubbe i en svettpöl på golvet...
Musiken började höras lite längre bort o det flimrade för ögonen.
Det måste vara min kondition som tog ett par tre kliv uppåt?
Eller är det min gamla kropp som tog ett par kliv mot döden?
Dom säger ju att man blir 6 gram lättare vid dödsögonblicket, när själen lämnar kroppen.

Men för mig kändes det mest jävligt tungt....

Musiken kom dock tillbaks igen och pulsmätaren stod på 96% av max.

No ice please

Min billiga men pålitliga stålhäst förde mig återigen säkert fram på ett snöigt distanspass. Vemsomhelst hade stannat hemma en sån här dag, och det gjorde vemsomhelst oxå..... Ensam var jag...

Bara ett ynkligt spår skvallrade om att jag ensam tagit mig fram över denna orörda kontinent av snö. Såg en räv.

Jag beställer alltid drycker "utan is" när jag äter på restaurang. Mest för att jag vill ha mer av själva drycken istället för en massa isberg i glaset, men oxå kanske för att man inte kan välja när man cyklar utomhus med en vanlig cykelflaska på vintern.......Ska slå min stenhårda bottenfrusna cykelflaska i skallen på första bästa macdonaldsbiträde om det är is i min cola nästa gång!!

Välkommen till paradiset

Katten ville ut till varje pris. Det snöade och hon var inne efter en runda runt hörnet för att kolla läget.
Jag gör samma sak ungefär, man måste ut och man försvinner bara runt hörnet en stund känns det som. Sen är ytterligare en vanlig vinterlördag till sin ände.

Jag hann dock med att plåga mig i ett helvetiskt intervallpass med hög puls och få ett välmående efteråt.
Vettiga människor knarkar istället.

Men jag och min katt är lite fega, så vi nöjer oss med en titt runt hörnet.
Trots att helgerna går fort.