Nä men vad!?

Det är varken glada eller sura miner på gubbarna som ska symbolisera mitt tillstånd o känsla på träningspassen i min träningsdagbok från Polar.
Stora konstnärer måste ju helst vara lite lätt deprimerade eller kanske maniskt glada för att prestera. Inte nånstans mittemellan.
Därför har jag inte skrivit här på bloggen på nån vecka....

Rak mun har dom, gubbarna i mitt polarprogram.
Och jag har grisat mig igenom ännu en Novembermånad...

En tant med en spark...

..ser man inte så ofta nu för tiden.
Jag såg en idag.

Sopade banan....

.. med kvast.

2 meter bred o stenhårt frusen o snabb var CX banan som vi skulle köra idag.

Iallafall igår..

Nattens snöfall plus resten av dagens fortsatta snöfall gjorde banan till ett 50 cm brett snöspår.

Ganska lätt snö som tur var, för jag var tvungen att gå o sopa bort snön med piasava-kvast i alla backar så att det blev cykelbart uppför. Fick 150 i puls bara av detta.

8 st människor kom trots allt till start för att göra lite änglar i snön..

Jag gjorde 1 ängel o fick snö i ansiktet som en treåring som trillar på skidor första gången i sitt liv. Men jag grinade inte.

Jag borde ha gjort det, för jag tappade därmed ledningen som jag haft i 25 minuter, men Gunnar T var som vanligt starkare, trots att han körde på sin CX hoj med smalare vingligare däck än min MTB.

Jag varvade iallafall resten av fältet o blev 2a som vanligt...

Hade nog inte tagit en lika säker 2a plats om förhållandena varit som igår, men jag hade tur med vädret, för jag tror inte att så många 40 plussare kör så mycket snabbare än jag i snöföre, även om benen var lite sega idag.

Får väl flytta till Nordpolen och göra full säsong i snö eller nåt o tävla mot isbjörnar.

Ingen risk för mig att bli uppäten eftersom det mest bara finns skinn ben o senor på min gubbkropp...

Inga vildsvin ikväll...

..bara två stycken fårskallar som fått för sig att cykla i mörker, snöfall o nollgradigt.
Varma sköna kläder, bra lyse på snövita vägar och vindstilla gjorde det hela till en behaglig upplevelse.
Det är bara inte så många som fattar det.
Men så är ju huvuddelen av befolkningen ganska dumma oxå..

"Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal"

Det fanns ett STORT mentalt motstånd i mig när jag tog mig iväg till Vagnhärad för att åka nyuppfunna vinter-tävlingsserien i MTB, coffe cup. En bra ide av några satsande veteraner i distriktet som samlas en gång i månaden hela vintern för att kolla statusen.
Jag hade ingen lust att kolla nån status idag, men jag slapp iallafall sitta inomhus o köra 4*4 intervallerna som i vanliga fall står på programmet på Lördagar.
Väl på plats efter en snabb bilfärd i koma, så bjöds man på lite uppiggande kaffe o såsmåningom en bra bana, med hälften snabba eljusspår o hälften snorhal Novemberskog i kuperad terräng plus en oerhört blöt o seg åker med skaplig lutning som tog över 2 min att ta sig uppför.
Jag kom 2a av dom 9 startande, men det var nog dom flesta andra som körde lite svagt mer än att jag var stark, även om jag tog några bra skalpar, typ.
Alla ligger olika till i träningen så här års.
Jag ligger bra till.
Tydligen..?

Åkte bil ännu snabbare på hemvägen, dock inte i koma.

Detta tog en halvtimme att skriva..

Jag har kommit på det!! Det är dom här gråa trista veckorna i November som får folk i min ålder att ge upp alla drömmar o kreativitet och gå den rakaste vägen, vilket i värsta fall kan leda till att man börjar lyssna på dansbandsmusik.

Ovanligt rutinmässigt eller rutinmässigt som vanligt.

Ibland börjar jag bara skriva nåt, så kommer det fram en lång historia alldeles av sig själv.
Men i dag verkar det inte funka...

Jag o halvmånen

Hatet mot min väckarklocksignal blir inte precis mindre när den ringer fler än en gång per dag, men det är ett måste om jag ska vakna ur min eftermiddagslur o sticka ut i mörkret o cykla i 3 timmar. Skulle vara ännu tråkigare att skriva om hur jag sov hela kvällen ju..
Men det var en fin kväll med vindstilla o klar luft. Här o där mellan stinkande utspridd höstdynga på åkrarna o rykande villaskorstenar i byarna så doftade faktiskt luften sådär friskt vintrigt som det bara gjorde när man åkte skidor i månsken fina vinterkvällar som 10 åring.
Och vem hade trott att det skulle komma så mjuka fina cykelben ur en sån här intetsägande, trist, nästan vidrig arbetdag.
Det har liksom en tendens att jämna ut sig.
För det kan ju inte vara vidrigt jämt..

Vinterträningsschema två punkt noll punkt ett?

Det är fortfarande så att dom största konstverken är dom som inte syns.

Men här visas ett av dom upp helt överaskande!! Mitt vinterträningsschema som jag som vanligt följer tillpunkt o pricka

Måndag: Cykelintervall inomhus, 8ggr 6 min på 80-85% av max.
Tisdag: Styrketräning bål 30 min (Lättare än i fjol, eftersom jag "ej behöver" mer)
Onsdag: Distanspass cykel i lugnt tempo. 3tim. (I år kör jag utan att vara hungrig innan.)
Torsdag: Cykelintervall inomhus, 20 sek igångdrag 40 sek trampa lätt, upprepat 32 ggr. (Detta är det nya!!)
Fredag: Vila
Lördag: Cykelintervall inomhus 4ggr 4 min på 90-95% av max med upp o nervarvning. Eller träningsrace av nåt slag.
Söndag: Distanspass cykel i lugnt tempo. 3tim.

Självklart blir det under längre ledigheter osv utrymme för tyngre veckor o kanske oxå lättare veckor, men schemat ovan körs resten av "oxveckorna".

Jag är redan klar med första 2 veckorna o det känns i benen att ett extra intervallpass är inlagt per vecka. En annan skillnad är att en del av passen går på andra veckodagar mot i fjol, men det vet ju inte kroppen om.
Alla som förstår nåt om träning o cykel, vet vad respektive pass syftar till att förbättra
Alla som förstår nåt om mig, vet att förbättringen blir marginell.
Men även marginella förbättringar är förbättringar.
Det finns faktiskt dom som fått smaka på mina marginella förbättringar dom senaste 2 åren.
Otroligt nog!