Det kan man fråga sig?
Senaste 3 dagarna har jag härdat ut med att vara langare på veteran-Sm på landsväg, plågat mig med inomhusintervaller 4*4 på 95%, stått ut med kraftiga regnskurar på Söndagslångpasset i kortärmat.
Kan ibland kännas som cykel o träning står mig upp i halsen och man blir trött på sina insnöade tankar, men känslan att vara en "vältränad atlet" är större.
Kanske samma känsla som Arja Saijonmaa har när hon sjunger "vem e duu vem e jaa, levande charader".... för tvåtusenfemhundrafemtielfte gången. Känns som det har blivit gjort förut, men känslan av att vara en "känd artist" är större..
Vi har nåt gemensamt, Arja o jag! Ingen jävel bryr sig om våra "karriärer" utom vi själva..
Jag vill tacka livet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar