Jag dreglade lite av nån anledning i vänstra mungipan så fort jag tog i ordentligt och blev andfådd under gårdagens landsvägsrace, liksom en hund som för tusende gången flåsande springer o hämtar den kastade pinnen.
(Dreglade o dreglade, det kom lite saliv ut ur munnen vid kraftig andning)
Hundar är lättroade som nöjer sig med att springa efter en pinne gång på gång o komma dreglande o glada tillbaks.
Jag är kanske lika lättroad som tycker det är kul med cykelrace gång på gång, dreglande o glad?
Eller är jag redan en dreglande gammal gubbe?
Denna fantastiska Måndag ( kanske var den fantastisk för någon?) bjöd inte mig på några andra överraskningar än en tråkig dag på jobbet o ett väldigt vanligt måndagsstyrkepass för mage o rygg.
Inte mycket att dregla över...
2 kommentarer:
Hej Doktor Dreggel!
Kan du tänka dig jag har fått tag i en baxväxel men inget vevlager...:-I Kan du tänka dig att sträcka mig en flaska på fredag om jag dreglar så pass att jag behöver det?
Jag ger dig minst en flaska om jag hittar till o får komma in i langnings-zoonen? Man vet ju aldrig med byråkratiska cykelkommisarier. Särskilt på landsvägstävlingar... :)
Kanske får jag böter för tomt byxarsle?
Skicka en kommentar